Fallet G (van Veeteren #10)

Så har vi kommit till den sista boken i van Veeteren-läsningen som min bokcirkelkompis Jesper och jag  har ägnat oss åt under året. En bok i månaden, med uppehåll i juli, som har bloggats den sista söndagen i månaden (med något undantag från min sida).

Fallet G är alltså den tionde och sista delen i Håkan Nessers serie om kommissarie van Veeteren och i denna bok får vi läsa om det gäckande fall som nämnts i flera av de tidigare böckerna, som kommissariens enda olösta fall. Det är en av de få böcker i serien som jag hade läst tidigare, men eftersom det var några år sedan och jag har ganska dåligt minne så kom jag inte ihåg särskilt mycket av handlingen och heller inte upplösningen. Just i det här faller var det ju bra, för deckaren är kanske inte alltid den typen av bok som vinner på omläsning.

van Veeteren, som bara har funnits i bakgrunden i de senare böckerna (och iakttagit sina kollegor på bekvämt avstånd i sitt antikvariat och bara lagt si i liiite), spelar här huvudrollen igen. Första delen utspela i "dåtid" när kommissarien utreder Barbara Clarissa Hennans dödsfall. van Veeteren är helt övertygad om att det inte är en olycka utan att maken Jaan G. Hennan har mördat henne. Men hans alibi verkar omöjligt att spräcka. van Veeteren är bekant med Hennan sedan tidigare och vet att han är en synnerligen kallhjärtad typ, men utan bevis går det inte att få en fällande dom. Fallet G blir alltså det enda ouppklarade fallet i kommissarie Van Veeterens långa karriär.

Andra halvan av boken utspelas femton år senare och lockar ut den nästan pensionerade kommissarien från antikvariatet. Jaan G. Hennan har nämligen dykt upp igen och van Veeteren tänker inte ge sig förrän han får fast G.

Med undantag för några böcker som kändes som mellanböcker, så är den här serien väldigt bra och den avslutande boken gör mig inte besviken. Det är spännande och klurigt. Det är inte förutsägbart (trots att jag läser för andra gången) och på det hela taget mycket väl utfört.
Så här vid avslutad läsning känns flera av karaktärerna som "gamla bekanta" och trots alla otäcka mord och andra mindre charmiga händelser, har miljön de utspelas i börjat kännas hemtam och ritkigt trivsam.

Vad Jesper tyckte om boken kommer du att kunna läsa här.

---

Fallet G 
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Bonnier (2003)
ISBN: 9100100676
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Svalan, katten, rosen, döden (van Veeteren #9)

Svalan, katten, rosen, döden av Håkan Nesser är den nionde boken i författarens van Veeteren-serie och jag tror att jag utnämner till den bästa. Hittills tänker du? Ja, kanske. Men det är troligt att den också slutar som den bästa av alla. Vi får se.

I boken utreder Maardam-polisen tre olika fall. En präst som blivit knuffad framför ett tåg, en kvinna som hittas strypt i sin lägenhet och en försvunnen tonårsflicka. Inte helt oväntat har brotten ett samband, men det är inte lätt för polisen att hitta. Läsaren känner till det lång tidigare, men utan att veta gärningspersonens rätta identitet. Spänningen ligger i att följa hur polisen pusslar ihop de svaga kopplingarna och så småningom får upp ett spår. Här får återigen kommissarie Van Veeteren en lite mer framträdande roll, även om det är tämligen motvilligt som han lämnar den lugna tillvaron i antikvarietet.

Varför den är så bra? Ja, den är väldigt spännande förstås, men det är ju en del av de andra i serien också. Den är mycket snyggt konstruerad, men det är en del av de andra serien också. Men jag tror min förtjusning har att göra med att den här boken har en tydliga litterära kopplingar och det är jag väldigt svag för. Jag gillar också att ha van Veeteren tillbaka och jag tycker också att boken är roligare än de andra. Kanske har jag missat det tidigare eller så är det ovanligt mycket jargong av typen "hjärtlig men rå" mellan utredarna den här gången.

Den är en av de tjockare i serien och jag var lite orolig för om jag skulle hinna läsa ut den till utsatt datum, men jag slukade sista halvan i fredags så när som de fyra sista kapitlen som jag läste ut i lördags morse. Bra läsdriv alltså.

Ordet luguber nämns första gången i kapitel fjorton om jag minns rätt och sedan minst en gång till.

Vad min medläsare Jesper tyckte om boken kommer ni att kunna läsa här.

---

Svalan, katten, rosen, döden
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Bonnier (2001) ISBN: 9100574864
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ewa Morenos fall (van Veeteren #8)

Nej, det är inte den sista söndagen i månaden bara för att jag bloggar en van Veeteren nu. Ja, för ni håller väl reda på att det är så det brukar vara. Jag och Jesper läser alla van Veetern-deckarna och bloggar om dem den sista söndagen i månaden. Men den sista söndagen i september kom alldeles för snabbt inpå, jag var inte alls beredd hade vare sig läst eller bloggat när det var dags. Den första söndagen i oktober hade jag i alla fall läst boken, men eftersom det också var söndagen efter fyra dagar på bokmässan så infann sig inte bloggenergin. Vad som hände den andra söndagen i oktober som jag skulle kunna skylla på har jag ingen aning om, men det är väl i alla fall lika så bra att boken blir bloggad nu innan det är dags för nästa sista söndag i månaden.

Nåväl, den åttonde boken i Håkan Nessers van Veeteren-serie heter Ewa Morenos fall och i den är, som titeln antyder, polisen Ewa Moreno huvudpersonen. Hon är på semester med sin kärlek då hon blir indraget i ett försvinnande som visar sig ha spår långt tillbaka i tiden. I den här boken nämns inte van Veeteren annat än som inspiration när Moreno klurar på sitt fall, och Maardams poliskår förekommer bara i bakgrunden som rådgivande. Här får Ewa Morenos karaktär glänsa, och det gör hon med den äran. Jag gillar också hur Ewa får pendla mellan privata funderingar och sitt professionella jag. Hon reflekterar över vad sjutton hon håller på med som jagar ledtrådar i gamla mordfall istället för att njuta av sin semester, men visar också hennes engagemang och hennes skicklighet i yrkesrollen.
Jag tycker också att "brottet" i den här boken engagerade riktigt mycket och hela berättelsen var väldigt snyggt konstruerat. Klippen mellan försvinnandet i nutid och ett mord i dåtid är skickligt gjorda och låter inte läsaren få nosa på upplösningen alltför mycket.

Ordet luguber nämns mig veterligen inte alls i denna bok. Vad min medläsare Jesper tyckte om boken kan du läsa här.

Carambole (van Veeteren #7)

Van Veeteren-utmaningen är tillbaka efter sommaruppehållet. Bok nummer sju är Carambole och det är en av de få i serien som jag har läst tidigare. Jag funderade på att hoppa över omläsningen för det finns många andra böcker som lockar nu, men det kändes lite som fusk och faktum är att jag mindes väldigt lite av handlingen från förra läsningen.

Så här sammanfattar förlaget handlingen:
"En berusad bilist kör ihjäl en ung pojke. I skydd av regnet och mörkret smiter han från platsen. Men genom olyckan kastas hans liv in i helt nya banor. Han drivs in i ett alltmer uppskruvat och infernaliskt dilemma som han måste lösa med alla tills buds stående medel. Polisen i Maardam, och kommissarie Van Veeteren, står snart inför ett fall som bär sin egen svarta, perverterade logik och där händelserna verkar lika förutbestämda som oförutsägbara."

Van Veeteren har fortfarande tjänstledigt och arbetar egentligen inte med utredningen, men då fallet blir mycket personligt för honom blir han inblandad och bidrar också med flera viktiga pusselbitar som leder till att gärningsmannen avslöjas. Den här gången tycker jag att Nesser har lyckats riktigt bra med upplägget i boken och spänningen håller hela vägen. Jag uppskattar att läsa om van Veeterens karaktär när beskrivningen av honom blir lite mer personlig och nära. Jag tror jag håller fast i mitt omdöme från förra läsningen: "Välskriven, spännande och inte förutsägbar."

Titta in hos min bokcirkelkompis Jesper och läs hans omdöme om månadens bok.

---

Carambole
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Bonnierförlagen (2009)
ISBN: 9789143504590
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

The Unlucky Lottery/Münsters fall (van Veeteren #6)

Jag är lite sen med mitt inlägg om juni månads van Veeteren-läsning. Traditionen påbjuder ett blogginlägg den sista söndagen i månaden, men livet kom emellan.

Denna gång gav jag mig ju på att läsa Nesser på engelska. Den sjätte boken Münsters fall heter The Unlucky Lottery på engelska och jag hittade boken i hyllorna på Gästis i Varberg när jag var där på en läsretreat.

Jag stötte dock snart på patrull då jag upptäckte att översättaren inte översatte titlarna på personerna i boken, dvs, titlarna som i fru, fröken, herr osv. I mina ögon blev det en riktigt märklig blandning att i den engelska texten hitta en person med ett holländskt-klingande efternamn som benämndes med ett svenskat "fröken". Skumt på min ära och så pass störande att jag periodvis övergav den engelska versionen för e-boksversionen på Storytel.

Nåja, men handlingen då? En 70-årig man hittas brutalt knivmördad i sin säng men han har inte särskilt stort umgänge och till synes inga fiender, så dådet verkar i det närmaste utfört av en galning. Van Veeteren har tagit tjänstledigt på obestämd framtid och det är istället hans kollega Münster som sköter utredningen med god hjälp från Ewa Moreno. Ett par oförklarliga försvinnanden sätter myror i huvudet på polisen och de får anstränga sig för att hitta samband mellan händelserna. Som så ofta ligger förklaringen och motivet en bit bakåt i tiden, men på samma gång närmare än man tror.

Jag gillade att van Veeteren tog ett steg tillbaka och lät de andra karaktärerna komma fram lite. Kanske inte en allra bästa boken i serien, men handlingen var habil och stundom ganska spännande. En sak som jag reagerade mycket på i den här boken var att många av personerna beskrevs som stora, feta, klumpiga och tjocka. Några av kvinnobetraktelserna kändes lite onödigt ingående med olustiga spekulationer om hur det skulle vara att ha sex med en så fet person. Inte på ett sätt som gjorde att handlingen fördes framåt, byggde en karaktärsbeskrivning eller ökade förståelsen för brottet, utan bara obehagligt och ganska onödigt. Har inte tänkt på detta i de tidigare böckerna i serien.

Och ja, även i denna bok används ordet luguber - lugubrius på engelska - sisådär 90 sidor in i boken.

Min co-reader och bokcirkelkompis Jesper har också bloggat om sin läsning.
I juli pausar vi utmaningen, men återkommer i augusti med den sjunde boken Carambole.

Läsutmaningar kan med fördel kombineras och jag kryssade"En som beskriver en värld som skiljer sig från din" i utmaningen #sommarbingo2017

---

The Unlucky Lottery
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Pan Macmillan (2012)
ISBN: 9780330512589
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kommissarien och tystnaden (van Veeteren #5)

Van Veeteren-läsningen fortsätter och nu har turen kommit till Kommissarien och tystnaden.

Efter att ha utropat den förra boken till en av den bästa i serien, känns den här mer som en mellanbok. Trots att det figurerar både fanatiska kristna samfund och mördade småflickor, som borde borga för spänning, är berättelsen märkligt distanserad och van Veeteren själv mer än lovligt fjär. Eller så var det jag som inte alls var på humör.
Håkan Nesser brukar vara skarp, men i det här fallet tyckte jag att lösningen var mer än lovligt långsökt.

Dessutom hade den här e-boksutgåvan återigen problemet med otillräcklig styckeindelning, så att det på flera ställen blev riktigt konstigt, innan jag förstod att det var ett annat berättarperspektiv eller en helt annan karaktär än tidigare som talade.

Men även en halvbra Nesser-bok är ändå rätt OK underhållning och ja, även här använder han ordet luguber.

Kolla in hos min medläsare Jesper och se vad han tyckte om månadens bok.

Nästa månad läser vi Münsters fall och jag ska spexa till det lite och läsa den på engelska. Det var en av de böcker jag fick med mig från läsretreaten i Varberg och på engelska heter den The Unlucky Lottery.

Kvinna med födelsemärke (van Veeteren #4)

Van Veeteren-utmaningen fortsätter och den här månaden har vi läst Kvinna med födelsemärke.

I den här boken utreder van Veeteren och hans kollegor flera all där män blir brutalt nedskjutna. Men skjutningarna utförs på samma sätt varje gång och sker med precision. De verkar ske efter en plan och polisen måste snabbt hitta den gemensamma nämnaren mellan männen. Det blir så småningom klart att alla har mottagit märkliga telefonsamtal där den som ringer inte säger ett ord, men spelar ett musikstycke i offrens telefoner.

Van Veeteren försöker få fram hela bilden bakom skjutningarna, men har svårt att få klarhet i fallet. När bitarna så småningom faller på plats leder de fram till en händelse långt bakåt i tiden, en händelse som påverkat ett helt liv.

Den här gången har Håkan Nesser verkligen skapat en historia på ett skickligt sätt. Ett sorgset och ödesmättat stråk går igenom hela berättelsen och på något sätt vet jag hela tiden att upplösningen inte kommer att vara självklar. Nessers gärningspersonen är som så ofta själv också offer, och offren är sällan helt utan skuld. Vad som är rätt och vad som är fel är inte sällan komplicerade saker i hans böcker.

Den här boken är en av de bästa i serien skulle jag vilja påstå redan nu.
Och jag ler när ordet luguber dyker upp ...

---

Kvinna med födelsemärke
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Bonnier (1996)
ISBN: 9100559431
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Återkomsten (van Veeteren #3)

Dags för månadens van Veeteren-inlägg. Min bokcirkelkompis Jesper och jag ska göra en läsning av alla Håkan Nessers van Veeteren-deckare som en läsutmaning under 2017 och vi har nu kommit till bok nummer tre.

Jag var inte helt nöjd med min Nesser förra månaden, men nu känner jag att vi är sams igen. Återkomsten var riktigt spännande och blev en bra läsupplevelse.

I inledningen av boken får läsaren möta en man som precis kommit ut ur fängelset och ta del av hans stillsamma glädje över att äntligen få röra sig fritt. Han återvänder till sitt hem som ligger lite avlägset till och som har stått övergivet under fängelsetiden. Lite senare får vi veta att mannen heter Leopold Verhaven och att han har dömts för först ett kvinnomord, avtjänat sitt straff och sedan snart därpå dömts för ytterligare mord och fått tillbringa ännu några år i fängelse. Vi får också veta att det stympade lik som hittats inrullad i en matta i skogen troligen är dubbelmördaren Verhaven och att döma av den rättsmedicinska utredningen hann han inte njuta av sin frihet någon särskilt lång stund.

Kommissarie van Veeteren och hans kollegor börjar titta närmare på fallet och börjar ana att den klockrena gärningsmannabild som målats upp i rättssalen har flera brister och inser att det ligger mer komplicerade motiv bakom mordet på Verhaven än hämnd som de först trodde. Leopold Vehavens människoöde var ett olyckligt sådant och vartefter van Veeteren jobbar sig längre bakåt i brottens tidslinje börjar han fundera över begrepp som  rättvisa och straff.

Jag uppskattade den här boken och den skickligt komponerade berättelsen. I delar av berättelsen får van Veeteren ta ett steg tillbaka från utredningen när han genomgår en operation och då får också hans kollegor chans att kliva fram lite, även om kommissarien inte för en sekund låter dem glömma vem som bestämmer. Kanske är det också operationen som gör att huvudpersonen känns lite mjukare och mänskligare i den här boken jämfört med de tidigare.

Men, utan att säga för mycket, jag är inte säker på att jag gillar att van Veeteren i slutet tar lagen i egna händer, även om det blev ett intressantare upplösning än det annars skulle ha blivit.

I april ska vi läsa Kvinna med födelsemärke.

---

Återkomsten
Författare: Håkan Nesser
 Förlag: Bonnier (1995)
ISBN: 9100559156
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Borkmanns punkt (van Veeteren #2)

Min bokcirkelkompis Jesper ska göra en läsning av alla Håkan Nessers van Veeteren-deckare som en läsutmaning under 2017 och bjöd in de som ville att hänga på i läsningen. Inläggen ska presenteras den sista söndagen i månaden.

Här kommer mina tankar om den andra boken Borkmanns punkt. Jag började läsa den som e-bok och tänkte att jag kunde varva med att lyssna på den, men till min förvåning gillade jag inte alls att lyssna på herr Nesser som läst in boken själv, utan återgick snabbt till att läsa själv.

I den här boken  åker van Veeteren till staden Kaalbringen för att hjälpa till i ett fall där en mördare har dödat tre män genom att praktiskt taget halshuggna dem. Inget samband mellan offren är uppenbart och i staden sprider sig skräcken för något som verkar vara en galnings verk. Van Veeteren och Münster försöker tillsammans med Bausenn, kommissarien i staden som bara är några dagar från sin pensionering, och den unga inspektören Beate Moerk hitta ett samband och ett mönster. Romanens titel syftat på en tes av Van Veeterens gamla chef, Borkmann, nämligen att varje utredning förr eller senare når den punkt då man inte behöver mer information för att finna gärningsmannen och att det svåra ligger i att upptäcka denna punkt.

Den här boken vann Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman 1994, men för mig kändes den här boken lite splittrad och inte så engagerande. Eller så var det jag som var splittrad under läsningen. Jag tyckte att det var lite för många människor att hålla reda på och min e-version av boken hade verkligen hjälpts av bättre styckeindelning då det många gånger var otydlig när boken bytte berättarperspektiv. Jag har inte haft möjlighet att kolla om det är på samma sätt i den tryckta versionen, men jag hoppas att det inte är det. Det störde en hel del och gjorde att det aldrig bled riktigt så där spännande som det borde. Men Nesser är ändå en stabil berättare och grundhistorien var det egentligen inget fel på, så det blir ett OK betyg på denna deckare, även om jag personligen inte klickade så där riktigt bra med boken den här gången.

Nästa månad läser vi Återkomsten.

---

Borkmanns punkt
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Albert Bonniers förlag (1994)
ISBN: 9789100157654
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det grovmaskiga nätet (van Veeteren #1)

Min bokcirkelkompis Jesper ska göra en läsning av alla Håkan Nessers van Veeteren-deckare som en läsutmaning under 2017 och bjöd in de som ville att hänga på i läsningen. Inläggen ska presenteras den sista söndagen i månaden.

Här kommer mina tankar om den första boken Det grovmaskiga nätet. Grundförutsättningarna är bra, Jag gillar Håkan Nesser och har läst en hel del av honom t.ex. Barbarotti-deckarna med stor behållning och hans "huvudstads"-böcker - nu senast Elva dagar i Berlin. En riktigt bra deckare sitter ju heller aldrig i vägen.

Det grovmaskiga nätet är till sitt upplägg en ganska klassisk kriminalroman. Ett mord begås och kriminalkommissarie van Veeteren och hans kollegor utreder fallet. Mordoffret är i det här fallet Eva Ringmars som hittas dränkt i sitt eget badkar. Hennes relativt nyblivne make Janek Mattias Mitter misstänkt för mordet som han säger att han inte kan komma ihåg att han har begått.
Snart står det dock klart för van Veeteren att han har att göra med en synnerligen utstuderad mördare och ett långt mer komplicerat fall än han från början trodde.

Så långt skiljer sig inte bokens "plot" så mycket från var och varannan deckare. Nesser etablerar också i denna bok en ganska typisk kriminalpolis i den buttre van Veeteren. Han är slafsig, bufflig och osmidig. Ha har trassliga familjeförhållanden och inte så smidig mot sina kollegor. Han lyssnar på klassisk musik. Men självklart är han också briljant och lägger ihop pusselbitar på ett sätt som ingen annan kan. Ja, ni känner igen typen?

Nu låter det som att jag inte är speciellt förtjust, men det stämmer inte. Jag tycker tvärtom att det här är riktigt bra, trots att upplägget och karaktärerna är så typiska. Jag gillar van Veeteren på samma sätt som jag gillar Erlendur i Arnaldur Indridassons deckare. Berättelsen är dessutom välkomponerad och med ett bra läsdriv och jag tycker att Nessers språk också gör detta till en kriminalroman som är snäppet bättre än medel. En bra start på serien!

---

Det grovmaskiga nätet
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Bonnier (1993)
ISBN: 9789100157678
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Elva dagar i Berlin

Rec.ex. från Albert Bonniers förlag - tack!

Håkan Nessers bok Elva dagar i Berlin är en skröna. Ja, eller en "saga för barn över 18 år" som det står i beskrivningarna av boken.

Den handlar om Arne, en ung man som, efter en dykolycka, inte är den mest snabbtänkte här i världen. När fadern ligger på dödsbädden får Arne veta att hans döda mamma inte alls är död,  utan att hon lever och troligen befinner sig i Berlin. Arne får ett föremål av sin far och måste lova att leta upp sin mor och överlämna föremålet. Sagt och gjort ger dig den, minst sagt, oerfarne Arne ut på sin resa och det blir naturligtvis en hel del förvecklingar.

Här finns Nessers vanliga, underfundiga språkbruk, som jag tycker så mycket om. Det är en historia med mycket värme och känsla i en lättsam förpackning, men den tangerar också lyteskomik och fars ibland, då författaren tenderar att dra berättelsen lite för långt i flera episoder. Det blir många dråpligheter och nästan för tramsigt ibland.

Så ja, det är en skröna, men det är en varmhjärtad skröna som passade mitt läshumör bra just nu och jag hade en riktigt trevlig lässtund.

Jag har tidigare läst Maskarna på Carmine Street och Himmel över London som tillsammans med Elva dagar i Berlin bildar en storstadstrilogi. Jag har även läst flera av hans andra böcker.

---

Elva dagar i Berlin : roman
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Bonnier (2015)
ISBN: 9789100145828
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Himmel över London

Tja, hur ska man beskriva den här boken egentligen. Baksidestexten till Håkan Nessers Himmel över London lyder så här: "Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?"

Mycket klokare än så blir man inte heller efter att ha läst boken. Det är en metaroman och jag har läst att någon beskrev den som roman om en roman som kommenterar sin egen tillkomst. Låter det krångligt? Ja, kanske. Men ganska smart. Ett av de roligare greppen är att man tror att man har fått fel bok när man tar av skyddsomslaget. På pärmen under står det tryckt "En sömngångares bekännelser" av Steven C. Russel, men det visare sig senare att den boken kommer att spela en roll i Nessers bok. Nessers språk är ju som det är. Han använder ganska storvulna ord på sina ställen, men det gör inte boken tungläst. Slutet lämnar mig med en lite trist "jaha"-känsla, men läsningen på väg dit är inte tråkig alls.

Maskarna på Carmine Street

Jag hade läst om Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser på några bloggar och den fick ganska ljumma omdömen. Jag gillar ju Nesser, så det kändes lite trist. Men jag kunde så klart inte låta bli att läsa den ändå och då tyckte jag faktiskt att det var bra. Kanske för att mina förväntningar var så låga.

Författaren Erik och hans fru Winnie "flyr" till New York efter att deras 4-åriga dotter Sarah har rövats bort och är spårlöst försvunnen. Makarna försöker på olika sätt bearbeta sin sorg - Erik försöker skriva en bok, Winnie målar tavlor med samma motiv om och om igen. De pratar nästan inte med varandra. Några märkliga sammanträffanden gör att de ständigt blir påminda om Sarah.

En vemodig bok om människors ensamhet i sorgen, om omständigheter utöver det vanliga och om saknad.