En sommarpromenad

Efter att ha tillbringat en stor del av helgen i ett konferensrum var det skönt att igår få möjligheten att ta en promenad. Förvisso var vi iväg en stund även igår och besökte Katutura där en av skolorna vi arbetar med ligger. Dessutom fick vi en rundtur i kåkstaden och besökte även ett barnhem. Det har varit otroligt många intryck på få dagar och då är det fint att få göra något helt annorlunda en stund. Alltså for vi in till centrala Windhoek och promenerade en stund i parlamentsträdgården.

För en vintertrött svensk är det verkligen helt ljuvligt att få se både att det grönskar och blommar. Samtidigt är det lite svårt att helt kunna njuta av den bevattnade trädgården när en vet att det råder stor vattenbrist i landet och att vattnet behövs till så mycket annat. Fast blommorna är vackra oavsett och de väcker en stark längtan efter våren.

Det finns gott om färgsprakande blommor och en del av dem är helt okända för mig.

Andra som hibiskusen är stundtals gäster i mitt eget hem. Fast skillnaden är stor mellan de krukväxter jag köper och de buskar som växer här. Hibiskusbuskarna är verkligen helt fantastiska när de blommar.

När solen gassar är det skönt att kunna strosa genom en allé av växtlighet. Att för en liten stund komma undan det starka solljuset. Fast även när det är som varmast vägrar jag att klaga, istället tänker jag att det här kommer jag att sakna när jag är tillbaka i vinterkylan hemma.

Ovanför parlamentsträdgården ligger den vackra parlamentsbyggnaden Tintenpalats. Den är en byggnad från en annan tid och från helt andra ideal än de som råder idag. Den andas kolonialism och väcker både känslor och frågor. En relik från en svunnen tid men som används även nu och ger andra människor möjligheten att ta del i den demokratiska processen. Samtidigt är det bara ett hus, en bedagad skönhet som tronar ovanför en härligt grönskande trädgård.

Att möta våren i London

När våren tycks ha pausat sin ankomst i Hult i år är det fint att redan hunnit med lite vår i år trots allt. Februari inleddes med en resa till London och där tillbringade vi några riktigt härliga dagar.

Ett möte med våren

Den första dagen sken solen och det var hela tolv grader varmt en stund under dagen. Vi släppte alla planer och valde att tillbringa dagen med att strosa i Hyde Park. Så ljuvligt att promenera i en park som precis börjat grönska. Att inte behöva vantar eller mössa och dessutom kunna sitta på en bänk och njuta av solen en stund. Resten av dagarna var grå och småkalla men den där första dagen var verkligen något alldeles särskilt

Feministiska höjdpunkter i London

För mig var det här första gången jag besökte London ordentligt. Jag var i London i några timmar för några år sedan på hemväg från Brighton. London är dock inte en stad en bara kan ägna några timmar till. Snarare behövs både veckor och månader. Härligt att resa därifrån med känslan av att inte vara färdig och snart vilja återkomma.

Jag älskar att gå på museum och det var något London har gott om. Vi hann se en salig blandning av dinosaurier, knepiga fåglar, testade en jordbävning och såg på konst från stora delar av mänsklighetens historia. Dessutom såg vi till att fika ordentligt mellan de olika utställningarna.

Olika delar av världen och historien samlade under samma tak

Det är något särskilt med de där stora museerna som byggts på 1700 och 1800-talet. De är pampiga byggnader som är otroligt vackra. Samtidigt representerar de en tid då synen på mänskligheten var en helt annan. En tid då jag som kvinna haft mycket små möjligheter och då det som arbetarbarn varit helt omöjligt att studera. En av utställningarna vi besökte på Brittish Museum handlade om Sydafrika och dess koloniala historia och befrielsekampen. En riktigt bra utställning som verkligen fångade landets våldsamma och svåra historia. Dessvärre slutande den med befrielsen och avskaffandet av apartheid. Förvisso slutet på en era men verkligen inte slutet på våldet och befolkningens kamp.

Vi promenerade, strosade, tittade på alla de där byggnaderna som en måste se som turist i London. Vi åt dessutom god mat, njöt av våren och ledigheten. Resans största utmaning var att lära sig bemästra kollektivtrafiken men även det gick till sist bra. En härlig stad med gott om kultur är onekligen en bra plats att tillbringa en semester på.

Äntligen är boken färdig!

Det är en så märklig känsla att bläddra i boken Berättelser från Gamlestaden. Boken som jag har varit med och skrivit och varit redaktör för. Tänk från början var den bara en idé och nu är det en färdig bok, en riktig bok! Det har varit en lång process från tanke till färdig bok, men det har också varit mycket lärorikt.

Nu ligger ett exemplar av boken i min bokhylla hemma och jag är själaglad över detta. Det har varit mycket arbete men det har verkligen varit roligt att vara med i alla steg i processen. Först med att komma fram till vad boken egentligen skulle handla om, att skriva min egen artikel, att överblicka alla artiklar och hitta en bra ordning för dem. Vi har jämfört papperskvalitet och tittat på typsnitt och redigerat text i oändlighet. Flera dagar har ägnats åt att promenera runt i Gamlestaden för att fotografera och hitta de rätta motiven.

Omslaget till boken var kanske det som var svårast att hitta. Vad skulle vara passande till en bok om en stadsdel? När vi kom upp på en utsiktspunkt med hela stadsdelen framför oss då insåg vi att det här var vårt omslag.

Gamlestaden är en intressant stadsdel men många spännande miljöer. Många av dem finns med i boken men det är också andra som inte finns med. Inte för att deras historia inte är intressant utan för att allt kan helt enkelt inte rymmas.

Innan boken var Gamlestaden en tämligen okänd stadsdel för mig. Jag hade varit där någon gång men aldrig ägnat den någon djupare tanke. Nu känns det som att jag känner varje meter av stadsdelen.

Skulle jag någon gång flytta till Göteborg då skulle Gamlestaden med dess fina grönskande innergårdar vara ett trevligt val tänker jag. Det ligger något fint i kontrasten mellan stadens gator och buller och de tysta gröna innergårdarna.

Ibland tänker jag att det skulle vara trevligt att bo i en stad med cykelavstånd till allt.

Det märks att Gamlestaden är en gammal arbetarstadsdel. Förvisso i förändring men än så länge märks det fortfarande.

Nu är boken klar, nästa vecka är det dags för releasefest på bokförlaget och sedan väntar nya projekt. Har sällan varit så stolt som i den stunden när jag höll i vår bok för första gången. Tänk allt arbete och engagemang samlat mellan två pärmar.

Bohus fästning -en favorit från barndomen

Så ljuvligt att september visar sig från sin bästa sida och bjuder på varmt och fint väder. Då kan det vara idé att plocka fram de där utflyktsplanerna som kanske inte hanns med under sommaren. Fördelen är att även om det är varmt och behagligt är det inte stekande hett vilket kan göra en del utflyktsmål lite extra utmanande. En plats som vi brukar besöka varje år är Bohus fästning i Kungälv men i år har det inte blivit något besök. Kanske kan det ändå hinnas med ett besök i år!

Bohus fästning byggdes 1308 och fungerade som en gränsvakt för Norge. Fram till freden i Roskilde 1658 var Bohuslän norskt. När Bohuslän blev svenskt förlorade Bohus fästning sitt strategiska läge och övergavs någon gång i mitten på 1700-talet. I slutet av 1700-talet tilläts stadens befolkning att ta sten från fästningen och den blev allt mer raserad. Många av husen längs Östra gatan och Västra gatan i Kungälv har stenar från fästningen i grunden. En bit in på 1800-talet förbjöds detta och i slutet av samma århundrade påbörjades utgrävningar och restaurering.

Att fästningen till stora delar är en ruin är nog en av anledningarna till att jag alltid har älskat den. Den befinner sig i ett mellanrum mellan att vara något och att ha varit något. Den är där men inte som den har varit och det väcker fantasin till liv. Som barn älskade jag att tillbringa hela dagar på fästningen och kunde inte riktigt få nog. Tror att mycket av mitt historieintresse är kopplat till att växa upp just i Kungälv där historien genom fästningen blir tydligt närvarande i vardagen.

Om en verkligen vill se hela fästningen då behöver en ha gott om tid eftersom det finns många vinklar och vrår att upptäcka. Å andra sidan räcker det nästan att ta sig till en utsiktspunkt och blicka ut över det omgivande landskapet. Oavsett riktning är det en spännande utsikt och det mesta av den är riktigt vacker. Förvisso hör inte fabrikerna i Bohus till det vackra men även de bär på en historia och är ett viktigt inslag i landskapet.

Tornet Fars hatt är det enda som finns kvar av fästningens torn. De har varit fler och haft lite lustiga namn som Fars hatt och Mors mössa. Generösa ytor gör att det är möjligt för barn att härja runt och rusa av sig. Viss försiktighet kan dock vara på sin plats eftersom det ibland kan vara murar med höga höjder.

Märkligt hur jag aldrig tröttnar på den här vyn. Har inte alls samma starka känsla för Carlstens fästning på Marstrand som även den hör till barndomens utflyktsmål. Vi hade båt på ön innan Marstrand och jag har tillbringat mycket tid även där. Kanske är det just det faktum att Bohus fästning genom sitt förfall väcker fantasin till liv och med det blir det blir till en fantastisk plats att besöka.

Kulturminnen i Blomsholm

Visst är det märkligt hur en kan åka förbi vissa platser och helt missa att det är ett ställe där en borde stanna. Tidigare i somras var Sophie, Regina och jag på utflykt. På vägen hem passerade vi en skylt som jag passerat oräkneligt många gånger men aldrig egentligen reflekterat över. Nu hade vi gott om tid och Regina föreslog att vi skulle ta oss en omväg och se vart skylten ledde oss. Först passerade vi Blomsholms säteri från 1600-talet. Där finns ett museum med en statarbostad inredd som på den tiden Sverige hade statare. Dessvärre hann vi inte med ett besök där denna gång, men har ju då en anledning att återvända till Blomsholm. Det som vi istället besökte var Blomsholms skeppssättning och domarring.

Även utan den vackra skeppssättningen skulle detta vara en plats värd att besöka. Naturen och utsikten är verkligen vacker. Skeppssättningen ligger på en höjd vilket innebär att den syns väl samt att utsikten från den är fantastisk.

Fyrtioen meter lång och nio meter bred och består av totalt fyrtionio stenar

Även idag skulle det krävas en ordentlig arbetsinsats för att resa dessa stenar. Svårt att förstå hur det ens var möjligt vid tiden då de restes.

Inne i skeppssättningen ligger en minnessten som lagts dit av familjen som tog över säteriet i mitten på 1600-talet

På vägen mellan skeppssättningen och domarringen ligger ännu ett kulturarv. Förvisso inte lika gammalt som de övriga båda men likväl en del av historien. En övergiven kvarn intill en å vittnar om en annan tid. Idag flagnar färgen och dess fönster är trasiga. En gång var detta en livlig plats som gav många arbete. I min mening lika viktig att bevara som forntida landmärken.

Tänk vilken spännande verksamhet som skulle kunna rymmas i en gammal kvarn. Där finns både yta och höjd i taket. Vem vet kanske får byggnaden ett nytt liv som något helt annat än industri.

Från domarringen har en utsikt över skeppssättningen. Dessutom finns där gravar från järnåldern och en otroligt vacker miljö. På vägen mellan domarring och skeppssättning passerade vi dessutom en stuga med en otroligt vacker trädgård vilket gjorde promenaden synnerligen trevlig.

Slottsträdgården på Läckö

Lidköping med dess omgivningar har blivit till ett område jag verkligen tycker om. Två år i rad har vi hyrt en stuga precis vid Vänerns strand och haft möjlighet att utforska både staden och dess närhet. Läckö slott ligger alldeles nära och är därför ett absolut måste att besöka. Själva slottet är fantastiskt vackert med ett läge utöver det vanliga. Trots läget och trots den vackra byggnaden är det inte vad som lockar mest med ett besök på Läckö slott. Istället är det trädgården som är det främsta skälet att besöka slottet.

Slottet ser ut att vara hämtat från en saga. Det finns möjlighet till en guidad visning av slottet vilket jag rekommenderar. Det finns nämligen delar av slottet en bara får se genom den guidade turen.

Få trädgårdar har ett läge som denna

Enda sättet att göra trädgården rättvisa är att helt enkelt besöka den. För den som inte har den möjligheten följer nu ett stort antal bilder från en av de mest fantastiska trädgårdar jag besökt.

Det som verkligen inspirerade mig var hur nyttoväxter och prydnadsväxter samsas i trädgården. Nyttoväxterna är dessutom planterade i vackra mönster och blir på så vis ett vackert blickfång.

Besöket i trädgården på Läckö slott var verkligen inspirerande och har fått mig att tänka mycket på mina egna odlingar hemma i Hult. Funderar över hur jag skall kunna kombinera det vackra med nyttan och skapa en trädgård som helt enkelt är lite vackrare. Kommer nog behöva besöka Läckö igen för mer inspiration tänker jag.