Jag har inte dött men...

...just nu känns det som om jag är på väg till graven... Mår skitdåligt och ska snart lägga mig i soffan. Jag kan säga att jag kan ta smällen idag, jag hade roligt iallafall!

Så här var det; jag var bortbjuden igår! Jag blev så himla glad över en inbjudan hos en mamma till en klasskamrat till Emmy. Hon har flyttat till hus och bjöd mig och ett par till på gröt och skinkmacka. Jag kan säga att det är första gången från det jag blev sjuk som någon utomstående har bjudit mig, jag blev nästan rörd!

Emmy var oxå med och med tanke på hur det fnittrades bakom pojkens dörr så hade de säkert skitkul! Vi satt och pratade medans "Så mycket bättre" gick i bakgrunden, kändes så skönt att det inte var något uppstyltat utan att man känner sig nästan som hemma!

Idag ska jag åka till Nässjö och titta på när Emmy har dansuppvisning men först ska jag försöka bli människa igen...

blodet droppar inte mer...

Tack och lov säger jag bara... Jag hade tid igår vid 14:00 och fick komma in direkt för att ta blodvärde. Jag hade inte blodbrist, det låg på 123 men jag brukar ligga på över 140 så lite har det allt dragit ner det hela... Jag skulle till en manlig tysk gynläkare men han var sjuk så istället fick jag en kvinnlig polsk och det gick ju lika bra.

Hon kollade och förklarade att det blödde från 3 små ställen men det rann lite hela tiden. Sen sa hon att jag hade dåligt läkekött... Måste bero på EDS:en, iallafall så kommer allt ont därifrån så vi antar det! Sen skulle de då få stopp på detta och tog en lösning på en stor tamponad och tryckte emot det hela. Sved gjorde det men annars kände jag inget direkt.

Tack vare att de la på detta medel så slutade det blöda direkt. Hon sa att det kan komma lite brunaktiga flytningar efter ett sådant ingrepp men det ska aldrig komma färskt blod, då ska man ringa in! Så nu vet jag detta men jag hoppas att jag slipper åka dit mera. Jag är rätt så trött på att allt strular så nu hoppas jag att livet kunde lugna sig.

När jag kom hem så var det till att steka falukorv och koka mackisar för en stund efter detta så var det dax för våran sticketräff! Vi försöker alltid att träffas en gång i veckan, det är så skoj! Jag är inte riktigt färdig med det jag håller på med nu men ni får se det sen. Kan säga att det är smått och gulligt!

Anette är ju med på dessa träffar så ni som undrar hur hon mår kan jag säga att hon är precis som vanligt! Hon hinner inte skriva på sin blogg för hon stickar baklänges hela tiden! Hon kommer säkert att förklara detta en vacker dag när hon fått fart på stickeriet!

En pratig lördag

Ibland får man prata mer än vanligt. Idag har en kompis till mig varit här och vi pratade och pratade trots att jag har dragit på mig en heshets-förkylning. När hon hade gått och vi hade ätit mat så var det barnets tur att ha prat-stund. När hon var färdig sa hon "det var skönt!". Bra att de får ur sig skiten, då mår man bättre sen!

Ikväll ska jag sitta i min sköna fotölj och sticka, det ska bli så gött!

Jag har ju varit borta i hegen!

Det kanske vi skulle berätta lite om eller? I fredags bar det iväg med tåg till storstaden Göteborg. Vi skulle helt enkelt ha en mys-helg tillsammans, jag, Emmy och faster Pia. Efter en rätt lång tågresa var vi framme vid stationen i Göteborg. För att ha det så smidigt som möjligt hade Pia fixat plats på hotellet som ligger över själva stationen, hur smidigt som helst!

Så här glad blir man av att få gå på toa efter en lång tågresa!

Stationen ligger inte långt från Nordstan och alla roliga butiker som finns där. Emmy ville helst gå in i denna butiken:

Äta måste man ju göra mellan affärsbesöken och vad är inte smidigare än Mc Donalds?

På fredagen fick vi höra att just denna dag var det premiär för jul på Liseberg. Vi tog en taxi och skulle gå in (jag i ruillstol alltså) när vi blev stoppade av en tjej. Liseberg bjöd alla brukare och ledsagare på grtatis inträde! Att jag inte är brukare och Pia inte ledsagare sket vi i, vi tog tacksamt emot Lisebergs snällhet! ALltså var det bara Emmy som fick betala inträda...

Lampor finnes överallt och det är så vackert...

Snö fanns oxå men den var faktiskt konstgjord!

Inne i de små butikerna såldes julgodis och diverse saker. Emmy längtade så mycket efter Buddha så hon köpte en låtsas-Buddha!

Nästa dag var det dax att åka spårvagn till naturhistoriska muséet. Jag kan säga att Göteborgs gator inte är speciellt handikappanpassade, jag höll på att flyga ur rullen när framhjulen hamnade i ett hål mitt i vägen!

Här är Emmy och jag i väntan på spårvagnen, visst är vi glada!

Jag kan meddela alla som behöver skjuta en rullstol upp till naturhistoriska muséet att det är banne mig ingen baggis direkt... Det är brant uppför och Pia hade att göra när hon rullade mig uppför.

Väl inne fanns det massor att titta på, valar, späckhuggare och en massa annat!

Här är jag längst ner brevid käkbenet från en blåval.

Emmy fick ont i ryggen av att vandra runt och titta på allt så vi kollade inte runt precis hela stället. Utanför var det oxå rätt fint:

På lördagskvällen åt vi den godaste middagen jag någonsin har ätit, mörad ryggbiff med potatispuré och rödvinssås... Mums...

Söndagsförmiddagen gick åt till att shoppa lite småsaker innan tåget gick hemmåt klockan 15:00. Väl på tåget tappade Emmy en tand så blodvite uppstod:

Jag shoppade lite oxå, mest smågrejer som detta, ett julthé från Indiska och ett pepparkaksthé från en thé och kaffehandel. Bägge två är jätegoda kan jag meddela!

Stationsbyggnaden bjöd oxå på en hel drös med affärer, bland annat en med en massa tidningar. Där hittade jag dessa sticktidningar som jag aldrig tidigare sett. Skulle jag köpt alla så hade jag blivit ruinerad för det fanns säkert ett 20-tal men det blev dessa två:

Pappa kom och hämtade oss i Nässjö och körde hem oss. Jag kan säga att jag har haft en av de bästa helgerna i hela mitt liv och jag tackar Pia för att detta fick mig att glömma min operation på måndagen.

Nu är man tillbaka i vardagen och jag håller på att tvätta idag. Jag är allt lite trött men mår relativt hyffsat annars. Blöder gör det fortfarande men det har jag ju tabletter emot så det hoppas jag ska lugna sig.

Det osar katt...

Kvällen ägnades åt att äta och ha trevligt... Och klappa katter oxå så klart! Ett par grannar bjöd in Emmy och mig på kvälls-mys, meningen är att vi ska vara kattvakt åt dom sen om dom åker bort. Bra att lära känna katterna lite först alltså!

Här är då Izze, en kisse som är lite reserverad av sig. Dock gick hon nästan direkt fram till Emmy och det hade visst aldrig hänt förr så Emmy blev nog mycket väl godkänd!

Nedanför är Freja. Hon är precis tvärtemot, hon springer fram till första bästa och kelar med ALLA!

Efter en mycket trevlig kväll gick vi hem till två väldigt nyfikna katter, bägge två kom springande och började genast sniffa på kläderna och på min väska...

"Alien-Buddha!"

"Jag tror allt det osar katt..."

"Bäst att dra något gammalt över huvudet" tänker Tussan och drar mattan över sig...

De tror kanske att vi ska byta ut dom?

Prata är balsam för själen...

Det blev rätt mycket prat igår... Kompisen som var här hade ett problem och pratbehovet var därför enormt! Själv har jag svårt att liksom slappna av efter en sådan prat-dag, jag måste helt enkelt tänka igenom vad som har sagts och om jag kunde hitta en lösning där inne i min skalle...

Det blev ju inte bara prat denna dag, Emmy och jag har haft mysigt med katterna oxå. Tussan har blivit mera "hemma" i både sig själv och i vårat hem, hon har lärt sig att varken vi eller de som hälsar på är farliga. Jag känner sådan enorm lycka för detta, Tussan får vara katt och en glad sådan oxå! Eftersom hon fyllde 2 år i juli så har hon fortfarande barnasinnet kvar och busar mer än gärna med Buddha.

Trodde nog inte att katter skulle vara en sådan bra terapi-metod, man blir ju både glad och lugn av dom! Det är visserligen en enorm skillnad på att ha katt och att ha hund men jag känner att jag faktiskt är nöjd med dom små liven jag har... Det enda som är mycket jobbigare med katter är att deras päls är så annorlunda mot vad en hunds är. Gibsons hår la sig på golvet, katternas är mycket lättare och flyger omkring. Varför hamnar det ALLTID i näsan?

Nu ska jag försöka besöka er alla, igår hann jag ingenting så idag får jag väl ta igen det... Ha det gött där ute!

Jävla huvud...

Mamma och jag brukar prata om en bytarbank... Tänk om man kunde få ett nytt huvud när man har en massa huvudvärk eller kanske lite mer realistiskt; man fick nya leder när ens egna värker som fasen. Det vore väl VÄLDIGT bra? Tyvärr så får man ju leva med krämpor både här och där... Idag är det huvudet som spökar rejält. Mår så där illa oxå... Jag ska träffa en kompis idag så det får banne mig släppa innan dess!

Igår träffade jag oxå en kompis, en gammal jobbarkompis (fast gammal är hon ju inte direkt). Vi var ute en långrunda med hennes hund och solen sken så fint... Dock kan jag säga att jag hade både mössa och vantar plus en filt över benen men jag frös ändå! Vintern är på väg fast man vill inte riktigt kännas vid detta... Inte än... Jag vill ha höst lite till!

Idag kommer en annan kompis på besök, nu jäklar är det rusch på den fronten kan jag säga! En annan sak som det är rusch på är klockan... Vad tiden går fort!!! Jag kan ärligt säga att jag hinner inte med någonting! Dagarna rullar på i en hastighet som jag inte riktigt hinner med, varför känns det så? Känner ni likadant?

En riktigt rolig kväll!

Igår var det sticke-afton och jäklar vad vi hade roligt! Detta med att sticka kan nästan ibland komma lite i andra hand för vi har alltid massor att ventilera. Vi pratar faktiskt om precis ALLT, politik, världsproblem (dom löser vi!), lite skvaller och lite om det som hände förr...

Jag har ju varit fruktansvärt dålig på att visa mina alster, sorry... Nu ska ni iallafall få se att jag har kommit en bit på Emmys kofta! Bakstycket färdigt, ena framstycket färdigt och nästan andra oxå. Sen är det "bara" ärmarna kvar! Och så ska man ju sy ihop den oxå...

Buddha tycker att det är relativt bra kvalitet på sticket men bäst är nog trådarna som hänger och dinglar så frestande, det gäller att passa sina alster så det inte blir en hög med trassel!

Jag har inte bara stickat på Emmys kofta, åh nej, jag har varit tvungen att ha annat sticke oxå av den enkla anledningen att jag gärna vill sticka framför tv:n, då måste det bara vara räta maskor. Ni vet sådana hära "snurr-halsdukar", detta är en sådan i Järbos Stella:

Här är en till:

och ännu en:

Det har blivit lite tv-tittande som ni kanske förstår... Men nu är Stella-garnet slut så jag får väl hitta på något annat som är enkelt. Garn har jag ju!

Och om ni undrar vad jag ska göra med alla halsdukar så kan jag meddela er att de ska säljas, förhoppningsvis alltså...

Har jag åkt rally???

Nä inte direkt men jag åkte färdtjänst igår... Kan säga att efter den lilla rondellen i Solberga började jag må så jäkla illa... Inte för att han körde som en galen rånare, utan för att jag är så jäkla känslig för detta med stötar, gupp och svängar så det inte är klokt. Kom fram till min kompis helt kallsvettig och illamående så jag trodde att våran trevliga förmiddag skulle bli precis tvärtom...

Jag kunde ju ha sagt något men när man väl börjar må pyton så är det inte det lättaste att få fram ett ord. Nästa gång ska jag säga till när jag beställer bil att de får köra i snigelfart!

Jag hade dock en underbar stund, illamåendet gick över, jag blev förvisad till den sköna soffan med kuddar kakom ryggen och skulle bara vara stilla medans husets ägarinna lagade den godaste mat jag ätit på länge... Kycklinglår med vitlök och någon sorts tomatsås. I denna sås var det stekt fläsk (fläsket stektes för sig och lades i sist typ) och det var det som blev pricken över I:et... Jag åt och åt och åt lite till, till sist kändes det som om jag skulle spräcka min korsett!

Pappa kom och hämtade mig sen och han körde som en gud hem, sakta och försiktigt... Idag har jag världens huvudvärk, det spränger som om jag hade tusen grader i feber ungefär... Typiskt när handläggaren för hemtjänsten ska komma... Eller kanske inte?

Ett bekant telefonnummer...

Igår kväll ringde det... Det var ett nummer som kändes bekant men ändå så "ute i fjärran" på något sätt. I andra ändan av luren fanns en bekant röst, den tillhörde en gammal kompis som jag lärde känna när Gibson var valp. Denna kvinna hade oxå en hund som då var ett år ungefär och våra hundar började leka med varandra.

Efter alla dessa år har mycket hänt... Hennes hund fick avlivas för några veckor sedan, han blev lite över 15 år gammal! Hon är numera skild och runt henne är enbart kaos... Trots att det är många år sedan hon och hennes man gick skilda vägar så är allt helt infekterat av gammalt var... Lustigt hur en människa kan manipulera barnen så de inte pratar med sin mamma!!! Jag fattar ingenting och det gör inte min stackars väninna heller. Hon vet inte vad hon har gjort för fel helt enkelt...

Det var roligt att prata bort ett par timmar även om det vi pratade om var tråkiga saker. Ibland måste man helt enkelt prata om sådant oxå. Nu håller jag på med lite matlagning. Potatis, snitzlar och brunsås, ingen gourmetmat här inte! Bara man blir mätt och det går att få ner utan att klökas så är det helt okej. Sen ska barnet på taco-fest och jag får en kväll i ensamhet. Det blir en kväll med tv:n tror jag...

En så jäkla bra dag!

Idag så har både Anette och jag fyllt våra lungor med skogsluft! Vi tog rullstolarna och åkte nästan samma väg som jag åkte igår, fast lite längre åkte vi idag. I skogen finns det små vägar som jag antar har gjorts för de som har hand om skogen. Lite knöligt är det att åka på dom stundtals men det är smällar man får ta!

Här ser ni våra fötter:

Vi tittade naturligtvis efter svamp men oxå andra vackra saker. Stenar är ju oxå vackra eller hur!

Vi blev lite paffa när vi såg detta kalhygge. Ser ni på toppen av tallen? Där är en sten ditlagd, det låg stenar på varenda liten stubbe, lite märkligt faktiskt... Vi skojade om att det kanske var någon sekt som gjorde så... Vem vet?

Vårat mål med denna utflyckt var kyrkogården. Vi skulle titta på Anettes pappas gravplats i kistlunden. Innan vi gick in på själva kyrkogården så hittade vi detta trädet:

Jag plockade och vi åt som fasen! Vad körsbär är gott...

Väl på kyrkogården så satte vi oss och fikade i minneslunden. Så vackert och fridsamt det kan vara på en kyrkogård... Se vilken utsikt vi hade, så otroligt vackert det är med stenmurar:

Utsikten från minneslunden:

Man ser kyrktornet bakom träden.

På hemvägen åkte vi på "stora" vägen. det gick fortare men samtidigt är utsikten inte lika vacker plus att bilarna susar förbi.

Detta var en alldeles underbar dag, sol, fika,kantareller, körsbär, blåbär, hallon och en himla bra vän, kan det bli bättre?

Det bidde ingen rabarberpaj...

Åh nej, rabarberpaj får man om man kommer vid en viss tid förstår ni. Rosenvante kom vid "räkmacke-tiden" och då bjuder man på räkmackor alltså! Kommer man på morgonen får man havregrynsgröt, kom inte då om ni inte gillar gröt... På en viss tid kan man faktiskt få hundmat så var inte alltför säkra på vad som bjuds här, man vet alltså ALDRIG, hihi!

Vi började med att sitta ute och äta dessa goda mackor. Efter en stund kom Emmy oxå och Ingrid och Sten hade med sig Inez och gissa om bägge två blev lite glada. Emmy gillar hundar och Inez gillar barn, kan det bli bättre?

Sen började det regna, naturligtvis och vi gick in till Anettes lägenhet och blarrade och blarrade hur länge som helst, ja vi hade nog kunnat blarrat hela natten om nu inte Rosenvante med följe skulle vidare... Nu vet vi hur vi ser ut iallafall, det är lite kul! Eller? Ja, ni fattar vad jag menar väl? Det är iallafall så himla kul att träffa nya vänner!

Vi fick en burk med sylt i present, väldans kul då varken Anette eller jag har ätit detta:

En annan sak som är gott är kantareller... Hittade några idag när jag gick en sväng i skogen. En underbar bild jag tog eller hur, den ser så god ut!

Världen är rätt vacker...

Igår babblade jag om bloggare som är överdrivet lyckliga. Det var rätt kul att läsa era kommentarer, kul att ni skriver vad ni tycker, det gillar jag! Alltså, ALLA får skriva precis vad de vill MEN jag undrar om det finns någon som kan var superlycklig varenda dag, året om utan ens en finne på skinkan som svider som fasen... Fast å andra sidan kanske inte alla vågar skriva om sitt underliv direkt men om själva LIVET iallafall.

Nu till något otroligt vackert (nu blev jag helt plötsligt så där superlycklig, eller?), Jag tog kort på himlen på baksidan en kväll, tala om vackert:

Oftast brukar inte sådana här fina saker bli fina på kort men denna gången ser man verkligen hur det var i verkligheten, fast verklighetens kvällshimmel var allt lite, lite mer rosa.

En annan rosa sak är min orkidé som just nu blommar i mitt köksfönster. Jag lyckades faktiskt ta kort på den när den slog ut:

Efter kortet ovan gick jag med hunden och var borta i fem minuter. Gissa vad som hade hänt när jag kom tillbaks:

Denna gången blev det TVÅ stänglar på den, vilken tur! Dessa orkidéer blommar dock inte lika länge som de "vanliga" gör, lite synd...

En anna snygg "rosa" sak är ju JAG:

Här jag mitt nyfärgarde huvud i egen hög person!

Nu ska jag ta och göra lite nytta för ikväll kommer ROSENVANTE hit!

Fortsättning följer...

Inlägg nr 1000!

VA, kan det vara möjligt att jag redan har skrivit 1000 inlägg? Jösses Amalia säger jag bara... Iallafall så ska jag hålla ett litet tal tänkte jag.

"Jag vill tacka ER ALLA som läser min blogg, det är mycket tack vare era kommentarer som gör att jag fortsätter blogga. Alla roliga, peppande, underbara kommentarer som har gjort att jag har fått livet tillbaka. Jag har även fått kommentarer där ni har skrivit lite om er själva, på så sätt har jag fått många nya vänner här! Jag hoppas att ni vill vara kvar i minst 1000 inlägg till!"

Nu var det ju så att jag kommer ihåg att jag lovade att lotta ut något när jag hade kommit upp i 1000 inlägg... Hmmm... Nu är det så att detta kom lite plötsligt så jag måste gnugga mina idéknölar på huvudet för att komma på vad jag ska lotta ut... Jag säger så här: Håll utkik, det kommer att bli en utlottning, kanske inte än på ett tag men jag lovar att det kommer en vacker dag!

By the way så är jag bakfull idag... Vaknade och kände mig överkörd av tåget (som jag drömde om) och önskade att jag kunde sova i hundra år... Det tar på krafterna att "festa" till det med vänner, tur att jag hade trevligt!

Kärringsnack!

Eller vad ska man kalla det när 3 garntokiga kvinnor gaddar ihop sig? Så vem var det då som hälsade på oss? Jo, ANTA kallar hon sig. Hon är en rackare på stickning! Hennes son bor inte så långt ifrån oss och hon undrade om hon fick besöka oss när hon ändå skulle till sonen. Vi svarade absolut JA, att träffa andra som gillar stickning (eller bara är trevliga) är varmt välkomna!

Så idag kom hon och hälsade på. Vi bjöd på rabarberpaj och kaffe, solen stekte och vi satt under tallen i trädgården och pratade en massa ditt och datt. Eller kärringsnack om man hellre vill kalla det så! Mycket trevligt hade vi och det blir säkert fler träffar. Jag som alltid brukar ta kort tog inte ett enda, lite dåligt kan man ju tycka men ibland glömmer man bort sådant när man har trevligt!

Igår kom den stora tröttheten...

När jag kom hem från stan grejade jag lite med allehanda saker. Är man på ÖB och handlar så är man liksom! Rengöringsmedel för hur lite som helst och allt gott till djuren... Jag kan verkligen rekomendera Sjöbogårdens schampo som man sprejar på, lovely!

Marie och jag hade en trevlig dag och nästa gång blir det säkert annat bus, vi får se! Väl hemma så la jag upp en plan... Inte för vad vi skulle göra nästa gång utan för vad JAG skulle göra för att inte somna innan kvällen... Det blev det här:

Rabarberpaj... Jag hade lite dåligt samvete för att jag har snott så många rabarber för mamma så jag ringde och bjöd dom på detta. När vi väl sitter där och äter i godan ro och nästan är färdiga kommer jag på att jag inte ens har satt på kaffet! Ingen hade reagerat! Klart man ska ha kaffe till fikat!

Nu hoppar vi tillbaka till vårat stads-besök. Marie och jag var på ICA kvantum där de har självscanning på varorna. Tala om att vi höll på att skratta på oss när jag scannade in detta:

Vet du vad en "fläsky-filé" är? Inte jag heller men det borde stå fläskytterfilé. Ibland kan det bli roligt av att bokstäverna kommer lite fel...

Iallafall så var jag så trött så när klockan var nio höll Renée på att somna i soffan. Som tur var så fattade jag vad som var på gång så jag gick genast ut med hunden och gjorde iordning mig för sängen. Somnade tidigt men inte var jag utvilad i morse, ack nej... När har man sovit tillräckligt? Svaret är ALDRIG!

Tack alla ni underbara människor...

Tänk vad man kan må bättre av uppmuntrande kommentarer! En del som kommenterar hos mig kan jag tyvärr inte kommentera hos längre på grund av bloggers "hjärnsläpp"... Det går bara inte hur jag än försöker, tyvärr. Så brukar du få en kommentar av mig och numera inte får någon alls så vet du att jag har försökt men ack, ack...

Jag hoppas verkligen att detta problem kommer att försvinna för man har ju fått vänner på nätet som man vill hålla kontakten med. Man blir ju lite sur när man har skrivit en hel radda med ord och sedan inte kan skicka dom vidare... Jag vill iallafall säga att jag är tacksam över att ni finns där ute...

Nu ska jag försöka sova så jag skickar en godnattkram till er ALLA!

Tala om förvirring...(igen).

Igår skrev jag ju vad jag hade på min "att-göra-lista". Jag skulle ju gå på akupunktur, handla och sedan grilla. Så jag åkte in till Nässjö och träffade min "nål-kvinna" utanför.

"Hej, ska du till sjukgymnasten?" säger hon då. "Nä, jag ska till dig idag!" svarar jag. Detta hade hon inte i datorn men jag sa att det hade ju varit lite strul när vi skulle beställa tid sist så det berodde nog på det.

Jag fick mina 5 nålar i vardera öra och låg i 30 minuter. Efteråt skulle vi skriva upp en ny tid. Tittar i min almanacka och upptäcker till min fasa att jag redan har en tid, NÄSTA FREDAG! Gudars vad pinsamt, jag hade kommit en vecka för tidigt... Vi skrattade och hon sa att det gjorde ju inget, hon hade ju tid ändå! Varför kan jag inte titta ordentligt?

Efter detta åkte jag och handlade en smula innan jag for hem. Väl hemma var jag tvungen att lägga mig på soffan tills vi skulle till Flisby, akupunktur gör en nämligen lite såsig i skallen tycker jag...

Gibson trodde nog först att vi skulle till veterinären men såg lite snopen ut när vi svängde åt ett annat håll. Sedan när vi kom fram var han först som ett plåster på mig, han trodde nog att han skulle stanna i Flisby som förra året när vi var i USA. Inte för att han inte trivdes hos dessa underbara människor, nädå det handlar nog mera om att matte inte får försvinna tror jag...

Gibson fattade nog efter en stund att han kunde slappna av lite för han var glad och började springa och ha sig. Inte så bra för de stackars benen för plötsligt börjar han halta som fasen...

Gibson med sina dumma ben!

Sen satte vi oss på altanen för att få hunden att vara still. Vi hade jättetrevligt och åkte hem vid halv elva. Gibson hoppade upp i bilen utan problem (tack och lov) och väl hemma fick han en värktablett och hela familjen somnade...

På morgonen var Gibson som vanligt igen! Lyckan är fullständig...

Dagen efter loppis...

Loppis-bakfylla kan vara svår... Huvudvärken är nämligen grym att få bukt med! Tack och lov att det finns oxynorm! Jag har nämligen ett fullt schema idag så huvudvärk och annan skit hinner jag inte med!

Först ska jag på akupunktur i Nässjö. Sedan ska jag handla litegranna innan jag far hemmåt. Barnet vill inte följa med mig till stan. Skönt tycker jag, hon är så slemmig nu när allt plötsligt har släppt. Igår hade hon ingen feber och slemmet förjade flöda... Märkligt att det kan sitta så jäkla hårt! Ja, ja... Iallafall så ska vi sen göra oss iordning för en grillkväll efter att jag kommer hem! Hela familjen (utan katterna, Gibson ska med!) ska åka till Flisby och en av mina bästa vänner för en mysig kväll.

Imorgon ska vi ta farväl av mina föräldrar som åker på semester i två veckor! De ska till Kefalonia som ligger i den Grekiska ö-världen. Vore kul om man hade kunnat följa med men året har varit kostsamt så i år blir det inte någon direkt semester tyvärr... Jag hoppas att det ska kunna gå att åka nästa år kanske. Man vet aldrig vad som händer i framtiden...

Tala om shopping!

Jag var med min kompis Anette idag på en liten tur till Nässjö. Hon skulle handla lite kläder. Anette är inte bra på att handla kläder, hon är inte bra på att handla alls egentligen för hon vill hellre åka hem! Jag var idag hennes personal shopper kan man säga. Jag plockade fram kläder, "den här?" frågade jag och Anette sa "JA" till allt! Till slut så var hon så fullpackad så hon gick till kassan, annars hade vi nog stått där än! Nu har Anette kläder så hon står sig till nästa gång hon handlar, om en tio år eller så ;-)...

Jag köpte inget speciellt, blev lite på apoteket. Hade ett paket från Ellos som väntade på mig, fullt av kläder till barnet och mig. Köpte examenskläder till oss båda plus lite andra sommarkläder. Tänkte prova allt imorgon för idag fanns inte orken efter en dag i stan... Det brukar bli bra iallafall!

Barnet ska få glasögon, hon var alltså översynt. Glasögon är redan utprovade och dessa får jag se om en vecka eller så. Barnet har valt själv så hon var nöjd men amtidigt tyckte hon att det kändes konstigt att hon skulle ha glasögon i framtiden. Nu skulle hon ju bli som jag fast mer modern... Efter den piken så måste jag nog spara ihop pengar och byta glasögon jag oxå...