Alla de dagar som passerat...

En vecka har hunnit passera på det nya året och det skall bli spännande att se vad som väntar under de veckor som följer. Jag ser tillbaka på året som gått och ser ett märkligt händelserikt år. När jag går igenom alla bilder från månaderna som passerat blir jag nästan lite förvånad över allt jag har hunnit med. Samtidigt känns det som om året försvunnit snabbare än jag hunnit förstå. Händelser som känns alldeles nyss ligger numera nästan ett år tillbaka i tiden. Genom bilderna ser jag ett år präglat av mycket aktivitet, mycket glädje och många smått fantastiska saker.

Utsikten från Ales stenar i Skåne

Det är också ett år då sorgen tagit stor plats. Det har hunnit passera flera månader sedan jag fick missfall men sorgen känns fortfarande ny. Tänker det är märkligt att det varit så mycket svårare att gå vidare den här gången, jag har ju trots allt varit med om det flera gånger förut. Fast det är kanske just det som gör det så mycket svårare. Sorgen är numera en följeslagare på ett sätt som jag inte varit med om tidigare. När det nya året så har börjat känns det som hög tid för våra vägar att skiljas åt. Det är lätt hänt att en fokuserar på det negativa och missar allt det positiva längs vägen. 2016 har faktiskt varit ett år då smått fantastiska saker har skett.

Tänk där i bokhyllan ligger min bok!

Precis i början av året släpptes äntligen boken Berättelser från Gamlestaden som jag varit med och skrivit. Vilken otrolig känsla att hålla i boken som en själv faktiskt är upphovet till. Det var en lång process dit och många alldeles fantastiska människor inblandade i det som resulterade i en riktigt fin bok. Känner mig otroligt stolt över boken och riktigt glad över att jag under året som gått fått många tillfällen att hålla bokpresentationer och prata om den.

Rügen, Zadar, Västerås, Viskafors, Edinburgh, Stockholm och Skanör är platserna på bilden

Jag älskar att resa och året som gått har gett mig många anledningar att ge mig av ut på tur. Några resor har varit utomlands medan de flesta har varit inom landet. I somras for Regina,Sophie och jag på vad vi kallade för #tantroadtrip och hamnade i Skåne. Jag förälskade mig helt i vår sydliga landsända och tänker att på sikt är det meningen att jag skall bo i den delen av landet. Drömmer om den fantastiska trädgård jag skulle kunna anlägga om jag istället bodde i Skåne. I september for Frida och jag till den tyska ön Rügen vilket även det kom att bli en förälskelse. Vilken otrolig plats! Det var verkligen otroligt vackert, nästan fånigt vackert överallt och jag hoppas på möjligheten att resa tillbaka i sommar. En stad som jag ständigt reser till är Stockholm men i våras var jag för första gången där som turist tillsammans med familjen. Riktigt trevligt att få se andra platser i en stad som jag så ofta vistas i

Rhapsody in Blue hör till en av de riktigt tjusiga rosorna i min rosenträdgård

Det som talar mot att anlägga en trädgård i Skåne är hur mycket jag älskar min egen trädgård här i Hult. Den är ett ständigt pågående projekt som ger mig otroligt mycket glädje och stolthet. I trädgården kan jag helt förlora tidsperspektivet och märka hur det helt plötsligt börjar skymma utan att jag riktigt varit medveten om timmarna som gått. Under säsongen som passerat har fler rosor planterats i rosenträdgården och fler planteringar anlagts. Växthuset byggdes ut och blev nästan dubbelt så stort för att rymma alla mina tomater som jag råkade driva upp.

Mitt arbetsrum

Året har varit ett smått kaotiskt år i huset i Hult. Det inleddes med att dottern Annas gamla rum förvandlades från ett övergivet tonårsrum till ett alldeles fantastiskt fint arbetsrum till mig. Under tiden som arbetet pågick rådde kaos i resten av huset vilket onekligen frestade på tålamodet. När så arbetsrummet var klart, huset städat och återställt i sin ordning ja då väntade nästa stora renoveringsprojekt.

Byte av fönster i köket

Nästa projekt blev att renovera köket, något jag längtat efter i tolv år! Att renovera köket visade sig vara än mer tålamodsprövande än någon annan renovering. Under flera månader var det inte möjligt att laga mat ordentligt och allt från köket förvarades i resten av huset. Mitt i vardagsrummet stod kyl och frys under hela renoveringen. Köksrenoveringen var ett stort projekt eftersom vi bytta fönster, satte in nytt element, öppnade upp en vägg, satte nytt tak och golv samt ny köksinredning. Resultatet är dock helt otroligt och jag njuter verkligen varje gång jag lagar mat eller bakar. Det är ett funktionellt och logiskt kök, helt anpassat efter hur jag vill att ett kök ska vara.

Mitt pinupjag Miss Penny Lane! Fotograf: Jana Mäkinen

Jag tycker om att utmana mig själv och göra sådant som jag egentligen inte vågar. Det är därför som jag flyger trots att jag är flygrädd. Hur skulle jag annars få se något av världen? En sådan möjlighet testa vad jag vågar var när jag fick möjligheten att vara med i Pinup Akademins kalender för 2017. Känner mig otroligt stolt över att vara med i kalendern och den representerar verkligen något jag tror på. Att människors kroppar är vackra hur de än ser ut, att det finns inte några skönhetsideal bara skönheter! Otroligt roligt också att kalendern fått spridning i media och att vi som representanter genom det fått möjligheten att prata om kroppspositivism och ideal. För mig som feminist och som mamma kändes detta som otroligt viktigt att vara med om.

Det var mitt 2016 genom några av årets händelser. Nedan har jag samlat ihop vad jag skrivit i slutet av varje månad. Verkligen spännande att se hur många olika saker som kan rymmas under ett enda år.

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

Ständigt dessa rosor

Det sista stoppet på sommarens roadtrip i Skåne var Simrishamn. En stad som jag känt till namnet men inte haft någon uppfattning om alls egentligen. Den låg bra till längs vår rutt och därför planerades ett stopp in där. Vi hade således inte några förväntningar alls bortsett att vi med tanke på läget vid havet utgick från att den skulle vara en stad med havet som fokus. Det vi mötte var en otroligt charmig småstad med fina butiker, charmiga caféer och mycket att se.

Finns det rosor i en stad då är jag såld. I Simrishamn finns det dessutom ett rosentorg vilket var ett absolut måste att se. Även här var vi lite sent ute för att se all rosenprakten men det som fortfarande blommade var onekligen vackert att skåda.

Tänk det är egentligen inte mycket som krävs för att skapa en vacker och inbjudande park. En sådan här plats hade jag gärna sett i Munkedal också.

Många av rosorna var gamla sorter som växt i Skåne under lång tid. De har sedan identifierats och med det fått ett namn och en historia. En del av ett grönt kulturarv helt enkelt.

En sådan här portal önskar jag mig i rosenträdgården i Hult. Helt översållad av ljuvliga rosor och verkligen inbjudande. Skrev upp namnet på denna ros för att se om den går att få tag i och kan tänka sig att trivas i Hult. Det är ju lite andra förutsättningar här än i Skåne men jag håller tummarna för att det skall gå bra.

Rosor, ständigt dessa ljuvliga rosor. De får mig att falla i alla lägen och nu är även Simrishamn en plats jag gärna besöker igen.

Blå huset i Borrby

Vissa platser gör särskilt intryck på en och stannar kvar i minnet. Blå huset i Borrby är en sådan plats som både gjorde intryck och dessutom får mig att vilja åka tillbaka. Så otroligt fint med vintage- och retrobutik och café och dessutom en alldeles ljuvlig trädgård. Så fint med trädgårdar där det lagts både arbete och kärlek.

Sophie, Regina och jag fikade i den otroligt vackra trädgården och njöt både av omgivningen och fikat. Det var gott om andra gäster i trädgården men det märktes knappt eftersom den är så pass stor och det finns många platser att sitta på. Konstaterar att det här är en plats där en behöver gott om tid på sig eftersom butiken rymmer otroligt mycket fint och trädgården verkligen är ett måste att gå runt hela.

Många fina blickfång och jag fick mycket inspiration till min egen trädgård i Hult. Älskar verkligen byrån med blommor i och tänker att nästa sommar ska jag också ha en blomstrande byrå.

Något som jag också inspirerades av var hur de använt vatten i trädgården. Det skapar verkligen liv och lekfullhet. Vi skulle fara hem samma dag som vi var på Blå huset vilket gjorde att vi egentligen inte stannade så länge som vi önskade. Det var egentligen så med flera platser vi besökte under vår roadtrip i Skåne. Vi hade ju bara tre dagar och fick fördela tiden för att hinna se allt vi önskade. Otroligt fint egentligen när en lämnar platser och känner att en ville stanna längre och gärna kommer tillbaka. Då är det onekligen som bäst!

Jag glömde helt att fotografera i butiken men delen med café lyckades jag komma ihåg att ta några bilder på. Verkligen fint och genomtänkt och kändes lite som att förflyttas i tiden. Den röda soffan skulle jag verkligen vilja ha hemma i huset i Hult. Den hade varit perfekt i biblioteket eller pysselrummet. När köket är klart blir det nog något av de rummen som det är dags att ta sig an.

Måste ju visa upp min passade outfit när vi besökte Blå huset. Den fina scarfen var ett loppisfynd från Trelleborg dagen innan. Det loppisbesöket resulterade i riktigt fina fynd, nog de bästa den här sommaren faktiskt!

Ett besök i syd

Sommaren tycks helt ha försvunnit även om jag hoppas på att det bara är en kortare paus. Augusti är ju egentligen en alldeles ljuvlig sommarmånad och dessutom den tid då trädgården är som härligast med allt som går att skörda. I väntan på att sommaren skall komma åter blickar jag bakåt på den sommar som hittills passerat. Funderar även framåt på kommande resor och tänker vilken fantastisk tur jag har som haft förmånen att uppleva så fina saker. Återkommer ofta till roadtripen Sophie, Regina och jag gjorde. Dels för att sällskapet var attans trevligt men också för att platserna vi besökte var särskilt fina och trevliga.

Sophie och Regina

Ett av stoppen vi gjorde var i Smygehuk. Ännu en av de där platserna som en hört talas om och kändes som ett stopp vi definitivt var tvungna att göra. Däremot hade jag innan besöket ingen uppfattning alls om vad som väntade i Smygehuk förutom att det är Sveriges sydligaste punkt.

Sophie och jag

Vi hade tur med vädret när vi gjorde vår roadtrip och jag har gott om soliga härliga bilder att titta tillbaka på. Smygehuk visade sig vara en synnerligen vacker plats att besöka. Förutom att själva landskapet var vackert fanns där mycket att titta på. Mysiga caféer och små butiker fanns där dessutom.

En vägvisare som sporrar fantasin. Vart skall nästa resa gå och vilka av skyltens platser hade vi besökt? Moskva skulle jag gärna besöka, tror det skulle vara ett riktigt äventyr. Har alltid känt mig lockad av att resa till Ryssland för att uppleva kulturen. Onekligen spännande arkitektur och musik. Vem vet vad framtiden har att erbjuda och ett besök i Moskva skulle göra framtiden till en än mer spännande plats.

Längre söderut är det inte möjligt att komma och fortfarande befinna sig på svensk mark.

Även marken innehöll en vägvisare och påminde om att vad som väntar på andra sidan havet är Tyskland. Ska bli spännande att göra resan dit i höst.

Det fanns även lekfull och fantasiväckande konst att uppleva i Smygehuk.

När vi satte oss i bilen och fortsatte vår resa mot Ystad var det med känslan av att vi gav oss av alldeles för tidigt. Att vi egentligen borde ha spenderat en hel dag i Smygehuk och det är ju verkligen ett bra betyg. Jag tycker så mycket om den där känslan när jag lämnar en plats och redan då känner att jag vill komma tillbaka till den.

Den längsta av månader

Tittar tillbaka på juli som nu passerats och ersatts av augusti sedan några dagar tillbaka. Tänker att det känns som om juli rymmer fler dagar och timmar än alla andra månader. Helt otroligt så mycket härligt och fint som har hunnits med under denna högsommarmånad. Augusti har inletts med ett något lugnare tempo där tjejerna är på Popkollo i Trollhättan på dagarna och under tiden jag väntar på dem sitter jag och skriver på min mastersuppsats.

Juli inleddes med att kidsen åkte på läger med Unga Örnar i en vecka. Det blev märkligt tomt och tyst i Hult när det plötsligt bara var jag hemma. Eller för att vara korrekt jag och hundarna, katterna och gnagisarna. När barnen var iväg passade jag på att umgås med mamma och lyckades göra riktigt fina loppisfynd. Inte ofta jag hittar fina resväskor på loppis numera vilket gjorde mig riktigt glad. Dessutom tillbringade jag två dagar på Hamburgsund Pride, Sveriges minsta pridefestival tillsammans med ABF vilket var otroligt roligt och peppande. Hann även med shopping i Göteborg, fika med vänner samt att vara i min trädgård och jobba med odlingarna. Märkligt så mycket en hinner när en är ensam hemma.

När kidsen väl var hemma igen var det åter full fart i tillvaron. Vi har numera en trettonåring i Hult och hon firades ordentligt med kalas. Yngre barnet och jag tog oss en tur till Malmö under några dagar och det är verkligen en stad jag tycker om att besöka. Skönt dessutom att åka tåg både dit och hem och få tid och möjlighet att läsa. Jag har ju gett mig själv en egen bokutmaning över sommaren. Har inte någon bestämd siffra på hur många böcker som ska läsas men jag läser och räknar dem för mig själv.

Väl hemma från Malmö var det fullt fokus på trädgården för min del. Rosenträdgården blommar ju alldeles ljuvligt och dessutom är det mycket arbete med odlingarna. Har känt mig lite stressad i sommar över att jag inte riktigt hunnit med min träning. Konstaterar dock att trädgårdsarbetet kompenserar väl för färre gymbesök och löprundor.

Sorg och glädje ligger nära varandra och vi fick säga farväl till vår lilla katt Saga vilket var mycket ledsamt. Hon var sjuk och beslutet att låta henne gå var alldeles rätt men likväl svårt. Märkligt hur både Cleo och Saga nu är borta med tanke på att det är katten Elvis som är sjuk och som förbryllar veterinären genom att både fortsätta leva och dessutom må rikigt bra. Sorgen lindrades lite av vår nya vän Nisse som flyttat in i Hult. Han är söt, kaxig och väldigt nyfiken och är redan ett uppskattat tillskott i familjen.

 
Under några dagar for Regina, Sophie och jag på vad vi kallade för #tantroadtrip i södra Skåne. Med risk för att vara tjatig så måste jag bara åter säga vilket fantastiskt landskap! Sydkusten är verkligen fantastiskt vacker och jag tror inte det går att få nog av landskapet. Är därför riktigt glad över att ha en resa till Rügen via Trelleborg planerad om några veckor. Ska verkligen bli roligt att åter susa fram längs de skånska vägarna och njuta av det vackra landskapet.

Under hela juli har huset i Hult befunnit sig i ett totalt kaos sedan köket började rivas. Nya fönster är på plats i köket och en dörr har öppnats upp mellan kök och matrum. Däremot är det verkligen kaos i resten av huset. Just därför känns det skönt att mitt rum, kidsens rum och uterummet är mer städade och ordnade än vanligt. Skönt att kunna kliva från kaos till kosmos och sedan stänga dörren om sig.

Under juli har jag hunnit med sådant där som verkligen är viktigt. Har lyckats få tid att umgås med alla mina barn och även med barnbarnet och med mamma. Har lyckats träffa vänner som jag ser alldeles för sällan och verkligen haft tid att umgås.

Avslutade juli med en tur till Tjörn för att umgås med faster, kusiner och kusinbarn. Känner att jag har blivit bättre på att göra utrymme för det viktiga i livet. Att arbete inte är det främsta utan istället de människor som finns i livet, sådant som en mår gott av och som sätter guldkant på tillvaron. Juli har verkligen varit en månad med överflöd av livets goda. Känner mig mycket tacksam över detta!

Ett fyrbesök med fara för livet

När Regina, Sophie och jag var i Skanör passade vi på att besöka fyren i Falsterbo. Jag hade läst att den skulle vara något alldeles särskilt och ville gärna se den när vi ändå var i närheten. Vi följde skyltarna genom det lilla samhället och hann mer än en gång undra om vi verkligen var på rätt väg. Men precis då kom en ny skylt som visade oss vägen tills vi till slut kom fram till en golfbana. Det visade sig nämligen att enda vägen till fyren gick genom en golfbana. Det kändes onekligen som det var med fara för livet som vi promenerade i rask takt till fyren. Det satt till och med skyltar om att om en hörde någon ropa fore! då skulle en krypa ihop och skydda huvudet. Känner mig onekligen inte mer välvilligt inställd till golf efter denna upplevelse.

Fast vi tog oss igenom golfbanan och väl framme väntade otroligt vackra vyer och en perfekt plats för lite fika. Här var ett annat landskap än sandstränderna vid Skanör men lika säreget vackert som där.

Den där fyren vi kom för att se skymtar till vänster men glömdes nästan bort till förmån för det vackra landskapet.

Vände vi blicken mot norr fanns där ett ordentligt landmärke i form av Öresundsbron.

Och fyren vi kom för att se, ja den var vacker och den var gammal. Dessvärre fick vi betrakta den på avstånd då det inte var möjligt att komma riktigt nära.

Tycker om fyrar och deras historia. Tänk vilken viktig roll de har fyllt genom att lotsa människor rätt genom mörka vatten. Tror att alla människor mår gott av att ha en fyr i sin närhet om den råkar befinna sig i livets bottenvik. Lotsas du rätt då kommer du åter till lugna vatten.

Trelleborg, en tråkig stad?

Mest av en slump blev Trelleborg första övernattningen på förra veckans roadtrip. Det var helt enkelt där vi hittade bra boende till rätt kostnad. Dessutom låg staden väl till för den planterade rutten. Hade aldrig besökt staden innan men eftersom vi skulle stanna till där var en ju tvungen att läsa in sig lite innan. Det mesta som finns att läsa handlar dock om att det är ett bra stopp innan en tar färjan ut i Europa. Hotellet skrev dessutom att: Tro det eller ej men Trelleborg har faktiskt mycket att erbjuda! Förväntningarna var därför kanske inte skyhöga. Men ibland tänker jag att det är då det blir som bäst. Trelleborg bjöd på god mat och en trevlig kväll på stan. Detta följdes nästa dag av riktigt bra loppisshopping. Det riktigt fina med loppis är att en kan göra otroligt fina fynd. Jag blir som nästan fånigt nöjd en sådan dag.

Det som förvånade mig och som jag verkligen uppskattade var konsten vi mötte. Konst i det offentliga rummet är verkligen viktigt. Det påverkar hela upplevelsen av en plats. Den här vackra skulpturen blev jag smått förälskad i. Lekfull och med ett visst allvar på samma gång.

Böst heter den vackra skulpturen och jag hade gärna tagit den med mig hem.

Vi ägnade oss åt lite geocaching vilket förde oss in på smågator och en och en annan återvändsgränd.

Regina och Sophie fick ägna sig åt själva letandet och jag tog på mig jobbet att dokumentera. Det ser ju lite lätt märkligt ut med folk som kliver runt i buskar och rabatter och söker längs dörrar och trappor.

Men även om det ser lite märkligt ut med folk som ägnar sig åt geocaching så för den en till nya platser. Troligen hade vi helt missat den fina stadsparken, med dess vattentorn och all den fina konsten. Alltså jag blir verkligen lycklig över en stad som tar konsten på allvar. Det är ju den som sätter guldkant på tillvaron och ger fantasin vingar.

De här små filurerna fanns i stadsparken.

Av en slump hamnade vi just i Trelleborg, men onekligen en trevlig slump. Tänker att nästa gång det är dags att ge sig av ut på roadtrip kanske en skulle låta slumpen avgöra helt. Det skulle onekligen vara ett äventyr!

Stranden och ljuset

För precis en vecka sedan satte Regina, Sophie och jag oss i bilen och körde hela vägen ner till Skåne med Skanör som destination. Mina förväntningar var milt sagt höga efter alla vackra bilder jag sett från stränderna vid Skanör och Falsterbo. Kunde det verkligen vara så där vackert som det verkade? Det första som slog mig när jag stod där på stranden var dock inte hur fantastiskt vackert där var. För där var alldeles otroligt vackert. Det som istället slog mig var ljuset. Ljuset som påminde mig om stranden i Skagen och märkligt nog även om en strand utanför Swakopmund. Det där ljuset i kombination med hav och strand är något alldeles särskilt. Märkligt hur det på tre så skilda platser i världen kan uppstå samma sorts ljus.

Det var inte strålande sol den dagen vi besökte Skanör och jag är lite nöjd över det. På så vis fick vi en dramatisk himmel som fond till havet och stranden. Tror ärligt talat att det var lite vackrare just på grund av att vädret inte var perfekt.

För oss bohusläningar är det lite ovant med all denna sand. Sandstrand så långt ögat når är inte riktigt något vi är bortskämda med. Klippor däremot har vi gott om.

Stranden i Skanör var verkligen en sådan där perfekt plats. En plats som en borde besöka ofta och ta sig gott om tid att strosa längs stranden. Märkligt nog är det så jag har känt om varje plats vi besökte i Skåne.

För två veckor sedan såg jag Öresundsbron från Malmö och nu från Skanör. Är nog dags att ta en tur över den där bron snart.

Har haft en lång lista över platser som jag har velat se och det känns smått fantastiskt att kunna bocka av dem en efter en.