Farväl Eritrea

Rec,ex, från författaren via 

Joakim Andersson  - tack!

Den här lilla boken är den 16-åriga Samuels berättelse om hur han lämnade Eritrea och tog sig genom Sahara mot Medelhavet. De delar av berättelsen som skildrar hur de, i smugglares klor, får utstå fruktansvärda förhållanden är naken och gripande.

Tyvärr känner jag dock att det fattas många saker i berättelsen och jag förstår aldrig riktigt beslutet han tar - att lämna sitt land utan några förberedelser. Jag förstår att landet är fattig och att många är ofria. Jag förstår att han är förkrossad över att flickan han älskar blir bortgift, men i övrigt så beskrivs hans liv inte som dåligt. Han går i skolan, han har mat, sin familj och sina vänner. Jag skulle vilja veta mer för det känns som ett alltför stort beslut att ta på grund av hjärtesorg.

Farväl Eritrea av Samuel Brhane är mer en redogörelse för en serie händelser snarare än en välkomponerad skönlitterär berättelse och även om jag hade önskat en mer bearbetad text så passar det dokumentära formatet ändå ganska bra. Jag tror inte minst den kan fungera att läsa i till exempel en högstadieklass för att sedan kunna diskutera. Förhoppningsvis kan den här texten bidra till ökad förståelse för hur ett liv på flykt kan vara.

---

Farväl Eritrea
Författare: Samuel Brhane
Förlag: Publit; Sverige (2016)
ISBN: 9789176117361
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Väldigt sällan fin

En del böcker vill man så gärna tycka om, men det klickar bara inte. Väldigt sällan fin av Sami Said har blivit lovordad och jag vet flera som hade den på sin "top tio"-lista förra året.

Boken beskrivs så här:

"När Noha lämnar familjen i Göteborg för universitetsstudier i Linköping är det efter en sommar av förmaningar. En intensiv sistaminuten-uppfostran vars budskap varit: skäms inte för den du är. Glöm inte att du är eritrean och muslim.
Det börjar bra. Den första tiden i Linköping håller han sig för sig själv. Han ägnar tiden åt sina studier i religion och åt att läsa böcker om Eritrea. På väggen har han en lapp som säger "Ät!", så att han ska komma ihåg att äta, men han gör det på udda tider för att inte stöta på någon ifrån korridoren i köket. Det stilla livet varar dock inte länge. Utan förvarning inkräktar två personer i hans liv. Anna som han träffar på ett tåg och Fredrik som funderar på att att konvertera till islam låter honom inte vara i fred.
De vänder upp och ner på Nohas tillvaro och när han efter farfaderns död tillsammans med sin far reser tillbaka till Eritrea ställs frågorna om tillhörighet och identitet på sin spets."

Många skriver om humorn och det härliga och särpräglade språket, men jag är oberörd. Tyvärr.