Ledsen

Det är tungt att upptäcka att den man värderat högt inte är den man trodde. För mig är rättvisa viktigt... oavsett vad det än gäller. Jag blir så ledsen och inget kan jag göra. Men mest ledsen blir jag av att det är jag som förorsakat allt.

Tack för alla styrkekramar!

Väntan

Dagarna segar sig fram när man väntar. Vi går här och trampar och mår inget vidare någon av oss. Eftersom vi inte är ovänner så går det hyfsat men när en separation väl är bestämd så vill man ha ett snabbt avslut. Jag har inte inflytt förrän första maj och vägen dit känns oändlig.

I helgen som gått var jag hos döttrarna i Falun och fick då tillfälle att titta på min blivande lägenhet igen. Jag kommer inte ihåg så mycket från första gången så jag blev angenämt överraskad över att den såg ännu bättre ut än jag mindes! Så rymlig och ljus... solen strålade in genom fönstren och den kändes varm och inbjudande. Det är skönt att veta att man har goda möjligheter att trivas.

Jag är en usel bloggvän just nu... har inte riktigt orken att titta in till er. Men det blir bättring snart... när jag får mer ro. Jag tackar er för allt stöd jag får, jag känner värmen i kommentarerna. Tack från hjärtat!

Mellantid...

Det vi mest behöver efter denna långa rejäla vinter har vi fått. Vackra dagar med flera plusgrader... härligt! Takdropp och sol på hundpromenaden, fågelkvitter och dunsar av snö som faller från träden. En stund på trappen med näsan i solen.

Jag sorterar, åker till återvinningen med bilen fylld av bra-att-ha-saker, hamstrar banankartonger, packar och ställer på hög. Jag har god tid på mig, flytten går inte förrän 1 maj. Det är långt dit. Väldigt långt...

Har äntligen fått tag på en lägenhet. En lägenhet med balkong som jag nog tror kan bli trivsam. Den ligger i ett privatägt litet hyreshus, ganska centralt, bara fem minuters promenadväg till centrum. Utanför balkongen finns en liten park och området är lugnt. Men ändå blir det stor omställning, jag har bott här vid vägs ände i tio år. Men valet är mitt eget och det kommer att bli bra. Ändå är det tungt att lämna allt.

Jag är så tacksam för alla kommentarer och mejl jag får! Ni stöttar, tröstar och lyfter mig och framför allt, ni förstår... Tack för all empati och alla kramar... ni är underbara!

Förändring

Jag lever i ett kaos nu. Mycket har hänt på kort tid. Och ändå har det pågått länge.

Ibland blir drömmar och förhoppningar tillintetgjorda. Kanske har tiden runnit ut? Livet har än en gång valt annan riktning... nej, det är jag själv som väljer att gå en annan väg. Men beslutet har varit ångestfyllt och svårt.

Jag kommer att flytta från vårt röda hus. Från trädgård och glädjehus. Från Gubbe och hundar. Nisse och jag flyttar hem till Falun. Min längtan till barn och barnbarn, till släkt och vänner, till det mångfaldiga kulturella utbud som jag saknat här, till allt det som finns i min barndoms stad, är stark. Här har jag nu bott i 10 år och vi har byggt upp ett fint liv tillsammans men min längtan tillbaka har bara blivit större med åren. Jag tänker inte fördjupa mig i förklaringar, privatlivet är bara mitt eget.

Eftersom min blogg betyder mycket för mig så kommer jag fortsätta, så småningom med en ny blogg men ännu fortsätter jag i Vårt röda hus. Kanske inte med lika många inlägg och kanske inte med så många besök hos er... men jag fortsätter.

Det är svårt att lämna allt. Och det är svårt att veta att man gör många ledsna. Därför är det tungt nu. Men ändå ser jag ljust på framtiden och önskar bara att alla gjorde det.

Tack för de uppmuntrande ord jag fått. Det är gott att ha vänner.