Tre ungdomsböcker på tre månader

I förra veckan bad jag er att tipsa mig om ungdomsböcker som ni läst och gillat, och jag måste börja med att tacka för alla förslag jag fått, både här på bloggen och på Facebook.

 

Efter att ha lånat hem ett helt gäng böcker från biblioteket, tror jag nu också att jag kommit fram till vilka titlar jag kommer att välja. De här tre fastnade jag mest för:

 

 

 

 

 

 

 

Anledningen till att jag knåpar ihop just en trio böcker, är att jag tänker vara med i Pocketlovers läsutmaning TRE på TRE. Läs mer om utmaningen här, och var med du också, vettja!

 

 

 

 

Tre på tre: tipsa mig om ungdomsromaner!

Pocketlover kommer också i år att ha den roliga läsutmaningen TRE på TRE, och naturligtvis vill jag vara med. Det går till så att man väljer ut tre böcker som man vill läsa - det kan vara tre i en serie, tre av samma författare, tre med samma tema och så vidare (alltså vad som helst egentligen som kan bilda en trio). Sedan har man tre månader på sig att läsa böckerna, med start den 1 september.

 

I fjol läste jag med stor behållning tre stycken så kallade faktionsromaner (en blandning mellan fakta och fiktion): Blekingegatan 32 av Lena Einhorn (om Greta Garbo), Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn (om Karin Boye) och Åren i Paris av Paula McLain (om Hadley Hemingway). Läs vad jag tyckte om böckerna och genren här.

 

I år är jag inne på tanken att läsa tre ungdomsromaner, men då känner jag att jag skulle behöva lite hjälp att välja titlar...

 Så, vilka ungdomsromaner har du läst och gillat? Tipsa mig om dina favoriter!

Faktionsberättelse, biografiroman, dokudrama...

I Pockerlovers Tre på tre-utmaning, som jag och många andra bokbloggare har ägnat åt oss under hösten (under tre månader - september, oktober och november - skulle man läsa tre romaner på ett valfritt tema), valde jag att läsa Blekingegatan 32 av Lena Einhorn, Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn och Åren i Paris av Paula McLain.

Alla tre böckerna tillhör en genre som man skulle kunna kalla faktionsberättelse (eller biografiroman eller dokudrama...) Blekingegatan 32 handlar om några år i Greta Garbos liv, när hon börjar vid Dramaten och sedan blir upptäckt av Mauritz Stiller. Kolterjahns bok skildrar Karin Boye och den tid i ungdomen hon tillbringade i Berlin. Åren i Paris berättar om Hadley och Ernest Hemingways äktenskap och den tid de bodde och var en del av de litterära och bohemiska kretsarna i den franska huvudstaden.

Det gemensamma för romanerna är alltså att de har verkliga personer som sina huvudpersoner, men att böckerna ändå inte är faktaberättelser, utan just romaner.

Jag har också läst Bo G Janssons bok Episkt dubbelspel: Om faktionsberättelser i film, litteratur och tv. Där kan man hitta en definition av begreppet faktionsberättelse:

Karakteristiskt för faktionsberättelsen är att dess handling genomgående och även i detalj följer eller tycks följa och upprepa ett historiskt verkligt händelseförlopp men att likväl gestaltningen av detta historiska händelseförlopp är så dramatiserad och påtagligt konstnärligt bearbetad att läsarens eller tittarens tankar leds lika mycket till fiktivt berättande som till ickefiktivt berättande (s. 15).

Romanerna baserar sig alltså på historiska fakta - sådant som är känt och skrivet om personerna, kanske på verkliga dagboksanteckningar, foton och brev - men tillåter sig att leva sig in i och gestalta personerna på ett icke-faktamässigt sätt. Där det saknas fakta om vissa detaljer låter författarna sin egen fantasi fylla ut luckorna, även om de gör det på ett sätt och med en kunskap som bygger på gedigen research om personerna de skriver om (detta är förstås en förutsättning för att texten ska bli trovärdig.)

Alltså är det förstås ingen fullkomlig sanning om Greta Garbo, Karin Boye och Hadley och Ernest Hemingway vi får läsa, men vilken historiebok kan säga sig uppnå det? I gengäld får vi i faktionsberättelserna leva oss in i människoödena, vi får uppleva hur det kändes när Greta Garbo blev antagen på Dramaten eller när Hadley Hemingways äktenskap började knaka i fogarna. Bo G Jansson talar om faktionsberättelsen som "levandegjord historisk verklighet" (s. 213).

Jag tycker mycket om den här genren. För mig är det en perfekt kombination som tillfredsställer mitt behov av gott berättande och en nyfikenhet på verkliga personer, tider och miljöer. Samtidigt har det stundtals rasat en hätsk debatt om det verkligen är moraliskt rätt att ge sig in i en verklig persons huvud på det där sättet? Vissa har också ansett att faktionsberättelser bara är till för författare med dålig fantasi. Jag kan visst förstå de här argumenten och det vore ju fasansfullt om inga författare hade fantasi nog att hitta på helt egna berättelser.

Men faktum kvarstår. Jag har tyckt mycket om att läsa både Blekingegatan 32, Den bästa dagen är en dag av törst och Åren i Paris. Jag har haft fantastiska läsupplevelser och har samtidigt lärt mig intressanta fakta om Garbo, Boye och Hemingway som jag inte visste tidigare.

Vad tycker du om faktionsberättelser?

Greta Garbo

 Hadley och Ernest Hemingway

Åren i Paris

Har ni hört talas om Hadley Hemingway? Innan jag läste Paula McLains roman Åren i Paris, visste jag inget alls om denna kvinna, som alltså var den litteräre giganten Ermest Hemingways första fru. Nu när jag läst ut romanen känns det som om jag har umgåtts med en mycket sympatisk och fascinerande person.

 

Hadley och Ermest träffas på en fest i tjugotalets Chicago och faller snabbt för varandra. Det är tiden efter ett världskrig och stämningen är i alla fall på ytan uppsluppen, med musik, dans och rikliga mängder alkohol. Men man får hela tiden känslan av att den glassiga ytan mest är självbedrägeri, ett försök att glömma sorgerna som varit.

 

I romanen funderar Hadley kring en sång som spelades hela tiden på festerna i Chicago. Nora Bayes  Make Believe med sitt budskap -  "Make believe you are glad when you're sorry. Sunshine will follow the rain" - slår an någonting djupt inne i Hadley. Hon bestämmer sig för att simulera lyckan, tills den en dag förhoppningsvis kommer till henne på riktigt.

Hadleys första steg mot drömmen om lyckan blir att gifta sig med Ernest Hemingway. De bestämmer sig för att flytta till Paris där de sedan lever i de intellektuella och bohemiska kretsarna kring Ezra Pound, Scott Fitzgerald och Gertrude Stein.

 

Det är här, i skildringen av tjugotalets Paris, som berättelsen verkligen lyfter. Tidsandan och människorna kring makarna Hemingway är fängslande. I Paris bor de trångt och fattigt, men de umgås i litterära kretsar med spännande människor.  De reser också runt. Till exempel åker de skidor i Alperna och fascineras av tjurfäktningarna i Pamplona. Tiden präglas av frihet - både vad gäller konsten och synen på kärleken. Och det är här som den första sprickan i det Hemingwayska äktenskapet smyger sig in.

 

Hadley står fast förankrad vid Ernests sida, genom motgångarna, helt inställd på att han ska kunna slå igenom som författare. Därigenom ger hon förstås upp sina egna drömmar. Det blir ganska snabbt uppenbart att det allra viktigaste i Hemingways liv är hans skrivande.

I romanen skildras hur Hemingway skriver på  Och solen har sin gång, uppenbarligen ganska tydligt modellerad på hans och bekantskapskretsens tid under åren i Paris. Det är inte utan att jag blir sugen på att läsa om den, nu när jag har en helt annan förkunskap.

 

 

Titel: Åren i Paris

Författare: Paula McLain

Översättare: Isa Lybeck

Utgivningsår: 2013

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Antal sidor: 391

Den bästa dagen är en dag av törst & Karin Boye och människorna omkring henne

Jag har läst Jessica Kolterjahns Den bästa dagen är en dag av törst, som handlar om ett år i poeten Karin Boyes liv.

 

Året är 1932 och Boye har mer eller mindre flytt till Berlin för att komma undan det liv hon har hemma i Sverige, med en äkta man som hon har lämnat och dessutom komplicerade förhållanden med olika älskare. I Berlin ska hon gå i psykoanalys för att komma tillrätta med det hon själv benämner "Dödsmakterna" och sina "homoerotiska" böjelser.

 

Det är stundtals en deprimerad och självmordsbenägen Boye läsaren får möta, men året i Berlin ger henne också känslor av frihet och ett sammanhang. När hon byter psykoanalytiker får hon uppmaningen att leva ut sin homosexualitet istället för att känna skuld över den, och hon får uppleva en helt ny värld där kvinnor öppet kan älska kvinnor och män kan älska män.

 

Jessica Kolterjahns fria fantasi kring Boyes år i Berlin är fängslande läsning. Språket är precist och poetiskt och Boye och hennes tid i den tyska storstaden kommer verkligen till liv på boksidorna. Man får också tillbakablickar i Boyes liv, när hon berättar för psykoanalytikern om sin barndom, sina föräldrar och om olika händelser som har format henne till den hon är.

 

I samband med Kolterjahns bok har jag också läst Karin Boye och människorna omkring henne, som är en fotobok gjord av Pia-Kristina Garde.

 

Garde har ägnat många år åt att forska kring Karin Boye. I den här boken har hon samlat foton av Boye och de personer som fanns i hennes närhet, från barndomen ända fram till en bild från Boyes begravning den 4 maj 1941. Också perioden i Berlin finns med, och det är här de båda böckerna möts.

 

Jag får se riktiga fotografier på de personer som vistas i Berlin 1932 tillsammans med Karin Boye. Hennes tidigare älskare Josef Riwkin har Strindbergshårsvall och runda glasögon, hennes förste psykoanalytiker Walter Schindler ser sträng ut, Kajsa - vännen som Boye en period delar lägenhet med - är ljus och änglalik.

 

Fotot på bokens framsida har fått titeln "Livet i Berlin". På bilden ser vi Boye i mitten och bland annat hennes vänner Nic Hoel, Kajsa Lönngren och Vilhelm Scharp. Fotot är taget i en park i Berlin, under en vårfest när man firar att träden står i blom.

 

Just det här fototillfället finns faktiskt med i Kolterjahns bok. Boyes vän Erik är på besök i Berlin och alla vännerna beger sig ut för att möta våren:

 

Parken visar sig vara en mindre dunge med träd och ett par träbord. Men vi är ensamma där och vi packar upp det vi har haft med oss.

   "Du har rätt om Jam", säger jag till Ulla när jag har ätit tre av pirogerna. Jag håller upp en och ropar till Jam som sitter på ytterkanten:

   "Utsökta, Jam."

   "Kom nu alla, så ska vi ta ett fotografi", uppmanar Erik och placerar sin kamera på ett av borden, och vi ställer upp oss framför den.

   "Nu!" ropar han och springer till sin plats.

   Vi skrattar och fånar oss och när maten och vinet är slut kommer de första regnstänken. Det känns som en snöplig avslutning på festen och när Kajsa och jag senare sitter på spårvagnen tar hon min hand i sin.

   "Det här var ändå en bra dag."

   "Ja, det var en bra dag."

Titel: Den bästa dagen är en dag av törst

Författare: Jessica Kolterjahn

Utgivningsår: 2013

Förlag: Forum Bokförlag

Antal sidor: 257

Titel: Karin Boye och människorna omkring henne

Författare: Pia-Kristina Garde

Utgivningsår: 2011

Förlag: Ellerströms

Antal sidor: 181

Antal foton: 84

Blekingegatan 32



Blekingegatan 32 är skriven av Lena Einhorn, och precis som i hennes förra roman Siri, om Siri von Essen, står också i den nya romanen en verklig person i fokus.

Den här gången har Einhorn valt att leva sig in skådespelerskan Greta Garbos liv, framför allt de tidiga åren i hennes skådespelarbana: perioden på Dramatens elevskola, mötet med Mauritz Stiller och den första tiden i Hollywood.
 

Det är spännande att följa Garbos väg från de enkla omständigheterna som Greta Gustafsson i hemmet på Söder, tills att hon hyllas som en av de stora inom amerikansk film. Men det är - både för läsaren och för bokens huvudperson - inte enbart en positiv resa mot framgång.

Tidigt i romanen blir den sjuttonåriga Greta Gustafsson, som den yngsta personen hittills, antagen vid Dramatens elevskola. Tiden på Dramaten har hon beskrivit som den lyckligaste i sitt liv, och den glädjen skildras med stor inlevelse av Einhorn. De unga teatereleverna har ännu allt framför sig, de träffas på caféer och pratar om livet och de drömmer om att lyckas inom skådespelaryrket. För Greta och en av hennes klasskamrater, Mimi Pollak, är det också en tid av passionerad kärlek.

Som läsare tas man med bakom kulisserna. Man våndas och gläds med eleverna inför föreställningarna och man sitter bredvid dem på Dramatens tredje rad och kikar ner på scenen där de stora skådisarna repeterar. Man blir en del av teaterns magi.

När så mästerregissören Mauritz Stiller gör entré i berättelsen är det på sätt och vis både början på en fantastisk filmkarriär för Greta, och början till slutet på den lyckliga tiden med kamraterna. Stiller har högtflygande planer för sig och Greta och det är genom hans ambition Gretas Hollywood-karriär tar fart. Här ser ni en bild på Garbo och Stiller från 1925, när de är på väg till USA:

Greta skildras redan från början i romanen som en otillgänglig person, ibland rentav olycklig. Det är den så berömda gåtfullheten som så många har försökt förstå.

Om man är ute efter ett finna svaret på gåtan om Garbo, varför hon var så undflyende och svår att komma inpå livet, blir man möjligen något besviken på Blekingegatan 32. När jag slår igen bokpärmarna känner jag inte att jag vet mer om varför hon drog sig undan som hon gjorde, eller att jag förstår vad i hennes liv som format henne till den hon var.

Däremot känner jag att jag varit med om riktigt läsäventyr och min fascination inför Greta Garbos storhet och gåtfullhet har bara blivit större.

Läsutmaning - Tre på tre 2013

Pocketlover har en läsutmaning som jag tänker ta mig an. Det går till så att man väljer ut tre böcker som på något sätt har samma tema - sedan har man tre månader på sig att läsa dem. Alltså Tre på tre.

Annikas bokbloggsjerka i helgen handlade om böcker man längtar efter, och då skrev jag bland annat om tre romaner som också passar utmärkt in på Tre på tre. Det gemensamma temat är att de alla handlar om personer som har funnits på riktigt (så kallad "faktion").

Så romanerna jag tänker läsa i Pocketlovers läsutmaning är:

Blekingegatan 32 av Lena Einhorn (om Greta Garbo)

Åren i Paris av Paula McLain (om Ernest Hemingway)

och

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn (om Karin Boye)