Historien om ett soffbord

Lovade tidigare att visa mitt gamla soffbord när det blev tillräckligt ljust att fotografera. Igår när vintersolen strålade gjorde jag ett försök.

Från början var det en decimeter högre och passade ingenstans, inte ens till skrivbord eftersom man inte kunde få in benen under lådfronten. Eftertänksamt och med stor vånda sågade jag av benen till lagom höjd. Egentligen helt förbjudet... proportioner, själ, historia... allt det där kan bli fördärvat och fel... men jag gjorde det ändå. Och än har jag inte ångrat mig!

Bordsskivan är vändbar och jag har hört att det kanske varit ett bakbord och spåren visar att det är möjligt. Praktiskt, eller hur? Jag har haft det i 15 år nu och är fortfarande lika kär i det... älskar färgen och patinan på den slitna och spruckna bordsskivan och skulle aldrig i livet måla det. För mig är bordet ovärderligt.

Bordet kommer från Farbror Claes som du kan läsa mer om här.

Njut nu av sista helgen det här året... för tänk, snart har vi ett helt nytt år att fylla med bra... eller dåligt material. Och valet gör du... för ingen annan än du bestämmer över ditt liv. Ingen annan. Så 2013 kommer att bli ett jättefint år!

Mellandagar

God fortsättning! Hoppas julen varit bra. Vi har haft en fin helg med mycket mat och glädje och hos dotter Å fick jag lutfisk... som jag längtat! Det är bara hon och jag som tycker om den rätten... åh, som jag njöt! Fick med en pyts hem så igår blev det också fest.

Mycket snö har vi fått och igår skottade vi av växthustaket i sista sekunden innan plusgraderna kom. Jag pulsade i snö upp till låren och det kändes mycket avlägset till ännu en sommar i mitt Glädjehus!

Ha det så gott och tack för alla fantastiska julhälsningar! Kramar till er alla.

En fröjdefull jul!

Vår lilla pyttegran är redan tänd och alla julklappar inslagna. Nästan allt är klart, bara lite julgodis kvar att göra. En mycket lugn och vilsam före-julvecka har det varit. Mitt pyntande har varit mycket sparsamt... bara granris och tallris i några krukor, ett par hyacinter och röda Ingrid Marie-äpplen. I lillgranen har jag pappersstjärnor, små vita paket och röda band. Och levande ljus.

I år ska vi fira både julafton och juldagen hos barn och barnbarn. Så därför räcker det med en liten gran åt oss!

Just precis nu sjunger Jussi Björling O, helga natt på radion och jag ryser av välbehag. Och när jag tittar ut ser jag den vita vackra snön...

En fröjdefull och glad jul vill jag önska er alla!

Snart är det jul!

Mer och mer koppar plockar jag fram ur gömmorna. Den gamla kaffepannan blir julfin med några tall- och granriskvistar i. Och jag tycker om när det är patina på kopparsakerna.

Jag blev så förtjust i jul-girlangen som jag såg hos Granne med Selma att jag måste göra mig en egen! Klicka här så ser du hennes modell som hänger på det fantastiska isskåpet i hallen.

Bokblad med bokstäver på ett snöre... visst är det jule-gulligt?

På spiskåpan tänder jag ofta ljuset i morfars ljusstake. Nu är det snart jul i stugan!

En skön helg önskar jag er alla!

Loppisfynd och hyacintglädje

Den här tiden är hyacintens tid hos oss. Jag älskar de vita... ja, jag vet, jag har sagt det förut!

Det jag tänker visa är mitt fina fynd... det var längesen jag fyndat nånting på loppis. Men senast så lade jag beslag på en lång och smal träbricka för... 15 kronor.

Nu har jag många brickor av varierande storlek och material och behöver verkligen ingen mer men denna kunde jag inte släppa, nostalgin slog till, och på baksidan var stämplat 1961. Undrar vad det är för träslag... nån som vet? Teak var ju inne på den tiden men jag tror inte det är det. Hur som helst... jag tycker om den och gjorde ett litet stilleben på soffbordet. Och soffbordet som jag haft i min ägo sen jag hade min butik tänker jag visa en annan gång när det går bättre att fota inomhus. Det är betydligt äldre än från 60-talet, det kan jag lova!

Krukan är från min aktiva keramikperiod, en mycket saknad period!

Ha det så bra och glöm inte andas i dessa, för de flesta, bråda tider. Det blir jul ändå!

Adventsmorgon

"När andra ljuset glimmar

vi höra löftets ord

om Konungen som kommer

med frälsning till vår jord"

Andra ljuset är precis tänt i det morgondunkla köket. Alla sover än utom jag. Det börjar ljusna utanför och jag konstaterar att det är kallare igen. Vi är inbäddade i vit vacker lätt snö. Nu är det riktig vinter! Och tänk att jag hittade den borttappade kopparbunken som jag alltid använder till adventsljusen. Ser ni luvan... där inne i riset?

Där sitter han på en sten, bland granris, enris och kottar. Den lilla keramiktomten som jag köpte för egna pengar när jag var 11 år och som har följt mig genom åren... ibland borttappad men alltid framkommen igen!

Nu sätter jag på kaffet och tar fram en lussebulle tror jag. Glad andra advent till er alla!

Stjärnor av kvistar... roligt pyssel

Äntligen har jag gjort några kviststjärnor... har sett dem på många bloggar och tänkt att såna vill jag prova att göra. Jag tog mig ut i skogen före snökaoset som tur var! Knipsade kvistar av rönnsly som vi har mycket av häromkring. Dessutom tycker jag att kvistarna har vackert marmorerad färg.

Första stjärnan fixerade jag med bindtråd vilket visade sig vara helt onödigt, det gick utmärkt att bara knyta med snöre. Jag använde ett grovt papperssnöre i samma färg som kvistarna.

Jag kunde inte sluta när jag väl börjat... det blev stjärnor av varenda gren, både stora och små! En står på hyllan i badrummet och en ovanpå vitinskåpet i rummet. De andra blir nog julklappar... tror jag.

Nu blir det en kopp kaffe innan jag och Gubben ska skotta fram gården. Det var väldigt så mycket det kom på en gång. Nu är nog hela Sverige vitt och vackert!

Tänk på ryggen och skotta med måtta...

Vår vinterveranda

Jag är så glad över vår veranda, speciellt under vintern! Här hamnar den värsta snön från hundar och skor innan vi kliver in i hallen. Och här fick en av glädjehusets korgstolar mellanlanda i väntan på ny glädjesäsong.

Skänken är inte gammal utan en ommålad 70-talshistoria... en praktisk sak som rymmer mycket och det var här, i sista sekunden, jag hittade min borttappade kopparbytta (där jag alltid sätter adventsljusen bland mossa och kottar)... som jag letat! Varför den hamnat här vet jag inte, ingen har jag att skylla på heller!

Hästen, den kära, låg i en auktionslåda jag ropade in för länge sen. Kanske är den mycket gammal, vem vet?

Glad är jag också över snön som kom så lägligt till första advent. Det är så vackert överallt och nu ligger den kvar för kylan ska stanna ett tag hörde jag. Äntligen får alla barn ha lite roligt och leka i snö!

Sköt om er och hoppas er första decembervecka blir ljus och fin!

Doftande hyacint och älskade döttrar

På hyllan i sovrummet står en vit hyacint och doftar gott. De vita doftar mildare och inte så påträngande. Den är planterad i mormors såssnipa. Bakom den kikar döttrarna fram.

Mina älskade döttrar i sina kulldräkter från Leksand... ett numera gulnat fotografi från en midsommar för 31 år sen. Nu är de mammor med egna älskade barn. Nog är livet rikt när man har tre fina döttrar, de mest värdefulla i min tillvaro... och en vit hyacint att dofta på.

Nu är den äntligen här... advent. Advent betyder ankomst. Må så gott och njut av den härliga tiden med ljus och hyacintdoft.

Nyårsafton

Nyårsaftonens dukning är förberedd. Som vanligt firar vi ut det gamla och in det nya året tillsammans, bara vi två. Det är så vi vill ha det... lungt och skönt.

Julens sista hyacinter har blandats med lite stödjande blåbärsris. Snart ska jag börja med förrätten som bara blir godare om den får stå ett par timmar i kylen.

Kvällens meny? Jo, först blir det en liten hummercoctail med rostat bröd. Sen äter vi kyckling på rotfruktsbädd med kall sås av creme fraiche, basilika och vitlök. Sist blir det vaniljglass med en smält chokladkaka från julklappsasken Plommon i madeira! Ett gott vin dricker vi till. Sen blir det tv-tittande och Nyårsklockorna från Skansen.

På nyårsdagen startar jag mitt Smörblommeprojekt. Då blir det invägning! Tack alla som så helhjärtat vill vara med! Vi är många Smörblommor nu som vill förändra vår vikt, några har många kilon att ta av, några vill bara gå ner ett par. Med vilja, sunt förnuft, lite mindre på tallriken, kaka bara till helgen och lite extra motion kommer man långt! Det kommer att bli en bra resa och målet når vi när Smörblommorna blommar... här hos oss sådär i början av juni. Och därefter, kära vänner, ska vi se till att behålla vår målvikt genom att fortsätta äta sund mat och motionera precis så mycket som vi vet är bra för just oss. Lycka till på din resa!

Jag vill tacka alla raringar som förgyller mitt liv och önskar er

ett gott nytt år... 2012!

Jag har snöat in...

... på pappersstjärnor!

När jag börjat vika dem kunde jag knappt sluta. Efter att ha prytt julbordsdukningen så fick några bli en girlang på skåpdörrarna i matrummet.

Ett par ligger hos Azalean som vit och fin oförtrutet blommar vidare.

Och som jag tidigare visat här... fyra hänger på den lilla loppisfyndade träljusstaken. Ifall ni har lust att vika några egna så klicka HÄR.

Men inget mer än pappersstjärnorna har gjort mig insnöad (tror jag) ... den vita fina snön, som låg så vackert dagen före julafton, försvann raskt och nu är allt grönt och känns alldeles fel! Den väldiga blåsten och de 8 plusgraderna gör ju att det känns som i april!

Här blåser fortfarande idag och även inatt har det bara blivit ett par timmars sömn. Hoppas ni klarat er hyfsat, utan strömavbrott och skador av nedfallna träd och avblåsta tak.

God fortsättning på julhelgen och tack för alla goa julhälsningar!

Julen är här...

Jul kring vårt röda hus. Snön ligger vit och ren. Inomhus har vi det varmt och skönt. Granen är klädd och skinkan griljerad. Vad kan man mer önska?

Hoppas tomten hittar hit i år också!

God Jul till er alla!

En jultavla

En liten tavla står lutad mot väggen på min kökshylla. Den har jag ärvt från mor.

Den som gjort tavlan var min mors farfars far, Hans Haglöf, en omtyckt fiolspelman som dessutom var duktig att måla och att skriva både noter och melodier. Denna tavla målade och diktade han till sin sonhustru Carolina i julgåva 1873. Carolina var min mors farmor. På tavlan är det skrivet med snirklig vacker stil, och målningen av rosenbuketten i akvarell är utsökt. Så här skriver han:

Ett litet Suvenir till jul.

Innehållande en önskan till Carolina Gustafva

den 25 December 1873.

1.

Lycka till de julefröjder.

Som dig bäst upplifva kan.

Så att du på glädjens höjder.

Får en tjusning, som är sann!

2.

Denna önskan jag blommerar.

Den till julklapp vill jag ge.

Som nu hjertligt gratulerar.

Att du rolig jul må se!

3.

Endast glädjen, det är gifvit.

Som kan göra lifvet sällt.

Må den fröjd, jag föreskrifvit.

Följa dig, på lifvets fällt!

Jag är så glad över den. En ovärderlig tavla för mig.

.

Och jag vill önska alla, precis som han diktar... Att du rolig jul må se!

... fast lite rött finns det allt!

Jodå, i köket finns det lite rött till jul.

Julgardinerna har hängt med sen första julen i torpet. De hör till!

Och minsann, ser man inte några röda hjärtan här och var! På gardinerna...

Och på skåpdörren...

... och så rutiga hjärtat på brödstången. Det som jag fick av rara Annika, Ditten och datten, för två år sen... eller rent av tre?

Och kuddarna i kökssoffan är röda... Så lite rött finns det allt!

Hoppas julhetsen inte drabbat er. Det blir en jul ändå, även om inte allt hinns med. Tiden tillsammans är ändå det allra viktigaste. Julkram till alla!

Med åren blir det allt mindre rött...

Förr om åren så knöt jag röda band om allt till jul... ris och kransar, gardiner, tomtar, burkar! Till och med hundarna har fått stå ut med röda rosetter på julafton. Med åren blir det allt mindre rött. Det känns som om jag är mätt på alla röda band.

Den här lilla trästaken hittade jag på loppis förra året. Då var den omålad, full med gammal röd stearin och kostade 15 kronor.

Jag målade den svart och i år har den fått några små pappersstjärnor som jag gjort av gamla bokblad. Satte först i röda band... men tog bort dem genast! Nej, jag gillar det lugna sparsmakade!

Hästen fick ett snöre istället för ett rött band. Den fina kungaboken är ett loppisfynd... förstås!

Men röda juläpplen, det tycker jag om!

Och på min gamla adventstavla är sista versen så här...

Vi se i fjärde ljuset
en stjärna underbar
den som ger tidens gåtor
ett evighetens svar

God fjärde advent önskar jag er alla. Och tack för att ni läser min blogg!

Julknutar... och alldeles för god kola!

Nu är julknutarna bakade, ett måste på vårt julbord. Med smör och ost... ack så goda!

Goda blev också kolorna, ja... onödigt goda... och superlätta att göra, fyra minuter i micron bara!

Jag gjorde en sats med vanilsocker i smeten och en med kakao. Hällde chokladkolan över vaniljkolan i en avlång form så att de blev tjockare än vanligt.

Microkola
50 g smör
3/4 dl sirap
3/4 dl vetemjöl
1 1/4 dl socker
1 msk kakao eller 1 tsk vaniljsocker

Lägg alla ingredienser i en hög microvänlig skål. Ställ in i micron utan att röra om. Värm i 1 minut på full effekt. Ta ut skålen och rör om noggrant. Sätt in skålen igen och värm i 2-3 minuter på full effekt. Häll smeten på ett bakplåtspapper i en avlång kakform och låt stelna. Skär kolan i lagom bitar innan den är helt kall och linda sen in kolorna i bakplåtspapper.

Julknutar 24 st
50 g smör
50 g jäst
3 dl mjölk + 2 dl vatten
1 msk socker
1 tsk salt
11 dl vetemjöl

Gör degen som vanligt, den blir ganska lös. Jäs i ca 40 min.
Baka ut och dela degen i 24 delar som rullas och formas till en knut.
Jäs i 30 min och pensla med ägg och strö på vallmofrö.
Grädda i 225 gr ca 8 min. Låt svalna under duk.

Lycka till!
Efter plusgrader och blåst i flera dar så är nästan all snö borta. Måtte det bli lite kallare så det inte blir helt mörkt igen. Tycker synd om er som inte har nån snö alls. Ingen vill väl ha en grön jul?

Ha det gott och ät inte upp all kola före jul!

Då i vårt mörka hus...

... stiga med tända ljus...

... Sankta Lucia, Sankta Lucia.

En liten egenhändigt knåpad luciakrona på påskliljeflickan får symbolisera luciadagen här i vårt röda hus.

Hoppas ni får en fin och ljus dag.