Har ni sett den nyutkomna boxen Fyra Nobel-noveller från Novellix.?
Noveller är ett bra sätt att stifta bekantskap med en författare och bilda sig en uppfattning om berättarstilen innan man ger sig på en hel roman. Novellerna i den här boxen har det gemensamt, förutom att de är skrivna av en nobelpristagare, är att de alla på något sätt handlar om människovärde.
Jag började med att läsa förra årets pristagare Kazuo Ishiguro. Hans stil är lågmäld och brittiskt artig. Mycket i hand berättelser är outtalat och ofta handlar hans historier om personer som inte når varandra. Så också i novellen En famljemiddag där en far, en son och en dotter äter tillsammans, men befinner sig miltals ifrån varandra.
Sedan valde jag den äldsta novellen i samlingen – John Steinbecks Krysantemum. Här är miljön på den amerikanska landsbygden bekant och novellen handlar om ett kort möte mellan en välmående bondhustru och en fattig, förbipasserande knivslipare. I denna lite ödesmättade novell känns det tydligt att det många gånger bara är tillfälligheter som gör att man lever det liv man lever och att ödets lott mycket väl kunde ha fallit ut på ett annat sätt.
Toni Morrison är en av mina favoritförfattare. Hennes texter är alltid tänkvärda och starka. Recitatif är en skicklig konstruerad novell som i allra högsta grad handlar om ras, men utan att läsaren en enda gång får reda på vilken av de två barnhemsflickorna Twyla och Roberta som är svart och vilken av dem som är vit. Vi möter dem först som barn och sedan vi ytterligare några tillfällen i vuxen ålder och dynamiken dem emellan skiftar i de olika mötena.
Herta Müller och jag är inte kompisar, så det var med viss tvekan jag tog mig an Hunger och siden. Jag har bara läst Hjärtdjur tidigare. Ja, eller försökt läsa, för jag tog mig inte igenom den, men den här novellen - Hunger och siden - var mycket mer lättillgänglig. Den handlar om livet i Ceausescus Rumänien och speciellt om kvinnornas extra utsatta situation. Hela novellen är som ett slag i magen.
Min favorit av dessa fyra blev nog ändå Ishiguros novell som är både ett plågsamt och sorgligt, till synes slumpmässigt, brottsstycke ur vardagen med den sparsmakade berättarkonst som författaren behärskar till fullo.
Sedan valde jag den äldsta novellen i samlingen – John Steinbecks Krysantemum. Här är miljön på den amerikanska landsbygden bekant och novellen handlar om ett kort möte mellan en välmående bondhustru och en fattig, förbipasserande knivslipare. I denna lite ödesmättade novell känns det tydligt att det många gånger bara är tillfälligheter som gör att man lever det liv man lever och att ödets lott mycket väl kunde ha fallit ut på ett annat sätt.
Toni Morrison är en av mina favoritförfattare. Hennes texter är alltid tänkvärda och starka. Recitatif är en skicklig konstruerad novell som i allra högsta grad handlar om ras, men utan att läsaren en enda gång får reda på vilken av de två barnhemsflickorna Twyla och Roberta som är svart och vilken av dem som är vit. Vi möter dem först som barn och sedan vi ytterligare några tillfällen i vuxen ålder och dynamiken dem emellan skiftar i de olika mötena.
Herta Müller och jag är inte kompisar, så det var med viss tvekan jag tog mig an Hunger och siden. Jag har bara läst Hjärtdjur tidigare. Ja, eller försökt läsa, för jag tog mig inte igenom den, men den här novellen - Hunger och siden - var mycket mer lättillgänglig. Den handlar om livet i Ceausescus Rumänien och speciellt om kvinnornas extra utsatta situation. Hela novellen är som ett slag i magen.
Min favorit av dessa fyra blev nog ändå Ishiguros novell som är både ett plågsamt och sorgligt, till synes slumpmässigt, brottsstycke ur vardagen med den sparsmakade berättarkonst som författaren behärskar till fullo.