I rosors sällskap

Alltså september, denna ljuvliga månad! Dagarna är ljumna och soliga och min trädgård blommar vackert vidare. Efter en stunds paus hos de flesta av rosorna i rosenträdgården är det nu åter dags för blomning. Har jag tur håller den i sig i någon månad till. Oktoberrosorna är nog som allra vackrast eftersom då de är ganska ensamma om att blomma och med det verkligen lyser upp i trädgården.

Louise Odier är verkligen en otroligt vacker ros. Den i likhet med flera andra tog mycket stryk under vintern men har nu hämtat sig fint och blommar otroligt vackert.

Rosen Sympathie är vacker men har varit lite av ett sorgebarn ända sedan start. Konstaterar att den nog verkligen inte trivs på sin plats. Även mot den var vintern tuff och den har nätt och jämt hämtat sig. Låter den vara trots allt men tänker att om den överlever vintern är det nog klokt att fundera över en ny placering.

Leonardo da Vinci blommar alldeles fantastiskt just nu och är helt översållad med sina vackra rosa blommor. Den har inte pausat sedan den började blomma i juli utan bara fortsatt att vara vacker.

Elmshorn är en lite enklare ros men jag älskar verkligen färgen. Den planterades förra hösten när rosenträdgården utökades. Tanken är att den och övriga rosor som planterades då ska skapa en blommande slänt. Just nu är det glest mellan blommorna men jag försöker att ha lite tålamod. När blommorna växer till sig kommer det bli riktigt bra. Det gäller bara att ge sig till tåls.

Har en ny ros som inte bör vara en tålamodsprövning. Rosenholm har små vackra rosa blommor och skall tydligen ha ett mycket kraftigt växtsätt. Den ska som jag förstår verkligen kunna vräka ut sig och det hoppas jag på. Det är egenskaper som även min  honungsros besitter och det har verkligen blivit riktigt fint.

Rosenholm är helt översållad med knoppar och har redan hunnit växa till sig sedan den planterades för någon månad sedan. Nu pryder den ingången till den nya delen av rosenträdgården.

På andra sidan av den nya ingången finns en alldeles nyplanterad ros med namnet Uetersen Klosterrose. När jag körde hem den doftade hela bilen av den enda blomma som då blommade. Om en enda blomma kan dofta så pass intensivt då kommer min trädgård fyllas av härlig rosendoft framöver.

Rosor och åter rosor

Rosor och åter rosor i min trädgård och även på min semester. Tänk så märkligt att just rosor har blivit till en av mina passioner. Kan som inte riktigt släppa tanken på vilken fantastisk rosenträdgård jag skulle kunna anlägga om min trädgård istället låg i Skåne. Vem vet kanske får rosorna mig att vilja bli skåning framöver. Fast just nu njuter jag av alla rosorna i min bohuslänska trädgård. Även här trivs de. Jag måste tänka till lite när det gäller växtzon vilket gör att allt inte riktigt trivs här. Fast det som trivs det frodas verkligen och blir vackrare från år till år. Nu när rosenträdgården blommar med sitt överflöd är det svårt att föreställa sig att den faktiskt inte fanns för fyra år sedan. Det går så fort att vänja sig vid hur det är nu och då är det lätt att glömma att det inte alltid varit så.

Flaming Cover

Rhapsody in Blue

Bella Rosa

White New Dawn

Lite märkligt med denna ros som inte är en New Dawn utan en White New Dawn. Den skall således vara vit men helt ärligt ser den ut precis som min blekrosa New Dawn. Nåväl jag älskar min New Dawn så det gör ju ingenting även om det är lite märkligt.

Elmshorn

Jacqueline de Pre

Tantau Rose Goethe

Bella Rosa

Penny Lane

Penny Lane är nog mest känd som en sång av Beatles men är också en ljuvligt vacker ros. Penny Lane har länge hört till favoriterna i min rosenträdgård vilket inte är så märkligt med tanke på hur vacker den är. Dessvärre hörde just Penny Lane till de rosor som inte överlevde vintern. Det var onekligen en tuff vinter för rosenträdgården men i slutändan var det bara två av rosorna som gick hädan. De som överlevde verkar börja hämta sig och jag håller tummarna för att nästa vinter blir mer skonsam.

En rosenträdgård utan Penny Lane är enligt mig inte ett alternativ så för några veckor sedan köpte jag mig en ny ros och planterade på samma plats som den gamla.

Den nyplanterade rosen ser ut att trivas och jag gläds åt att åter ha denna vackra ros i min rosenträdgård.

Inser att jag nog benämner de flesta av rosorna som favoriter. De är nog så att de alla är mina favoriter. Ljuvligt vackra och var och en med sina egenheter och olikheter. Precis som med människor egentligen.

Tantau Rose Goethe

För en tid sedan ökade vi ytan i vår rosenträdgård och nu har vi börjat fylla den nya ytan med rosor. Det finns så många fantastiska rosor att välja mellan vilket gör uppgiften allt annat än enkelt. Jag har ägnat åtskilliga timmar på den lokala plantskolan med att titta och lukta på rosorna. Har sedan läst på om deras egenskaper och återvänt till plantskolan för ännu en vända. Senaste besöket resulterade i två nya rosor. En White New Dawn och en Tantau Rose Goethe. Dessvärre blommar inte den första nu men jag hoppas på att den skall hinna blomma innan säsongen är över. Vår New Dawn är en alldeles fantastisk ros som förra året blommade från juni till december. Min förhoppning är att dess vita variant skall vara lika härdig.

Jag har ständigt nya favoriter i rosenträdgården och just nu är det Tantau Rose Goethe. Den är onekligen en av de vackraste rosorna vi har och den doftar dessutom fantastiskt gott.

Något jag har insett sedan vi anlade vår rosenträdgård är att rosor har sina egna personligheter. De kräver omsorg och behöver pysslas om för att trivas. Om de väl trivs då blommar de något alldeles sagolikt vackert som belöning.

Lycka är onekligen att ha en rosenträdgård att kunna plocka rosor i för att fylla vaser i hemmet. Lycka är att sitta i rosenträdgården en sen junikväll och känna doften av honungsros och kaprifol. En trädgård hör till de saker i livet som ger själen näring.

Jag är en Flammentanz

Vår okända ros i rosenträdgården har nu äntligen identifierats och är en Flammentanz. Efter tips från vänner och efter hjälp från plantskolan där vi för två år sedan köpte vår ros kunde vi till slut komma fram till vilken sort den är. Egentligen spelar det ju inte någon roll vad rosen heter men det har känts irriterande att inte veta vilken sort den är när jag vet alla andra sorter i rosenträdgården. Idag har för övrigt ytterligare en klängros inhandlats till rosenträdgården. En knalligt cerise ros som skall piffa till det blekrosa hörnet i rosenträdgården.

Sen är det ju nästan omöjligt att besöka en plantskola utan att handla. Den här gången är jag nästan lite imponerad över mig själv och det faktum att jag först förberedde en ny plantering. Grävde i ordning den, planerade vilka växter och först efter att detta var klart åkte jag och handlade. Jag har så många gånger gjort det omvända att jag har handlat först och sedan försökt klura ut vart växterna skall sättas. Detta har resulterat i ett antal inte så genomtänkta köp och mindre lyckade planteringar. Den nya planteringen är den första som gjorts enligt konstens alla regler och när allt var planterat kände jag mig onekligen nöjd. Sedan infaller alltid den där känslan av att det är för glest i planteringen men nu vet jag av erfarenhet att det är klokt att plantera glest. Då slipper jag flytta växterna om ett år vilket jag fått göra med plantorna i förra årets nya plantering. Nåväl det har varit en produktiv trädgårdsdag som resulterat i en ny plantering och att grunden till växthuset är klar. Dessutom har vi sådan tur att det regnat hela eftermiddagen och kvällen vilket de nya växterna mår bra av.

Katharina

Innan vår rosenträdgård hade jag aldrig ägnat rosor särskilt många tankar. Visst tyckte jag att de var vackra blommor men inte så mycket mer. Med rosenträdgården öppnades en helt ny värld bestående av klängrosor, buskrosor, rabattrosor och marktäckande rosor. Nu har jag betydligt mer kunskap vilket också gör valen svårare. Tänk att det är precis så konstigt att saker blir svårare ju mer kunskap en besitter, då är det fler saker som måste beaktas vid varje val. Konstaterade nu ikväll när trädgården vattnades att det har blivit ett blekrosa hörn på rosenträdgården. Rosorna som växer där är alla mycket vackra men de är just blekrosa. Tror att jag behöver en knallgul klängros som kan pigga upp lite bland allt rosa. Förutom blekrosa rosor har vi ju många fler färger och jag måste säga att jag är svag för vita rosor. Särskilt sorten Katharina Zeimet. Den är helt översållad av små täta blommor som blommar i klasar. Den börjar blomma i juni och blommar sedan ända in i september vilket är smått fantastiskt.

Katharina Zeimet är en buskros och är tänkt att den skall få breda ut sig ordentligt. Hon planterades förra året men redan nu ser jag att jag kanske gett henne lite snålt om plats. Kanske får vi plantera om lite så Katharina får gott om plats att växa på.

Märkligt det där hur snabbt en vänjer sig vid något. Den här sommaren äter vi frukost i rosenträdgården nästan varje dag. På morgonen är det bara där vi har sol i trädgården vilket vi inte riktigt var medvetna om tidigare. För ett år sedan var rosenträdgården fortfarande ett projekt och det var först en bit in i september den kunde invigas på riktigt. En enda kväll hann vi med i rosenträdgården innan hösten och kylan kom på allvar. Nu kan jag inte tänka mig trädgården utan min rosenträdgård. Den är som gjord att äta frukost i om sommaren och känns som en så självklar del av trädgården.

Louise

Börjar bli lite rostema här på bloggen men det är svårt att undvika när det blommar så vackert. Idag slog den vackra rosen Louise Odier ut. Den är verkligen otroligt vacker både som knopp och som utslagen blomma.

Tycker att färgen är alldeles fantastisk.

Visst påminner vackra Louise om en pion!

Ros utan namn

Kan inte låta bli att dela med mig lite mer från vår rosenträdgård. Det är ju så vackert där nu när ros efter ros blommar.

En av de första rosorna vi satte för två år sedan var denna vackra röda ros. Klantigt nog slarvade jag bort namnet och vet inte alls vilken sort den är. Hur det nu är med namnet så är den otroligt vacker.

Alldeles fantastiska stora röda rosor som verkligen pryder sin plats. Dessvärre är den inte remonterande utan blommar bara precis nu. Alltså gäller det att njuta så länge som skönheten varar.

Den namnlösa röda rosen är den som än så länge dragit iväg och klänger längs väggen. Tanken är ju att väggarna så småningom helt skall fyllas av klängande rosor.

Honung och kaprifol

Snart blommar alla rosorna i vår rosenträdgård och det är onekligen helt fantastiskt. Vi har blandat friskt bland sorterna och nu ger det utdelning i form av många olika sorters rosor. Svårt att välja en favorit när alla är så vackra. Vissa sorter ger riktigt stora och vräkiga blommor medan andra är betydligt mindre och mer anspråkslösa.

Än så länge har vi satsat på klängrosor och buskrosor. Tanken är att dessa skall kompletteras med flera sorters rabattrosor men det får vänta lite. Än så länge är det svårt att beräkna hur mycket plats de befintliga rosorna kommer att ta när de har växt till sig. Alltså väntar vi ett år eller två med att utöka planteringen.

En ros som verkligen är anspråkslös vid en första blick är honungsrosen. Även om blomman är enkel så doftar den alldeles fantastiskt. Om kvällarna ligger numera en söt doft av honungsros och även av kaprifol i vår trädgård.