Det är helt okej att inte orka

Jag läste ett blogginlägg för en tid sedan som jag har gått och irriterat mig på. Det handlade om hur en på ett enkelt sätt kan hålla sitt hem stökfritt genom att passa på och plocka lite hela tiden och att utnyttja tiden på bästa sätt. Att till exempel passa på att plocka undan på köksbänken och fylla diskmaskinen under tiden som vattnet kokar i vattenkokaren. Förvisso smart tänkt men också ett skuldbeläggande! Jag kanske inte orkar vara effektiv medan vattnet kokar, vad jag behöver är kanske någon minut då jag kan titta ut genom fönstret och göra just ingenting. Mitt hem blir lätt en källa till ångest för min del. En organiserad mamma ska ju klara av att hantera familjen, lösa allt som måste lösas och dessutom se till att hemmet är prydligt. Ett stökigt hem är ett tecken på att du inte riktigt håller ihop. Tror att många av oss är fostrade till att vara duktiga flickor som får allt att funka samtidigt som hemmet dessutom är städat och propert.

På senare tid, egentligen i flera år har mitt liv snurrat ganska snabbt av olika skäl. Alltså står jag ofta sent på kvällen och laddar tvättmaskinen, städar köket och plockar undan medan just vattnet i vattenkokaren bubblar. Oftast leder det till att jag går och lägger mig efter midnatt och först när kag krupit ner i sängen kommer på att jag glömde bort att dricka mitt te som jag kokat vatten till. Jag hade så fullt upp med att vara effektiv att jag helt glömde att det jag skulle göra var att ta en kopp te, en smörgås och sitta en stund i fåtöljen med en bok. Alltså har vattnet kallnat, smörgåsen blev aldrig gjord och boken är fortfarande oläst. Förvisso är hemmet städat men jag fick aldrig den där stunden av lugn och ro som jag verkligen behövde. Så när jag kom hem sent igår satte jag på vattenkokaren och skulle som alltid börja plocka och vara effektiv när jag kände att nu räcker det! Det är okej att inte orka och det är okej att hemmet ibland, kanske till och med ofta är stökigt. Anledningen är ju att jag har fullt upp med att leva livet. Så jag väljer att titta ut genom köksfönstret och lyssnar på vattenkokaren. Gör sedan mitt te och går igenom mitt stökiga matrum och ut på altanen. Där sitter jag sedan under tystnad, tittar på älven precis nedanför och dricker mitt te. Jag är helt ineffektiv, hemmet är stökigt och det är helt okej!

14091 dagar

Idag har det gått precis 14091 dagar sedan jag föddes och påbörjade mitt liv, alltså lite drygt 38 år sedan. Fast plötsligt kändes mitt liv så oändligt mycket längre när jag ser det fördelat på alla mitt livs dagar. Hur har jag egentligen spenderat alla de där dagarna som jag hittills haft till mitt förfogande? De första si så där tusen dagarna minns jag inte särskilt mycket av utan får helt förlita mig till mammas minne och till alla mammas fotografier från den tiden. Några små fragment minns jag på egen hand och har frågat mamma genom åren om de där fragmenten verkligen kan vara minnen. Har några få minnesbilder av glittrande vatten, en arg svan som försöker bita mig i tårna och att det samtidigt åker förbi en hjulångare. Har alltid tänkt att det där kan inte vara ett minne men pratade med mamma om det för något år sedan och bekräftade lite förvånat att det där faktiskt hänt. Att vi en sommardag när jag skulle fylla tre år varit på utflykt, suttit på en brygga och tittat på en hjulångare samtidigt som det kom en arg svan. Märkliga små fragment som plötsligt kändes väldigt värdefulla, kanske är det där mina allra första minnen!

Ibland kan jag förvånas över hur jag helt kan glömma saker jag gjort. Att vissa saker är helt borta ur minnet innan jag tittar i ett fotoalbum, eller bland foton på datorn eller kanske rensar bland gamla saker. Då är det som att fotografiet eller saken fungerar som en nyckel och helt plötsligt är minnet tillgängligt igen. Jag har en låda i ett av mina förråd med saker från när jag var liten. Saker som inte passar in någonstans här hemma och som jag vet aldrig mer kommer att packas upp. Samtidigt är den där lådan riktigt viktig för mig eftersom det egentligen är en låda full med minnen. Några bokmärken, en naggad favoritmugg från barndomen, en neonrosa penna med glitter som en gång i tiden hade rosa bläck, en nästan utsliten frottékanin och liknande saker. Den lilla kaninen är faktiskt min första egna sak som jag äger. Den var en ständig följeslagare under mina första dagar, de som jag själv inte minns. Så trots att sakerna aldrig kommer att packas upp och användas igen är de viktiga, de innehåller ju minnet av många av mina dagar.

Något som följer mig som en röd tråd genom mina dagar, genom mitt liv är att jag har svårt att bara vara. Jag har svårt att känna att en dag varit värdefull om jag inte varit produktiv. Konstaterar att jag är en otroligt prestationsorienterad människa som faktiskt mår lite dåligt om jag slarvar med min tid. Det där är därför min prioritering varje dag, att kunna njuta av att inte göra något och inte se en dag som förspilld bara för att jag inte presterat något. Så för de tusentals dagar som väntar så hoppas jag att många av dem tillbringas med att bara vara och att jag lyckas göra det utan att få dåligt samvete.

En ögonblicksbild från en stund då jag stannade upp och njöt av solen och fångades på bild

En sommardröm

Hela natten har jag kunnat höra vinden slita i mitt hus. Undrar nästan om vinden till sist skall klara av att knuffa ner mitt lilla hus i älven intill. Igår morse när jag klev ut genom ytterdörren kändes luften mild och inom mig väcktes hoppet om att nu var nog våren faktiskt på väg. När jag många timmar senare åter kom hem till Munkedal var det tydligt att vintern var här och jag hann bli helt genomfrusen på den korta promenaden från buss till hus. Det snöade och blåste på mig och jag kände mig tämligen ynklig när jag klev in genom dörren här hemma. Kröp ner i en kall säng och bävade redan när jag skulle sova för att till morgonen behöva kliva upp. Det är verkligen svårt att lämna den om morgonen varma sängen och kliva upp i ett kyligt hus och komma igång med dagens sysslor. Märkligt nog vaknade jag helt uppfylld av en annan känsla. Jag hade drömt att jag satt i skuggan av ett träd på en strand. En sådan där dag när det är för varmt för att en riktigt skall orka göra något annat än att bara vara och ta sig tiden att titta på vågorna som slår in mot stranden. En märkligt verklig dröm där jag vaknade och hade känslan av solvarmhud med mig när jag klev upp. Så även om vintern bestämde sig för att komma åter med besked har jag gått vidare till våren. Onekligen en märklig känsla att vakna ur en sommardröm och en timme senare kliva ut i snö och kyla!

Kanske var det en dröm eller fragment av sommarminnen som gjorde sig påminda när längtan efter våren börjar bli allt för stor. Har med åren insett att jag är ganska känslig för frånvaron av ljus och värme. Jag avskyr verkligen att frysa och konstaterar att jag egentligen borde flytta till ett varmare land för att slippa den svenska vintern helt. Å andra sidan kanske våren inte skulle kännas så där ljuvlig och fantastisk om det inte var så efterlängtad som den faktiskt är när den väl kommer. Som med så mycket annat här i livet krävs ofta det som är lite svårt för att en till fullo skall uppskatta allt det fina en har omkring sig. Om allt ständigt skulle vara lätt tror jag risken är stor att en skulle missa att stanna upp och njuta av det enkla. Alltså uthärdar jag vintern eftersom jag vet att belöningen kommer i form av barnslig förtjusning över upptäckten av vårens första tussilago. Kort efter det väntar solvarma dagar i skuggan av ett träd. Då ska jag tänka tillbaka på mina iskalla promenader från bussen och känna hur otroligt skönt jag har det i sommarvärmen.

En strand där jag en sommar tillbringade mycket tid i skuggan med att göra just ingenting

Vissa mornar

Vissa mornar finns möjligheten att när barnen gått till skolan att ta det lite lugnt. Då tar jag med mig en kopp kaffe och datorn och kryper ner i sängen igen till hundarnas stora förtjusning. Ebba och Ida fullkomligt älskar de där dagarna när jag går och lägger mig igen. Ebba kryper ner under täcker och lägger sig vid mina fötter medan Ida sträcker ut sig bredvid mig. Sen går jag igenom dagens mail och tar hand om sådant som kan hanteras via datorn. När kaffet är slut och alla mail lästa kan vi sedan ta en promenad längs älven. Så här års är det en frisk promenad då luften biter i kinderna. Ida fullkomligt älskar kylan och blir helt lycklig om det dessutom skulle vara snö. Ebba däremot avskyr kylan och vill helst att jag ska bära henne om det är snö eller frost på marken. Hon har en blå tröja som min mamma har stickat till henne som hon är mycket förtjust i. Tror faktiskt att hon skulle vägra att gå ut om hon inte hade sin blå tröja. När vi kommer in igen byter vi till en rosa luvtröja och det är svårt att hitta någon som är sötare än Ebba då.

Ebba

Det är givetvis inte möjligt att börja alla dagar på det här viset men de dagar det är möjligt känns särskilt fina. Just den här morgonen när regnet vräkte ner nöjde vi oss med att stanna kvar länge i sängen för att sedan göra en mycket snabb promenad. Inte en meter mer än nödvändigt när temperaturen är låg och hela världen är blöt.

Ida

Att umgås med Ebba och Ida är verkligen något som ger både glädje och energi. De blir glada när vi går upp för dagen och ännu gladare om vi går och lägger oss igen. De blir helt lyckliga över frågan om vi ska gå ut och gå men precis lika glada när vi går in igen. De är fullt nöjda så länge som de får lov att vara med och om de får en klapp då och då. Det är få relationer en har i livet som är så okomplicerade som relationen mellan människa och hund. Så länge som du ger din hund vad den behöver kommer den att älska dig villkorslöst. Särskilt fint är det att det spelar inte någon roll om jag är borta i tio minuter eller i några timmar, jag får ändå ett översvallande mottagande.

Alla vackra saker...

Kanske är det något som har smugit sig på med åldern eller möjligen är det en insikt som kommit efter åratals besök på loppisar. Något som har slagit mig genom åren är mängden av finporslin som trängs på loppisarnas hyllor. Vackra, sköra små koppar och fat som ser ut att i stort sett vara oanvända. Troligen är det precis så som det är! De har stått noga inställda i skåpen, allt för fina och dyrbara att användas. Troligen har de plockats fram några gånger per år för att användas till riktigt fina kalas. Fast kanske plockas de inte fram ens då, risken är ju trots allt att kalas innebär kras. Älskade och omhuldade koppar som i årtionden är kära ägodelar slutar sedan sin tillvaro i staplar på bord och hyllor i en loppis. Alla de där kopparna och kaffekannorna väcker alltid min nyfikenhet. Vilka hem har de stått i innan de hamnade på loppisen? Vilka okända berättelser och öden är de knutna till?

I flera år stod mitt tårtfat oanvänt längst inne i ett skåp. Nu förvaras det väl synligt i köket och används ofta

Precis så har jag tidigare hanterat mitt fina porslin och glas och mina finkläder. Noga undanstoppade och mycket sällan använda. Någonstans längs vägen smög sig insikten på att livet är för kort för att förvara alla vackra ägodelar bakom stängda dörrar i skåpen. Alla de där sakerna gör mig glad och då borde jag helt självklart låta dem glädja mig varje dag istället för vid enstaka tillfällen. Började redan för flera år sedan att dricka kaffe ur fina koppar och konstaterar att det faktiskt får kaffet att smaka lite bättre. Det har också resulterat i att alla de där vaserna och ljusstakarna efter farmor och mormor är utplacerade lite här och var i hemmet. 

Loppisfyndad kaffekopp som är en riktig favorit

Samma livsfilosofi omfattar även min garderob vilket innebär att både tjusiga klänningar och klackar slits till vardags. Vissa klänningar är förvisso lite svårare att använda i vardagen men oftast passar även det tjusiga till vardagslivet.  För mig handlar det om att verkligen avhända mina ägodelar. Det är ju annars lätt hänt att en har kläder i i garderoben som inte använts på flera år och samma för hemmets alla andra pryttlar. Resultatet av den här filosofin är att jag i stort sett bara omger mig med sådant jag verkligen tycker om.

Till fest matchas skorna med vintageklänning och i vardagen med jeans och kavaj

Konstaterar att jag tycker väldigt mycket om klänningar, skor och väskor men tröstar mig med att jag använder det allra mesta jag har. Det som jag inte använder har jag så sakta börjat att rensa ut och planerar att fram till våren hålla en loppis i lillasyster som hör till det nya huset. Himla praktiskt att ha ett litet hus som står helt tomt och bara väntar på att användas.

En riktigt bra klänning som jag använder både till möten och riktigt tjusiga fester

Jag ser till att omge mig med alla vackra saker och låter dem bli till glädje varje dag. Vackra saker gör mig glad så varför skulle jag stänga in dem i skåp och lådor?

Åter i vardagen

Det har varit mycket resande den här sommaren, en del inom Sverige och tre turer utomlands. Det har varit en alldeles fantastisk sommar men det är nästan så att jag skulle behöva semester och vila upp mig lite. På så vis är det skönt med vardagens återkomst med sina fasta rutiner och sin vanliga lunk. Att avsluta sommarlovet med en resa till Malaga var helt rätt och så himla fint. Den svenska sommaren kan ju vara lite si så där men nu återvänder vi till vardagen helt fulltankade med sol och värme.

Härliga dagar i Malaga

När vi i vintras började prata om att resa till medelhavet hade jag tänkt mig Kroatien. Barnen var däremot mycket bestämda på att vi skulle till Spanien och kallade in storasyster Anna som röstförstärkning vid familjerådet. Det var helt enkelt bara att erkänna sig besegrad och börja titta på resor till Spanien. Av flera skäl valde vi sedan Malaga vilket visade sig vara ett synnerligen bra val. Vi hyrde som sagt en lägenhet fem minuter från stranden och bodde i ett helt vanligt bostadsområde. I området fanns allt vi kunde önska och på kort avstånd fanns även allt det där som lockar en som turist. Det bästa av två världar helt enkelt. Eftersom Anna varit med och röstat om vart vi skulle fara följde hon och hennes väninna med på resan. Riktigt bra eftersom de båda har betydligt mer tålamod än mig när det gäller att ligga och sola på stranden. 

Morgonpromenad längs Örekilsälven

Väl hemma igen är det ett något annat väder som råder än vad vi hade i Malaga. Det var en kylig morgon idag vilket kändes som en passande markering för höstterminens början. Jag skjutsade tjejerna till skolan och det kändes lite märkligt ändå att nu går båda på högstadiet. Kidsen är inte några småbarn längre utan på god väg mot vuxenlivet. Efter att ha lämnat av dem vid skolan for jag vidare mot det nya huset och började dagen med en promenad med hundarna. Det nya huset ligger på en plats som jag har passerat nästan dagligen de senaste tio åren och är mig mycket välbekant. Samtidigt är det som att befinna sig på en helt ny plats eftersom jag aldrig stannat upp och tagit mig tiden att promenera och verkligen se den här platsen.

Vardagen har återkommit men det är en något förändrad vardag i och med det nya huset. En nygammal plats att lära känna och ett hem att ställa i ordning. Spännande och nytt men ändå gammalt och välbekant.

Mitt liv någon annanstans

Alltid när jag är ute och reser funderar jag över hur det skulle vara att bo på platsen jag besöker. Det spelar inte någon roll egentligen om det är en liten småort i Sverige eller en plats någon annanstans i världen. Just nu befinner jag mig i Malaga i Spanien där familjen hyrt en lägenhet. Vi bor i ett helt vanligt bostadsområde, långt borta från turiststråken. Här är det få som pratar engelska vilket gör att jag försöker göra mig förstådd på italienska. Språken är olika men det funkar förvånansvärt bra. Människor har tålamod med min bristande språkkunskap och jag har hittills inte känt att någon blivit irriterad.

Det jag verkligen tycker om med att vara precis här är möjligheten att känna på lite hur det skulle vara att leva här. Jag handlar mat i affären om hörnet, tvättar och hänger ut tvätten genom köksfönstret som alla andra gör och vi äter middag på restauranger nära havet. Läser menyerna på spanska och försöker klura ut vad allt betyder. Försöker så långt det går att lista ut det på egen hand men ibland är det alldeles nödvändigt att googla och översätta. Fördelen med detta är att mitt ordförråd på spanska utökats rejält.

 Lagar lunch i lägenheten med frukt och grönt som jag köpt i närmaste frukt- och grönsaksaffär. Allt det där som annars är odlat långt borta är odlat på plats här vilket gör att smaken är en annan. Njuter av att äta persikor och meloner som år odlade i närheten och önskar jag hade samma tillgång till dem hemma.

Jag tar siesta om eftermiddagen som alla andra och går ut för middag först när kvällen blivit ljum och mörkret har kommit. Ett annat liv i en annan takt helt enkelt. Skulle vi bo här då hade livet givetvis varit annorlunda mot nu. Då hade vi haft skola och arbete att förhålla oss till och haft en vardag som delvis liknar den hemma. 

Fast just nu befinner vi oss i ett mellanting. På semester fast inte i en turisttillvaro med hotell. Det är en glimt av ett annat liv men helt ärligt börjar jag få hemlängtan. Det har varit många dagar på resande fot den här sommaren och få dagar hemma i det vanliga livet. Vardagslivet hemma är efterlängtat nu även om jag njuter av  ett liv i solen.

Sommarönskan

En hektisk vår närmar sig sitt slut och nu väntar sommaren. Lite lugnare kommer det att bli men samtidigt vill jag ju hinna med allt och lite till under de ljuva, ljuva sommarmånaderna. Då när världen är varm och dagarna långa och ljusa. Då en samlar kraft och energi som skall räcka hela den långa vintern. Så vad jag vill med min sommar är att fylla den med härligheter.

Att strosa längs en strand hör till något av det bästa jag vet. Kanske är själva strosandet viktigare än stranden. Att en har tid att strosa innebär att en inte har en tid att passa utan helt enkelt kan njuta och ta sig fram i sakta mak. Den här sommaren kommer att innehålla bekanta stränder här hemma men också obekanta stränder på nya platser. I slutet av sommaren väntar en resa till Spanien och jag är onekligen förväntansfull inför att upptäcka stränderna där.

Min trädgård är mitt paradis och den plats där jag verkligen tankar kraft och energi. Där kan jag låta timmarna gå och märker inte ens att arbetet är hårt. Min sommar kommer att innehålla åtskilliga timmar då jag gräver, planterar, rensar ogräs och skördar. Bästa stunden på dagen är om kvällen då jag vattnar odlingarna och lyssnar på fåglarna.

När mörkret så faller under sensommaren, då tänder jag ljuslyktorna i rosenträdgården och njuter av doften från mina rosor och stillheten som där råder.

Jag önskar mig en sommar där den tidiga morgonen är varm. Då en kan äta frukost i uterummet eller rosenträdgården och börja dagen med solsken.

Min sommar skall innehålla gott om tid för fika med fina vänner. Kanske borde jag planera in en roadtrip i sommarsverige för att fika med de som jag sällan träffar. Det är egentligen inte vettigt att ständigt vara så pass upptagen att en inte hinner med att fika med fina vänner. 

För några år sedan började jag att sticka men kom sedan av mig. I sommar när jag sitter i min rosenträdgård om kvällarna då skall jag åter sticka. Vad det blir för resultat är inte så viktigt men jag ska sitta där med mina stickor och foga maska efter maska och njuta av tillvaron.

Villkorslös kärlek

Jag har varit på resande fot i några dagar men är nu åter hemma i mitt Hult. Som alltid väntade katten Elvis på mig när jag kom hem sent om söndagskvällen. Alltid lika tålmodig och väntar alltid på att jag ska komma hem. Det är verkligen en villkorslös kärlek. När jag är hemma är han min ständige följeslagare och när jag är iväg då inväntar han helt enkelt min återkomst.

Elvis vill ständigt ha uppmärksamhet

Vad jag gör spelar inte så stor roll för Elvis så länge som han får vara med. Alltså har jag en katt som sitter på mitt skrivbord och gärna försöker lägga sig på tangentbordet. Eller så sitter han på mina axlar när jag gräver i trädgården eller rensar ogräs. Tittar jag på TV då rullar han ihop sig till en boll i mitt knä och dricker jag kaffe i rosenträdgården då lägger han sig på bordet. Helst mellan mig och min kaffekopp. Tar jag fram kameran då vill han alltid vara med. Jag tror att han tycker om att jag är stilla och fokuserad när jag fotograferar eller fotograferas. Jag har bild efter bild från olika fotograferingar där Elvis bestämt sig för att också vara med.

Älskade Elvis

Min mirakelkatt Elvis är ju egentligen sjuk och enligt oddsen skulle han inte längre finnas här. Fast han är här och dessutom mer närvarande än någon annan. Det är onekligen fint att vara älskad av en katt. Att veta att för honom då blir allt bra så snart jag svänger in på gårdsplanen.

Det är mycket liv i livet

Just nu befinner jag mig i en tillvaro där det känns som att tid är en konstant bristvara. Där allt som skall göras behöver prioriteras och ställas mot varandra. Vad är viktigast att göra just idag? Alltså ser hemmet allt mer kaotiskt ut, i trädgården frodas ogräset och de förkultiverade plantorna väller ut över alla bredder i biblioteket. Bloggen står utan uppdateringar och gymmet har glömt bort vem jag är. För första gången någonsin har jag börjat titta ordentligt i min kalender för att se vad som kan strykas på riktigt. Konstaterar att det faktiskt är viktigare just nu att organisera kaoset hemma. Än så länge kan jag komma undan med bohemisk rörighet men det kommer en gräns när en upplever att det är helt omöjligt att komma i ordning. Trädgårdsarbetet går inte heller att prioritera bort. Trädgården kräver att jag befinner mig i nuet vilket jag normalt sett gillar. Det funkar liksom inte att skjuta upp att så i odlingslådorna i juli när jag har mer tid. Det måste göras nu om det alls skall finnas något att skörda i höst. För min del har det onekligen varit en fördel att våren är sen i år.

Den här veckan har blivit lite av en nystart för mig. Då jag prioriterat bort kvällsmöten till förmån för att vara hemma och göra läxor med barnen och att hänga tvätten. Jag har prioriterat bort andra möten för att kunna ägna den här dagen åt att vara i trädgården och igår hann jag med att tillbringa några timmar på gymmet. Samlar ny kraft och konstaterar att planeringen måste bli bättre. Alla de där mötena är nog så viktiga men det måste också finnas balans för att det egna jaget skall orka med och må bra. Tid hemma, trädgård och träning får mig att må bra och hamnar just nu överst i prioriteringsordningen. Sen vet jag ju att får jag ordentligt med påfyllning av just det där då kommer inte något av det andra att kännas särskilt jobbigt eller ansträngande. När saker snurrar lite för fort är det dock allt för lätt att prioritera bort det som gör att en orkar.

Att stanna upp och njuta av solen kan vara dagens viktigaste uppgift!

Alla dessa måsten är de verkligen nödvändiga?

Att göra saker själv, att göra dem från grunden är något som tar tid och som kräver planering. Hembakat bröd är onekligen godast, men det innebär att jag måste prioritera min tid på ett sådant sätt att jag också hinner att baka. I ett hektiskt liv där en har fullt upp med livspusslet är de där prioriteringarna inte helt enkla. Många gånger handlar det om att lösa vardagen så enkelt som möjligt och då blir enkla lösningar det som en lättast väljer.

När tvätten får torka ute känns det betydligt roligare att hänga den. Älskar när kläderna luktar av sommar!

Att försöka göra förändringar när en befinner sig mitt i det där livspusslandet är nog ganska svårt. Särskilt om en verkligen önskar att göra saker i livet annorlunda. För min del är det tydligt så att jag känner mig stressad när jag inte hinner med de där sakerna som jag verkligen vill göra. När jag känner mig stressad över att alla mina plantor måste skolas om och jag egentligen inte har tid. Eller när jag för tredje gången på en vecka köper bröd för att jag inte har hunnit baka. Länge gick jag med ett konstant dåligt samvete och kände att jag aldrig räckte till. Att hur jag en försökte var det inte tillräckligt för att göra allt det där jag ville göra.

Att fika hör i min mening till livets viktigheter

Alltså tog jag mig tiden en dag när livet var lugnt och ledigt och funderade igenom vad jag verkligen tycker är viktigt att prioritera. Var alla de där sakerna jag försökte hinna med verkligen nödvändiga eller kunde jag kanske släppa taget om dem. Att äta bra mat varje dag i veckan hör till det jag ser som riktigt viktigt. Vi har här hemma i Hult under många år gjort matlistor för att underlätta planeringen. Nu började jag göra planeringen samtidigt som jag stämde av den mot min kalender. Dagar med mycket aktiviteter, när barnen skall hämtas och lämnas på olika håll är inte rätt dagar för att lägga lång tid på matlagningen. Alltså planerade jag in mindre tidsödade mat till hektiska dagar, alternativt sådant som kunde förberedas redan under helgen och sedan värmas. Planeringen tar lite tid medan den görs men underlättar livet varje dag vilket gör det värt att lägga tid på.

Kaffe i trädgården är något som ger energi 

Att dricka kaffe i min trädgård så snart solen skiner hör till det som jag verkligen älskar. Alltså släpper jag allt så snart solen skiner, gör mig en kopp kaffe och går ut och sätter mig. Det tog tid att lära mig inse att det faktiskt är helt okej att göra så. Att prioritera något bara för att jag vill och inte för att jag måste.

Hemmagjord marmelad

Jag insåg längs vägen dessutom att även om jag föredrar hembakat bröd så går det precis lika bra att köpa bröd. Dessutom tycker jag ju bäst om att äta knäckebröd och övriga familjen bryr sig inte så mycket. Alltså bakar jag när tid finns och när lusten faller på. I övrigt köper jag bröd och konstaterar att det fungerar alldeles utmärkt. Marmelad och sylt däremot prioriteras eftersom ingen i familjen hittat någon köpt sort vi gillar.

Mammas hembakta bullar

Bakning hör till sysslorna som jag verkligen gillar att ägna mig åt när jag känner att jag har tid. Däremot har jag insett att det tråkigaste jag vet är att baka kanelbullar. De är fantastiskt goda att äta men vansinnigt tråkiga att göra. De köpta är dock aldrig lika goda som de hembakta vilket skapar ett dilemma. Fast lösningen visade sig vara enkel! Mamma tycker nämligen att det är roligt att baka bullar och jag lämnar med varm hand över det till henne när hon är på besök i Hult.

Det finns givetvis fler måsten i livet, många av dem är alldeles nödvändiga och går inte att komma undan. Men planering har en tendens att göra dem mindre jobbiga och på så vis mindre krävande. Genom att sortera bort sådant som en faktiskt inte behöver göra blir livet lite enklare har jag upptäckt. Om jag dessutom planerar det övriga blir hela tillvaron helt annorlunda. Inte så att jag egentligen har mindre att göra men jag har plötsligt mer luft mellan sysslorna och hinner bättre med sådant som jag verkligen vill!

Att vara en lantis

För en tid sedan läste jag en artikel som radade upp ett antal punkter som bevisade om du var en lantis. En av punkterna handlade om att om du missar bussen är det bara att gå de tre kilometerna hem från busshållplatsen eftersom det inte kommer någon mer buss den dagen. Riktigt så illa är det inte i Hult, i alla fall inte på vardagarna, men det är en viktig fråga att prata om. Livet på landet var onekligen en utmaning innan jag hade körkort och min egen bil. En annan av punkterna handlade om att när du bor på landet ser du inte till din närmsta granne men du kallar alla inom de närmsta kilometerna för granne. Det där är verkligen sant och även en av anledningarna till att jag valt att bo som jag gör. Jag tycker att det är skönt att min trädgård inte gränsar direkt till en annan tomt.

Min trädgård är ett av mina stora intressen. Något som jag delar med många både i stad och på landet!

Resterande punkter upplever jag däremot som bekymmersamma. De handlade om hur den som bor på landet alltid går klädd i bekväma kläder och att det spelar ingen roll om det är jord eller olja på dem ens om du åker in till affären. Det handlade om att den som bor på landet alltid har på sig foppatofflor vart den än åker och vad den än gör. Här blir det problematiskt eftersom att det nu handlar om att beskriva människor och att ge dem egenskaper. När jag är hemma och arbetar i trädgården i Hult har jag på mig kläder som är anpassade efter trädgårdsarbete. Så skulle det även vara om jag haft min trädgård mitt i ett samhälle. Det betyder däremot inte att jag inte är intresserad av kläder och inte skulle bry mig om hur jag ser ut. Det är ju inte bara en enda typ av människor som bor på landet och de så kallade lantisarna ser inte ut på ett och samma sätt. Det enda vi egentligen har gemensamt är att vi just har valt att bo på landet. Precis som i en stad finns det de som i likhet med mig älskar kläder och inte riktigt har koll på hur många skor en egentligen äger. Sen finns det både de i staden och på landet som inte alls är brydda och kan åka direkt från att mecka med bilen till att handla.

Några av alla de skor som ryms i min klädkammare

Själva ordet lantis har en negativ klang och om den som bor på landet då beskrivs som någon som inte ens kan klä sig ordentligt blir det inte bättre. För egen del är jag den typen av lantis som älskar att greja i min trädgård, har en förkärlek för höga klackar och vintagekläder. För mig var det ett absolut måste att ha ett hus tillräckligt stort för att rymma ett bibliotek och ett rejält kök. Någon av mina grannar är den typen av lantis att hen gillar att mecka med sina bilar, bygger gärna egna om möjlighet finns. Hen tycker också om att grilla på altanen runt huset. Den där altanen hörde till ett måste för hen när huset byggdes om. En annan av mina grannar har under många år sålt kläder och har ett stort intresse för mode, en annan har doktorerat, någon är bonde, någon lärare och en annan är konstnär. En brokig skara människor således vars gemensamma nämnare är just det där att vi har valt att bo på landet.

Den här sortens lantis är vegetarian med en förkärlek för paprika

Jag har valt att bo på landet, att vara en lantis men det gör mig inte dum. Det gör inte heller att jag måste vara på ett särskilt sätt. Enda skillnaden mot att bo i staden är att vi har lite mer yta här på landet, lite färre folk och sämre kollektivtrafik. I övrigt är livet precis som det är överallt annars. Här finns gott om alldeles fantastiska människor samtidigt som det finns en del som är fantastiskt korkade. Det finns människor som lever sina liv och kommer att fortsätta att leva sina liv oavsett fördomar kring hur en lantis är.

Måndagsfunderingar

Det är måndag och en ny vecka väntar. Känner som lite barnslig förväntan inför det faktum att veckan avslutas med den första dagen av jul. I min mening är det från första advent fritt fram att helt gå in i julfirande. Varför spara in på krutet när det är något av det bästa som händer på året. Varför spara på julfirandet till att bara vara några dagar när det istället kan vara något som pågår under nästan en månad. På lördag väntar dessutom årets första julmarknad för min del och innan dess ska hemmet pyntas och bli fint. Köket är i det närmaste färdigt vilket innebär att det inte längre finns pågår något renoveringskaos i huset. Sedan renoveringen av mitt arbetsrum påbörjades i mellandagarna förra året har huset befunnit sig i ett ständigt renoveringsläge vilket frestar på tålamodet. Svårt att hitta de saker en behöver och helt omöjligt att hålla rent och snyggt när huset som sagt befinner sig i kaos. Steg för steg blir renoveringsobjektet för den händige till ett färdigt hus men än är det en del kvar att göra. Nu får det dock vänta till en bit in i januari innan nästa projekt sätts igång. Börjar bli lite trött på att leva med dessa ständiga renoveringar som huset i Hult kräver. Å andra sidan längtar jag efter att bli klar och köket var ett stort steg i rätt riktning. Något år till av arbete så bör huset vara helt färdigt och då skall jag enbart fokusera på min underbara trädgård. Jag har projekt och idéer för trädgården som nog kommer att hålla mig sysselsatt de kommande åren och det är något jag verkligen ser fram emot. Jag är helt enkelt den typen av människa som gillar att hålla mig sysselsatt. Nu väntar en ny vecka med högt tempo och som sagt det där adventspyntandes ska också pusslas in. En sak är jag helt säker på och det är att jul och renoveringar inte hör ihop på samma sätt som jul och stress inte heller gör det. Jag vill njuta jul helt enkelt!

Fångade en ekorre på bild i Edinburgh. Hen ser lite filosofiskt funderade ut.
Känns som om det representerar mina tankar denna måndag också.

Tid för detaljerna

Det har varit en riktigt fin höstdag idag. Med mild luft, sol och möjlighet att vara ledig. Så fint att ibland kunna välja bort alla måsten för sådant som en helt enkelt vill göra. Som att spendera någon timme med att köpa nya blommor till både hus och farstutrappen, som att dricka kaffe i sängen och att äta lunch riktigt länge. Eller varför inte ta en lite längre promenad med hundarna och verkligen ta sig tiden att se detaljerna i landskapet där vi promenerar. Sådant har jag gjort idag, sådant där som jag inte riktigt tar mig tiden att göra när det ständigt är så mycket annat som måste göras. Det märkliga är att när en tar sig tiden för allt det där som en önskar göra men inte måste, då blir alla måste plötsligt mindre tunga. Då går det av bara farten att ta tag i tvätten eller sopsorteringen eller vad det nu kan vara som är viktigt. Det roliga ger kraft och energi nog att få det tråkiga att kännas alldeles acceptabelt. Jag vet ju att det är så, ändå glömmer jag mellan varven och prioriterar bort det där som jag helst vill lägga min tid på. Alltså blev den här dagen till en dag då jag helt valde att göra det jag ville men ändå hann med det som måste göras av bara farten. Ska försöka komma ihåg att det är ju så det är tänker jag.

Dessa dagar

Har haft många dagar då jag kunnat njuta av härliga promenader här hemma i Hult. Idag fick vovvarna och jag sällskap av Sophie på vår eftermiddagspromenad. Tanken var att vi skulle plocka björnbär men där det annars brukade vara fullt av bär var det idag helt tomt. Tur för mig att min gäst alltid har med sig goda kakor när hon kommer på besök. Fast snart, snart är mitt kök så pass färdigt att jag åter kan börja baka kakor. Känner hur jag kan andas lite lättare av att renoveringskaoset närmar sig sitt slut. Det i kombination med dagar som dessa med härlig höstluft och fin promenad är sådant som ger guldkant på tillvaron.

Det är september men märkligt nog blommar lupiner i dikena i Hult. De blommar inte samma överflöd som i sommarens början men tillräckligt för att sätta färg längs vägarna. Å andra sidan behövs det inte extra färgsättning just nu när hela skogen är som ett färgsprakande fyrverkeri. Alla dessa skiftningar från grönt till gult till orange och rött är verkligen fantastiskt vackert. Våren känns skir och och beskrivs bäst som ljuvlig. Hösten känns mer robust och då passar kanske ståtligt bättre som beskrivning.

Hittar små söta äpplen längs vägen. Söta enbart till utseende dock eftersom de smakade attans så surt. Fast trots det helt oemotståndliga när de är så små och helt ryms i min hand. Allt blir gulligt i miniformat.

Dagens promenad avslutades med fika i rosenträdgården. I stort sett alla rosor är översållade med knoppar och kommer snart att blomma igen. Väntar med förtjusning på att i nästa vecka kunna fika i en rosenträdgård som åter står i blom. Alltså beställer jag dessutom vackert väder som sällskap till mitt kaffe och mina rosor.

När lyckan smyger sig på

Luften är fortsatt ljum om dagen med en lite kyligare ton om morgonen. Träden i min trädgård skiftar allt mer från grön till gult och dagarna är alldeles ljuvligt härliga. Nog är det som allra bäst nu när ljuset om eftermiddagen blir så där mjukt och gyllene. Pausar dagens arbete en stund tillsammans med Elvis och tar med mig min kaffekopp ut.

Vi har våra rutiner Elvis och jag. Fast kanske är det jag som mest står för rutinerna. Han är ju som bekant nöjd bara han får vara med. Slår mig ner i min rosenträdgård en stund med katten i knät och kaffekoppen i handen. Fåglarna kvittrar och stunden är nästan fånigt perfekt. Det slår mig då plötsligt att känslan jag känner rakt genom kroppen är lycka! Den har som smugit sig på men är helt närvarande och tydlig. Elvis tittar på mig som för att säga att han kände också det där. Känslan av hur allt är i fas och bara är.

Vi sitter kvar en stund även efter att kaffet är slut och sedan tystnaden brutits av en traktor som kör förbi. Den väsnas något väldigt men det bekommer mig inte alls. Går in och tar tag i det som måste göras, alla de där måstena som alltid finns och som alltid kräver ens uppmärksamhet. Fast jag märker hur jag gör det med lite lättare hjärta.

Affirmagram

Från att ha varit en lite tveksam användare av Instagram är jag idag en hängiven användare. I ett samtal för en tid sedan menade en kamrat att hen var så trött på Instagram eftersom alla bara vill visa upp hur perfekt deras liv är. Att det knappast är så att någon visar upp högar med tvätt, gråtande barn eller frukostgröt som har bränt. Jo några gör även det men det hör inte till det vanliga. Jag har funderat mycket kring det där samtalet och även kring varför jag själv är så förtjust i mediet. Konstaterar att det är just det positiva som gör mig så glad och att jag gärna både lägger upp bilder och följer andra. Någon gång har jag tänkt att jag gärna skulle vilja att mitt liv verkligen var så som det ser ut att vara på Instagram. Kommer sedan på att det är ju faktiskt precis så som mitt liv är, det är bara lite snyggare presenterat. Hur jobbig en dag än har varit är det ändå helt fantastiskt när rosenträdgården blommar. Jag blir alltid glad av att fika med vänner, av vackra skor och fina loppisfynd. Mitt flöde fylls av alla de där små detaljerna i vardagen som sätter guldkant på tillvaron och gör livet gott. När jag tittar bakåt är det också de där fina stunderna och de härliga detaljerna jag minns starkast. Det fina får det negativa att blekna! Att ha en stressig dag eller att ha hanterat svåra konflikter är alltid lite enklare att hantera om en väljer att ta in det positiva från dagen och släppa allt det negativa. För mig har Instagram blivit till en affirmation, till ett affirmagram helt enkelt. Något som får mig att fokusera på det positiva och välja bort det negativa.

Blandade bilder från de fina detaljerna som utgör mitt liv

Majdagar

Sedan jag började att summera varje månad kan jag konstatera att attans så fort tiden tycks gå och oj så mycket roligt jag gör. Maj har varit en alldeles fantastiskt måndag på många sätt, intensiv men otroligt bra.

Första maj i Munkedal
Foto: Regina Johansson

Maj inleds på samma sätt varje år, genom att fira första maj. För mig sträcker sig traditionen mer än tjugo år tillbaka i tiden och det skulle vara svårt att föreställa sig en annan inledning på maj. I år hade jag den fina förmånen att få vara talare i Munkedal vilket var otroligt roligt. Mitt första långa tal som var en utmaning att både skriva och hålla.

Föreläsning och trädgård

Just att tala hör ju annars till det jag gillar, fast det brukar vara under lite friare former än det formella talhållandet. Fick möjligheten att föreläsa om Berättelser från Gamlestaden tillsammans med Rio natur- och kulturkooperativ. Få ämnen engagerar mig så mycket som just berättelserna från Gamlestaden. Eller nja det där är nog inte riktigt sant, många ämnen engagerar mig men jag pratar särskilt gärna om vår fina bok. Det och möjligheten att äntligen kunna greja i trädgården ser jag som guldkant i tillvaron.

Återträff i Stockholm

Andra helgen i maj for vi till Stockholm för återträff för barnen i Smartare än en 5:e klassare. Attans så roligt för barnen att träffas igen. Dessutom riktigt roligt för mig att få dela en av mina favoritstäder med kidsen.

Sol, vänner och poddutbildning

Med maj kom sol och värme vilket onekligen är något jag längtat efter. Snart, snart är det semester och mer tid till att bara vara och att umgås med vänner. Något annat jag längtat efter var att få börja lära mig hur en sänder Podd.  Lyssnar på många olika kloka människor som sänder podd och tänker det skulle vara roligt att testa nästa steg. Nu väntar lite mer kurs men snart så tänker jag ta mig an även den utmaningen.

Folkrörelse och trädgårdsarbete.

Det känns som att maj varit en månad för både avslut och stordåd! Äntligen genomfördes arbetarrörelsens familjedag i Munkedal och jag har sällan varit så stolt som över den dagen. Riktigt fint att få se alla glada barn. Dessutom avslutades medlemsutbildningen för socialdemokraterna som jag varit ledare för under våren. Helt ärligt tror jag att den som lärt sig mest har varit jag. Attans så många bra och kloka frågor och diskussioner.

ABFs Ordet Fritt i Göteborg

I förra veckan hade jag den stora förmånen att vara med på Ordet fritt i Göteborg. Då samlades folkbildare från hela landet under några dagar för seminarier, workshops och nätverkande. Allra störst var nog möjligheten att få lyssna på Paulina de los Reyes som under lång tid varit en av mina stora förebilder. Fast det som visade sig vara den största behållningen var alla de där mötena med människor. Vid kaffet, inför eller efter ett seminarium. Någon som kände någon som jag kände och som jag nu fick möjligheten att träffa. Så många kloka människor arbetarrörelsen består av, starka och engagerade människor som gör skillnad varje dag. Som är gräsrötter och bär verksamheten framåt.

Jag, David, Frida och Jenny var i samma basgrupp under vår tid i Bommersviksakademien, i år är vi alumner
Foto: Kerstin Ahlin

Från Göteborg for jag så raka vägen till Bommersvik för att vara med på Kretsen kring Bommersvik. Förra året gick jag ledarskapsutbildningen Bommersviksakademien vilket är något av det starkaste jag har varit med om. Varje år samlas de tidigare årskullarna tillsammans med årets kull och har en gemensam avslutningshelg fylld med spännande seminarier och möten med nya människor. Så fint att vara tillbaka och så bra att få vara en del av en process. Vår resa slutade inte när utbildningen avslutades förra året, vi är del av en rörelse och den stannar aldrig.

Jenny och jag i Stockholm

Efter Bommersvik fortsatte Frida, Jenny och jag till Stockholm. Frida for vidare dagen efter medan Jenny och jag hade en sådan där alldeles perfekt dag. Det var sol, vi strosade, pratade, åt god mat och tittade inte på klockan på hela dagen. Maj inleddes i rörelsen och avslutade i rörelse så att säga. Nu väntar sommar och ledighet och jag konstaterar att livet det är gott!

Sporadisk närvaro

Det blir just nu tämligen sporadiska uppdateringar här på bloggen. Det är mycket som skall hinnas med i livet just nu och dessvärre har bloggen inte riktigt hunnits med. Men var lugna den finns kvar bland mina prioriteringar och snart kommer uppdateringarna åter att bli fler. För den som ändå är nyfiken på vad som sker när jag inte uppdaterar så finns jag på Instagram och där är uppdateringarna betydligt fler. Så snart jag har en ledig stund väljer jag just nu att vara i trädgården. Gräver i mitt potatisland och mina odlingslådor för att kunna så till helgen. Jag har ägnat mig åt att skola om mina plantor och sedan ställa in dem i växthuset. Blir smått lycklig över att se växthuset åter fyllas med grönska. Min trädgård är den plats på jorden som jag älskar allra mest. Den är min stora stolthet och min plats för återhämtning och vila. En anledning till att jag inte tycker om vintern är att jag då inte har samma tillgång till min trädgård som under resten av året. Den tiden som är nu älskar jag däremot. Nu när det gröna är så där alldeles nytt och när en blir fånigt glad över att det åter är varmt ute och över att hela skogen i Hult är fylld med kvittrande fåglar. Då gör hjärtat små glädjesprång och det går som inte att motstå lyckan helt enkelt!

Mitt liv genom Instagram den senaste tiden