En oönskad paus

I några dagar har jag planerat för ett inlägg om hur bra 2015 har börjat för mig. En av anledningarna till det är att jag har börjat brodera.

Men. Så kom jag av mig med det inlägget och anledningen till det är just… att jag börjat brodera…

Jag har gjort det igen. Blivit överpeppad på ett nytt hantverk. Kört på för hårt i rena ivern. Precis som jag gjorde med med de där mormorsrutorna för lite mer än fyra år sedan. Då slutade det med en operation av ena handleden. Med ett nytt hantverk är det svårt att känna när kroppen säger ifrån. Allt känns liksom så nytt. När jag jobbar med min keramik vet jag precis hur hårt jag kan pressa mig själv. Min kropp har byggt upp just de muskler som behövs. Visst blir kroppen trött ibland, men jag vet hur jag kan stretcha bort tröttheten och jag vet vilka rörelser som är bra att ta till när armarna värker. Jag skulle lätt kunna förklara för en nybörjardrejare om hur man sparar på kroppen då man knådar leran och när man drejar.

Under slutet av förra veckan och under helgen har jag broderat väldigt intensivt. På söndagen kände jag en väldig värk i höger axel och ner i armen. Igår försämrades det hela och igår kväll kunde jag knappt röra armen. Tänkte att det förhoppningsvis skulle släppa idag. Det har det inte gjort och nu känns läget ungefär lika kasst som igår kväll.

Jag har uppenbarligen pressat mig för hårt. Suttit fel, haft för lång tråd osv. Kan inte låta bli att tänka på alla personer som lever med kronisk smärta. Smärta i kroppen lägger verkligen sordin på det mesta här i livet. Allt stannar upp. För mig kommer det här att gå över, bara jag får vila. Hoppas jag verkligen. Men just nu, just nu när jag är mitt i smärtan, känns en hel arm och axel väldigt avlägsen.

Ni som sysslar med hantverk, hur tar ni bäst hand om era kroppar och vilka är de största riskerna med era hantverk, sett till slitningar i kroppen?

Brodera mera!

I lördags strålade jag samman med 11 personer för en syjunta. Träffen fick vi till genom Instagram. Så himla kul! Elin kom till Gävle för att visa och berätta om en massa yllebroderi som hon hade med i en stor väska. Bland alla som deltog i syjuntan fanns min närmaste kompis Teres och min kompis och kollega Anna. Så kom Ida körande från Falun, Erica kom från yttre delarna av Gästrikland och resten av deltagarna var en blandning av gamla och helt nya bekantskaper.

Dagen till ära hade jag köpt ett litet broderikit från Hemslöjden i Skåne. En nålkudde som heter Min lilla häst. Elin hjälpte mig att komma igång och jag började med några av de mer komplicerade stygnen. Syjuntan höll igång mellan klockan 11.30 –15.30, men det kändes ungefär som 1½ timme, så snabbt gick tiden!

Väl hemma fortsatte jag brodera. En bra grej, som jag upptäckt med broderiet, är att jag kan brodera med Majlis bredvid mig. I söndags eftermiddag satt jag i soffan och broderade, medan hon gjorde pärlhalsband invid mig. På det viset kan jag inte jobba med min keramik precis!

Det är avkopplande med broderiet. Dock är jag inte nöjd med det vita runt och i blomman. Inte heller att hästen ska ha så mycket vitt i sig. Det vita blir så hårt mot det svarta, tycker jag. Jag kommer att repa upp det vita och ersätta det med någon annan kulrör.

Ser redan nu fram mot mitt nästa broderi!

På gång och en fråga

Idag körde jag igång årets första pass i verkstan. Så skönt att vara på gång igen! Det här passet kommer jag att ägna åt en beställning till Kvarterskrogen Matildas i Gävle. Sedan tidigare har restaurangen mina tekoppar och nu ska de komplettera upp med kaffekoppar med fat samt espressomuggar. R o l i g t uppdrag!

Efter att den här beställningen är klar så kommer jag att göra grejer till årets första hantverksbyte. Jag vet ännu inte exakt vad det är som jag ska göra till bytet men det jag ska byta keramik mot är en hemstickad KOFTA! Snacka lyxigt byte va!? Det är ingen annan än eminente Dödergök som ska sticka mig en kofta i 1940-talssnitt. Vi har ännu inte bestämt vilken modell hon ska sticka till mig, men jag känner mig helt lugn; det här bytet kommer att bli awesome!

Jag skulle vilja efterlysa ännu ett byte att göra framåt våren. Jag önskar mig ett mönster till en trikåtop. En slags bastopp som har lite vidd och som kanske till och med går att förlänga till en tunika. Kanske lite A-linjeformad? Det viktigaste med det här mönstret är att halsringningen är rund kring halsen. Jag vill absolut inte ha någon urringning, utan en hederlig gammal, typ t-shirtringning. Helst vill jag ha en liten trikåavslutning upptill i ringningen, inte endast en fåll. Det jag önskar med bytet är alltså ett mönster men också en tröja/tunika/klänning uppsydd efter mönstret. Tygkostnaden står jag för själv. Den som syr får välja vad för slags keramik den vill byta sömnaden och mönsterframtagningen med.

Vad säger ni? Är det någon som är på?

2015, hantverksbytenas/tjänstebytenas år! Tror jag.

Veckan innan sommarlovet

Nu har jag äntligen gått på semester! Känslan är så obeskrivligt skön att jag knappt förstår det. Den här semestern har ju på sätt och vis hägrat för mig ända sedan i september förra året, då vi besökte huset för första gången. Där och då började jag drömma om sommar och ledighet. Sen tog det ju ett tag innan vi fick köpa huset och ännu längre tog det till det blev sommar. Men nu så, nu är vi där!

Veckan inleddes med att jag fyllde år. Det firade jag i miniformat hemma hos mamma och pappa i samband med att jag tömde en av de sista ugnarna jag brände innan ledigheten. Tårtan är av den allra enklaste sort och jag gör den ganska ofta. Receptet hittar ni här!

Fyra av veckans fem arbetsdagar har jag tillbringat på en hembygdsgård utanför Gävle. Där har jag hållit i ett slöjd- och byggnadsvårdsläger för barn. Vädret har varit sådär men aktiviteterna blev lyckade.

Jag var inte ensam om att gilla att tälja, det är ett som är säkert! Tror sällan att jag sett en så pass stor skara barn vara koncentrerade under så lång tid som de var då vi täljde i tisdags. Jag kommer absolut att köpa mig en riktig täljkniv nu.Om ni vill se lite närmre på det vi sysslat med, kolla in bloggen jag skapade inför förra årets läger. Där har jag skrivit vidare i år.

Idag när jag kom hem från jobbet väntade ett paket från Malin innanför dörren. Inuti fanns världens finaste klänning som hon sytt till mig i ett byte vi gör. Klänningen blev bättre än jag hoppats! Den är helt perfekt och kommer troligtvis att bli en riktig trotjänare i sommar. I paketet låg också en liten blus, som är en present från Malin. Också perfekt i storleken. Och modellen. Och färgen! Semestern hade knappats kunna börja bättre än så här!

Imorgon har vi småärenden att uträtta. Vi ska åka och köpa färg till husets farstu och övre hall som vi ska försöka fixa under semestern. För första gången i mitt liv ska jag tillbringa semestern på ett och samma ställe mest hela tiden. Inte för att jag flängt runt något nämnvärt tidigare år, men att nu ha en fast punkt känns så rätt.

Det ska bli skönt att landa i huset, utan att känna stress för att vi ska åka hem dagen därpå. Skönt att hinna bo in oss!  Det känns bra nu!

För framtida behov

Jag samlar på mig gamla tyger till ett framtida lapptäcke. Flera av tygerna är gamla förkläden som är utnötta på något ställe eller har en fläck någonstans.

När detta lapptäcke ska sys vet ingen. Bara att. Det känns bra så.

Jag har bytt spår

Jag har tagit time out från jobbet den här veckan. Vet inte hur det blir nästa. När jag plötsligt fick en massa utslag kring ena handleden förra veckan och det gång på gång kom ut fel ord ur min mun, ja, då kände jag att det var dags att stanna upp lite. Jag har låtit jobbet ta en alldeles för stor del av mitt liv. Den här veckan försöker jag ge plats åt det som är jag. Och jag funderar över vad det är jag vill göra här i livet

Igår och mesta delen av idag, har jag mest suttit i soffan och stirrat framför mig. Men idag framåt eftermiddagen, bestämde jag mig för att sluta stirra. Och börja sy. Mycket bra idé! Tog fram två loppisfyndade tyger och började sy små telefonväskor. Ett alldeles lagom stort projekt att börja med när hjärnan är ringrostig. Så fantastiskt skönt det var att känna att jag hade tiden. Och lusten.

Och sen. Jag lagade maten! Det gör jag precis aldrig. Är inte särskilt road av matlagning men antar att det har att göra med att jag aldrig övar. Fast idag tyckte jag att det var roligt att laga mat. Passade på att bjuda in mamma och pappa till kvällsmaten.

Så kan en gråruskig novembertisdag se ut när man har tagit en välbehövlig time out från jobbet.

Plötsligt händer det! Jag syr!

Sista veckan på semestern. Jag är ensam hemma. Samlar kraft. Majlis vände lite på dygnet där i början av semestern och har sedan fortsatt med det hela semestern. Hon började vakna kring klockan 05 varje morgon. Eller 02.30... Och tyckte att det var morgon. Har känt mig totalt utmattad. Nu har sömnen börjat ordna till sig lite, min ork har återvänt något och jag har fått lust att göra grejer igen.

Idag sydde jag en klänning! Eller, ja, jag började på den för någon vecka sedan och så har den blivit liggande. Sjukt frustrerande tycker jag som vill ha saker och ting färdiga på en gång. Under tiden som jag har sytt så har jag funderat mycket på det där, tycker jag verkligen att det är roligt att sy, eller är jag bara ute efter det färdiga resultatet? Jag blir så otålig. Ser framför mig hur det ska bli när det blir färdigt, vill bara bli klar för att se det på riktigt.

Klänningen freestylade jag fram genom att rita av två olika klänningar som jag har. Tyget kommer från Ohlsons tyger och är det samma som jag sydde mina tälttaltsbyxor i. För enkelhetens skull sydde jag klänningen utan dragkedja, vilket gör att den är rätt vid i midjan. Skönt. Men vill jag kan jag ta ett litet skärp och dra åt midjan så att den markeras. Tycker mycket om tyget och är nöjd med modellen!

När katten är borta...

... så dansar råttorna på bordet.

Eller inte.

Eller, ja, det beror på vad man menar med dansa på bordet...

När Johan i lördags begav sig ut på båttur med vår kompis Henke, såg jag till att Majlis fick sova hos mamma, aka mormorn. Jag ville passa på att vara ensam hemma! Nu var jag ju bara ensam en kväll, en natt och en förmiddag, men ändå, det kändes väldigt lyxigt!

Jag sydde ett par byxor, ett par riktiga tälttandsbyxor! Nu börjar jag verkligen anta formen av en riktig tälttant eller kulturtant!

Jag sydde byxorna i ett tunt, mjukt bomullstyg. Avslutade med ett smock upptill. Det var lättare än vad jag trott och med en smocklinning blir ett par tältiga byxor ändå relativt nätta upptill. Jag blev väldigt nöjd med brallorna och har bott i dem allt sedan lördag kväll!

Frukosten fick jag ju se till att maxa, ensam som jag var. En lugn skön stund i tystnad. Innan jag fick barn hade jag säkert fnyst åt någon med barn som sagt att de längtade efter att vara ensam. Men. Det är omöjligt att förstå den där längtan när man inte har något barn. När man har ett litet barn som är upp i en hela tiden, ja, då kan man drabbas av ett väldigt ensamlängt ibland.

(När jag sedan mötte Majlis hemma hos mormorn började hon att storgråta - Men jag ville ju leka med mormor meeeer! Du ska inte vara häääär! 

En ny tunika

Det känns lite härligt, jag har äntligen kommit igång med både keramik, sömnad och virkning! För ett tag sedan sydde jag två nya tunikor till Majlis. Av den enklaste modellen. Den funkade bra när hon var liten och visar sig funka lika bra nu!

Båda tunikorna är sydda i trikå och den här randiga är en av dem. Jag tycker att tyget är så fint, precis i två av mina bästa kulörer; mörkblått och olivgrönt. Är sugen på att sy en egen tunika i detta tyg, men då i en mer uppstyrd modell än denna. Problemet är att jag är kass på att sy resårkant och en sån vill jag ha i hals och kanske även vid ärmsluten. Min overlook kan säkert klara det. Men inte jag. Är det någon av er som har en sån där... heter de Interlock? Och som skulle vilja åta sig just det momentet om jag lyckas få till en tunika? Jag byter gärna den tjänsten mot någon tjänst från mig!

Svår att fånga på bild...

Ett mjukt paket kom med posten

Förra veckan kom ett paket från Malin med posten. Jag hade ju sån tur att jag vann en sjal från henne. Sjalen var inslagen i mjukt oblekt papper. Ett sånt där paket som känns som en mjuk kudde. Där i låg alltså sjalen! Alldeles mjuk och fjäderlätt är den. Den är så himla fin och jag har använt den nästan varje dag sedan dess. Tunn men varm.

Men paketet innehöll något mer. En liten väska, en marsma, tror jag de kallas. Sydd i kläde, visst Malin? Med fina kantband och spetsar. Och med mitt namn broderat! Jag blev alldeles varm om hjärtat, så himla fint att jag fick allt detta från Malin.

Och en liten duk fick jag också! Jag som vanligtvis inte använder dukar, annat än stora heltäckande tyger på matbordet, har nu en fint virkad (knypplad?) duk under en av mina blomkrukor i köksfönstret. Köket blev väldigt mycket mer hemtrevligt med den där duken!

Ja, vad ska jag säga? Malin, vi måste ses snart.

Mallgrodan vill gärna visa er en grej

Kolla på mig då! Jag har virkat mitt livs första klädesplagg! Det har tagit lång, lång tid, men sjalen är faktiskt färdig nu! Jag är hemskt mallig och stolt! Visst är den fin?

Jag har använt mig av mönstret som Malin visade på sin blogg. Det var inte alls svårt när jag väl var igång, däremot rätt långtråkigt när varven började bli riktigt breda. Då hände i princip ingenting. Efter att jag har virkat sjalen är jag än mer imponerad av alla er som stickar och virkar vantar, strumpor, sjalar och tröjor på löpande band. Ni är fantastiskt duktiga!

Jag har virkat sjalen i mjukaste alpacka. Den är antagligen väldigt varm, har inte provat den ute ännu.

Förresten så har jag vunnit en sjal i en utlottning som Malin hade på sin blogg för några veckor sedan. Tänk va, att ge bort en så fin skapelse! Jag blev alldeles knäsvag av lycka när jag fick reda på att jag var vinnaren. Väntar med spänning på Malins sjal. Läs här vad fint hon skrev om mig- och om oss- när jag vann!

Tack till Amanda som hjälpte mig att fota!

Nya älsklingar

Först och främst vill jag berätta att min Johan har startat en blogg! I den visar han sin konst. Så ni som sett Johans tavlor skymta förbi på min blogg - och har kommenterat dem - kolla in den!

Jag blev också glad att Miriam med Miriams kafferep har börjat blogga under eget namn igen, efter en lång tids uppehåll. En helt ny, fin blogg har hon skapat. När jag såg den började det klia i fingrarna på mig att fräscha upp min egen blogg... Miriams blogg är fantastisk inspirerande för mig som gillar kläder från 1930-40-talet.

En helt ny bekantskap för mig är Anna McClurg från USA. Jag hittade henne via en kommentar hos Malin Bohm. Nu har jag inte hunnit kolla tillbaka så långt i Annas blogg men hittills älskar jag precis allt jag sett där! Så fantastiskt vackra kläder hon skapar!

Samtliga bilder ovan är lånade från respektive blogg.