Jag gillar inte country.
Jag gillar Dolly Parton.
Hennes country kan jag stå ut med.
Hon har gjort en del filmer också.
Som jag gillar.
9 to 5 t ex, den är bra!
En som inte är fullt så bra är The Best Little Whorehouse in Texas.
Men den har en scen som jag tokgillar.
Här finns boots, hattar och lite countryrytmer gömda.
Men det kräver att ni koncentrerar er på att lyssna på musiken ...
Visar inlägg med etikett musik- o fotoautomaten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett musik- o fotoautomaten. Visa alla inlägg
01 juli 2011
23 juni 2011
MusikoFotoautomaten - hyllning till svenska sommaren
Visst finns där en hel del hurtiga sommarvisor, plågsamma som myggor efter några lyssnanden, men ofta tycker jag att de svenska sommarvisorna är lite vemodiga i sin ton.
Peter Lundblad har jag älskat sedan han tonsatte Vem ska trösta Knyttet 1978. Den här låten är en av hans allra bästa:
Så har vi en hyllning inte bara till sommaren, utan även till Gotland:
Och så, som stockholmare kan man ju inte annat än älska denna hyllning från ett värmländskt lingon i ett cocktailglas:
Peter Lundblad har jag älskat sedan han tonsatte Vem ska trösta Knyttet 1978. Den här låten är en av hans allra bästa:
Så har vi en hyllning inte bara till sommaren, utan även till Gotland:
Och så, som stockholmare kan man ju inte annat än älska denna hyllning från ett värmländskt lingon i ett cocktailglas:
20 juni 2011
MusikoFotoautomaten - regn eller solsken
Äntligen kom regnet till mitt uttorkade Stockholm. Men nu räcker det! Nu vill jag ha sol igen!
Min absoluta favoritlåt när det gäller regn vill inte bli inbäddad, så ni får klicka på länken. Den här kan jag inte sitta still till, den är en suverän danslåt! Och videon är så skön!
Mika med Rain
Och så kan man ju skrika ut refrängen med emfas!
En solig godbit som det är svårt att sitta still till är:
Min absoluta favoritlåt när det gäller regn vill inte bli inbäddad, så ni får klicka på länken. Den här kan jag inte sitta still till, den är en suverän danslåt! Och videon är så skön!
Mika med Rain
Och så kan man ju skrika ut refrängen med emfas!
| Mika i Annexet mars -10 |
En solig godbit som det är svårt att sitta still till är:
10 juni 2011
MusikoFotoautomaten - talande texter/stora musiker vi minns
En stor musiker med talande texter, jo jo. Känner ni till Víctor Jara?
Han var en chilensk vissångare, teaterregissör och lärare.
Han sjöng om kärlek, politik och social rättvisa och startade en populärmusikalisk revolution under Allendes tid i Chile.
Han tillfångatogs i samband med den militära kuppen 1973 och fördes till Estadio Chile, fick händer och revben sönderslagna.
Han sköts med 41 kulspruteskott.
Han är en en symbol för kampen för mänskliga rättigheter och rättvisa i hela Latinamerika.
2003, trettio år efter kuppen, byttes namnet på Estadio Chile till Estadio Víctor Jara.
Min favoritsång, här sjungen på svenska av Cornelis Vreeswijk:
Han var en chilensk vissångare, teaterregissör och lärare.
Han sjöng om kärlek, politik och social rättvisa och startade en populärmusikalisk revolution under Allendes tid i Chile.
Han tillfångatogs i samband med den militära kuppen 1973 och fördes till Estadio Chile, fick händer och revben sönderslagna.
Han sköts med 41 kulspruteskott.
Han är en en symbol för kampen för mänskliga rättigheter och rättvisa i hela Latinamerika.
2003, trettio år efter kuppen, byttes namnet på Estadio Chile till Estadio Víctor Jara.
Min favoritsång, här sjungen på svenska av Cornelis Vreeswijk:
05 juni 2011
MusikoFotoautomaten - sommaraktiviteter
Om man inte själv ägnar sig åt denna aktivitet, så ser man minsann att många andra gör det - och då gärna just på sommaren!
Själv har jag tänkt tillbringa några veckor i Italien...
Själv har jag tänkt tillbringa några veckor i Italien...
30 maj 2011
MusikoFotoautomaten - Bob Dylan för mig
Visst kan man låtarna.
Dylans alla pärlor.
Men jag lyssnade aldrig direkt på honom.
Däremot såg jag filmen. Den poetiska I'm Not There, där olika skådespelare gör olika tolkningar av Dylan. Den gillade jag skarpt!
Och så finns de som gör covers.
Som Bryan Ferry! När hans cd Dylanesque gavs ut för några år sedan, sändes ett program med honom på SVT.
Och jag tänkte att:
”tänk att SVT sänder ett sådant här reklamprogram”.
Och jag tänkte att:
”tänk att han fortfarande sjunger sådär fantastiskt annorlunda”.
Och jag tänkte att:
”tänk att han kan få låtarna att låta som sina egna”.
Och jag tänkte att:
”tänk att det låter så bra, det är inte alltid man faller så pladask för en låt”.
Just då säger maken:
- En del låter ganska konstigt.
Gissa varför jag gick ensam på Cirkus och såg Bryan Ferry ikväll?
Dylans alla pärlor.
Men jag lyssnade aldrig direkt på honom.
Däremot såg jag filmen. Den poetiska I'm Not There, där olika skådespelare gör olika tolkningar av Dylan. Den gillade jag skarpt!
Och så finns de som gör covers.
Som Bryan Ferry! När hans cd Dylanesque gavs ut för några år sedan, sändes ett program med honom på SVT.
Och jag tänkte att:
”tänk att SVT sänder ett sådant här reklamprogram”.
Och jag tänkte att:
”tänk att han fortfarande sjunger sådär fantastiskt annorlunda”.
Och jag tänkte att:
”tänk att han kan få låtarna att låta som sina egna”.
Och jag tänkte att:
”tänk att det låter så bra, det är inte alltid man faller så pladask för en låt”.
Just då säger maken:
- En del låter ganska konstigt.
Gissa varför jag gick ensam på Cirkus och såg Bryan Ferry ikväll?
18 maj 2011
MusikoFotoautomaten - kärlek
Jisses, här sitter jag och glömmer bort veckans kärlekstema, fast nästan hela inlägget är klart! Jag försökte förgäves komma på en gammal favoritlåt och i väntan på det lät jag inlägget vänta.
Ikväll gav jag upp, tänkte att jag får lägga in det jag har (jag brukar ju gnälla på de som lägger in för många videos eftersom inläggen blir svårladdade) och då - såklart - som en blixt från klar himmel säger man ju. Plötsligt visste jag bara vilken låt det var!
Men jag börjar som jag lovade, med Schweiz bidrag till ESC i lördags, en söt och trallvänlig kärlekssång som kom sist i finalen!
Därefter en riktig godbit. Jason Mraz är en klar favorit, jag såg honom på Fryshuset för något år sedan och irriterar mig väldigt på att han bara åkte till Danmark förra året. Vill ha mer! Om jag förstått rätt så finns inte denna underbara låt på någon cd heller:
Åter till Jim Croce. Fantastiske man! Underbar text, underbar melodi. Underbar mustasch!
En barndomssynd - detta var innan jag upptäckt Bruce, som ni nog kan ana... Ack ja, det var tider det!
Och så den jag letade efter. Inte sjutton heter han Hansson, som jag förgäves googlade på. Harry Nilsson, såklart. 1972 och har inte rostat än!
Ikväll gav jag upp, tänkte att jag får lägga in det jag har (jag brukar ju gnälla på de som lägger in för många videos eftersom inläggen blir svårladdade) och då - såklart - som en blixt från klar himmel säger man ju. Plötsligt visste jag bara vilken låt det var!
Men jag börjar som jag lovade, med Schweiz bidrag till ESC i lördags, en söt och trallvänlig kärlekssång som kom sist i finalen!
Därefter en riktig godbit. Jason Mraz är en klar favorit, jag såg honom på Fryshuset för något år sedan och irriterar mig väldigt på att han bara åkte till Danmark förra året. Vill ha mer! Om jag förstått rätt så finns inte denna underbara låt på någon cd heller:
Åter till Jim Croce. Fantastiske man! Underbar text, underbar melodi. Underbar mustasch!
En barndomssynd - detta var innan jag upptäckt Bruce, som ni nog kan ana... Ack ja, det var tider det!
Och så den jag letade efter. Inte sjutton heter han Hansson, som jag förgäves googlade på. Harry Nilsson, såklart. 1972 och har inte rostat än!
13 maj 2011
MusikoFotoautomaten - ESC 2011
Jag har haft fullt upp denna vecka och när jag äntligen kan skriva i bloggen så strular Blogger/Blogspot! I sista stund lägger jag här in det som var förra veckans tema i Musik- och Fotoautomaten:
Mina fyra favoriter i ESC - och tänk att de alla gick till final!
Först ut är det Clash-inspirerade bidraget från Moldavien, men gissa om de förvånade mig och chockade ganska många när de sedan stod på scen i sina jättestrutar! Det var något helt annat än den här videon:
En ljuvligt pompöst överdriven euroschlager som förstörs på ett helt underbart sätt av en rappare - ja, jag gillar Greklands bidrag, snacka om känsla!
Sedan gillar jag den mer lättillgängliga låten från Rumänien, en låt med samma tema som den finska tråkmoppen (ja, jag tycker att finnen är damdamdamtrist):
Och så är det ju tjejerna, finstämda Anna från Schweiz och suggestiva Lena från Tyskland... jag väljer Lena denna gång, så kan jag ta Anna till nästa tema - det är ju redan på gång eftersom jag är så sen...
Mina fyra favoriter i ESC - och tänk att de alla gick till final!
Först ut är det Clash-inspirerade bidraget från Moldavien, men gissa om de förvånade mig och chockade ganska många när de sedan stod på scen i sina jättestrutar! Det var något helt annat än den här videon:
En ljuvligt pompöst överdriven euroschlager som förstörs på ett helt underbart sätt av en rappare - ja, jag gillar Greklands bidrag, snacka om känsla!
Sedan gillar jag den mer lättillgängliga låten från Rumänien, en låt med samma tema som den finska tråkmoppen (ja, jag tycker att finnen är damdamdamtrist):
Och så är det ju tjejerna, finstämda Anna från Schweiz och suggestiva Lena från Tyskland... jag väljer Lena denna gång, så kan jag ta Anna till nästa tema - det är ju redan på gång eftersom jag är så sen...
Men vem som vinner? Jag sätter en slant på Irland!
29 april 2011
MusikoFotoautomaten - sol och gröna vyer
| Vitsippor i Hjo Stadspark på långfredagen |
Ibland behöver man knappt skriva text i bloggen. Sol och gröna vyer har vi väl alla längtat efter den långa mörka kalla vintern? Och nu har vi fått - i ett gudomligt överflöd!
Två klassiker bjuder jag på till temat, varav den ena i två moderna tappningar.
Först ut är en prisad "bästa debutpopulärproduktion", Små lätta moln från 1969. Pugh Rogefeldt, Jojje Wadenius, Loffe Carlsson spelade på LP:n Ja dä ä dä!
Perfect day skrevs av Lou Reed 1972, producerades av David Bowie och fick ny popularitet som filmmusik i Trainspotting. Den fantastiska version jag här visar spelades in som reklam för och av BBC, angående licensavgift (Jmfr "Vill du ha en snigel på ögat" resp "Tack för att du betalar din tv-avgift"). Den gavs sedan ut som singel till förmån för Children in Need och drog in £ 2 125 000.
När Susan Boyle skulle sjunga samma sång i America's Got Talent fick hon med kort varsel ställa in framträdandet då Lou Reed påstås ha vägrat låta henne sjunga hans sång. Uppenbarligen hade det med licenspengar att göra och Lou Reed själv var inte inblandad utan ställde senare upp och producerade hennes musikvideo - inspelad vid Loch Lomond (Storbritanniens största sjö - och den är då inte stor...).
| En soligare bild av Loch Lomond och Lilleman 2004 |
24 april 2011
MusikoFotoautomaten - budskap/omtanke
Veckans musiktema är budskap/omtanke
och jag ger er en bit av mitt hjärta.
Var rädda om varandra!
16 april 2011
Musikofotoautomaten - musiker med attityd
Damon Albarn från Blur skapade tillsammans med tecknaren Jamie Hewlett det virtuella bandet Gorillaz, bestående av de animerade bandmedlemmarna 2D (sång, keyboard), Murdoc Niccals (bas) Noodle (gitarr, keyboard och ibland sång) och Russel Hobbs (trummor och slagverk).
Musiken är en blandning av många olika musikaliska stilar, med Albarn som fast punkt. I de fantasifulla videorna och på bandets hemsida kan man utforska Gorillaz fiktiva universum.
Genombrottet kom med singeln Clint Eastwood 2001 och debutalbumet från samma år sålde i över sju miljoner exemplar.
När dottern och jag åkte till vänner i Yorkshire på höstlovet 2005 skulle Gorillaz spela i Manchester. Vi lyckades få biljetter och en mycket underhållande och omtumlande upplevelse. Rent magisk. Musikerna syntes bara i silhuett bakom en ridå/duk där de starka videofilmerna visades. Framför duken uppträdde körer, gästartister och extra musiker.
I Dagens Nyheter ägnades en helsida åt fenomenet.
Musiken är en blandning av många olika musikaliska stilar, med Albarn som fast punkt. I de fantasifulla videorna och på bandets hemsida kan man utforska Gorillaz fiktiva universum.
Genombrottet kom med singeln Clint Eastwood 2001 och debutalbumet från samma år sålde i över sju miljoner exemplar.
När dottern och jag åkte till vänner i Yorkshire på höstlovet 2005 skulle Gorillaz spela i Manchester. Vi lyckades få biljetter och en mycket underhållande och omtumlande upplevelse. Rent magisk. Musikerna syntes bara i silhuett bakom en ridå/duk där de starka videofilmerna visades. Framför duken uppträdde körer, gästartister och extra musiker.
I Dagens Nyheter ägnades en helsida åt fenomenet.
14 april 2011
MusikoFotoautomaten - instrumentalt
Rock eller klassiskt i instrumentell version vill Pialotta se och höra denna vecka.
Min artist är unik. Passar kanske inte riktigt in i varken klassiskt eller rock, men är en föregångare vad gäller instrumentell, elektronisk musik. Lägg till en fenomenal lasershow och upplevelsen är total.
Denna vecka är vi två som skriver om Jean Michel Jarre.
Jag har sett honom live fyra gånger nu, varje gång har varit unik.
För två år sedan åkte vi till Jylland och såg två konserter i rad, det är därifrån bilderna kommer. Året innan såg jag honom på Cirkus här i Stockholm, en retroshow utan lasereffekter. Men i Danmark var det fullt pådrag. Härligt! Bra platser hade vi och bra ljud var det. Basen gick upp i fötterna och benen – ja, hela min stol skakade som på 4D-bio. Jag var mäkta imponerad ända tills jag insåg att det var mannen bredvid mig som diggade så fysiskt att hela min stol rörde på sig!
I höst kommer han till Hovet. Det blir maffigt. Igen!
Däremot missade jag när Globen invigdes och Jarre stod för lasershowen på dess yta.
J M Jarre är generös med gratiskonserter, har minst fyra världsrekord i publikantal. 1997, samma dag som prinsessan Diana begravdes, spelade han inför 3,5 miljoner i Moskva och dedicerade en av låtarna till prinsessan. Nyårsnatten 1999 fick pyramiderna i Gaza vara bakgrund till en musik- och lasershow baserad på egyptisk mytologi om solens påverkan på människan.
På rymdfärjan Challenger skulle en av astronauterna spela saxofon i rymden, en viktlös spelning som skulle direktsändas under Jarres konsert. Så blev det inte, flera av er minns säkert bilderna från olyckan.
En dag hoppas jag kunna vara med om en utomhuskonsert typ denna i Paris, med La Defense som magnifik dekor.
Min artist är unik. Passar kanske inte riktigt in i varken klassiskt eller rock, men är en föregångare vad gäller instrumentell, elektronisk musik. Lägg till en fenomenal lasershow och upplevelsen är total.
Denna vecka är vi två som skriver om Jean Michel Jarre.
Jag har sett honom live fyra gånger nu, varje gång har varit unik.
För två år sedan åkte vi till Jylland och såg två konserter i rad, det är därifrån bilderna kommer. Året innan såg jag honom på Cirkus här i Stockholm, en retroshow utan lasereffekter. Men i Danmark var det fullt pådrag. Härligt! Bra platser hade vi och bra ljud var det. Basen gick upp i fötterna och benen – ja, hela min stol skakade som på 4D-bio. Jag var mäkta imponerad ända tills jag insåg att det var mannen bredvid mig som diggade så fysiskt att hela min stol rörde på sig!
I höst kommer han till Hovet. Det blir maffigt. Igen!
Däremot missade jag när Globen invigdes och Jarre stod för lasershowen på dess yta.
J M Jarre är generös med gratiskonserter, har minst fyra världsrekord i publikantal. 1997, samma dag som prinsessan Diana begravdes, spelade han inför 3,5 miljoner i Moskva och dedicerade en av låtarna till prinsessan. Nyårsnatten 1999 fick pyramiderna i Gaza vara bakgrund till en musik- och lasershow baserad på egyptisk mytologi om solens påverkan på människan.
På rymdfärjan Challenger skulle en av astronauterna spela saxofon i rymden, en viktlös spelning som skulle direktsändas under Jarres konsert. Så blev det inte, flera av er minns säkert bilderna från olyckan.
En dag hoppas jag kunna vara med om en utomhuskonsert typ denna i Paris, med La Defense som magnifik dekor.
02 april 2011
MusikoFotoautomaten - svensk musiker som lämnat oss
Kunde skrivit om Barbro Hörberg - men det har jag ju redan gjort, i förra temabidraget.
Kunde skrivit om Monica Z - men det har andra gjort.
Kunde skrivit om Cornelis - men det är också redan gjort.
Sicken tur att jag har ett rymligt hjärta!
Olle Adolphson tar en stor plats där.
Vass och rapp, lyrisk och varm i sina texter.
Ibland skrev han musiken till andras texter, tänk bara på det lyckade samarbetet med Beppe Wolgers; Det gåtfulla folket, Mitt eget land, Okända djur...
Ibland skrev han svensk text till andras låtar; 34:an (♫ Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket in ♫)
Stockholmare ut i fingertopparna; Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken (bakom Riddarholmens vackra hus på mitt foto).
Ibland skrev han svensk text till andras låtar; 34:an (♫ Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket in ♫)
Stockholmare ut i fingertopparna; Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken (bakom Riddarholmens vackra hus på mitt foto).
Pappan, legendariske skådespelaren Edvin Adolphson, tyckte att Olle skulle bli jägmästare: "Du är så tankspridd och fumlig att det är lika bra att du går i skogen och lallar dina visor"
Min absoluta, absoluta favorit - till denna sjunger jag ut högt:
25 mars 2011
MusikoFotoautomaten - i fas med tiden
Veckans tema är en favoritartist som kanske varit försvunnen men nu är tillbaka med nytt material, i tiden.
Jag gör en variant på detta tema.
Väljer en favoritartist som inte kommer tillbaka med nytt material, men med nya tolkare.
Barbro Hörberg dog 1976, bara 43 år gammal. Hon var en viskompositör i klass med de bästa omtalade manliga. Hennes texter berör fortfarande, oavsett om de är fulla av vemod eller galghumor. Många går rakt in i hjärtat.
Jag skrev om en av hennes texter i ett körbärsblommande inlägg för två år sedan.
I onsdags var jag på Klara Soppteater. Då tolkade Albin Flinkas och Fredrik Meyer några av Barbros sånger och monologer. Det var alldeles underbart! (Albin spelar också Claude i Stadteaterns uppsättning av Hair - en föreställning jag ser fram emot att få se!)
Och har ni inte förstått förr varifrån min bloggtitel kommer, så kanske poletten föll ner nu!
Jag gör en variant på detta tema.
Väljer en favoritartist som inte kommer tillbaka med nytt material, men med nya tolkare.
Barbro Hörberg dog 1976, bara 43 år gammal. Hon var en viskompositör i klass med de bästa omtalade manliga. Hennes texter berör fortfarande, oavsett om de är fulla av vemod eller galghumor. Många går rakt in i hjärtat.
Jag skrev om en av hennes texter i ett körbärsblommande inlägg för två år sedan.
I onsdags var jag på Klara Soppteater. Då tolkade Albin Flinkas och Fredrik Meyer några av Barbros sånger och monologer. Det var alldeles underbart! (Albin spelar också Claude i Stadteaterns uppsättning av Hair - en föreställning jag ser fram emot att få se!)
Och har ni inte förstått förr varifrån min bloggtitel kommer, så kanske poletten föll ner nu!
19 mars 2011
MusikoFotoautomaten - schlager från barndomen
Två häften ur skattsamlingen, fulla med sångtexter. Väl genomlästa. Tejpade. Guld värda då. Nostalgi nu. Minns att jag kallade dem för Schalangernas schalanger. Det gör jag än i dag!
När jag var liten lyssnades det ganska sällan på schlager och pop hemma. Varje söndagsförmiddag spelade pappa klassisk musik, antar att det var något speciellt program som gick på radion då.
Men jag har en singel från 1968. Kan gissa att det var första året jag såg på Schlagerfestivalen, för så minns jag att den hette. Enligt Wikipedia bytte programmet namn till Melodifestival 1967...
Jag har också det årets brittiska bidrag som singel, det kom tvåa i Stora Schlagerfestivalen, slagen med ett futtigt poäng av Spanien.
Nog är de läckra, grabbarna? Vilka kläder, vilken scenshow.
Stilikoner.
13 mars 2011
MusikoFotoautomaten - vind och storm
"Du tror du äger jorden som du står på..."
Heléne Lundström
Roger Pontare
Nu är det inte vinden och stormen som ödelägger stora delar av Japan, men att naturens krafter är mångfaldigt starkare än människans - ja, det är något vi ofta behöver påminnas om!
(Pocahontas fick Oscar för Bästa filmmusik 1995.
"Colors of the Wind", fick samtidigt Oscar för Bästa sång.)
09 mars 2011
MusikoFotoautomaten - omtanke, kärlek och hoppfullhet
Jag väljer precis som Pialotta att låta Bruce Springsteen stå för omtanke, kärlek och hoppfullhet - detta trots att så många av hans texter är väldigt, väldigt svarta. Bruce har den unika förmågan att tydligt ta ställning och samtidigt sprida kärlek och hopp till både sin publik och till de utsatta människor som aldrig kan gå på hans konserter. Tänk bara på hans reaktion över myndigheternas och politikernas slapphet efter att Katrina ödelade stora delar av Louisiana!
Men jag börjar med den underbara kärleksfulla videon som gav svar på tal till alla spekulationer om att han skulle separera från Patti Scialfa.
Sedan en låt som griper om hjärtat, egentligen skulle jag enbart kunna visa denna. Under the Magic Tour 2008 spelades den bara en enda gång, på Valle Hovin i Oslo den 8/7. Då var det Clarence Clemons som började sjunga och mina ögon tårades, det var så starkt och jag var så lycklig att få uppleva det ögonblicket!
Samma ljuvliga låt i en totalt annorlunda tappning, ungefär som en karusell på cirkus, med en melodislinga som bara fortsätter och fortsätter - missa inte publikens sista halvminut på videon!
Fotot denna gång blir makens mobilbild från just Valle Hovin. Ni ser väl Bruce nere i högra hörnet? Och ljuset som strålar ner på - ja, just det, Bruce den allsmäktige ;-)
Men jag börjar med den underbara kärleksfulla videon som gav svar på tal till alla spekulationer om att han skulle separera från Patti Scialfa.
Sedan en låt som griper om hjärtat, egentligen skulle jag enbart kunna visa denna. Under the Magic Tour 2008 spelades den bara en enda gång, på Valle Hovin i Oslo den 8/7. Då var det Clarence Clemons som började sjunga och mina ögon tårades, det var så starkt och jag var så lycklig att få uppleva det ögonblicket!
Samma ljuvliga låt i en totalt annorlunda tappning, ungefär som en karusell på cirkus, med en melodislinga som bara fortsätter och fortsätter - missa inte publikens sista halvminut på videon!
Fotot denna gång blir makens mobilbild från just Valle Hovin. Ni ser väl Bruce nere i högra hörnet? Och ljuset som strålar ner på - ja, just det, Bruce den allsmäktige ;-)
25 februari 2011
MusikoFotoautomaten - då och nu
Minns ni 16-åriga Sissels storslagna genombrott på Eurovision Song Contest i Bergen 1986? Jag köpte hennes första album, som kom ut samma år och bl a innehöll fina Eg ser.
Det här inlägget är till dig, Fighter ♥
23 februari 2011
MusikoFotoautomaten - duo!
Oj, så många duetter jag skulle vilja bjuda på - det finns så många kombinationer av artister som är underbara. Först gjorde jag ett inlägg med flera videor och en väldigt stark text, men så insåg jag att "enough is enough". Det går inte att kombinera denna video med något annat.
Kult, kult, kult, kult:
17 februari 2011
Musikofotoautomaten - tillbakablick
Först tänkte jag avstå från MusikoFotoautomatens tema. Tyckte att En musikalisk tillbakablick var just vad jag gjorde när jag skrev om Bossen i mitt hjärta!
Men så överfölls jag av nostalgi. Och letade efter låtar. Och så måste jag ju skriva.
För han var fantastisk.
Han är fortfarande fantastisk.
Mycket har han hunnit med; brudar, barn, bilar, fotboll, cancer, you name it!
Tack vare brorsan började jag lyssna på the Faces. Nu pratar vi musikhistoria. The Faces var punkens urfader, om man nu kan säga så. Ronnie Lane, Ron Wood och Roddan förstås.
Rod Stewart.
Mannen med den synnerligen karakteristiska rösten.
Rod Stewart.
Mannen med den synnerligen karakteristiska rösten.
Efter att Rods solokarriär hade tagit fart 1974-75 splittrades bandet och Ron Wood började spela i Rolling Stones. Här är ett litet gästspel av Keith Richards:
Själv minns jag den gången Rod skulle spela på Konserthuset och jag bad min intet ont anande pappa att åka dit och köpa biljett till mig. Någon timme efter lunch frågade min mamma mig om jag hade en aning om var pappa var, han hade inte kommit tillbaka till kontoret efter sin lunch...
Idag har jag helt förträngt hur länge han fick köa, men jag minns än hur Rod studsade runt över hela scenen med en energi som få andra artister kunde och kan uppmana!
Fast jag gillar hans ballader bättre än discorivet.
Och så minns jag affischen som satt på min dörr på landet. Färgstark och väldigt sjuttiotalig. Rods kalufs stod på ända, byxorna var närmast intravenösa.
Stackars pappa vägrade låta dörren stå öppen så att bilden syntes...
Jag har sett honom i Globen också. Satt längst bak, en bit upp. Usla platser. Rundgång. Globen är ingen musikarena, möjligen om man sitter långt fram vid scenen, helst på sidan. Minns att Rod lagt på sig några kilon. Såg gubbig ut.
Idag har han återfått sin smalare figur, har ung fru (igen!) och gör ny succe med sina klassiker. Rösten har han kvar. Obetalbar.
Men vifta på rumpan, det tycker jag att han kan sluta med nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)