Hälleskogsbrännan...

...är ett naturreservat i Västmanland. Naturreservatet utgörs av en del av det område som eldhärjades vid den stora skogsbranden som startade 31 juli 2014...

...vi har tidigare gjort dagsutflykter till Ängelsberg, Virsbo och trakterna runt om, men inte varit där sedan branden...

...branden som blev den största i Sverige under modern tid...branden pågick under två veckor och ett område stort som 30 000 fotbollsplaner förstördes...70 hus brann ner, en person omkom, men tänker man på brandens omfattning är det otroligt att inte fler fick sätta livet till...  

...det som händer nu är att naturen och djuren återhämtar sig...en del insekter och växter är konstigt nog brandberoende för att överleva och föröka sig...frön kan ligga i marken i 100 år och behöver upphettas till 50-100 grader för att börja gro...exempelvis den sällsynta växten Svedjenävan (inte växten på bilden)...

...när mossa och jord brändes bort kunde flera "nya" fornlämningar hittas, exempelvis material som användes för tillverkning av redskap...stenåldersboplatser, en del så gamla som 11 000 år...rester av en mängd gamla kolmilor...
*
Källa: Hälleskogsbrännan  

*
Önskar er en fin fortsättning på veckan!
Kram,
Regina

Instagram

Här kommer efter ett långt uppehåll äntligen ett inlägg på bloggen, numera är jag mer aktiv på Instagram (@vitthusmedsvartaknutar), men hoppas att semester och ledighet ska betyda att det blir även flera inlägg här... 

...vilken härlig start jag haft på min semester...hela första veckan har det varit fantastisk väder och kvällarna har bjudit på många vackra solnedgångar... 

...underbara kvällspromenader medan de sista solstrålarna letar sig in mellan trädstammarna...även en och annan powerwalk...jag har en runda på 8 km sätter fart på blodomloppet...

...härom kvällen bjöds jag på en vacker regnbåge och hann innanför dörren precis när regnet började...

...på promenaderna gäller det att se sig för så man inte trampar på någon av dessa landsvägsskepp...

...alla bilder är tagna med mobilen så jag ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten...tänkte att jag ska damma av "den riktiga" kameran och ge mig ut på upptäcktsfärd i naturen nån dag...

Önskar er en fin fortsättning på veckan!
Kram,
Regina

Då så...

...var helgen slut...en vacker helg med solsken som värmt...idag tog jag en lång promenad med min granne...det var skönt att få röra på sig lite långsamt eftersom jag varit sjuk och behövt uppsöka sjukvården för att få lite medikamenter för att mota bort bacilluskerna...men nu går det åt rätt håll...

...vad härligt det är med alla vårblommor man kan köpa i butik nu...jag har njutit av krokusar, pärlhyacinter och tulpaner. Lillkatten börjar bli stor nu...han är busig och hittar på en massa hyss...samtidigt är han verkligen en egen personlighet...envis och kärleksfull...

...vi har haft en del att göra...svärmors hus har tömts...först på personliga saker för att mäklaren skulle kunna ta bilder till annonsen och sen efter försäljningen...i mitten på mars flyttar en ny ägare in...det känns konstigt att vi har en del av svärmors saker i vårt hus nu...men lite trösterikt också...hon finns med oss...

...härom kvällen var vi ute på ett ärende och samtidigt gick solen ner...det var så vackert på himlen...på vägen hem stötte vi på fyra älgar...en älgko med tvillingkalvar och en mellanstor älg...kanske hennes större kalv...kändes lite häftigt med tanke på min berättelse i förra inlägget...
Önskar er en fin ny vecka!
Kram,
Regina

MÖTE...

...MED NATUREN...ja så hette en berättelse som jag skrev en gång...hittade den när jag gick igenom några kartonger...nu delar jag den med dig...

När jag vaknade tidigt den morgonen, visste jag att det här var sommarens sista dag. Ljuset som letade sig in genom fönstret hade inte längre den där strålkraften som högsommarsolen ger. Jag klev upp, drog på mig mina kläder och gick ner för den nötta, såpskurade trappan till det lilla köket. På golvet vid vedspisen stod en korg med vedträn, jag tog några stycken och tände i spisen. Snart spreds en ljuvlig värme, som motade bort kylan. Den råa luften i torpet var ett löfte om att hösten var i antågande. Jag kokade en kopp kaffe, hällde det i en mugg som jag tog med mig och gick ut.

Torpet som jag ärvt, låg i en skogsglänta vid en liten sjö. Den här morgonen var strändernas konturer utsuddade av dimman. Solen som hade letat sig upp över trädtopparna, kämpade för att bryta igenom dimman, vilket gjorde att allt skimrande i guld. Jag satte mig ner på trappan utanför torpet. Det var alldeles tyst. De fåglar som brukade sjunga sina glada serenader hade tystnat. Kanske hade de redan gett sig av till varmare länder.

Bredvid stigen ner till sjön växte ett gammalt knotigt äppelträd. Äpplena började skrifta i rött och höstens skörd skulle bli rik. Jag minns när vi som barn klättrade i trädet för att nå de största äpplena, som givetvis satt i toppen. Plötsligt vaknade jag upp ur mina barndomsminnen av att en gren knäcktes. Ljudet kom från granskogen som tog över gläntans öppenhet. Jag satt helt stilla och lyssnade. Kaffet i min mugg hade kallnat för länge sen. Snett bakom mig kom ur skogen en stolt älgko, med två gängliga kalvar. Älgkon stannade till och vädrade i luften. Jag reflekterade över att det var alldeles vindstilla, kon kunde omöjligt känna den skrämmande doften av människa.

När älgkon hade övertygat sig själv om att det inte fanns något som kunde hota henne och hennes avkomma, började hon gå ner mot sjön. Kalvarna följde tätt efter. Jag höll andan, älgkon var bara ett tiotal meter från mig. Hon måste haft känslan av att vara iakttagen, för hon stannade tvärt. Hon vände upp huvudet och tittade på mig rakt i ögonen. Tiden stod helt stilla, vi såg varandra i ögonen en stund. Det var ett ögonblick av samförstånd. Älgkon förstod att jag inte utgjorde någon fara för hennes familj och jag insåg att jag var bara en besökare i de marker som tillhörde henne.

Älgkon lunkade vidare med sina kalvar ner mot sjön. När hon passerade äppelträdet, nappade hon lite nonchalant åt sig några omogna äpplen. Jag kände att jag huttrade till, trots att solen börjat värma. Dimman hade lättat över sjön. Jag gick in och packade min väska, det var dags att påbörja återresan till staden. Men minnet av denna sista sommardag kommer jag alltid att bära med mig.

Kram,
Regina 

Vintern...

...kom på besök...det kom någon cm snö och så blev det kallt...med fukt i luften blev det vacker rimfrost också...

...fönstren i uterummet fick tjusiga frostrosor...solstrålarna fick blommorna att gnistra...

...jag har längtat efter lite snö för här ute på landet är det numera kolsvart större delen av dygnet...så t.o.m. detta tunna snölager gjorde att det blev lite ljusare... 

...rimfrosten har täckt växterna...det ser nästan ut som pärlsocker på de sista vinbärsbladen... 

...men den gamla vattenpumpen ser ut som den är täckt med strösocker...

...vi har börjat tömma svärmors hus som ska säljas så småningom...det är svårt att hon inte finns där när vi kommer...det här året har varit väldigt tufft och vi har inte haft någon tid för återhämtning...

...därför bestämde vi oss för att nu ta en paus och åker på lördag mot varmare breddgrader...det ska bli skönt att byta miljö och bara få vara...
Kram,
Regina

Inspiration...

...behövs när vardagen känns jobbig...man behöver något nytt som kickar igång positiva tankar och lite pirr i magen...något som man ser fram emot och som gör att man orkar med det jobbiga...

...jag har ju varit ledsen över att det varit lite si och så med mina bilder på bloggen, den "riktiga" kameran har legat inlåst i garderoben och orken att ta fram den har inte funnits...  

...men en dag fick jag för mig att jag måste hitta en morot för att få fram kameran igen och det var att köpa ett nytt objektiv, ett macro...jag gillar att komma nära mina objekt och när jag fick hem objektivet tog jag en sväng i trädgården för att pröva... 

...det är klart att det tar ett tag innan jag kommer underfund med hur jag kan använda kameran och objektivet ihop, men det känns sååå kul och nu känner jag en längtan att ta kameran igen...

...en vecka kvar att jobba, sen semester...vi kommer att ha fullt upp eftersom en nära och kär person är mycket sjuk...det kommer att bli en tuff tid...men att få vara på hemmaplan och finnas till hands känns bra...

...och att några stunder få ägna sig åt något man tycker riktigt mycket om är viktigt för återhämtningen...hörde på radion att om man ägnar sig åt det man tycker allra bäst om i tio minuter varje dag gör underverk med hälsan...
Ha det fint "out there"!
Kram,
Regina

Tankar...

...under en tidig morgonpromenad...vaknade tidigt (06.10), lite förvånad eftersom jag tydligen sovit hela natten utan avbrott för första gången på länge...pigg som en lärka smög jag ur sängen för att inte väcka maken...drog på mig kläderna och gick ut...

...det var bara 9 grader ute, klarblå himmel och solsken så det kändes verkligen friskt. Det gamla vagnslidret håller på att rasa ihop...tänk att när barnen var mindre så gick skolbussen på denna lilla grusväg...då fanns det många barn i stugorna som skulle till skolan...nu finns det inte många barnfamiljer kvar och skolan är nerlagd sedan längre...

...i år igen har de lurviga, långhornade korna fått kalvar...de är lite skygga när någon främmande människa går förbi...vid en annan gård säljs överskottet av ägg vid vägen i ett skåp och med välkomnade blommor bredvid...minns när jag själv hade höns...då tog jag ägg från mina höns, köpte och bytte till mig andra ägg av olika sorters höns. Äggen samlade jag i kylen till den dag då äggkläckaren sattes igång och med värme och fukt startade processen inuti äggen och ca 18-20 dagar senare kläcktes kycklingarna...saknar hönsen, kanske skaffar jag det någon gång när jag får mera tid...

...vissa delar av min morgonpromenad går i skogen och andra över vida åkrar...här har det under många år odlats gräsmatta...det ser kul ut när den speciella maskinen hyvlar av gräsmattan som rullas ihop, för nu säljs ju "gräsmatta på rulle"...det är nog inte många som sår sina gräsmattor själv nu för tiden... 

...det är fint när solen glittrar i dikena...

...nu är jag framme vid S-kurvan...när man går ser den inte så skarp ut men med bil är det annorlunda...det kan vara riktigt trixigt att hålla sig på vägen med bil vid halka och snö...eller om man kör för fort...det har hänt många olyckor här...kurvan kallas för "dead cop's curve" för en polis körde ihjäl sig här för många år sedan. Maken krockade illa här när en ung kille som nyss fått körkort gasade på för att imponera på sina kompisar...det gick bra för grabbarna, men sämre för maken...han skadade sig och bilen blev skrot för det är en slänt på ena sidan (bakom mig där jag står och fotar) och ner i den försvann maken och bilen...

...S-kurvan kännetecknas även av den gamla eken som står här...det är inte mycket kvar av eken nu för tiden...men det är många smådjur som använder den att bygga bon i eller som plats för en pick-nick...det vittnar alla kottarna om som ligger nedanför...

...stammen är full av stora hål...tänker på Pippis sockerdrickaträd...barken är grå och vacker...tänk om denna gamla ek kunde prata och berätta om allt som hänt här...säkerligen drogs vägen efter den gamla kostigen som gick här en gång på tiden...

...tyvärr ser jag under min promenad att det ligger mycket sopor i dikena...maken är upprörd över det och menar att en del människor använder naturen som Sveriges största soptipp..och jag måste hålla med för ibland kan man se spåren efter en middag för två med Big XXX & Co. utspritt i dikesrenen eller ölburkar, plastpåsar mm...

...under promenaden kunde jag även konstatera att liljekonvaljerna börjar slå ut...konstaterade även att jag måste byta glasögon för jag höll på att stå på huvudet när jag skulle plocka en bukett med liljekonvaljer...såg inte höjdskillnaden, diket var djupare än jag trodde. Konstaterade att det kommer att bli mycket smultron i år för det fanns massvis med blommor...likaså lingon, det var faktiskt mer blommor än blad på tuvorna...När jag kom hem hade maken vaknat och börjat med frukost...
Ha det fint och må så gott!
Kram,
Regina

Ljuset...

...har återvänt. Gryningen börjar när det är dags för mig att stiga upp på morgonen och ibland bjuds jag på underbara soluppgångar när det är dags att åka till jobbet...

...i morse var det ljusare än vanligt när jag vaknade eftersom hela världen var vit och solen sken från en klarblå himmel...vaknade först som vanligt vid fem, men det är lördag och jag slumrade någon extra timme...vilken lyx...

...kunde inte låta bli att gå ut och fota lite, det var faktiskt extremt vackert...

...på vår tomt har vi två stora ekar kvar, en tog vi bort eftersom den stod för nära huset. Den här är gigantisk och längst där nere vid eken finns den påbörjade grunden för växthuset, få se hur långt arbetet kommer i år för vi måste gräva och installera helt nytt avlopp enligt nya bestämmelser...

...tänk vad glad man blir av solen och ljuset, det är verkligen livgivande. Jag tycker det har varit en vacker dag med snön och allt stannade upp lite, tycker inte det är bra om det blir vår för fort. Plus att takdroppet inte var helt fel utan precis som det ska vara...

Ha en fin fortsättning på helgen och skynda långsamt...
Kram,
Regina

Sol, sol, sol...

...har vi haft vareviga dag, inte en dag under 25 plusgrader...och havet så mjukt, klarblått och svalkande...här kan vi snacka om att ladda med naturliga D-vitaminer...

...vi har lapat sol både morgon, middag och kväll...och himlen har visat många vackra färger när solen gått från gryning till skymning...vårt resmål var Miami Beach, men vi hyrde också bil tillsammans med våra vänner och gjorde en roadtrip i tre dagar...

...vi korsade Everglades och var framme en eftermiddag i Naples en jättemysig och vacker liten stad vid Mexikanska golfen. Vi gick ut på den långa piren och där såg vi delfiner som lekte, men det var ett helsike att veta var de skulle dyka upp så det blev inga bilder mer än en rygg och vattenplask, så den bilden får stanna i mappen... 

...vi fortsatte till Sanibel Island ett paradis med långa stränder och massor av snäckor. Efter sol och bad lämnade vi ön i solnedgången för att åka vidare till Fort Myers...   

*

...efter en kväll med god mat och god sömn fick vi se solen gå upp över Fort Myers och dagen spenderas sen med tårna i vit sand len som potatismjöl ute på ön där FM Beach ligger... 

...det har verkligen varit ett skönt avslut på ett händelserikt år och batterierna är nu laddade för detta 2015. Vi skålade in det nya året på 13 000 meters höjd över Atlanten och nu håller vi på att hitta tillbaka till rätt dygnsrytm i dubbel bemärkelse...
*
Ett fantastiskt nytt år önskar jag er!
Kram,
Regina

I brist på bröd...

...får man käka limpa...brukar det heta och i brist på nya bilder får vi väl tugga igenom några gamla bilder...men jag inspirerades faktiskt av en trevlig idé som Birgitta (Underbara hem) hade på sin blogg för ett litet tag sedan. Hon kikade tillbaka i sin blogg och visade bilder som tagits ungefär samma datum varje år och skrev lite om dem. När jag gjorde det insåg jag flera saker, dels att jag missat att bloggen "fyllde" fem år i oktober, men också att det hänt en hel del genom åren, även en liten utveckling när det gäller att fota;-)...dessa foton är plockade från 2009-2013 runt den 23 november...

2009 var bloggen helt ny, guuu vad pirrigt det var att visa bilder och jag var fylld av inspiration från andra bloggar. Då hade jag endast hittat en bråkdel av alla bloggar som fanns och inte hade jag en aning om att jag skulle få så många vänner i bloggvärlden. Jag pysslade jämt och skulle göra om allt hemma...denna dag hade maken fixat nytt tvättställ och kommod i badrummet och jag hade hämtat material från skogen och gjort mossklot...

2010 hade jag ett frostigt inlägg, rimfrosten hade dekorerat allt så vackert ute och det fastnade på bild. Sen hade jag fått en award från Elisabet (Tigers Tassemarker), oj vad glad jag blev! Awarden skulle skickas vidare och jag ser nu att en del av dessa bloggar inte finns kvar. Sen har det förändrats för det är knappt att man ser några awarder skickas runt längre... 

2011 var jag mycket förväntansfull inför kommande advent och jul, texten var andaktsfull och jag hade pyntat så fint. För första gången hade jag hittat en Sophora och hyacinter hade handlats hem...  

2012 var det tungt, hela hösten var hemsk, det ena eländet efter det andra inträffade och jag förstår så här i efterhand att jag var nära att ge upp flera gånger och mycket märkligt att jag inte gjorde det. Det visade sig också att jag hade människor omkring mig som inte "bara" ville mig väl... 

2013 var jag dels lite fundersam över hur livet ger och tar och att det är mycket man inte förstår av det som händer och det är väl så det ska vara, att vi behöver ha saker att fundera på och dels hade maken och jag hade varit till Stockholm och haft en riktig mysdag. Så den dagen var väl som livet mest, lite gott och blandat...

*

Idag har jag och näst yngsta barnbarnet varit ute i skogen och plockat mossa och lingonris. Det är spännande att vara ute i skogen när man är liten, vi klättrade höööögt upp på stora berget (ca 1,5 m högt) och vi trängde oss genom djungeln (slyn) då fick jag bära, sen upp på ytterligare ett världshögt berg. Sen vandrade vi hem, lilleman på små trötta ben och med kassarna fyllda med fint (några jordiga stenar också). Väl hemma doftade det gott av nybakt sockerkaka, farfar är bäst på det, och då var det gott med fika. Några reflektioner på detta inlägg är att det började och slutade med mossplockning och att min betongkruka hängt med i flera år;-)
Kram,
Regina