Bilden är suddig men det är ändå ett syndens halsband.
Inte för att jag såg utmaningen som ett köpstopp snarare än just utmaningen.
I att ha olika bling varje dag i en månad.
Ändå känns det som att jag hugger Klädutmaningen i ryggen när jag köper.
Jag tänker "de klarar det, jag borde också klara det".
Och så känner jag mig svag för konsumtionen men ytterst fin.
I mitt nya halsband...
Halsband, H&M (jag har en till synd att bekänna och det handlar om Lanvin. Snacka om att hugga Klädutmaningen helt blodig i dess stackars rygg.)
För att rätt ska vara rätt och saker ska redas ut.
Detta är alltså söndagens bling.
Ett tunt halsband jag fått av en faster.
Och ett hängsmycke jag köpt på en loppis.
Såg kanske lite skevt ut men jag ville ha glittret och hittade ingen annan kedja.
Dagens bling bestod av noll.
Om man inte räknar Ikeas plastklämma jag i morse använde för att hålla igen.
Koftan med.
Ett halsband som ett armband.
Tjockt och följsamt jag önskar att jag hade flera meter av det.
Och det är verkligen inte nyköpt nej nej.
Absolut inte.
Inte nej eehm.
Men det är iaf från en loppis.
Dag 16 var i går då hade jag den här.
En brosch i någon slags silvrig metall jag köpte den på loppis.
Dag 15 var i torsdags.
Och då hade jag ett inspirerande möte samt bar dessa blings.
- Armband
- Rosettbrosch
- Miniörhängen.
Två veckor.
Det börjar kännas tjatigt.
Men i dag hade jag två armband det ena från H&Ms samarbete med Matthew Williamson och det andra.
Från Noa Noa det köpte jag just innan jag gick på praktikintervju för ganska precis ett år sedan.
Jag gillar idén att ha smycken för särskilda tillfällen i livet.
Så att jag alltid tänker på det tillfället när jag bär smycket.
Exempel på sådana tillfällen:
- Examen
- Första riktiga anställningen
- Födelse av barn (mitt alltså)
- Min första morsdag
Men av ovanstående har jag.
Inget.
I dag gjorde jag allt för att smöra in mig hos Karin.
Och det gjorde jag genom att bära dessa blingiga kattdjur.
Rrr.
Måndagen var ingen rolig dag.
I Blingutmaningens historia.
Då hade jag en säkerhetsnål för att hålla igen koftan.
Och det var det enda som var i närheten av en accessoar den dagen.
I söndags: ett armband!
Det glittrar och rasslar jag har gjort ett par örhängen till.
Det var när jag flyttade runt de där pärlorna så att de skulle hänga lite mer ojämnt.
Sporadiskt.
I lördags hade jag ett armband.
Som jag köpt på Gamla Prästgårn i Arvidsjaur.
Jag har även fått låna ett i brunt läder av mamma, och så har jag ett väldigt fint barnarmband.
Lite bredare och med röd filt under tennarbetet.
Som jag hade när jag var liten och som jag vill att Torsten ska ha nu.
MEN JAG KAN INTE HITTA DET åh jag min himla slarver.
I går.
Klänningsklämma fast jag har bara en.
Örhängen som jag aldrig använt eftersom de klickar mot varandra och stör övrigt ljud.
Som ska in i mina öron.
(Jag och min vän kom överrens om att jag skulle bli en karaktär i Who's afraid of Virginia Woolf.
Och säga kling kling hela tiden.)
Och en ring.
I vitt och bling.
I går var det höstmingel på jobbet.
Temat visade sig vara barndomen och det spelades 80-talsmusik (inte allas barndom med andra ord) och vi åt pizza och godis.
Fast vi drack inte bara läsk.
Jag matchade det hela med ett par 80-talsinspirerade örhängen.
Med allt som liknar 80-talet har jag först fallit för det eftersom det påminner mig om art deco.
Jag matchade med blingring från i går.
Dagens bling var en stor stor ring.
Den köpte jag i London på River Island de hade en massa ringar på djur också.
Jag provade många men ingen var helt och hållet hel men jag tänkte på Karin hela tiden.
Och att hon kanske skulle gillat min nya ring.
Vore den en hund.
Eller groda eller räv.
Bling bling bling.
Ett bling fick dock stanna hemma.
När det var dags att sätta på fingervantarna man kan aldrig gissa vilken.
Dag 3 och puh.
Jag känner mig helt utmattad (nej kanske inte men ändå).
Det är med lite o-ow jag börjar spara på de snyggaste.
På favoriterna.
Till de riktigt fina tillfällena vem vill ha bästa blinget en hemmasöndag liksom?
Tre H&M-ringar med cirka tio år på nacken.
Fast ringar har ju inte nackar men vi hajar vad jag menar.