Den 15 januari hade vi varit nikotinfria i 12 månader. Det hade varit värt att fira, men det glömdes bort.
220202 hade varit ett snyggt datum att uppmärksamma, men jag får en ännu bättre chans 220222.
OS-invigningen. Den missade jag frivilligt. Tänk att man satt och tittade sig igenom 2 timmars inhemsk dans i lokala dräkter till trist musik. Jag kan inte tänka mig något värre. Och att i år kommentera alla nationers design på munskydd. Nej, tack.
Det var det.
Det rullar på.
Vi har återigen bokat in oss på husvisningar, men det är svårt. Budgivningen är galen och alla det senaste objektet gick upp 1 000 000 kr. På ett fritidshus på 65 kvadrat. På ett utgångspris på 1,4.
På helgerna försöker vi engagera oss i trädgården. Just nu beskär vi träd. Mannen har köpt en apparat som smular grenar. Den låter fördjävligt, men det är så smidigt att slippa allt ris.
Vi streamar på och jag kan rekomendera serien Sjukt på SvtPlay. Den var lite småmysig.
Vad händer mer?
Jo, jag har beställt 3 boxar vin av Camilla Läckberg, Mr Red, Mrs White och Miss Rosé. Ja, det är sånt jag roar mig med.
Sedan förundras jag över mängden av hår som samlas på våra golv. Nu när solen skiner in så ser man all skit. Det är inte kul för en halvpendant som mig.
Jag ska bli miljonär på trav och ska börja tippa på lördag.
Vi har varit nikotinfria i tre månader.
Idag är det två månader sedan vi slutade röka, Mannen och jag. Under distansarbete och allmän tristess hade vin-rökandet övergått i dygnet-runt-blossande. Det kostade skjortan och vi tyckte båda att vi kände av negativa konsekvenser.
Nu är det skönt att slippa lukten och det är inte lika trist. För trist har det varit. Som att förlora en vän som piggar upp och belönar. Vi har utsatt oss för olika nikotin-prövningar och det går bra. Och nu känner jag inte det där suget lika ofta och det går över direkt. Det tar tid att bryta en vana, även efter att nikotinberoendet lämnat kroppen.
Ikväll vid 22 har vi varit nikotinfria i en vecka. Det har gått bra men har stundtals varit jobbigt. Jag har lärt mig virka. Jag har druckit litervis med vatten. Jag får påminna mig om att jag inte röker säkert 20 gånger per dag. Vi har sysselsatt oss med att spela spel på kvällarna. I helgen ska vi påbörja uppfräschning av entrén och stora hallen nere, bara för att ha något att göra.
Men det känns bra. Och det går lättare än vad jag trott. Det är bara känslan av total meningslöshet som är lite jobbig. Tänk att livet känns meningslöst när jag inte kan fylla min kropp med gift. Det är ju galet men det är sant. Lite så här... "varför ska jag åka till Spanien när jag inte får röka". Jaja, det går väl över.