När blodet droppar och björnbärskärnor mellan tänderna

Det är en trappa där, under allt björnbärssnår. Det är den bästa och snabbaste gången runt huset. 

Björnbär, oj vad de växer när de trivs. De har ätit upp hela utrymmet. 

Jag har en portal av armeringsjärn kvar sedan anläggningen av bakgården i juni. 

Hmmm...

Att sätta upp en portal samt trassla in björnbärsgrenar i spaljén själv...utan extra händer...så att blodet droppar...då FÅR man skrika och svära så det osar, så att grannarna kanske hör, så att det inte är lämpligt. För det är f-n inte lätt.

Före...där under finns en fin liten stentrappa och en gång

Jag säger inte att jag behöver en man i mitt singelliv för att fixa sånt här...jag säger att jag önskar hållhjälp. Någon som kan hålla stolparna när jag släggar ner dem. Vågar inte ens tänka på vilka absurda svar jag skulle få på det om jag skrev det i profiltexten på Happypancake...

 Japp, det stämmer. Det är mina byxor som ligger där i en trulls. Jag hade inte riktigt planerat att göra detta just nu, det var ett infall och de där byxorna tycker jag om. Björbärstaggarna fastnade ju överallt! Slet upp tyget. Så jag fick helt sonika åla dem av mig, med släggan i ena handen och en stolpe i andra handen. Vilken syn...

Ka kaaaa....vem behöver en tupp? Systrar för systrar!

Inte i mina byxor tack! Kroka hellre in i huden på låren...

Och kolla vad som dök upp under grenarna, i massor!

Och nu är det lite skönt att inte barnen var hemma. För jag tillhör inte den kategorin goda mödrar som ler milt när ungarna skriker
"Jaaaaa! Vi ska göra egen syyyylt! på eget recept!!"

Jag tillhör kategorin mödrar som suckar inuti och tänker "Nej!! Björnbärskladd i hela köket!" och milt säger
"Men barn...bären är godast som de är, kan ni inte sitta här under grenarna och äta?"

Men nu var de ju inte hemma, och jag kan plocka i lugn och ro och ta vackra bilder av stilleben med bär...så otroligt tramsigt.

Ta daa! Det blev bra, det blev som jag tänkt. 

Brittsommar på fejk-landet

-Men Sandra...vore det inte skönare att flytta in till stan så du slapp sköta hela det här huset och trädgården själv? Vad bra du skulle få det, bättre ställt och mer fritid. Tänk så skönt!

-...eeeh, nej...


Jag vet. Det är verkligen helt obegripligt att jag väljer att inte byta bort det här! Verkligen. För tänk så skönt jag skulle kunna ha det...

En riktig fåne är jag, som väljer att bo detta stora hus på denna stora tomt...uschiane mej

Snövit och de 7 hönorna med äggkärlek

Allt för tama är de, de 7 dvärgarna ute i hönshuset. De springer kring benen så att man får akta varje steg för att inte råka trampa på dem. Men de är mig så kära, så kära. Jag kan inte tänka mig något bättre (utom)husdjur än hönor. Kommer aldrig (hoppas jag) sätta mig i ett boende där de inte kan inkluderas.

 Bilden från reportage i Sydsvenskan för några veckor sedan :)

Spring tjejer, spring till henne...hon har kanske nått GOTT med sig!!

Och ska man hämta ägg på Villavägen 3 får man vackert betala med kärlek i lappform med sött meddelande. Bland det dyraste och vackraste man kan ge och få.

Mer sånt här tack!

Nya hönsgården

 När hönorna blev lite fler utökade vi ytan i hönsgården och la ner lite kärlek och estetik den här gången. Faluröda stolpar med vita knoppar, en riktig grind och rejäl ståhöjd under fläder- och hasselträd.

Och kaprifolen slingrar sig exakt så som jag tänkte kring nya portalen in till grusplanen framför…det är ju sällan växter lyder menar jag så därför ville jag poängtera det.

(Och ändå ska de bara ut och springa löst i trädgården, står otåligt och kacklar vid dörren om vi inte genast släpper ut dem på morgonen)

Före ( i december)

Efter

Elma går in för att "kela" med hönsen.

Ja, så mysigt hönan ser ut att ha det, hon njuter verkligen...

Men världens snällaste hönor är det, absolut.
"Jag låter henne hållas, hon släpper ner mig och går snart"

Självförsörjande

Det här med att under vissa perioder och med vissa saker vara helt självförsörjande, det ligger en stor tjusning i det. Inledningsvis tyckte jag nog att det var lite pretentiöst det här med att odla egna grönsaker och ha höns, jag ville mest ha dem för sällskapet i trädgården.

Men nu, när man går ut och gräver upp potatis, drar upp rädisor och bryter sallad samt hämtar in ägg till midsommarlunchen kan jag inte förneka att jag är ofantligt förtjust i själva grejen!

Om man skulle ta och satsa på det här med att bli månskensbonde i alla fall…

Basilika och tomat i vinterträdgården

Fantastiska färger i rädisorna

"Vanlig" sallad och mangold

Självförsörjande året runt, minst 4 ägg om dagen i hönshuset.

I väntan på krusbär och bigarråer

Och möjligen blir vi också självförsörjande vad gäller apelsiner…möjligen...

Sommartid och adoption

Finaste, tjockaste hönan som går under namnet Gullfjäder (om hon lystrar till det är dock något oklart) har sedan flera veckor tillbaka legat och ruvat och ruvat och ruvat och ruvat på sina obefruktande ägg. Signalen var tydlig: hon ville ha barn!

Så vi åkte och adopterade ett gäng, snarare 9 st av olika raser, på en av de trevligaste gårdarna jag varit på! Samma ställe som vi adopterade från förra året, men då var det jag som fick vara hönsmamma.

Nu är alla nöjda, i både boningshus och hönshus. För vet ni, det finns inget sötare än 2 dagar gamla kycklingar!