Världsläsning 2024

Det är roligt att bredda sin läsning och inte vara välja böcker från Sverige och engelskspråkiga länder. Genom böckerna har jag besökt 18 böcker (inkl. Sverige) det är färre än förra året då jag läste böcker från 26 länder. 

Nu nollställer jag appen #been och ser var läsresan tar mig 2025!

Temasommar: Jag sjunger och bergen dansar

I maj läste och konfererade vi på Kulturkollo om boken Jag sjunger och bergen dansar av Irene Solà. Det är den katalanska författarens andra bok och den har blivit ett stort genombrott.

När jag slig igen boken kände jag först - vad är det jag har läst egentligen? Mitt huvud fick inte riktigt ihop de olika delarna i berättelsen och jag hittade inte sambandet mellan dem. Men samtidigt kände jag att det var en härlig läsupplevelse. Jag tyckte om att befinna mig i berättelsen. En av de saker jag tyckte allra mest om i den här romanen är att författaren låter naturen vara berättare. Här får vi höra åskmolnens röst och svamparnas röst likaväl som de människors röster som vi får ta del av. Det är ett spännande berättargrepp och det passar väldigt bra i just denna text. Jag uppskattar alltid att få lära mig nya saker i böcker jag läser och jag inser att katalansk folktro är något som vore intressant att ta reda på mer om.

Det är inte om bok som är lätt att beskriva, den ska nog upplevas.

Har du läst och vad tyckte du i så fall?

Oktoberkortis 15: Andarnas labyrint

Titel och författare: Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón

Varför läste jag den? Jag har läst och älskat författarens tidigare böcker i den här serien om de bortglömda böckernas gravkammare och blev väldigt glad då jag fick den här i present av min man.

Vad handlar den om? Ett Spanien under Franco-regimen, en försvunnen fängelsechef, ett hemligstämplat uppdrag från säkerhetstjänsten, en kvinnlig agent, en mytomspunnen bok och alla vägar verkar leda till bokhandeln Sempere & söner i Barcelona.

Vad tyckte jag? Det är inte helt lätt att beskriva handlingen i boken, men detta är långt mer än den till synes deckarliknande "plotten" i mitt sammandrag här ovan. Carlos Ruiz Zafóns berättelser är ren magi. Kanske inte helt lättgenomträngliga, men så värda sin läsning. Det är fantastiskt att vara tillbaka i den här världen igen och trådarna från de tidigare böckerna knyts ihop på ett skickligt och oväntat sätt. Självklart så älskade jag även denna bok!

Ett inlägg i serien #oktoberkortisar som är ett försöka att banta ner högen av lästa men obloggade böcker.

---

Andarnas labyrint
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Förlag: Albert Bonniers förlag (2018)
ISBN: 9789100173166
Finns t.ex. hos Bokus, Adlibris eller i din lokala bokhandel.

Födelsedagsbok

Det är faktiskt inte ofta jag får böcker i present, för alla tror att jag redan läst allt ;)
Men maken lyckades bra idag men en nästan nyutgiven roman!
Är det någon som hunnit läsa?

Den osynlige väktaren

Rec.ex. från Pocketförlaget - tack!

Den osynlige väktaren av Dolores Redondo är en spännande och lite annorlunda deckare.

Den utspelas i Baskien, i norra Spanien. Kriminalinspektör Amaia Salazar återvänder dit, till sina gamla hemtrakter, när hon får i uppdrag att leda utredningen av ett besynnerligt mord på en ung flicka. De är nästan rituellt utfört och liknar ett annat mord, också det på en ung kvinna, några månader tidigare. Amaia och hennes kollegor fruktar att de har att göra med en ritualmördare och frågan är om mördaren nöjer sig med dessa offer. Samtidigt börjar lokalbefolkningen viska om att flickorna fallit offer för en basajaun, en mytologisk figur som sägs leva i skogarna och vara dess osynlige väktare. Det blir en utmaning att hitta mördaren innan fler flickor dödas.

Amaia tvingas också ta itu med gamla olösta konflikter i familjen och obehagliga minnen väcks till liv. Det är kanske inte ett helt ovanligt tema i deckare, att låta huvudpersonen återvända hem och tampas med något i sitt förflutna, men jag tycker författaren här har skapar en ovanligt intressant huvudperson och en familjehemlighet som på intet sätt är förutsägbar. Deckarhistorien är spännande och "piggas upp" av inslagen av folktro. Miljöbeskrivningarna är fantastiska och skogen blir nästan som en egen karaktär. Den här boken hat också filmatiserats och den filmen blir jag nyfiken på. Den osynlige väktaren väcker mersmak och jag läser gärna fler deckare av Dolores Redondo.

---

Den osynlige väktaren
Författare: Dolores Redondo
Förlag: Pocketförlaget (2017)
ISBN: 9789175792446
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tiden där emellan: #sommarbingo2017 (kryss nummer 4)

Kryssade det fjärde krysset "En tjock" i läsumaningen #sommarbingo2017 efter den 687 sidor långa Tiden där emellan av María Dueñas.

Tjock, men inte tung. Lättläst, men inte bara lättviktig.
En berättelse om en spansk sömmerska som blir brittisk spion under andra världskriget. Spänning, kärlek, flärd och historia i trevlig kombination. Delvis baserad på en sann historia och dessutom blurbad av Mario Vargas Llosa, minsann.

---

Tiden där emellan
Författare: María Dueñas
Förlag: Månpocket (2013)
ISBN: 9789175032276
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

A Long Winter

I lördags tog jag tåget till Louisiana Literature, men innan jag gick in på litteraturfestivalen hade jag nöjet att vara med på den frukostbokcirkel som Breakfast Book Club hade bjudit in till (tack!).

Vi samlades på ett mysigt café i Humlebaek. Boken vi diskuterade heter A Long Winter och författaren Colm Tóibín.

Vi pratade först lite om huruvida texten var en kortroman eller en lång novell med sina knappt 120 sidor. Vissa av oss hade hittat den som "egen" bok och andra som en del i en novellsamling, precis som jag. Vi kom väl egentligen inte fram till något ;)

Låt inte det nätta omfånget lura dig att tro att det här är en lättsam liten historia, utan det är en förtätad berättelse om en liten, isolerad familj som har stora kommunikationssvårigheter.

Handlingen utspelas i en liten bergsby i Spanien. Äldste sonen Miquel har återvänt från sin militärtjänst och nu är det yngste broderns tur. Brodern lämnar ett stort tomrum efter sig i den redan känsliga dynamiken bland de tre kvarvarande familjemedlemmarna. Miquel blir skakad när han upptäcker att hans mor har alkoholproblem. När hon, efter ett gräl med fadern, försvinner från hemmet ut i en snöstorm, är familjens sammanbrott ett faktum.

Det karga vinterlandskapet, den klaustrofobiska stämningen och undertryckta homoerotiska inslag bidrar till en synnerligen bister berättelse. Lägg därtill huvudpersoners ovisshet om vad som hänt modern och oro för i vilket skick de kommer att hitta henne när snön har smält.

Trots allt detta är det inte svårt att läsa den här boken. Tóibín skriver med knappa medel, men inte för kargt, en på något sätt finstämd skildring av den här familjen. Jag vet att det låter motsägelsefullt, men så kände jag det. Bokomaten lyckades sätta ord på det jag kände när jag läste - att boken, trots sitt tunga tema, var vilsam att läsa.

Jag tror de flesta i frukostbokcirkel tyckte om boken och själv blev jag väldigt nyfiken på att läsa flera böcker av den här författaren.

Los Peregrinos

Rec.ex. från Bazar förlag - tack!

Los Peregrinos av Cecilia är tredje och av mig, och säkert många med mig, efterlängtade delen i en serie som började med Senõr Peregrino och La Peregrina. Jag har läst och tyckt mycket om dessa böcker. Jag hade dessutom turen att träffa den mycket sympatiska författaren på en bokfrukost på Bokmässan 2013 och då höll hon på att skriva denna avslutande bok i serien.

I min bokcirkel brukar vi skoja om böcker som beskrivs som "mustiga skrönor med ett färgsprakande persongalleri". Den beskrivningen passar precis in på denna serie, men Cecilia Samartin skriver det så snygg och med så mycket värme att hon kommer undan med det trots allt.

Litterärt sett är kanske inte Los Peregrinos den allra bäst konstruerade berättelsen, men vi som följt personerna genom böckerna blir nog inte besvikna. Nu får vi äntligen veta vad som hände med Señor Peregrinos ungdomskärlek Rosa och förklaringen till Jamilets födelsemärke. Stora delar av boken utspelas på ett sjukhus i Santiago de Compostela där Jamilet och Senõr Peregrino behandlas efter en brand och ett mordförsök. Medan vänner vakar vid deras sida får de (och vi läsare) lyssna till berättelsen om Flor och legenden om den blå rosen. Kan den gamla sagan vara nyckel till Rosas och Jamilets öde.

Ja, ni förstår säkert redan att jag gillar det här mycket. Det är en härlig och färgstark berättelse och den avslutar serien på ett alldeles utmärkt sätt.

Jag kryssade "By a author you've met" på min sommarbingobricka.

---

Los Peregrinos
Författare: Cecilia Samartin
Förlag: Bazar Förlag (2015)
ISBN: 9789170283062
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den omöjliga kärlekens hus

Christina López Barrio är en spansk författare som tidigare skrivit ungdomsromaner. Den omöjliga kärlekens hus är hennes första vuxenroman och jag har fått den som rec ex av Bazar förlag - tack!

Den vackra Clara Laguna blir förälskad i en stilig yngling från Andalusien som kommer till hennes fattiga lilla by för att jaga. Trots att Clara är medveten om förbannelsen som vilar över kvinnorna i släkten - den förbannelse som säger att alla Lagunakvinnor kommer att svikas av den de älskar - ger hon sig in i ett förhållande med honom. När har, som förutspått, sviker henne bestämmer hon sig för att ta sitt öde i sina egna händer. Hon gör det på ett lite speciellt sätt i det hus som kommer att kallas "Villa röd".

Berättelsen stäcker sig över flera generationer Lagunakvinnor. Starka, passionerade kvinnor som var och en på sitt sätt försöker skapa en bättre tillvaro för sig själv. I baksidestexten dras paralleller till Isabel Allendes böcker. Ni var det länge sedan jag läste något av henne, men om jag minns rätt så har den här boken samma sensualitet och inslag av magisk realism. Persongalleriet är färgstarkt och skildringarna av sex såväl som matlagning är målande. Inte tokigt alls.

---

Den omöjliga kärlekens hus
Författare: Cristina López Barrio
ISBN: 9789170283154
Förlag: Bazar (2013)
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät

Jag valde en bok av Paulo Coelho för att representera Brasilien i Nilmas jorden runt-läsning. Den uppmärksamme märker att jag hoppar över Chile och reser direkt till Brasilien. Det är för att jag istället vill hinna med ett stopp i Mexico innan jag avslutar med Canada och Danmark.

Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät är en omläsning för min del. Det har varit många vab- och sjukdagar här, så jag tänkte att jag kunde ta en bok ur hyllan. Det var väldigt länge sedan jag läste den här och kom inte ihåg mycket av den. Vi hade den som ett val i min dåvarande bokcirkel när vi läste böcker på temat "långa och krångliga titlar" ;)

När jag började läsa uppräckte jag också att den inte alls utspelas i Brasilien, utan i Spanien och Frankrike. Jag bestämde mig för att det ändå får räknas eftersom Brasilien är författarens hemland. Det är så skönt med utmaningar där man kan bestämma sina egna regler:)

"Alla kärlekshistorier liknar varandra" är den sista meningen i första kapitlet. En klassisk kärlekshistoria är det på så vis att pojke möter flicka, de skiljs åt, möts igen, deras kärlek har bestått, men det finns hinder för att de ska kunna vara tillsammans.

Pilar får ett brev från sin barndomsvän som hon inte har träffat på mycket länge. Han ber henne komma till Madrid där han ska hålla en föreläsning och han vill att hon ska lyssna. Hon blir förvånad över det stora intresset för föreläsningen, dess andliga budskap och att så många talar så respektfullt om honom.

Utan att riktigt veta hur det gick till följer hon med honom på en resa. De berättar för varandra om hur de har levt sedan sist de sågs. Barndomsvännen har flackat runt i världen, men hade sedan trott sig hitta sin rätta plats i kyrkan och började prästseminariet i den katolska kyrkan. Innan han tar det slutgiltiga beslutet kontaktade han Pilar för att berätta att han älskar henne och att han alltid har gjort det. Han förklarar att han är villig att ge upp kyrkan om hon vill leva tillsammans med honom, men beslutet är kanske inte så självklart som han vill ge sken av.

Pilar har inget lätt beslut framför sig. Ju längre tid hon följer honom på resan desto mer förstår hon att det inte bara är kyrkans kall som hon kämpar emot, utan att han också har andra förmågor som hon inte vill beröva människorna.

Det här en bok med mycket religiösa och andliga resonemang. Det är inte det som intresserar mig mest med den här boken och mycket av det gör mig ärligt talat helt förbi. Det är istället just den "enkla" kärlekshistorier som är behållningen med boken för mig. Även om den liknar många andra kärlekshistorier är den också unikt berättad - med värme, med smärta och med ett poetiskt språk.

Jag har tidigare läst Alkemisten och Veronika bestämmer sig för att dö av samma författare.

Böcker om böcker: Himlens fånge

Carlos Ruiz Zafóns bok Himlens fånge knyter ihop de två tidigare böckerna Vindens skugga och Änglens lek. Även den här boken utspelas i Barcelona och antikvariatet Sempere & söner spelar en central roll.

Herr Sempere och hans son Daniel kämpar för att hålla antikvariatet på fötter. En dag kliver en främling in i butiken och köper en värdefull förstautgåva av Greven av Monte Cristo. Han tar den inte med sig utan skriven en kryptiskt dedikation till Semperes trogna medarbetare Fermín i den och lämnar den i bokhandeln. Långsamt vecklar en berättelse ut sig som handlar om hemligheter och vad fångenskap gör med människor. Vi får återigen stifta bekantskap med både författaren David Martín så väl som De bortglömda böckernas gravkammare.

Det är mer spännande än någon deckare och mycket välskrivet. Stämningen är fantastisk och kärleken till böcker och litteratur genomsyrar hela berättelsen.

Sitt inte där och fundera - läs!

Läs alla tre böckerna, vettja!

Katedralen vid havet

Det här är en både förfärlig och härlig bok. Elände och orättvisor på löpande band, men Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones är en välberättad historisk roman och den får mig att vilja åka till det medeltida Barcelona trots pest och inkvisition (men jag skulle kunna nöja mig med det moderna Barcelona också).

Boken utspelas, som sagt, i 1300-talets Barcelona. Arnau Estanyol växer upp i staden med byggplatsen vid folkets katedral - Santa Maria – som trygg medelpunkt. Född i fattigdom och uppvuxen i misär lyckas Arnau så småningom nå en aktad position i samhället. Men inte ens det är någons självklarhet för tur i kärlek eller frihet.

Någon gång ibland tappar Falcones en tråd och ibland går det väldigt snabbt mellan två slutsatser, men på det hela taget så gillade jag berättarstilen mycket. Människorna känns trovärdiga och han verkar påläst när det gäller stadens historia.

Rekommenderas!

Änglens lek

Och apropå änglar så läste jag Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón för ett tag sedan det kan vara så att det är årets bästa bok. Eller har jag redan utnämnt en sådan i år?

Nåväl - en ruskigt bra bok är det hur som helst - precis som hans förra bok Vindens skugga (som jag är väldigt sugen på att läsa om).

Boken utspelas i Barcelona på 1920-talet. David Martín är en ung författare på väg att nå framgång, men det är genom att skriva gotiska "skräpromaner" under pseudomym. En dag träffar han en man, som påstår sig vara förläggare och David får ett märkligt erbjudande som han inte kan motstå. Han vill att David ska skriva en bok åt honom - en bok av ett slag som världen aldrig tidigare skådat - i utbyte mot en stor summa pengar.

Snart fylls Davids värld av hemligheter och surrealistiska händelser och läsaren får en oundviklig känsla av att allt kommer att ta en ände med förskräckelse.

Zafóns berättartil är enkel men stark, berättelsen engagerar och håller läsaren i spänning, men det är hans förmåga att skapa stämningar och personporträtt som fångar mig. Sugen på att åka till Barcelona blir jag också :)

Läs!