Det har varit mycket prat om Lucia, sjungande och övande av allt ifrån hur man ska gå till hur man håller händerna. Storebröderna har försökt lägga sig i och komma med råd, men det har de inget för - lillasyster vet precis hur det ska vara!
Idag firas det lucia på dagis och som uppladdning fick hon följa med till Domkyrkan och kolla in deras luciatåg igår.
Varje år har Uppsala domkyrkas flickkör tillsammans med Collegium Cantorum en luciakonsert. Det var första gången jag var där och det var otroligt vackert! J2 var så förväntansfull och alldeles stum av beundran när luciatåget med alla levande ljus kom in. Sedan började hon sjunga med i de sånger hon kände igen och njöt i fulla drag. Men efter ett tag började hon undra när de skulle sjunga "En sockerbagare" . När den aldrig kom blev hon så uttråkad att hon somnade! Lagom tills luciatåget tågade ut väckte jag henne , så hon fick höra luciasången igen. Och så långt var allt frid och fröjd. Men sen...
Oj, oj, oj, vad hon blev arg att lucian försvann! Hon ville lyssna mer! Först vägrade hon klä på sig ytterkläderna, sen vägrade hon gå ut ur kyrkan... Sån tur var kunde jag locka henne med den fina julkrubban där figurerna var lika stora som henne själv. Den var rolig en stund. Men sen var vi tvugna att gå...
"Jag vill höja meja, jag vill höja meja" skrek hon hela vägen till bilen. Jag fick tvinga in henne i bilen och snabbt sätta fast henne för att hon inte skull hinna smita ut. Sen gallskrek hon HELA vägen hem (ca 2mil)....
Jag som hade tänkt att vi skulle ha så roligt och mysigt tillsammans. Så kan det gå :(
Det är inte alltid man förstår sig på de små...
Men idag är det nya tag! Lucia på dagis, som sagt. Hoppas bara de låter henne sjunga så länge hon vill och inte försöker få henne att gå ut när det är slut, för då vet de inte vad som väntar... ;)
Kram Pernilla