Temasommar: Den mestadels sanna historien om Tanner och Louise

Jag tyckte så väldigt mycket om Colleen Oakleys bok Inte för nära, så jag var mycket pepp på att läsa Den mestadels sanna historien om Tanner och Louise.

Boken är en slags "road movie" i bokform. Det börjar med att den 21-åriga Tanner flyttar in hos den 84-åriga Louise för att arbeta som privatsköterska. Tanner är desperat efter någonstans att bo och Louise har efter ett fall gett efter för sin dotters tjat om att anställa en sköterska på heltid.
Kvinnorna gör sitt bästa för att ignorera varandra, men Tanner kan inte låta bli att lägga märke till mystiska saker hemma hos Louise och på lokalnyheterna berättas det om en brottsling som är märkligt lik Louise.

En natt väcks Tanner av att Louise står vid hennes säng med packade väskor och säger att de måste fly från stan.

Det här är en spännande, fartfylld och rolig roman. Relationen mellan Tanner och Louise bär berättelsen och de både kontrasterar och kompletterar varandra. Riktigt charmig läsning!

Resultat i #paskut24

Under påsken läste jag ut tre romaner och en novell. Det blev 1106 sidor, men framförallt massor av trevlig lästid.

Jag läste:
Jag vill dig av Christina Lindström
Kvinna saknad av Mary Kubica
Den mestadels sanna historien om Tanner och Louise av Colleen Oakley
Påskkärringen av Selma Lagerlöf

Inte för nära

Jag fick Inte för nära av Colleen Oakley i den första bokboxen som Lavender Lit skickade ut. Den fick ligga till sig lite, men när jag väl började så slukade jag den på två kvällar!

Jag blev nästan orimligt förtjust i karaktärerna i den här berättelsen och även om boken är en lättsam feel good roman, så kommer Jubilee, Eric och Aja. En annan viktig del av bokens charm är att stora delar av den utspelas på ett bibliotek och att det pratas mycket om böcker i den.

Huvudpersonen Jubilee har en mycket ovanlig allergi som gör att hon inte tål närkontakt med andra människor. Efter en dramatisk händelse i ungdomen har hon i stort sett helt isolerat sig. Men så dör hennes mamma och så måste hon skaffa ett jobb för att överleva. Några olika händelser leder till att hon får arbete på det lokala biblioteket. Det är där hon träffar Eric och hans adoptivson Aja. Förutom att han har svårt att nå fram till Aja, tampas Eric också med att försöka återupprätta relationen till sin tonårsdotter som helt slutat prata med honom.

Ja, upplägget är ganska klart. Eric och Jubilee lär känna varandra och hjälper varandra. De blir vänner och (såklart!) uppstår andra känslor. Men det verkar osannolikt att det skulle finnas en framtid för dem.

Den här boken är så rar att jag köper den rakt av. Det finns många trevliga feel good-romaner, men den här är den charmigaste och mest varmhjärtade jag läst på mycket länge!