Nyrenoverad

Jag är så gråhårig. Speciellt i luggen. Och ögonbrynen är vita och buskiga. Hela jag blir liksom blekgrå. Nu har jag äntligen fått tummen ur och gjort slingor och fixat brynen. Att jag är så seg. Det är ju kul med lite piff och så. Som tur är bleks brynen ganska fort för jag studsar til framför spegeln varje gång.
Idag har pollenhalten slagit i taket och jag har gråtit hela dagen. Men det är en annan historia.

Att inte våga säga ifrån

Det är egentligen så löjligt. Och jag borde typ växa upp och sluta mesa med, säga vad jag tycker. Men, jag är en mes. En nyklippt mes. En mes med trendig Stockholmsfrisyr, där bara halva håret är klippt.
Alltså, det är helt okej att skratta. Jag gör det själv. Jag funderar på att låta det vara som en ständig påminnelse om att jag måste lära mig att ta bladet från munnen.
Kanske beställer jag en tid för slingor och klippning i veckan eller så tvingar jag Lena att rätta till det här. Lite roligt är det.

Bilden från igår.

Från idag. Nytvättat. Lockigt.

Här sitter jag...

Infall. Och så hamnar jag här. Det är kul.

Jag har problem...

...whatelse is new?

Troligtvis har handtvålen tagit slut under dagen och någon, troligtvis min man, har gått ner i handtvålsförrådet och hämtat en ny. Bara utan eftertanke tagit en av alla tvålar som jag köpt på ÖB eller Rusta för 10kr flaskan. Inte tänker han på att, GIVETVIS, har jag köpt matchande tvålar. Och givetvis tog han fel. Blå tvål skall vara på lilla toan nere. Uppe har vi vit, rosa eller lila tvål. Så vad gör jag? Jag byter i tysthet och hoppas att ingen vet vad jag i hemlighet smusslar med.

Är jag ensam om detta? Borde jag gå i terapi? Eller bör jag vara glad att mina bekymmer endast handlar om tvålens färg.

Den grånade risbusken

Jag hade en liten fundering på att det skulle ske ett underverk idag och att jag skulle ta mig till en dropp in frisör. När det gäller håret jobbar jag inte med planering och framförhållning, som med alla andra aspekter i mitt liv. När det gäller håret är jag lite här-och-nu. Nu vill jag klippa mig!Men så blev det inte. Jag får dras med riset en dag till. Men nu klagar till och med Mannen, som inte ens brukar lägga märke till nya hårfärger eller frisyrer. Då förstår ni. Det är så kluvet i topparna att det kittlar honom i nacken när vi kramas...

En första gång för allt!

Idag köpte jag mina första...
...stödstrumpor.
Jag känner mig minst 10 år äldre.

VBS - egentligen?

Eftersom det faktiskt inte regnar just nu skall jag ta tag i ogräset i vår ful-slänt.

Trädgårdens ful-hörn flyttar sig hela tiden och befinner sig just nu i slänten ut mot gatan. 

Helst vill jag inte att andra människor så tydligt ska kunna lägga märke till trädgårdens skönhetsmiss.

Man ska inte kunna gå förbi på gatan och skaka på huvudet och säga "Hur i helvete tänkte dom där?"

De kluvna hårtopparnas dag

Idag åker dom. Tyvärr är det där med att beställa tid inte min grej, så jag tar med mig mina två tjejer och parkerar mig i soffan hos frisören i källaren och hoppas på det bästa!

En klassisk...

...combover!

Utväxt och gråa hår...

...från helvetet!

Inte googla-Inte googla bilder-Inte googla-Inte goggla bilder

Jag tror fan i mej att jag börjar få åderbrock på höger ben. Dags att skaffa sexiga stödstrumpor?

Det är inte sant: överviktig, gråhårig och åderbrock. Och jag är fortfarande på rätt sida 40. Vart fan slutar det här?

Internet är livsfarligt för hypokondriker som mig. Så nu gäller det att inte googla. För det kan sluta med att jag har en propp i benenet istället eller cancer och då blir det svårt att sova i natt. Helt plötsligt är åderbrock okej.

Men mina smalben.

Det var ju liksom det stället på kroppen som var okej.

Luktar som? Jordgubb!

I julklapp fick jag produkter från The Body Shop av mina systrar.

Idag använde jag scrubben och Budy Butter.

Och himmel vilken underbar hudkräm.

Och idag kör jag utan parfym, för jag luktar underbart av jordgubb.

Rekommenderas

No make - no fake...

...no glasses. Just a little bit hangover, sunburnt and tried.Utmaningen hittar du hos Lisa.

Nu är det klippt!

Lilleman har vägrat att klippa sig, men så igår sa han plötsligt ja! Självklart hastade vi iväg till Östers torg och in på drop in salongen. 180 kr senare är han frissad och klar.Det fanns tid till mig också och busken på huvudet fick sig en omgång. Skönt. Nu är det bara färgning av det gråa kvar...

Min underbara bakdel

Med en vetekudde knuten runt midjan blir det varmt och skönt i ländryggen där ryggontet sitter.
Men, man är ju snygg.
Och bred.
Eller bredare.

Jag har det!

Nu vet jag hur jag skall åstadkomma en snygg profilbild.
Jag skall be brorsan photoshoppa en. Han är skit bra på sånt.
Det värsta är att han kan ju bara göra så lite om motivet sucks...

Hm, fy f_n

Förra inlägget innehåller en risbuske.
Risbusken är förevigad den 3 oktober.
Den rättades inte till förräns 3 dagar innan nyår.
Fatta att jag gått runt sådär i nästan 3 månader.
Det är ju inte klokt!
Ke-risbusken-Li. Det är för djävligt. Och jag vet att det kommer hända igen. Och igen. Och igen.

Och så klippte jag mig visst...

...och min son tyckte jag så ful ut. Jaha.
Det skiter väl jag i.

Revitalift, revitalvad?

Jag hade en jobbig upplevelse i torsdags.
Det handlar inte om bussresor och genvägar, utan av den mer allvarliga sorten.
Jag sov dåligt på natten.
Unnade mig en lång, skön dusch och tänkte att lite smink nog skulle kännas bra. Kanske få mig att se lite piggare ut.
Borsten for över ögonlocken, precis som vanligt.
Men huden följde lixom med.
Jag blev först förvånad.
Vad är det här?
Sedan blev jag rädd!
Fan, jag gillar ju att bli äldre. Jag anser att varje år ger större pondus.
Men det här med hud kring ögonen har jag aldrig sett som ett problem tidigare.
Det är nästan så jag funderar på att lägga på mig 20 kilo och på så sätt släta ut huden.

Sanndröm?

Jag kommer sällan ihåg vad jag drömmer, men inatt hade jag en sanndröm och den har lixom etsat sig fast.
Jag går in till en frisör och ber om en klippning.
Frisören reagerar med ett dämpat skri!
"Eftersom du ser fördjävlig ut i håret, så måste vi både klippa och slingra!"

Vad som händer sedan kommer jag inte ihåg bara känslan av att känna sig som en liten hundskit under någons sko. Och det är med den känslan jag vaknar. Vågar jag boka en tid nu?