Längtan efter rosor

Jag har ägnat mycket tid åt vår rosenträdgård de senaste åren. Först skulle den byggas och planteras och sedan skötas om. Jag har fått lära mig att rosor har egna personligheter och är lite som människor i största allmänhet. En del rosor behöver inte alls pysslas om för att trivas och frodas medan andra är lite mer kinkiga av sig. En av de vackraste rosorna i vår trädgård var Eden rose. Otroligt vackra rosor men inte lätt att sköta. Trots att jag har pysslat om och skött den efter konstens alla regler gav rosen helt plötsligt upp för någon vecka sedan. Från att ha varit lite hängig var den nu stendöd. Efter att ha pratat med den lokala plantskolan fick jag klart för mig att det var en synnerligen kinkig ros och valde att inte ersätta den trots dess skönhet. Förvisso tycker jag om arbetet i rosenträdgården men det känns klokare att satsa på sorter som är lite mer robusta.

New Dawn tycks vara en mycket härdig sort och blommade ända fram till tredje advent

 En sort har ersatts med tre nya och rosenträdgården har byggts ut med mer fler väggar och mer tak. Tanken var att vi skulle anlägga ännu en rosenträdgård i Hult men så långt har vi ännu inte kommit. Å andra sidan har sommaren precis börjat så det finns gott om tid för trädgårdsprojekt.

Flammentanz blommar bara en kort tid men är otroligt vacker

Just nu längtar jag efter att rosorna skall börja blomma i rosenträdgården. Vill se hur rosorna som sattes sent på förra säsongen har tagit sig och jag är nyfiken på de som planterats alldeles nyss. Det finns gott om knoppar men ännu tycks det långt kvar innan någon är färdig att blomma. Först ut förra året var rosen Rhapsody in Blue och jag undrar vilken sort det blir i år.

Kväll

Det är kväll och mörkt i Hult men vi tänder ljus och har det gott ändå. Märkligt nog dröjer sommaren kvar och jag är tacksam över detta. Dagarna är varma och kvällarna ljumma tills dess det är helt mörkt. Det går fortfarande att äta frukost i rosenträdgården och njuta av solen även om det är lite kallare än tidigare. Även nu om kvällen trivs jag i rosenträdgården. Tänder ljuslyktorna som hänger i pergolan och tar med mig en filt och en kopp te ut.

Förra året när rosenträdgården var klar hann vi bara sitta där en enda kväll innan det blev för kallt. I år har vi dock verkligen utnyttjat platsen ordentligt. Förra året satte vi upp ett ljusnät i taket till advent. Ett var dock lite för litet så i år blir det två och dessutom tänker jag att det är synd att vänta ända till advent med att sätta upp dem. Varför vänta på det som är fint?

Fast än är det onekligen sommar i rosenträdgården. Vår klängros New Dawn blommar för fullt.

New Dawn är enkel med sin blekrosa färg och milda doft, men ändå riktigt tjusig.

En kopp kaffe i rosenträdgården i sällskap med vackra Penny Lane ger mig sinnesro och möjligheten att varva ner lite. Det är bara några dagar kvar till vår bröllopsfest och nu äntligen börjar jag känna att vi har det mesta under kontroll. Påminn mig om att aldrig mer planera en stor fest en vecka efter ett val!