Äntligen tillbaks...

Rulle är tillbaks, gudars så skönt. Med ny elektronik och två nya batteri gick rulle som pånyttfödd kan jag säga! Nu märkte jag vilken skillnad det var, innan var den helt seg at köra, nu gick den som en raket kändes det som!

Det är inte billigt att laga el-rullar, det märkte jag när jag läste kvittot som var med. Över 6000 kr kostade kalaset med körsträckan inräknad. Tur att man inte betalar sådana här saker själv för då hade jag fått fortsätta gå med mina onda fötter...

Min rulle är ute på vift!

Innan jag berättar om min rulle så vill jag tacka för alla kommentarer angående frisyren. Skönt att ni gillade den, hade ju varit hemskt om ni sa att det var alldeles förjäkligt fult! Jag tänkte att det skulle hålla sig relativt kort nu ett tag, min ekonomi är ju inte den bästa och att gå och klippa sig stup i kvarten orkar inte plånboken med... Jag har ett hår som växer så in i helskutta fort, en lyckodröm när man vill ha långt men en mardröm när man vill ha kort... Idag ska jag troligtvis färga det så sen får ni nya bilder på det.

Rullen ja, min käre lilla rulle... Han har inte mått så bra den sista tiden, symtomen har varit liknande hjärtflimmer för displayen har blinkat som värsta akutsignal! Är man då inte direkt hemmavid så blir man lite lätt hysteriskt. Ringde hjälpmedelscentralen i Jönköping för 3:e gången denna sommar (andra gången om detta problem) och de lovade komma hit och kolla. Igår kom de och gjorde en rejäl genomgång på rulle. Vad de kunde läsa ut så var det fel på el-reglaget och naturligtvis hade han inte just en sådan i sin bil... Så rulle fick åka med reparatören till Jönköping och där är han än!

Det är lite svårt att inte ha rullen hemma, mina fötter blir bara värre och värre... Eftersom den har varit lite knäpp så har jag inte vågat använda den och då tar mina fötter stryk. När den kommer hem igen blir det rulle för hela slanten (nästan iallafall). Det vore skönt om fötterna fick lite vila...

Idag regnar det....Igen.... Stackars er som har gått på semester nu, hoppas ni kan få lite sol innan ni måste tillbaks till arbetet!

Någon som vill amputera?

Ibland vill man faktiskt bli av med en del kroppsdelar... I mitt fall så är det mina förbannade fötter som ställer till det... Eller egentligen är det min hjärna som inte fattar att mina fötter är så kassa att jag faktiskt inte KAN gå för långt, jag KAN inte bära saker och jag MÅSTE lära mig detta snart.

Igår kväll så ballade höger fot ur helt. Numera har jag högsta dos av medicinen som tar bort nervsmärtorna så vad ska man göra när det inte hjälper? Amputera? Nä, JAG MÅSTE LÄRA MIG! Använda rullstolen ALLTID när jag ska gå ut... Fast rundorna i skogen med hunden måste jag gå utan rullen. Kan inte slänga in en "flerahundrakilos"-rulle i bagaget... Suck och stön så trött jag blir på mig själv...

Idag tar vi nya tag... Eller försöker iallafall. Jag har lärt mig massor sedan jag blev sjuk men vissa saker är svåra att lära om... Kanske är det för att man vill klara sig själv så länge det går. I mitt fall är det mer bekvämt om jag gör saker själv. Slippa ringa efter hemtjänsten som ska komma och bära. Då måste jag ju vänta lite. Ingen har väl dött av att vänta lite? Suck och stön igen...

Nä nu jäklar tar vi nya tag. Försöka alltså...

Idag har jag varit lite rädd...

Jag är en rätt så vågad person. Iallafall när det handlar om att köra el-rulle. Jag kör där andra inte skulle våga om man säger så... Oftast går min framfart bra men ibland går det (på ren svenska) åt helvete...

Idag var det så nära att det gick riktigt åt skogen... Var ute med hunden nere vid dammen. Runt dammen har det alltid varit en stig som numera är omgjord så även jag kan åka där. Dock så är ju min hund av den äldre sorten så jag tänkte att jag tar el-ljusspåret hem så det inte blir en så lång runda. El-ljusspåret är brett och bra på alla sätt men på spåret ligger ett lager med sågspån.

När jag kom ut på spåret så var det en brant backe framför mig. Jag är ju van vid backar så jag bara körde. Gibson stannade och luktade lite och då var jag tvungen att sakta ner. Ska man komma upp så måste man gasa fullt och nu "fis-åkte" jag... Gissa vem som fastnade typ 3 meter innan backkrönet? Jag sitter och lutar mig framåt för att inte rullen ska tippa bakåt, nu måste jag då vända hela ekipaget och åka nerför denna branta backen...

Jag hade faktiskt hjärtat i halsgropen när jag sakta vände rullen... Kändes som om den skulle tippa när som... Jag tog samma väg tillbaka med Gibson och tänkte att den vägen tar jag nog aldrig mer om de inte asfalterar den. Jag var nog inte nära döden det minsta men det KÄNDES så...

Regnet hänger i luften och jag ska lägga mig i soffan och njuta av smattret när det väl kommer!

Oj va tiden går!

Detta är faktiskt inlägg nummer 600! Men se det blir ingen tävling denna gång, tänkte vänta till inlägg 1000.

Här har vi ju som alla andra fått ett vinterland utanför. Ingen rolig syn när man stiger upp men jag vart ändå förvånad att det inte hade kommit mer... När jag väl kom ut såg jag varför det såg så lite ut, snön var extremt tung och hade packat ihop sig som en betong-sörja!

Skam den som ger sig, jag satte mig i rullen och tog sats för att komma upp för den lille, lilla backen utanför. Första gången sladdade jag åt höger... Andra gången sladdade jag åt vänster... Tredje gången tog jag sats och körde så in i attan och då jäklar kom jag upp!

Jag är lite putt på de som skottar faktiskt... De är bönder och skottar inte förrän de har gjort sina morgonsysslor med korna. Detta betyder att vägarna här är oskottade fram till klockan åtta, är det klokt eller (De börjar alltså vid åtta sen kanske de är färdiga vid middag eller nåt)? Borde det inte vara skottade vägar när folk ska till jobbet?  Eller är jag petig?

Att åka rally med en el-rulle...

Jag kan lova er att det går! Om man har en riktigt taskig vägbana med massor av halvsmält snö i fåror så går det! Jag har idag åkt som en riktig rally-brud, fram och tillbaka, hit å dit, skumpetiskump... För att komma över alla hinder måste man dessutom köra det fortaste man kan... Detta leder till att det kan gå från tvärstopp till rallyfart på en sekund!

Men jag säger bara så här: Don´t try this at home.... Det ger föraren en väldans huvudvärk...

Blomster, blomster och lite mer blomster...

Morgonrundorna i dessa tider handlar nästan enbart att titta vilka blommor som har kommit upp i naturen. Eftersom jag bor typ 100 meter från en damm med skog runtom så brukar jag gå dit och strosa lite (hur man nu strosar i en el-rullstol???)...

Idag träffade jag på två stycken arbetande karlar som tog mått på min rullstol.Dom ska göra så att även jag (och andra handikappade) ska kunna gå runt dammen. Just nu är det fullt med rötter och annat ivägen och bara en liten, liten stig men de ska fixa så det går att rulla fram där. Men de trodde inte att en rullstol kunde komma fram ändå på alla ställen på grund av att det var för trångt så nu blev de förvånade att en rullstol inte var bredare. Så snart kan jag visa bilden från HELA dammen (nu kan jag bara åka runt en fjärdedel kanske).


Blommorna ovan heter??? Jag vet det egentligen men minnet...

Här är iallafall förgätmigej:


Detta är faktiskt en liten, liten smörblomma som gömde sig bland en massa blader men jag hittade den allt!


Här har ni en av mina absoluta favoriter; daggkåpan... Innan har jag alltid tyckt att den inte har haft någon som helst charm men för två år sedan så verkligen SÅG jag den och blev förälskad... Om jag gifter mig nån gång så vill jag ha daggkåpa och förgätmigej i min bukett! (Nu vet ni det alla karlar som läser... Önsketänkande...)


På tal om karlar och giftemål så blev jag väldigt glad över alla kommentarer där ni tyckte att jag var lite väl modig som släppte in en tavelförsäljare. Jag ska förtydliga lite där; han var utanför hela tiden och min hund låg emellan honom och mig! Han fick saft och kexchoklad vid mitt bord precis utanför dörren. Jag skulle nog ALDRIG släppa in någon i mitt kök tror jag. SÅ modig är jag inte!

Lite vårbilder...

Idag på morgonen så var jag ute på min vanliga hund-promenad. Solen finns där bakom molnen idag men vill inte riktigt komma fram mer än några minuter. Den kanske känner sig lite vissen idag... Vem vet? Iallafall så har det hänt mycket i naturen och jag blev förvånad hur GOTT det luktade ute! Skog helt enkelt (tror jag...).

Gässlingarna har växt en aning sedan sist och är inte lika skygga längre. Fast det är väl bäst att hoppa i dammen ändå när det kommer ett monster på hjul och ett med fyra ben!


Detta ska föreställa blåbärsris som faktiskt är på gång med blomning.


Detta ska bli midsommarblomster. Det är inte långt dit om man räknar! Tänk vad fort tiden går! Nu fick vi lappar från skolan om när det är skolavslutning... Jösses...


Denna bilden är enbart vacker tycker jag...


Här fick jag faktiskt vända och rulla tillbaka samma väg jag kom ifrån. Det var en kulle med sand längst bort och den fastnade jag i! Tack och lov att jag kan ta spjärn med benen, en helt rörelsehindrad hade fått stå där! De kommer ju säkert att göra denna väg bättre men ska sanningen fram så AVSKYR jag den typen av grus! Den får mina kotor att dansa hambo inombords! Det och kullersten...

Helvetesresan till garnaffären!

Vissa dagar borde man helt enkelt inte vakna... Så kändes det när vi var på väg till Jönköping. Det var Anette, jag och Marie som blev hämtade av en chaufför av utländsk härkomst. Inte för att dra alla över en kam men de utländska förarna BRUKAR köra väldigt fort... Så gjorde då denne oxå, tyvärr.

Anette hade han bara spänt fast på ena sidan så när han gjorde en tvär sväng så vred sig hela stolen! Jag sa till för det måste han ju helt enkelt fixa, han fick tränga sig in mellan Anettes fötter och min rullstol för att fästa rullen ordentligt!

sen körde han som om det var rally! Plus att han hela tiden höll på med sin mobiltelefon. Inte någon rolig resa direkt, en helvetesresa!

Fram kom vi iallafall och då tackade jag GUD för att vi var hela allihopa! Här har ni Lerdalaboden:



Det var ju 30 % rabatt på en del garn från garnstudio så jag köpte på mig drops delight som ni ser:


Mina favoritfärger...


Sedan köpte jag en rundsticka nr 4, 80 cm, och markörer. Gissa vad jag ska försöka sticka sen? En Citron kanske?


Enda anledningen att jag skriver detta nu är att jag väntar på att Hundens mat ska mjukna i vatten, jag mår nämligen hur jäkla dåligt som helst och ska lägga mig bara maten är färdig. Jag ska klappa på garnet imorgon och kolla mönster men idag skiter jag i allt! Huvudvärk plus illamående plus värk som fan gör att stickning inte är att tänka på....

Kom och köp!!! (imorgon alltså)

Ja, min hund är ju inte till salu men denna synen mötte mina ögon igår kväll/natt när jag låg och försökte sova...


Jag tycker fotot är så härligt! Kolla skinnet som har blivit ett veck längs hela ryggen...

Denna dagen går åt till att greja med allt som ska sälja på loppiset imorgon. Nu hittade jag en hel kasse med leksaker som jag prismärkte och la till i "högen" med allt som ska säljas (helst allt ska bort!).


Detta är bara en bråkdel av allt som ska packas in i bilen... Mina föräldrar kommer ikväll och hjälper mig för själv är jag inte direkt kapabel till att bära mig själv just nu... Har hållt på och grejat med det som ska säljas så kroppen är verkligen ur balans idag. Ska försöka att ta det lugnt nu tills imorgon för annars kanske jag sitter uppe på loppiset som en trasa och det vill jag INTE! Imorgon ska jag banne mig va med hela tiden och ORKA sitta där och sälja. Jag ska ha el-rullen med mig så jag sitter lite bättre (ett måste). På med korsett och helst en stelopererad dykardräkt så jag klarar hela dagen;-)

För mycket av allt...

Emmy hade bowlingskalas igår. Jag kände att jag inte riktigt orkade följa med så jag stannade hemma. Emmy åkte med sin pappa, kom hem efter 2 timmar med allt detta som ni ser på bilden! My god, vad grejer! Men å andra sidan så kostade kalaset en rejäl hacka så lite ska man kanske få tillbaka.

Dock så har denna helg gjort sitt om man säger så. Emmy orkade inte riktigt med dessa tre dagar av kalas så igår hade hon feber. Hon är som jag, gör hon för mycket så protesterar kroppen medetsamma! Hon kommer säkert att vara dålig i ett par dagar nu. Hemma med mamma och leka med LPS hela dagen, roligt värre eller hur!? Sånt är livet om man har EDS och man gör för mycket, då får man vara hemma ett tag.


Visst är dessa tulpaner helt underbara! Köpte dom på ICA och trodde dom var gula! Men dessa var ju lite mer "spejzade" måste jag säga. Ibland blir man överraskad!

Man behöver lite uppmuntran i livet faktiskt. Särskilt om man inte mår så bra. Blommor är ett perfekt sätt att få upp humöret ett snäpp. Ett liten försmak på våren helt enkelt. För våren lär dröja! Snön vräker ner utanför... Detta gör mig så förbannad! Igår kunde jag inte åka med rullen eftersom jag sjönk ner i slasket och fastnade precis utanför huset... Då får jag alltså använda benen och då får jag så jävla ont så jag håller på att få ett bryt. Inte kul alls. Jag bara väntar på att vägarna ska bli rena och fina så jag kan åka utan problem. Nu känns det bara så långt borta...

Allting har en ände men korven den har två...

Vad jag menar med detta är att det finns ju ingen ände på snöandet direkt... Snöandet kanske oxå har två ändar? Någon rullstol går bara inte att ta ut. Vill man fastna så kan man ju köra men just nu har jag ingen lust. Det verkar som om pengarna till snöröjningen är slut för det plogas väldigt sparsamt.Jag tänkte nästan sätta en liten plog framför rullen, det hade väl varit ballt!!!

Ibland kan ens barn chocka en. Ikväll tog Emmy fram kläder hon skulle ha imorgon, la det hur prydligt som helst på sitt-puffen i tv-rummet så hon kan ta på sig dom imorgon. Utan tjat alltså, hon liksom kom på det helt själv! Måste säga att detta är en rolig ålder emellan alla tjuriga utbrott. Men det är väl det som kallas för livets resa? Nu ska jag lägga mig brevid Emmy och titta på Mythbusters..., vad annars?