Novellresan 2024: Västerbotten

I maj gick #novellresan2024 till Västerbotten och jag läste ännu en novell av Stina Stoor eftersom jag gillar hennes noveller så mycket. I novellsamlingen Bli som folk är en favoritnovell "De runda ruinerna". Jag är inte helt säker på att jag förstår den, men stämningen, språket och beskrivningar av små detaljer fångar mig. Som till exempel känslan av hur snö klumpar sig på lovikkavantar och måste dras bort från ullen.

Månadssammanfattning april 2024

Det blev inte så många böcker lästa i april - 3 romaner och 1 novell. Jag kämpade en hel del med Gruppen av Mary McCarthy, men som tur var kunde jag tillgodoräkna mig den både i läsutmaningen #färggladahyllvärmare2024 och #inslagnahyllvärmare2024

Han Kangs vackra och sorgliga bok Jag tar inte farväl läste jag till ett samtal på Kulturkollo.

Hembiträdet av Freida McFadden var en habil psykologisk thriller och i #novellresan2024 åkte jag till djurriket och läste Hundhålen av Stina Stoor ur novellsamlingen "Vänskap och varma tassar".

Novellresan 2024: Djurriket

Vid tiotiden igår den siste april slog det mig att jag glömt bort att läsa en novell på månadens tema i #novellresan2024

Turen skulle gå till djurriket så jag letade upp novellsamlingen Vänskap och varma tassar och läste Stina Stoors novell Hundhålen.

Jag tycker om Stina Stoors noveller som ofta är ordkarga men likaväl uttrycksfulla. Den här novellen handlar om pojken och hunden. Hunden som inte var så som jakthundar borde vara och därför inte fick vara kvar. Om skuld och saknad och en liten boll av päls i fickan för att minnas.

Noveller i november: Bli som folk

Novellerna i den Augustprisnominerade samlingen Bli som folk av Stina Stoor beskriver ibland det plågsamt realistiska. Ibland blir de istället som mytiska sagor. De beskriver de trånga, inskränkta i en liten ort - det där att alla vet vem man är och vet precis vad man gör. Men de beskriver också det storslagna - som den vackra och vilda naturen.

Språket är på en gång sparsmakat och målande.
Jag ler åt de liknelser författaren skapar som är precis just så!
"Vingarna är nämligen helt tunnsköra, som flagor av intorkad fil."

Jag blir varm av de små glimtarna av igenkänning i något detalj.
"Drar mina nya lovikkavantar genom snön som hela tiden fastnar i ullen. Tyngder. Klumpar. Som man får slita för att ta loss."

Och jag uppskattar det dialektala inslagen. De känns på inte sätt konstlade, som ibland kan bli fallet, och de gör inte att jag måste stanna upp i läsningen utan det passar precis in. Så klart.
Jo du stinta, hä vore nanteng hä!"

Som nu förstår så tycker jag mycket om den här novellsamlingen. Berättelser som inte skyggar för det fula, men som ger små vackra betraktelser. Jag kan min Augustprisstatistik för dåligt, så hjälp mig här. Det är väl någon debutant som har fått priset? Men har någon novellsamling?

Det hade varit riktigt snyggt om en debuterande novellist kammade hem priset i år!

---

Bli som folk
Författare: Stina Stoor
Förlag: Norstedts (2015)
ISBN: 9789113066547
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris