Tillbaka till henne

Det kanske är tidigt att utse årets bästa bok redan nu, men den här kommer att ligga väldigt bra till i en "topp tio" i slutet av året.

Sara Lövestams Tillbaka till henne har stått i min hylla ett tag och jag har hört mycket bra om den. Nu kan jag instämma i hyllningskören. Det är alltid lite klurigt att blogga om en bok som man tycker väldigt, väldigt mycket om - allt låter så platt. Men jag gör ett försök.

Det handlar om Hanna med ett trist jobb på arbetsförmedlingen, en pojkvän som gör henne mer och mer irriterad och en mamma som aldrig är nöjd.

Det handlar om Signe som är folkskollärarinna och är vansinningt arg över att manliga lärare tjänar mer än kvinnliga, hennes uppvaktande kavaljer Anders och om Anna som får henne att känna så mycket mer än Anders någonsin fått.

Det handlar om ett par kängor, en linjal, ett par glasögon och en brosch som länkar samman Hanna och Signe. Som länkar samman nutid och dåtid.

Sara Lövestam skriver skickligt Hannas och Signes berättelser. Ja, framför allt är det kanske Signes berättelse - om kampen för röstätt, bättre villkor för kvinnor och om kärlek som inte accepteras i samtiden. De vackra breven mellan Signe och Anna är den stora behållningen med boken och det är de som bär berättelsen framåt och det är de som ger Hanna "nyckeln" till Signe.

Det finns så mycket i den här boken som jag tycker om. Från stort till smått.
Språket. Stämningen. Att Hanna är både stark och skör, utan att på något sätt vara de kliché som mina ord om henne antyder. Värmen som skildrar Erik och Caroline, de två äldre personer som hjälper Hanna att leta sig tillbaka i historien. Hur Signe säljer silverbeslagen på sin byrå för att ha råd att köpa en present som mottagaren längtat efter. Den bohemiska Àgi. Den strama Elvira. Och Hannas pojkvän Johan, som kanske inte är så oengagerad som man skulle kunna tro.

Eftersom jag läste den i februari faller den under temat bokälsklingar.
Behöver du ens fråga? ;) Jag kan varmt rekommendera den här boken!











Jag har tidigare läst I havet finns så många stora fiskar och Udda av samma författare.

Paganinikontraktet

Paganinikontraktet av Lars Kepler är den andra boken om kommissarie Joona Linna vid Stockholmspolisen. Precis som så många andra läste jag Hypnositören och eftersom underhållande deckare alltid är trevligt gav jag mig på den här också.

Den här gången utreder de ett fall med en kvinna som hittas drunknad ombord på en båt som fortfarande flyter och ett fall med en man som hittas hängd i ett helt tomt rum. Ett av fallen visar sig vara mord och ett av dem självmord.
De båda fallen hör självklart ihop och de två döda är inte de enda offren i en ljusskygg historia där vapen och stora summor pengar går före människoliv.

Joona Linna får snart upp ett spår och tror sig veta hur det hela hänger ihop, men problemet är bara att bevisa det innan alla som kan hjälpa honom med det är döda.

Är det här en bokälskling? Nej, inte för mig, men en helt OK deckare. Det finns dock många som gillar Keplers böcker väldigt mycket.

Señor Peregrino

Jag har länge varit sugen på att läsa något av Cecilia Samartin och nu skrev jag upp hennes namn på min boktolva för att vara säker på att det blev av. Señor Peregrino hittade jag i bokbytarhyllan på jobbet, så den fick följa med hem.

I ett försök att slå två flugor i en smäll valde jag den här boken i Nilmas "läsa jorden runt"-utmaning för för att representera Sydamerika/Latinamerika. Nu var det ju bara början som utspelades i Mexico, men det får ändå räknas.

Jamilet föds med ett skrämmande födelsemärke och blir utstött i den lilla byn i Mexico där hon växer upp. När hennes mamma dör finns det inget som håller henne kvar, utan hon flyr på ett dramatiskt sätt över gränsen till USA. Hon får bo hos sin moster och hennes plan är att tjäna ihop pengar för att kunna ta bort födelsemärket. Hon lyckas med falska papper få arbete som skötare på ett mentalsjukhus. Där träffar hon den excentriska Señor Peregrino. Han är bufflig och otrevlig, men snart lär de känna varandra och Jamilet börjar se fram emot att gå till jobbet. Señor Peregrino upptäcker att Jamilet inte kan läsa och skriva och börjar undervisa henne. Samtidigt berättar han en fantastiskt historia om hur han i sin ungdom påbörjade en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela.

Vänskapen som sakta växer fram mellan Jamilet och Señor Peregrino skildras med värme och berättelsen från pilgrimsvandringen är mycket målande. Det är lite spännande att inte veta om eller hur mycket av hans berättelse som är sann. Men det spelar egentligen igen roll - en god berättelse är en god berättelse oavsett. Jag tyckte mycket om stämningen i den här boken och är glad att jag har en bok till av författaren hemma.

Bokälskling? Det är inte bara jag som tycker om den här boken. I Norge har hon passerat både Dan Brown och Stieg Larsson på bästsäljarlistorna och 2010 vann Cecilia Samartin priset för "Bästa roman" på The International Latino Award.

Böcker om böcker: Bläckhjärta

Bläckhjärta av Cornelia Funke har stått i min hylla sedan läsutmaningen "Böcker om böcker" startade. Flera utmaningsdeltagare har läst den och nu har jag också gjort det.

Jag kände ganska snabbt att det här var en bok som jag skulle tycka mycket om. Hur kan man inte gilla en bok som är full av kärlek till böcker och berättande, fantasifulla sagofigurer som kommer till liv och en spännande kamp mellan gott och ont.

Meggie lever ensam med sin pappa Mo i ett hus fyllt av böcker. Pappan arbetar som "bokdoktor", en bokbindare som är specialiserad på att laga gamla böcker. En regnig natt dyker en mystisk figur upp utanför deras hus. Det visar sig att det är Sotfinger  - en gammal bekant till Mo, men som han inte verkar särskilt förtjust i att träffa igen. Meggie tjuvlyssnar på deras samtal och får höra att främlingen kallar Mo för Trolltunga. De talar också om någon som heter Capricorn och det verkar vara en person att akta sig för. Tydligen äger Mo en bok som både Sotfinger och Capricorn är väldigt intresserade av.

Nästa dag har pappan packa deras saker och de åker till Meggies mammas moster. Mo säger att de har fått ett uppdrag av Elinor som är en hängiven boksamlare, men Meggie får en bestämd känsla av att de flyr.
Ja, det är upptakten till boken och jag vet inte vad jag ska skriva mer för att inte avslöja alltför mycket ur handlingen. Meggie kommer att få en förklaring till varför Mo kallas Trolltunga och varför han inte har läst högt för henne ur någon bok. Hon träffar Capricorn, men önskar att hon aldrig hade gjort det. Meggie får vara med om saker som hon aldrig hade trott varit möjligt och så småningom får hon också en ledtråd till vad som kan ha hänt med hennes mamma.


En trevlig detalj är att varje kapitel inleds med ett citat ur en bok och citatet knyts på något sätt till handlingen i kapitlet. Jag är inte helt förblindad av berättelsen - jag ser att den kanske hade tjänat på att kortas lite och stramas upp i vissa passager - men på det stora hela tokgillar jag boken.

En bokälskling - javisst!

Blodsmagi

Jag hade turen att få boken Blodsmagi av Tessa Gratton från Booked. När den kom hem i brevlådan upptäckte jag att bokryggen var av blodröd sammet - en fin detalj.

Jag började läsa och hade svårt att sluta. Jag tyckte det här var riktigt spännande. Jag gick till och med upp igen en kväll, när jag egentligen hade gått och lagt mig, för att läsa slutet. Men av någon anledning har jag inte kommit mig för att blogga om den förrän nu.

Berättelsen går rakt på sak - redan i första kapitel upptäcker huvudpersonen Silla att hon kan använda sitt blod för att skapa magi. Hon har på ett mystiskt sätt fått en bok med magiska formler och hon hoppas att den på något sätt ska ge henne en ledtråd till hur hennes föräldrar dog.

Hon utför sitt första trolleri på en kyrkogård (så klart!) och precis när hon gör det går den nyinflyttade Nicholas förbi och ser henne. Han är inte obekant med magi, men det är något han helst vill låta bli att tänka på.

Silla och Nick blir ganska snabbt ett par och tillsammans med Sillas bror Reese utforskar de vad de kan göra med blodsmagin. Träningen kommer till pass snabbare än de tror när mörka krafter drar in över den lilla staden.

Boken blandar Cillas och Nicks perspektiv i korta kapitel och insprängt i berättelsen finns också gamla dagboksanteckningar från en person som är på jakt efter evigt liv. Naturligtvis vävs berättelserna ihop på ett ganska skickligt sätt och det blir en riktigt spännande - och blodig!  -slutstrid.


Är den här boken en bokälskling? Den handlar mycket om kärlek - kanske allra mest till de saknade föräldrar. Relationen mellan Cilla och Nick är ganska söt, men jag är inte säker på att den är den allra mest trovärdiga skildringen av tonårskärlek. Det är något lite för "höviskt" över den.

Jag tror att många läser det här med förtjusning. Jag gillad den. Jag hade älskat den när jag var yngre

Fifty Shades of Grey

Ja, vad ska man egentligen skriva om en av de mest omtalade böckerna på väldigt länge. Inte sedan Grottbjörnens folk har så många läst så mycket snusk ;)  

En fördel med en så omtalad och ombloggad bok är att jag inte behöver lägga någon tid på att förklara vad den handlar om - det vet väl alla vid det här laget. Fifty Shades of Grey av E.L. James är den första av tre böcker som handlar om Christian Grey och Anastasia Steel. Ja, och så om sex förstås.

Jag är inte så pryd (tror jag) och blir inte så chockerad över att boken innehåller SM-sex. Efter allt prat om de här böckerna trodde jag på något sätt att sexskildringarna skulle vara "mer" eller "värre", om ni fattar vad jag menar. Å andra sidan kommer väl de mest upprörda rösterna dubbelmoralens högborg i väster.

I så fall är jag mer chockerad över att Anastasia på allvar överväger att ge sig in i en relation som kräver ett "sexkontrakt", speciellt med tanke på Christian uppenbart är störd på mer än ett sätt samt att hon själv är mycket oerfaren. Men det beror väl på att mina egna preferenser i sammanhanget är väldigt "vanilla" och dessutom att jag ser stora fördelar med relationer som bygger på jämlikhet och respekt och som vanligtvis inte kräver den typen av kontrakt, så det kanske bara är jag ;)

Ingen har beskyllt de här böckerna för att vara god litteratur och jag tänker inte ge mig in på att kommentera det tröttsamma i alla "oh my"-utrop och inlägg från Anastasias "inner goddess" - för att inte tala om Christians tjat om att Anastasia måste äta. Det är lättsmält på samma sätt som gamla Barbara Cartland-romaner är (ja, fast med mer sex då) och den här första boken var rätt så underhållande. Dessutom känns det ju nästan som ett allmänbildningskrav att ha läst åtminstone en bok i serien.


Bokälskling? Tja, inte en personlig favorit, men alla böcker som uppmuntrar till läsning måste man ju gilla ;)

Ursäkta att man vill bli lite älskad

Tyckte det passade bra att blogga en bok med den här titeln så här i alla hjärtans dag-tider.

Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell är boken om Nora Jonassons fantastiska liv - NOT (som Nora själv skulle säga). Jag skulle säga att Nora är en alldeles normal förvirrad tonåring som försöker ta reda på vem hon är och vad hon vill. Gudarna ska veta att det inte är lätt - speciellt inte när man också gärna vill verka lite cool, behålla sin bästis och vill vara omtyckt.

Jag är antagligen för gammal för att kunna uttala mig om tonåringar verkligen pratar så som Nora och hennes kompisar gör i boken och ibland känner jag mig lite tantigt irriterad på vissa uttryck (som att de kallar varandra "slampish").

Men jag är inte så gammal att jag inte kommer ihåg hur överjävligt jobbigt det var att vara i den här åldern. Hur gärna man vill passa in utan att utplåna sig själv. Vilka galna saker man gör för att man tror att det är så det ska vara och för att man tror att man vill det. Eller i alla fall att man borde vilja det.

Som karaktär är Nora ingen som jag blir odelat förtjust i och jag känner mig lite splittrad till boken utan att veta exakt varför. Kanske för att förväntningarna var stora, då jag har tyckt mycket om författarens tidigare böcker och det kan ibland slå tillbaka på läsupplevelsen på ett lite orättvist sätt.

Jag följer Johanna Thydell på Twitter och den här boken är skriven lite så som hon skriver där. Rakt på sak, ärligt och med en brutal humor.

Hur det här är en bokälskling? Det är ju en bok om att vilja bli älskad!

När döden kom till Pemberley

När jag läste att P.D. James hade skrivit en fortsättning på Jane Austens Pride and Prejudice och att det dessutom var en mordhistoria så lät det först ganska konstigt. Men det finns ju å andra sidan en zombieversion av boken och konstigare än så kan det ju knappast bli ;)

De här boken utspelas alltså efter Pride and Predjudice. Mr Darcy och Elisabeth fick ju varandra till slut. Nu lever de lyckliga på Pemberley och har två söner. De bor granne med Jane och Mr. Bingley och allt är på det stora hela rosenskimrande. Men en sen kväll kommer ytterligare en syster till Pemberley. Det är Lydia och hon är helt i upplösningstillstånd och ropar att hennes man, Mr. Wickam, är död. Paret är inte väl sedda på Pemberley, men Elisabeth hjälper naturligtvis sin syster och Darcy ger sig ut i skogen för att försöka tar reda på vad som hänt Wickham.

 

På det hela taget är det sedan en ganska klassisk deckarupplägg med diverse förvecklingar. Det fungerar på något sätt även i den här miljön, men det varit ett roligare upplägg om Elisabeth hade fått agera detektiv och flänga runt lite i skogen och jaga mördare :)

 

Det är lite synd att P.D. James får ägna så mycket tid åt att "presentera" alla karaktärer och ge bakgrundshistoria, men det är väl så det måste få vara. Författaren kan ju inte förutsätt att alla har läst Pride and Prejudice flera gånger. Det gör dock att det inte blir riktigt så där spännande i själva deckardelen. Jag saknar också den humor som finns i Austens böcker - speciellt i Elisabeths karaktär. Här är hon lite småtråkig faktiskt. Synd. Men läsvärt ändå tycker jag.

 

Den här boken blir min februaribok i spänningsutmaningen. I februari är dessutom alla böcker bokälsklingar. På vilket sätt kvalar den här in tänker du? Jo, men alla böcker där Mr. Darcy är med måste ju vara en älskling. Dessutom är ju Pride and Prejudice en "all time favourite".

Bokälsklingar i februari

Februari är ju en sällsynt trist månad. För vår del har månaden börjat ganska tufft med vabb och egna sjukdagar. Allt som kan muntra upp är välkommet.
Enligt O har utropat februari bokälsklingarnas månad och jag vet att i alla fall *Malins bokblogg* också tänker sig att muntra upp månaden med att läsa älsklingar, favoriter och böcker med lite extra mycket kärlek.

Låter toppen tycker jag! Det bästa är ju att man kan klämma in det mesta i ett sådant tema ;)