Jag tar inte farväl

Idag tar den sydkoreanska författaren Han Kang emot Nobelpriset i litteratur. I april läste och konfererade vi på Kulturkollo om hennes senaste roman Jag tar inte farväl. Innan dess hade jag bara läst Den vita boken och den uppskattade jag väldigt mycket. Jag hade av någon anledning inte läst flera, men den här boken väckte mersmak.

Berättaren i boken är en kvinna i medelåldern. Hon har länge arbetat med en text som berättar om en massaker som skedde på ön Jeju 1938-39. Hon har svårt att släppa händelserna hon skriver om, men hoppas att det ska släppa när hon lämnat ifrån sig manuset. Tillsammans med sin vän Inseon har hon också planer att uppföra ett konstverk på ön, och som en del av konstverket filma när snön täcker det. 

Just snö genomsyrar hela boken och blir nästan en egen karaktär. Det är verkligen fascinerande med alla bilder som författaren målar upp med hjälp av snön.

Det är inte lätt att veta vad som är dröm eller sanning i den här boken, men jag tror att jag gillar det. Det skapar en magisk stämning och berättelsen utmanar läsaren på ett spännande sätt. Jag kände inte alls till massakern på Jeju och fick på så vis inblick i en för mig ny del av Koreas historia.

Månadssammanfattning april 2024

Det blev inte så många böcker lästa i april - 3 romaner och 1 novell. Jag kämpade en hel del med Gruppen av Mary McCarthy, men som tur var kunde jag tillgodoräkna mig den både i läsutmaningen #färggladahyllvärmare2024 och #inslagnahyllvärmare2024

Han Kangs vackra och sorgliga bok Jag tar inte farväl läste jag till ett samtal på Kulturkollo.

Hembiträdet av Freida McFadden var en habil psykologisk thriller och i #novellresan2024 åkte jag till djurriket och läste Hundhålen av Stina Stoor ur novellsamlingen "Vänskap och varma tassar".

Kulturkollo konfererar: Jag tar inte farväl

Idag konfererar vi om Han Kangs nya bok Jag tar inte farväl. 

Nyfiken? Välkommen in på kulturkollo.se

Just nu i april 2024

Just nu-inlägget har flyttat tillbaka in på Kulturkollo igen, men upplägget är detsamma. Alla är välkomna att svara på frågorna på sin blogg eller i sociala medier.

Just läser jag Han Kangs nya bok Jag tar inte farväl. Jag tyckte så mycket om Den vita boken och den nya åkte direkt upp på läslistan.

Just nu lyssnar jag som vanligt mest på talbokskorr och röstprov på jobbet. Annars blir det mest sådant som barnen delar med sig av ("Mamma, du måsta lyssna på det här!").

Just nu tittar jag på tredje säsongen av The Rookie på Netflix. Det passar bra nu när vi har tema Nystart på Kulturkollo eftersom huvudpersonen bestämmer sig för att skola om sig från snickare till polis och blir vid 46 års ålder LAPD:s äldsta rookie.

Just nu längtar jag efter nästa helg när jag ska åka norrut och inte bara ska fira en av mina allra bästa vänners 50-årsdag, utan också träffa mina föräldrar och dessutom äta lunch med en annan vän som har gått igenom en tuff period.

Just nu njuter jag av våren, även om den är lite kall och snöig ibland. Men gräsmattorna i Lunds parker är fulla av blå scilla och i bokskogen har vitsipporna slagit ut.

Den vita boken

Jag hade inte läst något av Han Kang innan jag gick på seminariet Om tingen som en vit tråd i livet på Bokmässan. Jo, jag hade bläddrat i Den vita boken och konstaterat att det här verkligen var något jag ville läsa. Och det är ju just på mässan det finns chans att lyssna på internationella författare. Lägg där till att Sydkorea är guest of honor på mässan i år och att seminariet modererades av Yukiko Duke så förstår ni ju att detta var en given programpunkt för mig och många andra.

Den vita boken är författarens tredje bok som översatts till svenska och den skiljer sig från de tidigare romanerna Vegetarianen och Levande och döda. Här skriver hon en slags kortroman eller prosapoesi.

Han Kang berättar att boken som består av 60 fragment av text – alla om vita saker – är en produkt av en lång periods skrivkramp som hon drabbades av. Hon hade redan tidigare gjort en lista på vita saker som hon ville skriva om, men det var först under en resan till Polen där hon i flera veckor var omringad av språk hon inte förstod, kunde använda sin lista och börja skriva igen och det blev den här boken om en syster som dog kort efter födseln – bara två timmar gammal.

Jag blev tagen av både författaren och det här framförandet. Senare på kvällen började jag läsa Den vita boken. Den är verkligen mycket gripande och känslosam. Det är en bok som man egentligen inte ska skynda igenom och jag får en känsla av att jag kommer vilja återkomma till den här texten. Varje litet stycke är så laddat – den till synes ganska tunna boken är full av innehåll. I sin presentation av boken sa moderatorn att varje litet textfragment glimmade som en diamant och jag kan inte annat än att hålla med. Den vita boken är verkligen en annorlunda och vacker läsupplevelse.

Delar av den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo. Välkommen dit och läs om seminariet med Han Kang på bokmässan och  mer om vad hon berättade om boken.

---

Den vita boken
Författare: Han Kang
Förlag: Natur & Kultur (2019)
ISBN: 9789127161948
Finns t.ex. hos Bokus, Adlibris eller i din lokala bokhandel.