Men när jag skulle berätta vad den handlade om så hade jag faktiskt inte en aning (ja, förutom att alla blir blinda då) och boken verkade misstänkt obläddrad. Men det fick jag ju råda bot på. Boken fick följa med mig på tågresan fram och tillbaka till Västerås nu i början av veckan.
Saramago är en man av många ord – det visste jag redan tidigare – så det kan vara lite snårigt att ta sig igenom hans böcker. Hade jag inte haft så mycket obruten lästid på tågresan, så vet jag inte om jag hade orkat med den här boken just nu.
Blindheten handlar om vad händer med ett samhälle när en plötslig blindhet utan påvisbara fysiologiska orsaker sprider sig bland befolkningen. Och människorna visar sig verkligen inte från sin bästa sida …
En man som är ute och kör bil blir plötsligt blind när han stannat vid ett rödljus och kan inte köra vidare. Han får hjälp hem av en man som utnyttjar tillfället och stjäl den förste blindes bil. Ögonläkaren som undersöker den först drabbade blir snart blind även han, liksom alla patienter i väntrummet och biltjuven. De blinda spärras in på ett sjukhus för att förhindra spridningen, men allt fler insjuknar. Förhållandena förvärras snabbt – speciellt vad gäller mat och hygien.
Ögonläkarens fru blir dock inte sjuk, men låtsas att även hon är blind så att hon kan följa med sin man när han förs bort. Hon tror hela tiden att hon också ska bli blind, men det inträffar aldrig. Hon försöker vägleda de andra blinda, men på ett sådant sätt att de inte upptäcker att hon ser – då riskerar hon att bli allas slav.
Grupperingar bland de blinda uppstår och alla försöker utnyttja situationen till sin fördel. Mat och människor blir en handelsvara och ibland är skildringarna av människornas uselhet ganska så magstark.
Inget direkt hopp om att mänskligheten drar lärdom av epidemin och eller inga färdiga svar ges i slutet av boken och kanske går någon symbolik mig förbi, men det var intressant - om än inte njutbar - läsning.