skip to main |
skip to sidebar
...tycker jag är vackert...jag har samlat några karaffer på en glasbricka. Glasbrickan med tennstomme och handtag är ett minne från svärmor...den lilla palmen satt i en julgrupp...den planterade jag om i en fin lerkruka...den verkar trivas bra en bit in i rummet...
...en vit småblommig pensé får bo inne...men jag har köpt massor av penséer som jag ska plantera i krukor utomhus (tyvärr såg jag att det ska ganska kallt nästa helg)...
...hoppas ni har det fint och har en spännande vardag...själv begriper jag inte vart tiden tar vägen...
Kram,
Regina
Jag köpte ett knippe gladiolus på Hötorget...när de nedersta blommorna började vissna tog jag bort dem, kapade skaften och satte blommorna i nytt vatten...
...vi tänder ljus och tänker och minns...
...vi tar en dag i taget och försöker överleva...
...det är mycket sorg och praktiska saker vi måste hantera...
Kram,
Regina
...jaaa Grekland längtar jag tillbaka till...jag har varit där några gånger och lyckats hitta några fina små smultronställen som jag gärna skulle vilja återvända till...
...nu är ju familjesituationen sådan att inga resor kan planeras...men då får man tänka om...kan jag inte förflytta mig till Grekland så får jag väl försöka skapa mig något eget utifrån minnesbilderna som jag har från mina resor...
...altanen under tak har fått en make-over som jag är nöjd med...nu är det bara att blanda ihop en grekisk sallad och smutta på ett glas Ouzo medan jag väntar på att moussakan ska bli klar...
...hade tur att hitta en gammal uttjänt livboj...den ska jag fixa till så att den får ett annat utseende...här klättrar en ödla på väggen...
...oliverna börjar bli klara...jag tycker att det blev ganska mysigt här. På golvet har vi lagt en balkongmatta som är skön att gå på...jag blundar och låtsas att det är mjuk varm sand;-)
...jag hoppas att ni har det bra och att semestern flyter på med avkoppling och härliga upplevelser...några är tillbaka på jobbet och andra har semestern framför sig...jag har halvlek hos mig...
Kram,
Regina
...minns den snö som kanske föll i fjol...och hur grått och trist det var...nu när solen skiner, himlen är blå och det är flera plusgrader...
...vem minns den snö som kanske föll i fjol...och hur ryggen värkte när man skottade snö...nu när backen är bar och snödropparna frodas i rabatten...
...vem minns att plocka bort de överblommade tulpanerna när man oroar sig för sina allra närmaste...
...eller när man kommer hem sent efter långa tröttsamma arbetsdagar...
...vem minns att plocka bort de överblommade tulpanerna...när fågelkvittret lockar till en promenad så här i vårmånaden mars...
Kram,
Regina
...av sommar smyger sig in genom det öppna fönstret där spetsgardinen sakta dansar i sommarvinden...doften av daggvått gräs, doft av syren och rosor, doft av liljekonvaljer, och så doften av kaprifol...det är verkligen hänryckningens tid nu, pingsten...
...för några år sedan fick vi ett rotskott av kaprifol av svärmor. Kaprifolen växte vid hennes lilla mysiga stuga på landet alldeles på randen av en större sjö. Svärmor har inte kvar "landet" för hon är gammal, men kaprifolen i vår trädgård påminner oss om alla härliga somrar som vi tillbringade på landet...med bad varma dagar i strålande sol, simturer i månskenet iklädd endast Evadräkten, kortspel då det åskade och regnade, roddturer runt de små öarna, kvällar framför brasan...
...kaprifolen påminner mig också om min tonårstid, då det fanns ett hudvårds-/kosmetikamärke som hette Avon och favoriten var Honeysuckle, som fanns som badskum, hudlotion, parfym mm...tonåren var ju en tid då mycket hände på vägen till att bli vuxen...första "riktiga" förälskelsen, flytta hemifrån, studenttiden...jag kan verkligen bli nostalgisk när jag känner doften av kaprifol för den är förknippad med så många minnen...
*
Nu önskar jag er alla en riktigt fin pingsthelg!
Kram,
Regina
...vit fresia, champagnefärgade rosor och vitbrokig murgröna hade jag i min brudbukett, då för 19 år sedan. Liljekonvaljerna plockade jag själv och lämnade till blomsterhandeln som band buketten. Det året var liljekonvaljerna de största och vackraste jag någonsin sett...
...efter en underbart god middag på en mycket trevlig restaurang i onsdagskväll på bröllopsdagen, gick jag en promenad till "mitt" liljekonvaljställe. Det föll ett fint, ljummet försommarregn och när jag närmade mig platsen kände jag liljekonvaljdoften i luften. I år var liljekonvaljerna lika vackra som då för 19 år sedan. Alla de rara vita klockorna på stänglarna var utslagna...
Har ni som jag en eller ett par favoritställen/platser i ert hem där ni gillar att ta era bilder? För mig beror det på när jag har tid att ta bilderna, på morgonen är det i köket och på eftermiddagen blir det matrummet. Det är ljuset som avgör det, för jag har morgonsol i köket och eftermiddagssol i matrummet...

Nu ska jag sätta igång att göra cheesecakes. Den sjätte juni hålls det studentfest här, det är lilla dottern som avslutar sin gymnasieutbildning...och var har den tiden tagit vägen? Det är en härlig tid nu, hänryckningens tid, glada barn slutar skolan och har ett långt sommarlov framför sig (så kanske lärarna också känner?) Studenter firar och framtiden ligger framför dem...en del fortsätter att utbilda sig, andra har eller söker jobb, en del har andra planer...flera av mina bekanta har ungdomar som ger sig ut i världen för en tid...hur som helst är det en spännande tid som väntar dem. Det jag vet är iaf att när jag tog studenten hade jag ingen aning om vart jag skulle vara idag, livet tar sina kringelikrokvägar...
Kram,
Regina
När jag var så liten att jag inte kommer ihåg det fick jag en nalle av min pappa. Nallen bara fanns där från mina allra första minnen som barn. Det var en nalle med rörliga armar och ben, ögon av glas, en lurvig kropp hårt stoppad med träull, när man vände på nallen sa den brum långt inifrån den runda kroppen...och hans nos den var av garn. Nallen följde med mig överallt och visste om alla mina hemligheter och drömmar...
...när jag var nio-tio år skiljdes våra vägar...min lillasyster kastade min älskade nalle i ån hemmavid. Nallen fiskades upp av någon, jag minns inte vem för jag var helt hysterisk, men det var slutet på vår vänskap - ja inte mellan min syster och mig - utan mellan min nalle och mig. En nalle med en kropp av träull tål inte att drunkna i dyigt åvatten, han blev aldrig "människa" efter detta, utan tynade så sakteliga bort framför mina ögon...
...kanske är det fånigt att sakna en gammal nalle, men det gör jag, för han var min bästa vän och bästa vänner är viktiga i livet. När Kathrine (Fågel Blå) visade denna goa gamla nalle var jag inte sen att kontakta henne, för han påminner lite om min kära nalle och jag ville givetvis att han skulle få flytta hem till mig...tänk så stollig och nostalgisk man är=)
*
Gör er nu en mysig fredag och trevlig helg!
Kram,
Regina
...köper julpynt efter jul? I år gjorde jag det...och på så sätt fick min ensamma tomte sällskap. Denna porslinstomte, handmålad i blågrått av en gammal dam i grannskapet och inhandlad på en lokal julmarknad för ett antal år sedan, tycker jag så mycket om och han...
...har nu fått sällskap av ett gäng snögubbar även dem målade i mjuka, bleka färger. Ö&B reade ut alla sina julsaker för halva priset i mellandagarna och den lilla speldosan i porslin kunde jag inte motstå. Vrider man på överdelen några varv så klinkar speldosan "Stilla natt"...
...lite roar småbarn brukar man säga och ibland behövs inte så mycket för att man ska dra på munnen...barnasinnet har jag nog kvar, men också minnet av min första speldosa. Det var ett smyckeskrin i blankt, svartlackat trä dekorerat med kinesiska landskap. Inuti var det klätt i rött sammet. När jag vred upp speldosan spelades melodin "Für Elise".
Kram,
Regina