När hundarna kommer

När hundarna kommer är som ni alla troligen vet vid det här laget Jessica Shiefauers Augustvinnare i barn- och ungdomsklassen 2015. Och precis som alla andra kommer jag nu att stämma in i hyllningskören.

För boken är riktigt bra. Ämnet är angeläget och det berättas på ett sätt som gör att berättelsen om ett meningslöst mord och en intensiv kärlek mellan två unga människor närmast känns som ett slag i magen.

När Ester och Isak blir kära i varandra är det som att deras förälskelse får dem att vakna upp och se sig själva med nya ögon. De bor i en småstad där inte mycket händer. Det är skolan förstås och fester vid stranden av en sjö. Nu  - äntligen - börjar livet för dem på riktigt.

Men det är också en tid då nynazistiska strömningar drar genom Sverige och Isaks lillebror Anton lockas allt längre in i en gemenskap där han inte borde vara. En dag händer det ofattbara och en oskyldig pojke mördas brutalt. På något sätt är Anton inblandad.

Det är inte bara skildringen av hur en till synes vanlig kille kan bli en känslolös våldsverkare som fascinerar och skrämmer. Jag är också imponerad av hur Schiefauer skildrar Esters alltmer besatta kärlek och uppoffring för Isaks skull. En bok om ett meningslöst och hemskt mord blir till så mycket mer i Schiefauers version. Tanken på hur en stark ungdomskärlek skulle kunna gestalta sig när de inblandade är så nära en tragedi är intressant att utforska. Det känns som om det är precis detta Schifauer har velat göra, och hon gör det på ett fantastiskt sätt.

Läs, om ni inte redan gjort det.


Författare: Jessica Schiefauer
Titel: När hundarna kommer
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 298

2 x August

I förra veckan gick som bekant Augustgalan av stapeln i Stockholm, och galans namn till trots kan man ju inte påstå att Strindberg på något sätt var i fokus då.

Men när jag ändå var i Stockholm passade jag på att titta närmre på två skulpturer av just denne August (som jag för övrigt är väldigt förtjust i). Den första skulpturen finns i Tegnérlunden nära Blå tornet som var Strindbergs sista hem och nu inhyser Strindbergsmuseet (ett besök här rekommenderas!). Det är Carl Eldh som har gjort den här faktiskt enorma (!) skulpturen av författaren - Strindberg är som titan som kämpar sig fram mot ljuset och sanningen medan han slåss mot sina egna demoner. På sockeln som är som en klippa finns inristat citat och bilder från olika Strindbergsverk. Skulpturen är verkligen ett "statement", och den skapades också som ett minnesmärke över den kanske mest framgångsrike författaren i Sverige.

Men en skulptur som jag tycker mycket bättre om, är den som står på Mosebacke på Söder. Här är det den unge Strindberg vi möter:

Också den här skulpturen är skapad av Carl Eldh och det är förstås ingen slump att den står just här på Mosebacke - inledningen på romanen Röda rummet utspelar sig i de här kvarteren:

"Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten, och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjöd ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren..."

Romanens Arvid Falk stod väl också ungefär här och såg ut över vattnet, även om utsikten då varken var så här modern eller så här novemberlik:

_______________________________________________________________

Augustgalan enligt Ugglan & Boken

Igår kväll gick 2015 års Augustgala av stapeln och jag hade den stora turen att få vara på plats i konserthuset. Redan utanför möttes vi av en vackert upplyst fasad, och därinne var redan champagneminglet i full gång. Det var trångt, varmt och ett högt och förväntansfullt sorl fyllde lokalen. Yukiko Duke vimlade förbi, liksom P.O. Enquist, Kristina Sandberg och Jessika Gedin.

Efter en stunds mingel var det så dags för själva galan. Kvällens mycket proffsiga konferencier var Melinda Kinnaman. Hon berättade personligt om sitt läsande och blandade allvar med humoristiska inslag. Musikframträdandena stod Titiyo för, och också det var riktigt bra:

Först ut av priserna var Lilla Augustpriset. Det vanns av en mycket glad Rasmus Bjerkander, som riktigt skuttade fram på scenen:

Foto: Evan Pantiel

De nominerade böckerna presenterades sedan av varsin läsare - en brokig skara bestående av allt från politiker, forskare, artister till en trollkarl:

Bild 1. Presentatörer för 2015 års Augustprisnominerade titlar. Bakre raden (fr vä): Seinabo Sey, Per Naroskin, Birgitta Ohlsson, Lina Axelsson Kihlblom, Jacob Felländer, Anna Takanen, Saga Becker, Jakob Grandin, Tora Törnquist, Milad Mohammadi. Främre raden (fr vä): Carl-Einar Häckner, Catherina Fored, Torbjörn Tännsjö, Azita Shariati, Farshid Jalalvand, Emma Gray Munthe, Milo Dahlmann, Ingrid Lomfors. 
Foto: Evan Pantiel

Ni vet säkert redan vilka som vann, men här kommer det en gång till i så fall. Årets bästa svenska fackbok är Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren av Karin Bojs:

Foto: Evan Pantiel

Årets bästa svenska barn- och ungdomsbok är När hundarna kommer av Jessica Schiefauer:

Foto: Evan Pantiel

Och årets bästa svenska skönlitterära bok är Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri:

Foto: Evan Pantiel

Särskilt spännande tyckte jag förstås det var att få reda på vem som vann det skönlitterära priset, och pulsen slog allt lite extra när det började bli dags för avslöjandet. Innan Melinda Kinnaman konstaterade att priset gick till Khemiri satt jag faktiskt och tänkte: "det blir säkert Khemiri, det blir säkert Khemiri."

Fast jag hade ju hoppats på en helt annan bok, min favorit Mary av Aris Fioretos. För er som har följt mina recensioner av de nominerade böckerna, så vet ni att jag också tyckte mycket om Allt jag inte minns, men jag sticker ut hakan här och säger att jag hade tyckt det hade varit modigt och roligt om vinnaren hade varit lite mer otippad. Varför inte Mary, eller kanske Stina Stoors novellsamling?

Jag gillade Khemiris känslosamma tacktal och Karin Bojs korta "Tack, tack, tack!" Jessica Schiefauer passade i sitt tacktal på att slå ett slag för att barn- och ungdomskategorin borde delas upp i två skilda kategorier. Hon har ju helt rätt förstås.

Efter själva galan var det dags för mingel igen. Balanserandes supétallrik, vinglas och macarons pratade vi böcker och spanade på författar- och förläggarfolket. Jag noterade att John Ajvide Lindqvist och Carl-Einar Häckner hade det riktigt trevligt - diskuterade de trollkarlshemligheter månntro? Agneta Pleijel och Aris Fioretos såg inte alltför besvikna ut för att de inte vann. Vi fyllde på våra vinglas och fortsatte prata böcker tills vimlet av människor började mattas av.

Så tog den ändå till sist slut, denna Augustkväll. På vägen ut ur konserthuset fick vi en liten volym med novellerna i Lilla Augustpriset i vår hand, och så var vi ute i den kalla Stockholmskvällen igen. Det känns stort och roligt att ha varit med på en gala som firar något så viktigt som böcker och läsande.

___________________________________________________________

Snart dags för Augustgalan

Nu är det söndag kväll och imorgon bitti är det jag som sätter mig på Stockholmståget för att ta mig till Konserthuset och Augustprisgalan. Jag behöver väl knappast säga att det ska bli riktigt kul och spännande att vara där, och förstås att se vilka som kommer att koras som vinnare.

Jag har läst ut fem av de sex skönlitterära verk som är nominerade, och håller på med den sjätte. Så för en gångs skull känner jag att jag faktiskt har hyfsat bra koll på de böcker som kan bli vinnare av Augustpriset 2015.

Det känns som om startfältet är riktigt starkt - jag kan ärligt säga att jag har tyckt mycket om alla böckerna jag har läst. Jonas Hassen Khemiris Allt jag inte minns är vacker, knivskarp i sina detaljer och samtidigt lockande tvetydig. Stina Stoors Bli som folk är som att bli inbjuden till en annan värld, med ett språk som är både kargt och poetiskt. John Ajvide Lindqvists Rörelsen: den andra platsen handlar om jakten på mening och gemenskap förpackad i en otäck men briljant fiktiv verklighet. Aris Fioretos Mary är en vacker och litterär roman som handlar om utsatthet, tortyr och ensamhet. Agneta Pleijels Spådomen: en flickas memoarer är en rörande och angelägen bok om en flickas uppväxt. Carola Hanssons Masja slutligen, är den roman jag håller på att läsa just nu, och även om jag inte kan uttala mig om hela verket, är det uppenbart att boken är både imponerande för ämnet som Hansson är mycket väl insatt i, och för språket som liksom flyter fram på sidorna.

Vem skulle jag lägga min röst på då? Ja, lätt är det inte, men jag tänker att jag måste välja med hjärtat och bortse från alla tankar på författarnas tillgänglighet, popularitet och hur andra skulle ha resonerat. Då finns det en av böckerna som kommer mig lite närmare och som ger den där kvardröjande känslan av att jag har läst något stort. Och det är Aris Fioretos Mary. Om detta verkligen är vinnaren återstår att se.

Jag är beredd i alla fall. Jag har koll på biljetterna, klänningen och glitterväskan är nedpackade, och reselektyren är utvald. Kanske blir det inte så mycket direktrapporterat från galan, men jag lovar att berätta allt när jag kommer hem igen.

_________________________________________________________

Söndagens smakbit: Masja

Imorgon är det dagen före den stora Augustgalan, och jag har läst och gillat hittills fem av de sex nominerade böckerna i den skönlitterära klassen. Nu håller jag på med den sista av dem, Carola Hanssons Masja, som också den är en riktigt bra roman. Och även om jag inte kommer att hinna läsa ut boken före galan, så kan jag ju i alla fall bjuda på en smakbit ifrån den.

Masja är den ryske författaren Lev Tolstojs dotter. Av alla barnen var hon den som stod honom närmast, och boken handlar mycket om detta far-och-dotter-förhållande.

Ibland renskriver Masja sin fars texter, och i sättet hon resonerar kring faderns ord märker man också hennes känslor för honom:

"Men nu sitter hon ändå, alldeles som tidigare i somras, vid skrivbordet i sitt rum med några vita pappersark framför sig. Fönstret står öppet ut mot trädgården, lindblommornas söta doft fyller rummet - och till skillnad från då strömmar orden denna gång ur hennes penna: gnistrande, starka och fyllda av liv.
     Faderns ord!
     Som på det förunderligaste vis inte längre tillhör bara honom! 
     Nej, som - där de nu, befriade ur virrvarret av överstrykningar, tillägg, streck, pilar och svarta plumpar, formerar sig i jämna, prydliga rader på det ena arket efter det andra - också är hennes! Ty även om där dykt upp nya ord eller tankar hon inte riktigt förstått känner hon med varje uns av sitt väsen att hon, genom själva skrivakten, på ett sällsamt vis blivit indragen i ordens mysterium: medskapare av en text som, föresvävar det henne, äntligen ska komma att väcka människor till insikt om hur man bäst bör leva sitt liv."

Om du vill läsa fler smakbitar från vad olika bokbloggare för tillfället läser, ska du göra ett besök på Flukten fra virkeligheten.

____________________________________________________________

Nominerad till Augustpriset: Mary

Den fjärde av årets sex augustprisnomineringar som jag läst är Mary av Aris Fioretos.

Mary är en tjugotreårig arkitektstudent i sjuttiotalets Grekland, styrt av militären. Hennes politiskt aktive pojkvän Dimos planerar en revolt, och en kväll under studentdemonstrationerna blir Mary gripen och anklagad för statsfientlig verksamhet. Hon förs till säkerhetstjänstens högkvarter där hon blir förhörd och torterad, men hon vägrar att tala och avslöja Dimos. Efter tretton dagar blir hon tillsammans med några andra kvinnor och en liten pojke skickad till en isolerad fängelseö.

Det är en utsatt tillvaro kvinnorna får utstå, och samhörigheten med varandra är det enda de kan förlita sig på. För att överleva gäller det att kunna skilja på sig själv och den smärta som både fysiskt och psykiskt hela tiden hotar att förgöra dem. Det är följdriktigt att boken skildrar mycket som är kroppsligt. kvinnorna luktar illa, håret är fullt av löss och kropparna värker. Samtidigt växer en hemlighet inuti Mary - hon är gravid, och det är till stor del i tanken på detta växande solgryn, som efterhand blir stort som ett nypon, ett plommon och en aprikos, som hon hittar kraften att försöka överleva.

Boken skildrar ett ofattbart grymt människoöde, men den gör det inte på ett sensationssökande sätt. Snarare är stilen lågmäld och handlingen skrider bara långsamt framåt, vilket i sig gör skildringen ännu mer intensiv. Trots ämnet är romanen på sätt och vis faktiskt vacker.

Symboliken med granatäppelkärnorna gillar jag. Förutom det vackra omslaget och bilderna av granatäppelkärnor på bokpärmarnas insidor, dyker de upp på flera ställen. Ibland bara som en liten detalj i en liknelse, ibland med mer utförligt uttalad symbolik:

"Om du delar det där äpplet kommer du inte att hitta en enda kärna som är viktigare än någon annan. Allt är tydligt ordnat, men mittpunkten finns överallt."

Kärnorna visar på ett slags samhörighet, inte bara i den politiska kampen eller som i samhörigheten mellan kvinnorna på ön, utan också som att människan består av flera människor, som i Marys familj och alla öden hon bär med sig. Slutligen också förstås som i det växande fostret, en kärna skyddad där innanför det hårda skalet.

Granatäpplet är också en känd fruktbarhetssymbol. I en scen i romanen håller Marys pojkvän ett granatäpple i sin hand:

"Plötsligt skrek Dimos till. Han hade kramat äpplet så hårt att det sprutade röd saft åt alla håll. Handen var en fontän av begär."

Granatäpplets röda saft är dessutom en symbol för de kristna martyrernas blod - också en passande association i den här romanen.

Jag tycker mycket om Aris Fioretos Mary - kanske är den till och med min favorit av de av augustnomineringarna som jag läst hittills (och då har jag ändå varit väldigt förtjust i alla än så länge). Det är en komplex roman - definitivt den som jag tyckt det varit svårast att sammanfatta mina intryck kring. Samtidigt som den består av lager på lager av litterär finess, gör den ett starkt och omedelbart känslomässigt intryck. Kanske är det vinnaren av 2015 års Augustpris jag håller i min hand.


Titel: Mary
Författare: Aris Fioretos
Utgivningsår: 2015
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 318

________________________________________________________

Söndagens smakbit: Spådomen

Idag tänkte jag dela med mig av en smakbit från romanen jag just nu läser, den augustnominerade Spådomen: en flickas memoarer av Agneta Pleijel. Om du är sugen på att läsa fler bokbloggares smakbitar ska du göra ett besök hos Flukten fra virkeligheten.

Pleijel minns tillbaka till sin barndom och sätter ord på det hon inte kunde beskriva då, när hon var mitt uppe i det:

Barndomen är ett ingenmansland som jag förstås inte funderade över då. Jag visste inte att jag var i den. Sinnesintrycken överväldigade mig.
     Trollsländan på mitt finger i mormors stenparti.
     De små skräddarna, de kallade så, insekterna med tunna ben som kunde promenera på Mälarens vattenyta och som lyfte upp vattnet en aning så att det såg ut som om de hade stövlar på fötterna. Korna i ladugården, och hur jag lärde mig mjölka i den täta atmosfären av gödsel och hö. Dofterna från träden när jag sprang till ladugården, så påtagliga att jag kunde ta på dem.
     Lukten av förruttnelse i potatiskällaren.
     Av såpa när fru Krantz sköljde tvätten på knä på mormors klappbrygga i det iskalla vattnet. Stenarna som såg upp mot mig från botten med klara ögon. Och mormors klänningar på klädstrecket, alla sydda i samma modell och alltid med nypor i fållen, som om mormor hälldes ut i fem versioner av sig själv.
     Nu berättar jag om något jag då saknade ord för.
     Om skräcken. Om känslan av att överväldigas, ja överfallas av kroppen. Om ensamheten som alla barn delar. Och om skuggan som mina föräldrars dysfunktionella äktenskap kastade. Men om de inte hade träffats skulle jag inte ha funnits. Kanske något annat barn, men alltså inte jag.  Den tanken fick jag då och då när jag var barn och den var skrämmande. 

_______________________________________________________________

Nominerad till Augustpriset: Rörelsen: den andra platsen

Jag blev väldigt glad när jag fick veta att John Ajvide Lindqvist är en av sex författare som blivit nominerade till Augustpriset för bästa svenska skönlitterära bok. Nu har jag läst Rörelsen : den andra platsen.  

Boken har ett spännande upplägg, som redan det får mig att le när jag läser. Ganska snart blir det nämligen uppenbarat att bokens huvudperson heter John Lindqvist, är uppväxt i Blackeberg, är trollkarl och kommer att skriva skräckromaner. En fiktiv John alltså, som på detta vis genom boken ger sin programförklaring. Romanen är alltså ett slags metafiktion som talar om varför den fiktive John Ajvide Lindqvist är tvungen att skriva skräckromaner. Och hans skäl är goda.

Stilen är avskalad och då och då finner man meningar som förklarar att författaren inte bryr sig om att beskriva vissa detaljer eftersom det inte har betydelse för berättelsen, eller för att det finns andra som gör det bättre. Ständiga påminnelser som ger sken av att bryta fiktionen. Också andra av författarens böcker nämns i romanen, som till exempel Låt den rätte komma in.

Handlingen är att den unge mannen John på åttiotalet flyttar in i ett litet gårdshus på Luntmakargatan 14 i Stockholm. Han har inte mycket pengar men hoppas kunna slå sig fram som trollkarl. Efterhand lär han känna sina grannar och det visar sig att några av dem har ett hemligt projekt ihop. Något som har med gårdens tvättstuga att göra, och till viss mån med Brunkebergstunneln. John upplever också ett slags mystiskt tryck, som bara växer och växer.

Att romanens åttiotal levandegörs med hjälp av olika markörer som teveprogram, politiska skeenden och andra verkliga referenser, får läsaren att köpa berättelsen om den fiktive John som en slags sanning. De exakta angivelserna av adresser och beskrivningar av verkliga miljöer i Stockholm bidrar också till detta.

Sin vana trogen låter också Ajvide Lindqvist musiken bli en del av sin fiktion. Den som har läst hans förra roman Himmelstrand vet att titeln delvis anspelar på kompositören Peter Himmelstrand, vars musik har en framträdande roll i romanen. Med detta sagt, är det också så att Rörelsen faktiskt hänger ihop med boken Himmelstrand. Exakt hur vill jag inte avslöja, men att det finns en trubadur i Brunkebergstunneln som sjunger Himmelstrandslåten "Alla har glömt, men inte jag" är en snygg och för den delen ganska otäck koppling.

Himmelstrands musik är inte den enda som har en framträdande plats i romanen. På ett ställe berättar den fiktive John Ajvide Lindqvist såhär:

Det finns en rad av Morrissey som jag burit med mig genom livet och väntat på rätt tillfälle att få använda. Det kom med en berättelse som jag kallade "Majken" och som handlar om snatteri. Känslan är grundad i det där ögonblicket utanför Åhléns. Den kommer från "Shoplifters of the world unite" och lyder: "A heartless hand on my shoulder, a push and it's over."

Här anar jag att det faktiskt är den riktige Ajvides röst vi hör, för visst känns det som om musiken ibland är om inte utgångspunkten så i alla fall en stor del i hans romanbyggen. Att det sen råkar vara musik som jag själv gillar och vars textrader jag kan utan och innan, gör att romanen för mig berikas med ytterligare en dimension.

Precis som den fiktive John (och kanske den verklige?), lyssnade också jag på åttiotalet till Depeche Modes "Somebody" om och om igen. En annan av mina favoritlåtar av Depeche var "Shake the disease" och jag förstår precis vad huvudpersonen i Ajvides bok menar när han skriver: "Det ödsliga introt med Martin Gores ensamma stämma var som en beskrivning av något jag kände igen, en följeslagare."

Det är så John Ajvide Lindqvist använder sig av de kulturella referenserna som dyker upp i boken. Hela tiden säger de något om det sammanhang eller den person som beskrivs. Det helt logiskt att bokens John ser Bröderna Lejonhjärta (där det också finns "en annan plats") flimra förbi på teven, eller att han lånar böcker av Sartre och Beckett som, enligt huvudpersonen, mest skildrar olika tillstånd.

Att lyssna på Depeche Modes "Stripped" blir efter Rörelsen aldrig detsamma. Romanens John sitter på golvet i sitt gårdshus och gungar i takt med låtens inledande ljud som påminner om hjärtslag:

Dave Gahan sjöng, och jag lyssnade. Den tunga, sorgsna stämningen i låten bäddade in tillräckligt mycket av mitt eget mörker för att det skulle verka möjligt att leva, åtminstone för ögonblicket.
     I extrema sinnesstämningar, vare sig det handlar om glädje eller förtvivlan, har man en tendens att tolka sångtexter så att de handlar om en själv. "Stripped" handlade om mig. Mig och mina grannar.

     Take my hand, come back to the land
     Where everything's ours, for a few hours.

Rörelsen är en mycket läsvärd roman. Ytterst handlar den om en desperat jakt på mening och gemenskap, förpackad i en otäck men briljant fiktiv verklighet.


Titel: Rörelsen: den andra platsen
Författare: John Ajvide Lindqvist
Utgivningsår: 2015
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 274

Ajvides Brunkebergstunnel

Om man läst John Ajvide Lindqvists augustprisnominerade Rörelsen: den andra platsen så vet man att det pågår något mycket märkligt i Brunkebergstunneln. Jag är på besök i Stockholm just nu och kände mig tvungen att ta en titt. Längre in än så här vågade jag inte gå...

Kaffepaus à la Emma

Emma Adbåge är nominerad i Augustprisets barn- och ungdomskategori med boken Nu är det sent!. Barnet kan inte somna trots att det är sent, och allt ska göras snabbt för att de ska komma fortare i säng:

- Nä, nu är det så himla sent. Nu läser vi en kort bok bara.
- Nej två!!
- Nix! Alldeles för sent!

Men när föräldern stängt dörren och sagt att man ska sova, finns det ju annat att hitta på  för en liten nattsuddare, både i kök och vardagsrum.

_____________________________________________________________

Tävla om två biljetter till Augustprisgalan

Har ni sett att det just nu pågår en högintressant tävling på Instagram?

Såhär skriver Augustpriset på sin sida:

"TÄVLING! 
Vill du ha chans att vinna två biljetter till Augustgalan den 23/11? Enkelt! Fota dig själv när du läser en Augustnominerad bok och tagga med  #lässelfie och #augustpriset. Du behöver ha en öppen profil för att vara med och tävla. Vinnaren avslöjas på måndag kl 12.00. Lycka till!"

Så plocka fram böckerna och ta en selfie!

Nominerad till Augustpriset: Bli som folk

Stina Stoors novellsamling Bli som folk är ett av sex skönlitterära verk som är nominerade till 2015 års Augustpris.

Samlingen innehåller nio stycken noveller som alla utspelar sig i Västerbottens inland. Ofta är det barnets perspektiv som skildras och ofta står barndomen i kontrast mot en svårbegriplig vuxenvärld.

Vi får läsa om en gädda som har en wunderbaum i magen, Arnt och Gun som hittar kärleken på äldre dar, och en pojke som ärver en moped efter sin morfar. En flicka och hennes mor får några timmar för sig själva när pappan i huset ger sig ut och fiskar. Det är små skeenden fast med bråddjup under ytan.

Frasen "att bli som folk" får mig att tänka på att växa upp och bli en del av vuxenvärlden, men också på mamman och dottern som tar på finklänningarna och far in till byn. Jag tänker på utvecklingen från ett gammaldags samhälle mot något mer modernt och i detta kanske också en kontrast mellan olika generationer.

Miljöerna som möter oss i novellerna är glesbygd och vildmark, och någon gång beskrivs en by. Det finns hotfulla myrar, skogar och ensligt belägna bostadshus. Stämningarna byggs upp väl och ibland anas mörka undertoner.

Men det som gör att Stoors novellsamling verkligen sticker ut är språket. Det är ett språk som är sprängfullt av västerbottniska uttryck och det har en rytm som liksom sjunger sig fram över sidorna. Jag tycker om hur föremål beskrivs, till exempel som "vitskjorta och nykavaj" och "den blåblommiga kjolrumpan." När någons hår inte är något speciellt, kan Stoor använda fraser som "trots vanlighåret hennes." En miljöbeskrivning kan låta: "Storaspen svartspretar mot grå himmel." På en gång är språket både kargt och poetiskt. Mitt favoritord i novellsamlingen är "skruvsamt", ett ord som beskriver hur någon rör sig lite nervöst när den är generad och inte riktigt vet var den ska bli av.

Att läsa Stina Stoors novellsamling känns som att bli inbjuden till en helt annan värld, och det är en värld jag njuter av att befinna mig i.


Titel: Bli som folk
Författare: Stina Stoor
Utgivningsår: 2015
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 212

Nominerad till Augustpriset: Allt jag inte minns

Jonas Hassen Khemiris roman Allt jag inte minns är en av sex böcker som är nominerade till 2015 års Augustpris i den skönlitterära klassen.

Boken kretsar kring Samuel, en ung kille i ett nutida Stockholm, och de minnen som hans vänner har av honom. Utgångspunkten är nämligen att Samuel är död - han körde rakt in i träd, oavsiktligt eller inte är oklart. Boken består av en väv av minnesbilder och vittnesmål om vem Samuel var och vad som egentligen ledde fram till det tragiska slutet.

Här finns Vandad, kompisen som alltid ställer upp för Samuel. Här finns också Laide, tjejen som Samuel älskar men inte tycks kunna släppa helt inpå sig (är det förresten bara en slump att Laide är ett anagram för "ideal"?). Dessa två ger sina olika bilder av Samuel, och det är tydligt att de också konkurrerar om att vara viktigast för honom. I bakgrunden anas också författaren, en person som även han har förlorat någon och sedan börjar försöka återskapa bilden av Samuel.

Samuel själv är en undflyende gestalt, inte bara för att åsikterna om honom ibland går isär. Han är en sökare, en som samlar på upplevelser i en Erfarenhetsbank. I sin jakt på någon att älska frågar han alla han möter om deras definition av kärleken. Han tycks glida in och ut ur olika miljöer, allt från parmiddagar till demonstrationer. Han verkar anpassa sig, samtidigt som jag anar att han aldrig helt passar in någonstans.

Boken rör sig snabbt framåt genom alla minnesfragment ur olika personers synvinklar.  Jag tycker om att jag som läsare blir medskapande i att pussla ihop berättelsen om Samuel, och jag dras med ända in till romanens suddiga kärna. Det är just minnena som utgör romanens stomme, både rent konkret och tematiskt. Tanken på att minnena en dag ska försvinna finns här, liksom en stark vilja att fånga det som gått förlorat. Och som en kontrast till alla som desperat kämpar för att hålla minnena av Samuel vid liv, står hans älskade mormor som alltmer försvinner in i demensens glömska.

Jag är glad att Khemiri (äntligen) släppt en ny roman, och tveklöst hör Allt jag inte minns hemma bland nomineringarna till Augustpriset. Det är en vacker roman, knivskarp i sina detaljer och dialog och samtidigt så lockande tvetydig i porträttet av sin huvudperson. Det är i gränslandet mellan personernas minnen jag skapar min egen bild av Samuel, och kanske också i det som de inte minns.


Titel: Allt jag inte minns
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Utgivningsår: 2015
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 332

Augustläsningen kan börja

De nominerade och Augustpriset Live

Nu är väntan över, och vi vet äntligen vilka böcker som har blivit nominerade till 2015 års Augustpris.

I kategorin för årets svenska skönlitterära bok blev det följande titlar:

Mary av Aris Fioretos
Masja av Carola Hansson
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Rörelsen. Den andra platsen av John Ajvide Lindqvist
Spådomen. En flickas memoarer av Agneta Pleijel
Bli som folk av Stina Stoor

Jag tycker förstås det är kul att båda mina gissningar på Hassen Khemiri och Stina Stoor faktiskt infriades, och så tycker jag det är riktigt roligt att John Ajvide Lindqvist är nominerad.

Klockan 17.30 ikväll går ju också Augustpriset Live av stapeln, och om du liksom jag inte kan vara på plats i Stockholm, kan du följa live-streamingen här:

Augustpriset: Vilka gissar ni på?

Nu börjar det närma sig måndagen den 19 oktober när de nominerade böckerna till årets Augustpris ska avslöjas.

Jag brukar varje år fundera kring vilka titlar som ska nämnas och i år är jag förstås extra nyfiken. Tyvärr är just det här året också ett år när jag inte har hunnit med att recensera så mycket alldeles nyutkommet, så jag har inte så många gissningar jag kan basera på egna läsupplevelser.

Men om jag ändå ska dra till med ett par gissningar (och det ska jag så klart!) så tror jag att Jonas Hassen Khemiri kan tillhöra de nominerades skara med Allt jag inte minns. Jag tror också på Stina Stoors novellsamling Bli som folk.

Dessutom har Kerstin Ekman kommit ut med en bok om Linnélärljungen Clas Bjerkander, Då allt var levande och lustigt, så hon kanske blir nominerad i fackbokskategorin.

Vilka titlar tror ni blir nominerade till 2015 års Augustpris?

__________________________________________________________

Ugglans Augustquiz

Det var ett tag sedan jag knåpade ihop ett quiz här på bloggen, men eftersom jag är en av årets Augustambassadörer tycker jag att ett Ugglans Augustquiz vore på sin plats.

Det finns åtta frågor att roa sig med och alla handlar den här gången om böcker som någon gång har vunnit Augustpriset för Årets svenska skönlitterära bok (om du vill ha listan med vinnare som hjälp, hittar du den här).

Din uppgift är att lista ut från vilken bok och vilken författare följande inledningsmeningar är hämtade?

Som vanligt hittar du de korrekta svaren längst ner på sidan, och om du blir sugen på att göra fler av Ugglans Quiz hittar du dem här.


1. Ester Nilsson hette en människa. Hon var poet och essäist med åtta förtätade broschyrer bakom sig vid trettioett. Egensinniga enligt vissa, lekfulla enligt andra, de flesta hade aldrig hört hennes namn.
     Med fördömande exakthet förnam hon verkligheten inifrån sitt medvetande och levde enligt ambitionen att världen var såsom hon upplevde den. Eller rättare sagt att människorna var gjorda sådana att de erfor världen såsom den var om de bara var uppmärksamma och inte ljög för sig själva. Det subjektiva var det objektiva och det objektiva var det subjektiva. Så såg i alla fall hennes strävan ut.


2. Den 5 april 1768 anställdes Johann Friedrich Struensee som den danske konungen Christian den sjundes livläkare, och avrättades fyra år senare.


3. "Vem är du?" frågar min syster.
     Hon är känsligare än de andra, det är bara hon som någonsin anar min närvaro. Nu ser hon ut som en fågel där hon står med halsen sträckt och spanar ut mot trädgården. Hon har bara en grå morgonrock över det vita nattlinnet och hon tycks inte märka att nattens frost dröjer kvar. Morgonrocken är öppen och skärpet hänger löst i en enda ögla. Det ligger som en tunn stjärtfjäder på kökstrappan bakom henne.
     Hon vrider på huvudet i en knyckig rörelse, lyssnar ut mot trädgården och väntar på svar. När det inte kommer upprepar hon sig, ängsligare nu och med gällare röst:
     "Vem är du?"


4. Där är far, tänkte jag. Mitt i molnet som aldrig tar slut.
     Sitter och skumpar på farfars gamla Ferguson med njurbältet åtdraget och blir grå i håret och kommer hem och luktar mull - för att han inte har något val. För att det är den här plätten vi har, den här lilla biten jord, de här tunnlanden odlat. Slåttersjön som dikats ur och blivit till åker och vall, Korpmyren som ryker som aska och fnöske så snart torkan sätter in, torvmarken som plötsligt kan slå eld och ligga och pyra utan att synas, förtära allting underifrån tills man gräver gravar och skär av.
     Det är vår bit. Vi har ingen annan.
     Jorden som solen och korparna ser.
     Biten under himlen där reaplanen ritar kors.


5. Ett ljud. Hon vaknade av det. Klockan var fyra på morgonen. Fyra noll två med klockradions röda pinnar. Rummet var gråljust. På fönsterrutorna  låg ett randmönster av regndroppar och utanför ångade fukten ur gräsmassan.
     Hon blev inte rädd. Men vaksam. Nu hörde hon vad det var: en bilmotor på lågt varv. Ingen kunde ha ärende upp till henne så tidigt. Saddie som låg på fårskinnet nedanför hennes säng sov fortfarande. Hon var tretton år och ganska döv.
     En bildörr smällde. En till. Minst två personer alltså. Och så denna tystnad. Inga röster.
     Hon sov med ett hagelgevär intill sig.


6. West Tisbury
    Martha's Vineyard, Mass, USA
    15 juli 1994

Kära fröken Fågel.
     Jag vill först tacka för ert besök som har efterlämnat många dyrbara minnen och förhoppningsvis har givit er svar på några av era frågor. Namnforskningen ligger liksom de flesta verksamhetsfält långt bortom min horisont, men i ert fall är det svårt att inte dra samma slutsats som ni: att ni har fått behålla kvinnans efternamn. Mitt eget är precis som ni gissade den angliserade formen av vår anfaders tyska dopnamn.
     Liksom den första Barefoot har jag nått en mycket hög ålder, men priset man betalar kallas ensamhet. Om er gissning visar sig stämma, skulle ni vara min närmsta levande släkting på fädernet.


7. Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.

Det enda som lyser
är gula blommor.


8. Vid vilken tidpunkt efter att en människa har försvunnit, kontaktar man polisen? Maj vet inte. Hon står i det anonyma, prydliga hotellrummet med sina dubbla gardiner - tunga styva i beige blommönstrad kretong och så de fördragna vita storerna - är de lite gulsolkiga av nikotin? Nu är du änka. Nej! Tomas kommer snart. Ett svagt brus från vattenledningen - någon nattsuddare är fortfarande vaken. Strax före ett. Gå och lägg dig, Maj. Vila en stund.

Svaren:

1. Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson 2. Livläkarens besök av Per Olov Enquist 3. Aprilhäxan av Majgull Axelsson 4. Korparna av Tomas Bannerhed 5. Händelser vid vatten av Kerstin Ekman 6. Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren 7. Sorgegondolen av Tomas Tranströmer 8. Liv till varje pris av Kristina Sandberg.

Melinda Kinnaman är konferencier för årets Augustprisgala

Foto: Sören Andersson

Nu är det klart att det blir Melinda Kinnaman som är konferencier för Augustgalan den 23 november, och det är också hon som leder presskonferensen där de nominerade böckerna tillkännages den 19 oktober.

Läs mer här.

Augustpriset Live - utlottningen avslutad

Nu är utlottningen av biljetter till Augustpriset Live avslutad, och jag kommer att meddela vinnarna via e-post. Grattis till er!

Själv kommer jag tyvärr inte att kunna åka till Stockholm den 19 oktober, men jag ska definitivt följa sändningen via: www.augustpriset.se.

Jag ställde ju också en fråga i utlottningen, nämligen: Vilken är din favoritbok bland alla böcker som hittills vunnit Augustpriset?

De böcker som ni valde var dessa:

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum
Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren (från 2 olika personer)
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
Aprilhäxan av Majgull Axelsson
Korparna av Tomas Bannerhed
Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl och Kinna Gieth
Liv till varje pris av Kristina Sandberg

___________________________________________________________

Augustambassadörerna presenteras

 

Nu kan man läsa om Ugglan & boken och de andra bloggarna som är ambassadörer för de skönlitterära böckerna på Augustprisets hemsida.