Minimalismen stressar mig!

Att inte ha så många saker har blivit något av ett ideal och det har blivit lite fult att samla på sig saker. Det finns gott om tips på hur en effektivt rensar både i hemmet och i garderoben och på så vis får en enklare tillvaro. Jag tror att livet säkert är enklare om en har ordning och reda och inte har fler saker än vad som är enkelt att hålla ordning på. Samtidigt blir jag så otroligt stressade både av minimalismen som ideal och av pressen att rensa. Jag vet att jag har saker ståendes i förråd och lådor som jag inte använder, som jag borde göra något åt men jag har inte tid och orkar helt enkelt inte. Samtidigt får det mig att känna mig som en slarvig människa som inte tar tag i sakerna och ordnar upp dem. Jag är ju dessutom en varm förespråkare av kretsloppstänkande när det gäller både prylar och kläder. Att det jag inte använder lämnas vidare till en loppis för att på så vis bli till glädje och nytta för någon annan. Då blir det lite motsägelsefullt att ställa in saker i ett förråd och stänga dörren. Samtidigt inser jag att var sak har sin tid och just nu ryms inte rensande i mitt liv. Trots det känner jag mig stressad över de där lådorna som jag vet att jag tids nog behöver ta tag i.

Nystädat och fint hemma i ungefär tio minuter

Att ha saker som bara står är inte något jag egentligen önskar mig. Helst skulle jag vilja ta en dag då jag röjer och kör till loppis eller till tippen. Däremot är inte minimalism ett ideal som passar mig. Jag tycker om saker och samlar gärna på mig sådant som jag tycker om. Det är ju sakerna som gör skillnaden mellan att ett hus är ett hem och inte bara ett hus. Mitt hem är en blandning av mestadels gammalt där mycket är loppisfyndat och annat kommer från barndomen eller är sådant jag fått eller ärvt. Mitt vardagsrum är ett typiskt exempel på detta eftersom soffan och träborden och skänken kommer från olika loppisar, fåtöljen har jag fått av min syster och fotpallen kommer från Regina. Bokhyllan och det runda bordet är nyinköpta i höstas och skänken där TVn står hittade jag på en köp- och säljgrupp på Facebook. Taklampa var svårt att hitta någon jag trivdes med så till slut beställde jag en ny och gav upp att leta på loppisar.

Blickfång bredvid TVn

Alla små ljusstakar och vaser och inredningsprylar är sådant jag samlat på mig genom åren. Det nyaste tillskottet är den handgjorda runda skålen som jag köpte i Namibia tidigare i år. Fint att kunna se hur den gjordes och även ha möjligheten att stötta lokalt hantverk.

Den ryska dockan var en present jag fick som barn

Min ryska docka låg i flera år i den där lådan med minnessaker längst in i förrådet. Den packades ner för säkert 25 år sedan men fick komma fram igen för några år sedan. Som tonåring tyckte jag den var fånig och kunde inte alls tänka mig att ha den framme. Nu är jag glad att den bara packades ner istället för att rensas bort och skänkas vidare. För så kan det ju också vara många gånger, att något inte känns rätt i stunden men att det kommer kännas rätt lite längre fram.

Den låga bokhyllan intill kaminen stod i huset i Hult när vi köpte det. Har varit på väg att göra mig av med den fler gånger men alltid hejdat mig eftersom den är så praktisk. Har också tänkt många gånger att jag skulle måla om den men har aldrig tagit mig tiden. Den är nött och lite skamfilad men jag har kommit fram till att det är precis så som jag vill ha den och låter den därför vara precis som den är. Jag är ju lite av en samlare och alla mina fina resväskor är ett bevis på detta. Jag kan verkligen inte motstå gamla resväskor. Dels för att de är så fina och dels för att jag alltid börjar fundera över vilka resor de varit på innan de hamnat hos mig. Förutom att de är fina är de praktiska eftersom det går att förvara saker i dem.

Alla dessa saker gör mitt hem till en trivsam plats att vara på. Jag är fortsatt stressad över allt det där som jag borde rensa och gå igenom. Fördelen är dock att det finns kvar även en annan dag och då kanske jag har mer tid!

Avklarade små projekt

Just nu är jag inne i en synnerligen effektiv period. Jag tar tag i saker som blivit liggande under lång tid och ser till att få saker avslutade. En del stora saker som att ta tag i min mastersuppsats och andra lite mindre som att stryka gardiner eller att sy i knappar. För två år sedan köpte jag en kappa på loppis. Redan då när jag provade den kände jag att den var alldeles för lång i ärmarna. Ett ganska vanligt problem för mig som är kort. Eftersom kappan passade bra i övrigt köpte jag den trots allt och tänkte att jag kan ju lägga upp ärmarna. Kom hem med kappan, hängde in den i garderoben och har sedan inte använt den alls eftersom den inte passade.

Så idag när jag hängde undan mina vinterkappor hittade jag min fina lila kappa och tänkte att nu får det vara nog. Jag kan ju inte ha en kappa hängandes i garderoben och aldrig använda den. Alltså bestämde jag mig för att helt enkelt ta tag i att sy upp ärmarna. Det var betydligt enklare än vad jag väntat mig och nu har jag plötsligt en härlig vårkappa att använda.

När jag ändå plockat fram nål och tråd passade jag på att åtgärda lite fler plagg som blivit liggande. En av dem en riktig favorit. En klänning med söta små fåglar som under lång tid har saknat en knapp och där flera suttit löst. Inte heller det tog särskilt lång tid och en kan ju verkligen fundera över varför det skall vara så svårt att ta tag i den där projekten. När kappa och klänning var ordnade fortsatte jag att laga kläder för barnen, sy i knappar i en kofta och kände mig synnerligen nöjd när allt var klart. Bockar av punkten laga kläder på min lista och tar tag i nästa. Så otroligt skönt att få gjort allt det där som blivit liggande och som känts jobbigt just för att jag inte tagit tag i det!