Idag är det recensionsdag för
Och bergen skall rämna av
Erika Olofsson Liljedahl. Det är en bok som jag har sett mycket fram emot då jag tyckte väldigt mycket om författarens förra bok
Någonstans brister himlen. Det är förstås alltid lite klurigt att börja läsa en bok som man har stora förväntningar på, men i detta fall levde romanen väl upp till förväntningarna och gav en minst lika fin läsupplevelse som den förra.
Erika Olofsson Liljedahl placerar sin huvudperson Hedvig i Norrland vid förra sekelskiftet. Hon har följt med sin man Georg som är präst till ett arbete vid järnvägen i det lilla samhället Tornehamn. Här ska den nya järnvägen byggas och de hårt arbetande och opolerade rallarna ska försöka samexistera med den bofasta ortsbefolkningen och samerna. Det är långtifrån alltid ett harmoniskt möte.
Hedvig har svårt att finna sig till rätta och har svårt att fylla sina dagar i det lilla huset som står till prästparets förfogande. Hon sörjer dessutom ett missfall som hon inte ens berättar om för sin man. I sin längtan efter att fylla sina dagar med något meningsfullt för att döva sorgen, övertalar sin make att hon ska få hålla i undervisningen i sameskolan.
Nu lever hon upp och efter en del inledande svårigheter, finner hon stort nöje i att undervisa den lilla gruppen med samiska barn. Hon kan inte förmå sig att dela samtidens nedlåtande syn på samerna och går emot sin makes tankar om vad barnen behöver och bör lära sig. Han å sin sida brevväxlar med en kollega där de diskuterar samernas bildningsbarhet och i breven kan man känna igen tankar och resonemang från till exempel rasbiologen Herman Lundborg. Hedvig fattar särskilt intresse ett av barnen i klassen, men hennes intresse för flickan Sara börjar snart bli till nästan en besatthet.
I romanen finns också en parallell berättelse om Hedvigs bror David. Hon har bett sin man att ordna ett arbete åt brodern vid järnvägen. De har inte träffats på många år och hon ser fram emot att ha honom i närheten igen och hoppas att de ska komma nära varandra igen. Mötet blir dock inte alls som hon tänkt sig. Ur Davids synvinkel för vi inblick i livet i det rallarlag där han placerats. Han är van att arbeta hårt, men är inte förberedd på de farliga arbetsförhållandena och de outtalade reglerna i arbetslaget. Det är en intressant bit svensk arbetarhistoria som byggs in här.
Precis som i förra boken är miljöbeskrivningarna i den här boken en njutning att läsa. Istället för hav och klippor som i den romanen, finner läsaren här fjället och ljuset i fokus. Hedvigs första tveksamhet inför sin nya hemort ger vika för en stor kärlek till landskapet som förmedlas väldigt fint. Men de mindre vackra detaljerna återges på ett trovärdigt och detaljerat sätt, till exempel i prästbostadens torftighet och i rallarbarackens eländighet och smuts.
Den lite sparsmakade berättarstilen är något jag uppskattar mycket. Språket är vackert och orden är väl valda. Jag tycker också om författarens lågmälda personporträtt. Georg får man aldrig riktigt lära känna, men det känns som ytterligare ett sätt att visa hur främmande Hedvig och han är för varandra. Men med Hedvig och David känner jag däremot mycket och följer dem gärna genom romanen. Likaså är de inslag som återges av Saras mamma fina och väcker intresse för att få veta med om den här samiska kvinnan också.
Och bergen skall rämna är en välskriven och vacker roman med en berättelse som berör och stannar kvar. Rekommenderas!
Och bergen skall rämna
Författare: Erika Olofsson Liljedahl
Förlag: Historiska Media (2019)
ISBN: 9789175455969
Finns t.ex. hos
Bokus eller
Adlibris