Höst i paradiset

Nu är det höst i mitt paradis. Ännu vajar traskronan lojt i vinden. Det mesta är inplockat och undanställt. När päronträdet släppt sina blad börjar krattningen och det mesta av löven använder jag som täckning för känsliga växter.

Årets höstkransar, bundna av lingonris, ljung, astilbevippor och nypon, hänger nu på pardörrrarna. Snart ska fågelstugan och fröautomater plockas fram. Och fågelboken... ifall det kommer någon okänd pippi på besök.

När hösten kommer så går tillvaron in i en lugnare fas. Min läslust blir ännu mer påtaglig. Jag får mer tid att tänka, lättare att andas... och känna tacksamhet över livet. Tänk så bra jag har det i mitt paradis. Och tänk så mycket elände och fruktansvärda saker det händer runt om i världen...

Att känna glädje i vardagen är inte alla förunnat. Så mycket jag har att vara tacksam över!

Hoppas ni också har en höst att njuta av. Lev väl mina vänner och försök att andas med sänkta axlar.

Höstfint på trappen

Eftersom den sista dagen i september tog farväl med så soligt och skönt väder så passade jag på att göra lite höstfint på trappen.

Den vita ljungen hade jag planterat tidigare men för att mjuka upp det vita så satte jag i en mossig äppelgren och några torra fröställningar av plister.

En betongkotte får kika fram lite mitt i det hela.

Nu kan det vara såhär ända till jul. Då kanske en tomte hoppar ner bland ljungen, vad vet jag?

Nu önskar vi oss en vacker och krispig oktober... inget mer regn, eller hur?

Att såga ner eller inte?

Ett av våra äppelträd har levt på lånad tid länge. I våras blev hälften av grenarna akut nedtagna eftersom de hotade att braka ner i hästhagen.

Återstoden har stått på vänt... såga ner hela... eller?

Inte mycket att se just nu... 

Min plan för nästa sommar innefattar ett glest högre staket som börjar bakom trädet och fortsätter ner mot höger. Ett staket som ska målas i Falu svart efter inspiration härifrån. Kanske kan det nu grenlösa trädet passa för en Honungsros att klättra i? Framför staketet tänkte jag plantera de växter som nu har sitt tillfälliga viste i jordgubbslandet. Ett högre staket gör att de vänder sin rätta sida mot oss samtidigt som det skärmar av lite och gör att det blir gynnsammare förhållanden för växterna.

Jag får grunna vidare... har ju hela vintern på mig! Och visst är det roligt att fundera och planera...

Krukspejningen ligger nere just nu eftersom färgen var slut när jag skulle köpa mer. Hoppas den kommer hem innan det blir för kallt att vara utomhus och spreja. Annars kommer det en ny vår även för det projektet...

Jag är så glad för alla snälla kommentarer jag får! Tack alla! En bra fredag och en fin hösthelg önskar jag att ni får!

Något att vila ögonen på...

Fortfarande blommar det här och var i höstträdgården. Min tagetesrabatt är ännu vacker om än något bedagad. Nu är det ringblommornas tid! De har nästan trängt undan tagetesen och vill helst ha hela rabatten för sig själva.

Men ännu sträcker linnétagetesen sig hög och gracil över hela härligheten. Ingen har väl kunnat undgå min glädje över att jag har den i min ägo? Frön är tagna så jag har säkrat nästa år!

Bland kryddtagetesen blommar en senkommen bergklint... kanske en hälsning om kommande säsong då jag hoppas att det blir den maffiga bergklintrabatt jag önskar mig!

Så när jag står vid diskbänken och tittar ut genom fönstret så har jag hela den glada rabatten att vila ögonen på!

Som så många andra just nu så kurerar jag en förkylning som kom som ett brev på posten efter semesterresan. Men allt har sin tid...

En glad hösthelg önskar jag er alla och hoppas att ni också har något att vila ögonen på!

Välsignade malvor... och om att gräva guld

Måste få visa mina malvor igen som är helt fantastiska. De bara blommar och blommar. Här fyller de ut hela pionrabatten med sina rosa sidenkjolar! Visst är de helt makalösa?

Om någon vill ha malvafrön så mejla mig, jag har hur mycket som helst! 

Vet ni... igår grävde jag guld! Så tyckte jag det kändes när jag fick gräva upp perenner i en rabatt som skulle tas bort. Vad sägs om bolltistel, daglilja, astilbe, vit kransveronika och lungört! Så nu måste det bli en ny rabatt igen. Jag vet redan var! Tack snälla Birgitta!

När jag kom hem med mina skatter grävde jag ner dem i gamla jordgubbslandet där de tillsvidare får stå i väntan på sin nya rabatt. Kanske i vår... eller redan i höst?

Ha en fin start på veckan!

En krans av renfana på lillstugans dörr

Renfana har jag inte brytt mig om på många år. Kanske för färgens skull? Förr plockade jag och hängde buketter på tork och det luktade inte alls gott av dem!

Nu märker jag att det gula smyger sig på mer och mer och när jag fick syn på ett gult lysande bestånd så plockade jag av en stor bukett och band en krans till lillstugans dörr.

Vår lilla stuga kan härbärgera många personer och är bebodd mest sommartid. Under vintern bor mest pelargoner och andra övervintare här.

Kransen passar den gula dörren. Syns inte här men som är i behov av ommålning och ny kulör... kanske ett nästaårsprojekt? Har varit inne på grått men nu tvekar jag... kanske behåller vi den gula färgen trots allt? Hur skulle ni göra?

Jag har sytt klart ett lapptäcke och har börjat på nummer två. Snart kan jag visa dem i rätt miljö, som överkast till lillstugans sängar.

Solen skiner och dagen verkar blir fin denna första dag i september. Jag tycker att vi ska gilla läget och hälsa hösten välkommen, eller förhösten som jag väljer att kalla den här tiden. Mystiden börjar nu mina vänner! Ha det gott.

Jag har också liljor!

Så många vackra liljor jag sett, både i bloggar och hos vänner! Och jag har undrat varför inte jag har några i min trädgård? Men så kom jag på... jag har ju min Doftlilja!

Den har stått utanför Glädjehuset tidigare men nu fick den flytta upp till huset. Doften är himmelsk när man går förbi! Och jag har faktiskt en Doftlilja som övervintrat i rabatten också, den har tydligen legat där under flera år och har bestämt sej för att komma upp just i år. Jag vet att man ska plocka upp och förvara lökarna mörkt under vintern... men jag är dålig på sånt. Därför finns inga Dahlior hos mig heller.

Och så har jag minsann en lilja till för i våras köpte jag några små rotbitar av vit Afrikas lilja. Nu har de växt till sig och jag är så förväntansfull om det kommer att bli nånting av dem! Vet att det tar flera år innan de blommar. Den ska få stå i svala lillstugan tillsammans med pelargonerna i vinter. Sen får vi se...

Idag blir det målning av ett loppisfynd som stått till sig på vinden ett tag och som jag ska sälja sen... kanske. Och i morgon får jag kärt besök av dotter Å... det ser jag fram emot!

Må så gott och ta hand om er!

Ibland tror man inte sina ögon!

Igår gick jag ut för att skörda lite bondbönor. Tänkte göra Per Morbergs sallad på färska bondbönor och tomat. Det verkar bli grillväder ikväll och då skulle det passa med den här salladen som tillbehör. Tog några pyttepytterödbetor också, tomater förstås och lite squash när jag ändå hade plats i bunken. Jag brukar vilja ha squashen någorlunda små för då tycker jag de är krispigast och godast.

Det var då, när jag stod med huvudet i förra årets kompost där den stickiga squashplantan bor, som jag hoppade högt och trodde jag sett ett djur med grönspräcklig rygg trycka därnere... hjälp! När jag tittade försiktigt igen på behörigt avstånd så såg jag den här...

En superstor squash var det som höll på att skrämma livet ur mig! Jag fick hämta kniv för att skära loss den och den var tung kan jag lova. Snudd på tre kilo och 51 lång! Som en nyfödd bebis...

Jag lade min lagom stora på ryggen ovanpå bjässen. Har ni sett på maken? Nog kan de bli stora... men så här stora? Har ni varit med om nåt dylikt? Och vad ska jag göra med tre kilo squash?

Om bondbönesalladen blir så god som jag tror så ska ni få receptet. Ha en trevlig och solig helg!

I malvornas tid

Nu är det malvornas tid. När jag kom hem efter att ha tillbringat några fina dagar med barnbarnet Ella i Falun så hade de slagit ut. Malvan är, efter pionen, den mest älskade i min trädgård.

Ljuva, spröda, fulländade! Och färgen... skirt skimrande rosa... Dessutom dyker de upp och fyller ut på de mest oväntade ställen. Jag tycker malvorna är helt oemotståndliga!

Malvor blir jag aldrig besviken på! Och i år är de vackrare än nånsin...

Jag har inte öppnat min dator på flera dagar, skönt att ta semester från sin last ett tag. Så nu har jag mycket att ta igen... Tack för alla härliga kommentarer jag får! Ni ska veta att ni sätter guldkant på min tillvaro! Hoppas ni har det gott och får en fin vecka!

Vilken sort jag har? Ingen aning! Men som ni förstår så frösår de sig rejält. 

Redskapsboden är klar

I början av sommaren byggde Gubben klar redskapsboden och nu är den färdigmålad. Den står där gamla växthus fanns, på baksidan av lillstugan, och är byggd ovanpå muren till det.

Där har vi alla redskap och jag har hyllor med krukor, snören, jordsäckar och allt vad man nu behöver för trädgårdsskötsel. Ett fönster är insatt på gaveln så man behöver inte treva sig fram därinne.

På utsidan har jag skruvat in en gammal mässingskran, fast bara som dekoration. Letar nu efter en väggfast liten ho att sätta under.

Kära Gubben hälsar och tackar överväldigad för alla grattishälsningar han fått! Och det vackra vädret... ja, det försvann precis när gästerna anlände. Då öppnade sig himmelens portar och flera präktiga störtregn med åska prickade oss. Med stugan full av gäster blev det en jättetrevlig kalasdag och till kvällen slutade det regna så vi kunde grilla och sitta ute och äta och det var till och med varmt och skönt!

Det vita där bakom är en nytvättad kalasduk som fladdrar på strecket!

I tagetesrabatten har ringblommorna börjat blomma och är det en rabatt jag är nöjd med så är det denna!

Ha en fin vecka!

Glädjehuset i tidig morgonsol

Sol idag... och varmt! Jag skyndade mig ut i tidig morgon för att ta lite bilder i Glädjehuset när solskenet silar in så vackert.

De rosa mårbackapelargonerna trivs här bättre än de vita. Tror det blir lite för mycket värme åt dem.

Några tomater blir det allt! Medvetet odlar jag inte mycket. Här ska vara lagom växtlighet. Väntar på vindruvan som har börjat sin klättring i taket.

 Gurkplantan växer så det knakar... ser ni gurkorna? Så knaprigt goda!

Olivträdet, som jag medvetet lät vara obeskuret för att det kanske skulle blomma, har inte blommat i alla fall! Men det är vackert som det är och har växt rejält.

Här bor också min pippi... ingen riktig utan min egentillverkade, en kompis som följt mig sen tidigt 80-tal då jag hade min aktiva keramikperiod.

Hittills i sommar har det varit extremt tråkigt väder hos oss. Men Glädjehuset är inte bara till glädje när det regnar eller blåser!

Hoppas, hoppas att värme och sol lyser på alla idag!

Igår var det... så länge

När vi flyttade till vårt röda hus för nio år sen så var det speciellt två av de gamla äppelträden som var dåliga. Ett tog Gubben ner ganska omgående men det andra fick stå kvar... så länge.

Igår när det började blåsa fick jag av en tillfällighet se en stor spricka i hela stammen, nerifrån och upp. Och den vidgade sig vid varje vindstöt! Hjälp...

Den grövsta grenen hängde över grannens hästhage så stolpar och tråd måste i hast tas ner och Gubben balanserade på stege med motorsåg... Jo, det gick bra! Men det var i sista sekunden...

I höst får vi fälla resten. Jag saknar det redan.

Ser ni sprickan i stammen? Igår glipade den rejält må ni tro!

Blåser gör det idag också. Och mer regn ska vi få. Jordgubbarna har möglat bort och i odlingslådorna växer det dåligt. Aldrig tidigare har jag varit med om liknande regnmängder. Ska det inte vända snart?

Hoppas ni har bättre väder!

Tagetesrabatten... och hjärtevinnarna!

Lasagnerabatt, tagetesrabatt, bergklintrabatt... kärt barn har många namn! Just nu är den en mycket våt tagetesrabatt.

Mina tagetes har jag drivit upp själv, förutom kryddtagetesen som jag köpt. Den högre gracila tagetesen har jag fått från Anna Vattenkanna och är en gammal sort, en Linnétagetes. Den kommer jag att ta frön ifrån, var så säker på det.

Snart är det en ringblommerabatt också! Och jag säger bara... varför krångla till det? Lasagnemetoden är verkligen att rekommendera. Titta här hur det började.

I går kväll blev vinnarna av zinkhjärtana lottade. Och det var många lotter, närmare bestämt 192 stycken! Så jag fick använda mig av en slumpgenerator som drog två vinnare...

Det största hjärtat vann lott 180 ... Gamla Affären! Och det mindre, lott 4, gick till  Om allt och inget, loppis och inredning!

Grattis till er båda! Mejla era adresser så skickar jag era hjärtan snarast. Och tack till alla som deltog och tack alla nya följare... så roligt att ni vill följa min blogg!

Ha en jättefin dag!

Saknade höstanemoner... och lön för mödan

I den här rabatten hade jag åtta fint blommande ljusrosa höstanemoner förra året. I våras så upptäckte jag att alla var döda. Bara torra pinnruskor som gick att lyfta upp ur jorden som ingenting. Saknaden är stor. Kanske jag planterar nya i vår... eller kanske något annat i höst. Vad skulle ni välja som är härdigt och bra i zon 5?

Mellan skurarna har jag grävt bort gräset som tagit över i grusgången. Och jag tycker jag fick lön för mödan!

Borde ha gjort det för länge sen... men nu är det gjort. Gillar gruset jättemycket!

Eftersom det titt som tätt är ruskväder så har jag rumsterat om inomhus. Närmare bestämt gjort en rockad i matrummet. Men det berättar jag mer om en annan dag.

Hoppas ni får en fin helg!

Käraste Sarah

Varvat med åska, kom mer regn igår och ytterligare 20 mm störtade ner på några timmar. Att överhuvudtaget några växter klarade sig är ett under.

Pionerna är segare än man tror. Fast nog ligger flera ner. Sarah Bernhardt, den älskligaste av alla, orkar inte hålla huvudet uppe längre.

Så nu tog jag fram saxen igen och klippte av de tyngsta. De sprider sin goda doft i hela huset.

Käraste Sarah. Den vackraste av alla vackra...

Några knoppar som precis slagit ut knipsade jag också av. De hänger på ett snöre i köket nu. Torkade behåller de sin färg bra och är fina att dekorera med i vinter. Jag tycker att de är så vackra där de hänger... och jag kan njuta av dem medan jag stökar i köket.

Må så gott, alla vänner!


Om man vill behålla färgen maximalt så torkar man pioner hängande, en och en, luftigt och torrt på en mörk plats. Men vem vill inte se och njuta av dem under tiden?