2 x Oates

Men tiden går av Joyce Carol Oates läste jag för så länge sedan att jag knappt minns vad den handlar om. Det är inte heller en av hennes bättre böcker, så det finns kanske fler förklaringar till varför den inte lämnade ett så bestående minne.

Boken utspelas i 1950-talets USA. Familjen Lyle är, till synes, den perfekta familjen, men när yngsta dottern Enid försöker ta sitt liv bryts den fridfulla idyllen. En förbjuden passion mellan Enid och hennes farbror Felix ställer allt på sin spets.

Jag vet inte vad det var som gjorde att jag inte fångades av den här boken. Jag brukar uppskatta Oates komplicerade skildringar av dysfunktionella familjer och språket är strålande som alltid. Men efter att ha läst den här känner jag bara .... nja ...

Bättre tyckte jag då om Little Bird of Heaven av samma författare. Det är hennes senaste tror jag (2009), men hon är så produktiv att det kanske hunnit komma fler.

Förlaget presenterar den så här:

"Set in the mythical small city of Sparta, New York, this searing, vividly rendered exploration of the mysterious conjunction of erotic romance and tragic violence in late 20th-century America. When a young wife and mother named Zoe Kruller is found brutally murdered, the Sparta police target two primary suspects: her estranged husband Delray and her longtime lover Eddy Diehl. In turn, the Krullers's son Aaron and Eddy's daughter Krista become obsessed with one another, each believing the other's father is guilty. Told in halves in the very different voices of Krista and Aaron, Little Bird of Heaven is classic Joyce Carol Oates, in which the lyricism of intense sexual love is intertwined with the anguish of loss, and tenderness is barely distinguishable from cruelty. By the novel's end, the fated lovers, meeting again as adults, are at last ready to exorcise the ghosts of the past and come to terms with their legacy of guilt, misplaced love and redemptive yearning."

Historien berättas alltså parallellt av Krista - dotter till den mordanklagade Eddy - och Aaron som är son till den mördade kvinnan. I den lilla staden Sparta korsas deras vägar oundvikligen och de fascineras av varandra mot sin vilja.

Jag läser hela boken med en olustkänsla i kroppen - som när man vet att något kommer att gå riktigt illa, men inte vad och när. Här har ju egentligen den brutalaste av händelser redan skett, men jag väntar liksom på "nästa smäll". Det är jobbigt läsning, men väldigt bra!

Gör vad ni vill med mig

Jösses, vissa böcker får man verkligen kämpa med. Jag var nästan på väg att uppfylla mitt eget nyårslöfte, men det kändes surt att ge upp en bok av Joyce Carol Oates. Men jag kanske får erkänna att Gör vad ni vill med mig är den första av Oates böcker som inte tilltalat mig alls.

Huvudpersonen Elena är redan som barn för vacker för sitt eget bästa. Hon blir kidnappad av sin far och hennes mor utnyttjar henne som barnmodell. När hon blir (knappt) vuxen gifter henes mamma bort med en mycket äldre, förmögen man som ser henne som ytterligare en klenod till sin samling. Hon skildras som ett ting, som ett vackert skal utan känslor och det är nog så hon upplever sig själv också. Men så träffar hon en man som kommer från en värld främmande från hennes egen. De inleder ett komplicerat förhållande.

Problemet för mig är att den nya relationen nog ska vara den katalysator som får Elena att ifrågasätta sin tillvaro. Men jag tycker inte att hon ifrågasätter någonting utan bara låter ytteligare en person diktera hennes liv. Dessutom fattar man inte attraktionen dem emellan alls. För mig utvecklas inte huvudpersonen det minsta - det räcker liksom inte med att klippa sitt hår någon gång på de sista 30 sidorna och ta ut skilsmässa på slutet.

Oj, nu avslöjade jag hur det går, men ni vill nog inte läsa boken i alla fall.

My Sister, My Love

Det är väl knappast någon hemlighet att jag gillar Joyce Carol Oates, men den här fick jag slita lite med. Både för att det är en riktigt tjock bok och för att jag inte fick upp något flyt i läsningen. Det kan ju iofs ha att göra med att jag läste flera andra böcker under tiden …

My Sister, My Love är baserad på den verkliga historien om en sexårig barnstjärna och skönhetsdrottning som hittas mördad i källaren till familjens hus. Mordet visade tecken på sexuell brutalitet och det spekulerades i om någon familjemedlem var skyldig. Fallet väckte enormt intresse i media och det ännu olösta mordfallet är ett av de mest omtalade i USA.

I My Sister, My Love berättar Joyce Carol Oates sin egen version. Ja, eller rättare sagt brodern Skylers version. För det är Skyler som tio år efter mordet berättar historien om sin syster (som i boken kallas Bliss), sin dysfunktionella familj, de händelser som leder fram till mordet och vad som hände efteråt. Föräldrarna framstår som allt annat än sympatiska och bryr sig mer om pengar och status än hur deras barn mår. Det mest beklämmande är nästan hur mamman utnyttjar dotterns död för att själv hamna i strålkastarskenet, när dotter inte längre kan ”uppträda”.

Det är en ångestfylld berättelse om barn som inte får vara barn. Oates tar en sann berättelse och broderar ut den med saker och händelser som hade kunnat inträffa och ger historien sitt eget tänkbara slut. Det är inte min favoritbok av författaren, men den har ett intressant berättargrepp och är väl värd att läsa.

Dödgrävarens dotter

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen - Joyce Carol Oates är bara så himla bra!

Jag väntade länge med min julklappsbok Dödgrävarens dotter för jag kände på mig att det skulle vara riktigt bra läsning och jag ville ha den att se fram emot. Och den var riktigt, riktigt bra. Som så ofta känner jag att jag saknar ord när jag ska beskriva varför jag gillar Oates böcker. Det är något med hennes språk och stämningen som jag tycker så mycket om. Böckerna är ofta väldigt sorgliga och slutar oftast bara så där halvlyckligt om lyckligt alls. Det är också ofta starka familjeskildringar, precis som i den här boken.

Personerna i Dödgrävarens dotter är löst skissade efter Oates farmors familj som kom till USA i slutet av 30-talet. Den tyskjudiska familjen är på flykt undan nazisterna och det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, kan få är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bryter ner honom och familjen, som förföljs och hånas, och allt slutar i en våldsam tragedi. Dottern Rebecca är då 16 år och tvingas klara sig själv. Hon bildar familj, men flyr snart tillsammans med sin lille son från den misshandlande mannen. Hon byter identitet och med sonens bästa för ögonen och för att hitta ett bättre liv flyttar hon från plats till plats i efterkrigstidens Amerika.

Det är tragiskt, det är välskrivet, det är gripande - en riktigt bra berättelse, helt enkelt.

Vredens änglar

Ingen har väl missat att jag gillar Joyce Carol Oates.
Vredens änglar är en novellsamling med nio berättelser om nio kvinnor och flickor som alla på något sätt manipulerar någon eller låter sig manipuleras till mer eller mindre grymma handlingar som kommer ur förtvivlan och desperation.

Noveller är alltid lite klurigt tycker jag, som ofta läser för snabbt och kopplar ihop dem som kapitel i en bok - det blir inte så bra. Men jag har förut skrivit att det funkar bra med noveller när man pendlar. En novell är ofta lagom för en resa och då får man en naturlig paus mellan dem. Det funkar lite på samma sätt att läsa medan man ammar. Lagom långa lässtunder för en novell.

Det står på boken att "Vredens änglar är en kusligt spännande, ibland nästan makaber, samling berättelser med ett gemensamt tema - kvinnans mörka sidor och de dolda impulser som driver henne till ytterligheter." Ja, förvisso är det mörka handlingar som dessa kvinnor utför, men de beskrivs på ett sådant sätt att dessa handlingar känns allmänmänskliga och nästan som det enda möjliga. Det är som vanligt skickligt skriv och läsaren får ofta själv lägga dit den sista pusselbiten i handlingen.

Black Girl/White Girl

Ännu en bok av favvon Joyce Carol Oates. Utverkade ett litet undantag från köpförbudsregeln när vi hittade en Borders-bokhandel på flygplatsen när vi mellanlandade i Newark och fick med mig Black Girl/White Girl hem. Den har ju ännu inte kommit i pocket hemma och det var sååå lång väntetid på den på bibblan. Sedan är det ju roligt att läsa på originalspråk.

Boken utspelas på ett college-campus i USA i mitten av 70-talet och handlar om de Genna och Minette som delar rum där. De känner inte varandra sedan tidigare och kommer från väldigt olika bakgrund. Genna är uppvuxen i ett hem med okonventionella och frånvarande föräldrar. Minettes familj är en afroamerikansk prästfamilj med starka kristna värderingar och familjeband. I en fortfarande starkt segregerad collegevärld försöker Genna bli vän med sin rumskompis (mycket på grund av just att hon är svart och hon uppmuntras av sin far att vara öppen och förstående mot sina medstudenter av annan hudfärg). Men Minette är ingen lätt person att bli vän med. Hon är bara sig själv och kompromissar inte för att bli en vit flickas prestigevän.

 

Dynamiken mellan de båda flickorna är spännande och på inget sätt förutsägbar. Ibland verkar de nå fram till varandra, men lika snabbt är de tillbaka på ruta ett igen. Boken berättats helt genom Gennas upplevelser och är en tillbakablick på deras första år på college - ett år som får en våldsam avslutning.

Brudgummen

En av mina favoriter – Joyce Carol Oates – skriver ibland böcker under pseudonymen Rosamond Smith. Boken Brudgummen är en sådan bok.

Den handlar om en vanlig man med fru och barn som blir misstänkt för mordet på en konstnärinna. Han blir berörd av fallet då det påminner om mordet på en av hans skolkamrater för länge sedan och försöker själv lösa fallet och rentvå sig själv. Det är inte riktigt bara en mordhistoria, utan handlar också om besatthet och skuldkänslor.

Den har inte riktigt samma sting i språket som jag brukar uppskatta hos Oates. Kanske väljer hon helt enkelt ett annat maner när hon skriver under sin pseudonym. Men en spännande bok likafullt.

Djur

Joyce Carol Oates är en favorit och idag har jag läst hennes kortroman Djur. Den utspelas på ett college i USA på 70-talet. 20-åriga Gillian är förälskad i poesi och sin professor. Hon blir indragen i ett triangeldrama med oväntade följder. Det är en spännande och obehaglig psykologisk skildring och trots det tunna omfånget ingen bagatell.

Älskad, saknad

Jag tror att jag börjar sälla mig till de som hävdar att Joyce Carol Oates är värd Nobelpriset i litteratur. Hennes böcker är otroligt välskrivna och Älskad, saknad är inget undantag. Om en stor och brutal förlust, om sorg, om saknaden av en modersgestalt trots att man är vuxen.


"Nikki Eaton , 31, ensamstående, frigjord, ekonomiskt oberoende, den upproriska yngre dottern, är på väg hem till sin mor, som varje Mors Dag brukar ordna en lunch för familj och vänner. Stämningen mellan Nikki och modern är spänd, och efter festen åker Nikki hem med föresatsen att inte som vanligt ringa och tacka för senast. När hennes äldre syster två dagar senare oroligt undrar om hon hört av modern, som inte svarar i telefon, lovar Nikki motvilligt att åka dit och se vad som hänt. Ingen bil på garageuppfarten, ytterdörren öppen. Nikki går genom huset. Det är något som inte stämmer… Under det år som följer på moderns våldsamma död går Nikki gradvis genom en förvandling. Hon inser att Gwen Eaton inte bara var sinnebilden för en supermamma utan också en mångfasetterad kvinna med egna hemligheter. Nikki överväldigas av sorg och saknad när hennes mor för första gången blir synlig för henne."