Hon älskade av
Helena Henschen hade jag bara sneglat på, men när jag blev inbjuden till en bokcirkel på nätet på
bokcirklar.se så skaffade jag den genast.
Boken är Henschens biografi över sin farmor Signe, född 1885 och dotter till den kände bankiren och konstmecenaten Ernest Thiel. Ja, eller kanske snarare berättelse än biografi, för den ger ingen heltäckande bild av farmodern.
I sekelskiftets (det förra) är hon borgardottern som umgås med anarkister och socialister. Hon engagerar sig i kvinnofrågan och blir vän med Ellen Key och är aktiv i Fredrika Bremerförbundet. Under andra världskriget öppnar Signe (som är judinna) sitt hem för judiska flyktingar.
På baksidan står det: "Men hennes starkaste drivkraft är kärleken. Den löper som en röd och brinnande tråd genom hennes liv. Hon får sex barn och gifter sig och skiljer sig två gånger och inleder sedan ett livslångt och passionerat förhållande med en redan gift tysk hjärnforskare och hypnotisör. I sitt testamente uttryckte hon en önskan att det på hennes gravsten skulle stå: Hon älskade."
Jag tyckte om porträttet av den starka, engagerade Signe. Jag imponeras av henne och beundrar henne. Däremot får jag inte någon känsla för den älskande, passionerade Signe. I vilket fall som helst så verkar hon inte hysa någon större kärlek till sina barn. De lyser med sin frånvaro i boken. De tillbringade nog mestadels av sin tid med någon barnflicka.
Men boken är väldigt fragmentariskt och liknar ett pussel där bitar saknas. Kanske ska läsaren fylla i luckorna själv. Jag hade behövt lite mer information. Men jag blir intresserad och nyfiken på den här kvinnan. Boken utspelas i en spännande tid och kretsen av intellektuella som finns kring Signe fascinerar.
Vad vi tyckte i bokcirkeln? Det var lite olika. Någon tyckte den var fantastisk, något att den var trist. Jag tänkte mycket på TV-serien om Selma Lagerlög som jag sett bra någon vecka innan. Två starka kvinnor som inte riktigt passade in i sin egen tid.