April 2026

 

Under april månad läste jag av någon anledning ganska många barnböcker. Jag kan varmt rekommendera Augustin Erbas trilogi om Vilma och hennes äventyr i andra världar och tider där hon möter diamantdrakar, slemvävare och öronkrypare, och en och annan person ur historien. Förutom äventyrskänslan har böckerna en helt fantastisk och sarkastisk humor som jag tycker mycket om. Böckerna i trilogin är Det gula ljuset, En gömd värld och Dödsmärkt. Läs den första och sen finns det stor chans att du slukar de andra två av bara farten.

Jag har också läst Fabian Göransons andra seriebok om Klara, Teknokraternas plan. Boken fortsätter där den augustprisade första delen Klara - Tvättbjörnarnas stad slutade och beskriver Klara och de andra tvättbjörnarnas kamp mot teknokraterna och den mystiske Doktor Nuragen som vill riva all gammal bebyggelse och istället bygga hus i betong och glas. Riktigt spännande läsning och fint med kombinationen av text och illustrationer. 

Bilderböcker blev det också i april, eftersom 2026 års ALMA-pris tilldelades kanadensiske Jon Klassen. Jag hade redan läst flera av hans böcker, men passade på att låna hem de två jag hade kvar, nämligen Vi hittade en hatt och Det är inte min hatt. Hattar verkar vara vanligt förekommande i Klassens böcker och hans minimalistiska och humoristiska berättarstil skildrar teman som osäkerhet, ägande och moral. Ett bra val (som vanligt) av ALMA-juryn.

I bokcirkeln fortsatte vi läsa böcker med biografiskt eller självbiografiskt innehåll genom Viktor Noréns Jag går min väg. Boken handlar om Noréns uppväxt, hur han tidigt bestämde sig för att bli rockstjärna och hur musiken på olika sätt följt honom genom livet. Här finns också fina skildringar av betydelsen Noréns familj har för honom och sorgliga inslag som när vännen Kristian Gidlund går bort i cancer. Boken fick mig att lyssna på bröderna Norén och deras olika band på Spotify och jag tittade också på serien Bröderna Noréns underbara resa på SVTplay. 

Sista boken jag hann med i april var japanska Mieko Kawakamis roman Alla nattens älskare. Kulturkollos världsdelsutmaning var under april på temat Asien och jag blev genast sugen på att läsa något från Japan. Alla nattens älskare handlar om Fuyuko, en korrekturläsare i trettioårsåldern som lever ett tyst och tillbakadraget liv i Tokyo. Hon saknar nära relationer och upplever att hon mest betraktar livet på avstånd. När hon börjar försöka bryta sitt mönster och öppna sig för andra väcks både en stark längtan efter närhet och en rad svåra och omvälvande känslor. En riktigt bra bok. 

Världsdelsutmaningen: Alla nattens älskare av Mieko Kawakami

Kulturkollo har en världsdelsutmaning där man under mars och april skulle läsa böcker från Asien. Jag läste två böcker från Sydkorea - Ru av Kim Thúy som var en omläsning, och Baek Heenas senaste bilderbok Hur du gör magiska godiskulor.

Jag var också sugen på att läsa något från Japan och valet föll på Alla nattens älskare av Mieko Kawakami. Romanen handlar om Fuyuko, en 34-årig korrekturläsare som lever ett ensamt och stilla liv i Tokyo. Hon har nästan inga nära relationer och det känns som att hon mest låter livet passera utan att riktigt vara en del av det. När hon börjar försöka förändra sin tillvaro och öppna upp sig för andra, bland annat genom att knyta nya kontakter, väcks både en längtan efter närhet och en massa svåra känslor.

Jag gillar hur Kawakami skildrar Fuyokos inre liv - det händer inte så mycket på ytan, men desto mer inom henne. Ensamheten kändes trovärdig och ibland nästan obehagligt igenkännbar. Språket är enkelt men träffsäkert, och tempot är lugnt på ett sätt som passar berättelsen. Jag uppskattade också att boken inte försöker ge några enkla svar, utan låter känslorna och frågorna stanna kvar.

Nu är jag spänd på vilken nästa världsdel blir i Kulturkollos utmaning.

Februari 2026

I februari läste jag fyra böcker av ganska olika slag. Jag inledde med Vivian Gornicks självbiografiska bok Aldrig färdig: En obotlig omläsares memoarer. I boken beskriver Gornick mötet med litterära verk som har påverkat henne genom livet, och vi får läsa om författare som Marguerite Duras, D.H. Lawrence och Doris Lessing, för att nämna några. Det är intressant hur hon uppfattar böckerna olika beroende vilket ålder och livssituation hon befinner sig när hon läser dem. Precis så är det, tänker jag. Samma bok kan verkligen bli helt olika läsupplevelser. 

Till bokcirkeln läste jag Michael Cunninghams The Hours, en roman som är inspirerad av Virginia Woolf och hennes roman Mrs Dalloway. Vi får följa tre kvinnor: Virginia Woolf (år 1923) som börjar skriva romanen Mrs Dalloway, Laura Brown (år 1949) som läser Mrs Dalloway och känner sig kvävd av sitt traditionella liv, och Clarissa Vaughan (på 1990-talet), en kvinna som förbereder en fest för sin vän i New York (precis som Mrs Dalloway förbereder en fest i Woolfs roman). De tre kvinnornas livsöden flätas samman, genom kopplingarna till Woolfs bok och teman som kvinnlig frigörelse, psykisk ohälsa och dödlighet.

Jag återvänder ofta till Tove Janssons muminböcker, och nu passade jag på att läsa om Trollkarlens hatt. Muminfamiljen hittar en svart hatt som visar sig ha magiska krafter. Allt som läggs i hatten förvandlas till något annat: äggskal blir moln och inne i muminhuset växer det fram en djungel. Vi får träffa karaktärer som Tofslan, Vifslan och Mårran, och familjen ger sig ut på ett äventyr till Hattifnattarnas ö. 

Sista boken jag hann med i februari var Abdellah Taïas Ett arabiskt vemod. Kulturkollo har en Världsdelsutmaning som jag hänger med på, och Taïas bok fick representera Afrika, som är platsen för januari och februaris läsning. Den handlar om en ung homosexuell pojke som växer upp i Marocko på 1980-talet, och hur han försöker hitta sin frihet och identitet. 

Världsdelsutmaningen: Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa

Kulturkollo har en Världsdelsutmaning där vi under januari och februari har läst böcker från Afrika. Jag kom igång sent, men har nu i alla fall läst en roman från Marocko, nämligen Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa. 

Romanen är självbiografisk och handlar om en ung pojke som växer upp i Marocko under 1980- och 90-talet. Han upptäcker sin homosexualitet, men det är inte lätt för honom att vara sig själv i de rådande sociala och kulturella normerna i hemlandet. Redan ganska ung flyttar han till Paris med hopp om ett annat liv, men där hamnar han i ett annat slags utanförskap. Berättelsen är, som titeln säger, vemodig, men också full av längtan och kärlek. Drömmarna om ett annat liv, om längtan efter film och skapande, är en drivkraft för författaren, och som läsare känner jag starkt för honom. Boken är bara 111 sidor lång, men med sitt intensiva, vackra språk och brutala ärlighet fångar den mig direkt. 

November & december 2025

Här kommer årets sista lässammanfattning! 

November och december var båda bra läsmånader för mig. Jag läste två novellförfattare till Novelltolvan 2025 - både Virginia Woolf och Tessa Hadley är favoriter - Woolf sedan länge och Hadley en relativt ny bekantskap. Av Woolf läste jag "The New Dress", "The String Quartet" och "In the Orchard ", alla med Woolfs omisskänliga inre tankeflöden och associationer. Av Hadley läste jag "Ställföreträdaren" och "Fläcken", också de riktigt bra noveller. 

När det finns en ny deckare av M.W. Craven vill jag gärna läsa, så Krypskytten med Washington Poe, Tillie Bradshaw och de andra kastade jag mig över. Jag var också sugen på att läsa andra delen av Kjersti Anfinnsens trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim, Ögonblick för evigheten, och det var lika givande läsning som den första delen, De sista smekningarna. I maj kommer tredje delen, Dödsverk, och den kommer jag så klart också att läsa. 

Till bokcirkeln var december månads bok Yllans snillrika systrar av Malin Sturesson. Romanen är en feelgood i historisk miljö och extra roligt är att den utspelar sig i min hemstad, Kristianstad. Riktigt njutbar läsning på många sätt! Jag är också med i en bokcirkel på jobbet där vi läser barn- och ungdomslitteratur, och även om jag tyvärr missade vår träff hann jag i alla fall läsa både Vår tupp är död av Per Gustavsson och Anders Sparring, och Valens bibliotek av Zidrou. Båda var charmiga böcker, den om tuppen är tänkt för åldern 6-9 år och Valens bibliotek är mer av en allåldersbok i form av en bilderbok.

Övriga böcker jag läste under årets två sista månader valde jag för att de skulle passa in i Kaos-utmaningen, och det blev en riktigt trevlig blandning. För att kunna bocka av en Nobelpristagare läste jag Jon Fosses Sömnlösa, som dessutom var en Nobelpristagare jag hade kvar att upptäcka (jag försöker läsa något av alla som någon gång tilldelats priset). Boken är den första i hans Trilogin och jag vill absolut läsa de andra två delarna också. Jag trivdes faktiskt med hans sätt att skriva långa meningar utan skiljetecken. 

Ett par mer klassiska författare blev det också, på ett annat språk än svenska och engelska plockade jag fram Karen Blixens Babettes gæstebud, som jag alltså läste på danska. En brevroman skulle jag också bocka av och då hittade jag Fjodor Dostojevskijs debutroman Arma människor. Jag gillade båda, men Blixens bok var min favorit, kanske för att människorna i Dostojevskiljs bok var ganska neurotiska och irriterande. 

Bilderboksvärlden blev temat när jag skulle läsa en fackbok och valde Bilderboksmakare, ett samlingsverk där läsaren kan stifta bekantskap med en mängd både svenska och internationella författare. Lite på samma tema blev den biografi jag valde, eftersom jag passade på att läsa Paul Gravetts bok om Illustratören Tove Jansson. Jag tycker alltid det är intressant att fördjupa sig i ett författarskap jag gillar, och här handlade det alltså om Janssons illustrationer, allt från de tidigaste uppdragen hon fick redan som tonåring, till illustrationerna om muminvärlden. 

Det blev ännu fler böcker till Kaos-utmaningen. Gabrielle Filteau-Chibas Coyote valde jag eftersom jag skulle läsa en bok på temat rovdjur, Adania Shiblis En oansenlig detalj passade in på ett land i krig (Palestina) och Jesmyn Wards Sing, Unburied, Sing valde jag eftersom jag skulle läsa något av en svart författare. Alla var riktigt bra, och jag gillade särskilt Jesmyn Wards bok om den dysfunktionella familjen kring trettonårige Jojo i Mississippi. 

Till sist, två böcker som också var de allra sista jag prickade av i utmaningen. Från Indien läste jag Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag, en roman som handlar om hur snabb och oförtjänt rikedom långsamt bryter ner en familj – moraliskt, psykiskt och relationellt. Från ett land jag aldrig tidigare läst något valde jag Remote Control av Nnedi Okorafor. Boken är ett slags science fiction med inslag av afrikansk mytologi, och den utspelar sig i ett framtida Ghana. En ung flicka vandrar rastlöst mellan städerna, åtföljd endast av en räv. Rykten följer henne – man säger att hon är uppfostrad av Döden själv och att olycka och förintelse lämnas i hennes spår. 

Läsåret 2025 är alltså slut och nu återstår att fundera på om jag ska ha några särskilda läsmål för 2026. Kanske blir det en ny Kaos-utmaning eller kanske något annat. Jag återkommer till detta, men något som (på ett kravlöst sätt) "tvingar" mig att variera min läsning, vill jag gärna utgå ifrån.

September & oktober 2025

Det har blivit dags att sammanfatta det som blivit läst under de två första höstmånaderna.

September innehöll både Kristianstad bokfestival och Bokmässan i Göteborg, så jag kan nog skylla lite på det att det inte blev lika mycket läst som vanligt. En av de mest intressanta programpunkterna på Bokmässan var när Annika Norlin samtalade med Lydia Sandgren, Elin Cullhed och  Quynh Tran om "Musik i romanens värld." Som vanligt blev också läslistan - betydligt - längre.

Till bokcirkeln i september läste vi Förbjuden skrivbok av Alba De Céspedes, en roman som utspelar sig i femtiotalets Rom. Den handlar om Valeria Cossati, en kvinna som börjar skriva dagbok i smyg, och samtidigt hittar sitt eget jag i en värld som bara ser henne som hustru och mor. 

Jag läste också Vi ses i augusti av Gabriel García Márquez. Den här boken bygger på ett manuskript som Márquez arbetade med under sina sista år, men som han själv aldrig hann färdigställa.  Huvudpersonen, Ana Magdalena Bach, är en gift kvinna som varje år reser till en karibisk ö för att lägga blommor på sin mors grav. Under en av dessa resor inleder hon en oväntad kärleksaffär — ett möte som återuppväcker hennes längtan, skuld och livslust.

September månads författare i Novelltolvan 2025 var amerikanska Tillie Olsen. Jag hann bara med att läsa hennes förmodligen mest kända novell, Jag står här och stryker, men den var å andra sidan riktigt läsvärd.

Oktober månads novellförfattare var tyska Judith Hermann, och jag blev verkligen förtjust i hennes sätt att skriva! Jag ser fram emot att läsa mer, både hennes noveller och romaner. Här kan du se vad jag tyckte om novellerna till Novelltolvan.

Oktober månads bokcirkelbok var På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque, en fantastisk roman men med ett oerhört tungt tema. Som tur var kunde jag varva skildringar av meningslös död i skyttegravarna med de två första Muminböckerna: Småtrollen och den stora översvämningen och Kometen kommer. Betydligt mer gemytlig läsning, även om också dessa böcker delvis skildrar svåra ämnen som naturkatastrofer och flyktingar. 

En del lyrik läste jag också, både Tomas Tranströmers För levande och döda och Jila Mossaed Vad jag saknades här. Jag gillade båda, men Tranströmer är för mig i en klass för sig.

På jobbet håller vi i en bokcirkel för studenter, så till den har jag läst Jessica Schiefauers dystopiska roman Bärarna. Jag gillar hur hon målar upp ett framtidsscenario där en smitta har omformat hela samhället. Män och kvinnor hålls åtskilda, och mycket är annorlunda, men inte så annorlunda att man inte kan tänka sig att detta skulle kunna bli vår verklighet. Detta är en bok där det finns massor att diskutera.

Den sista romanen jag hann med i oktober var Kjersti Anfinnsen De sista smekningarna, en roman om Birgitte, en äldre norsk kvinna som bor ensam i Paris. Hon ser tillbaka på sitt liv som hjärtkirurg, älskande och vän och genom hennes inre monolog växer ett fascinerande porträtt fram av en kvinna som trots ensamheten håller fast vid sin värdighet och sin vilja att leva fullt ut. Del två i serien heter Ögonblick för evigheten, och del tre - som kommer ut våren 2026 - heter Dödsverk. Jag tänker definitivt läsa båda.

Juli & augusti 2025

Det har blivit hög tid att se tillbaka på sommarens läsning. Juni har jag redan sammanfattat här, men också under juli och augusti blev det förstås en hel del läst.

Till Novelltolvan 2025 läste jag både noveller av Johanna Holmström, som var månadens novellist i juli, och Katherine Mansfield, som var valet i augusti. Jag tyckte verkligen mycket om båda!

Jag är väldigt förtjust i Kristina Lugn, och när en uppgift i Kaosutmaningen är "Läs en bok av en ledamot i Svenska Akademien (nuvarande eller tidigare)", passade jag på att läsa Hundstunden: Kvinnlig bekännelselyrik. Hennes dikter är både tänkvärda, drabbande och dessutom underhållande.

Kaosutmaningen fick mig också att välja flera andra av böckerna som blev lästa under sommaren. Jag gillar när de olika kategorierna "tvingar" mig att välja ut böcker som passar in, ibland något jag ändå tänkt läsa, och ibland något som jag letar fram just på grund av ett tema i utmaningen. 

Meg Rosoffs Friends Like These var just en sådan bok, som passade in på temat "Läs en Young Adult." Boken handlar om 18-åriga Beth som får en praktikplats på en stor tidningsredaktion i New York. Det är åttiotal och New York framställs både som en farlig stad och en stad full av möjligheter. Bokens teman är framförallt vänskap, lojalitet och gränsdragningar.

Också Maggie O´Farrells The Marriage Portrait passade in i Kaosutmaningen på "Läs en bok med ett riktigt fint omslag." Jag tyckte väldigt mycket om O´Farrells första historiska roman Hamnet, som utspelar sig i England i slutet av 1500-talet, så ända sedan The Marriage Portrait kom ut har jag varit sugen på att läsa den. Också den här romanen utspelar sig på 1500-talet, men i Renässansens Italien. 16-åriga Lucrezia, dotter till storhertigen av Florens, lever ett skyddad liv bakom palatsets väggar. Men en dag blir hon bortgift med Alonso, den betydligt äldre hertigen av Ferrarra. Äktenskapet blir klaustrofobiskt, Lucrezia förlorar sin frihet och börjar till och med frukta för sitt liv. O´Farrell målar skickligt upp sina personer och de historiska miljöerna, och samtidigt fascinerar förstås detaljerna om Lucrezias öde.

Tre böcker till fick jag in i Kaosutmaningen, nämligen Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti, Harvey av Emma Cline,  och Fjollornas fest av Jonas  Gardell. Alla tre var ganska snabblästa och läsvärda böcker.

Kaffe med mjölk är en vemodig berättelse om en mamma och en dotter som har både ett geografiskt och känslomässigt avstånd mellan sig. Harvey handlar om den åldrade, dömde filmproducenten Harvey Weinstein som sitter i husarrest. Han pendlar mellan självömkan, minnen av sin makt och en växande insikt om sin ensamhet och förlorade kontroll. Till sist, Gardells Fjollornas fest som växelvis berättar om den stora festen som Stockholms fjollor gick på vid Piperska muren, och en pojke som längtar till något annat än den värld han är född in i. 

Jag läste två böcker tänkta för mellanåldern som var riktigt spännande. Nils Lundkvist belönades med debutantpriset Slangbellan för sin bok Kuben. Den handlar om John som bor i den yttersta vildmarken med sina föräldrar. Samhället i Kuben styrs av statsapparaten med de båda tvillingspresidenterna. Det är ett farligt samhälle med en motståndsrörelse som verkar i det tysta. Johns familj lever av att bygga möbler och ibland kommer det transporter som hämtar det som tillverkas. En dag kommer en transport som istället lämnar av en husvagnsliknande kub. Ut ur kuben stiger en pojke i Johns ålder. Berättelsen fortsätter i Viken, också den riktigt spännande läsning, och jag ser fram emot att så småningom läsa ännu mer om John och hans familj och vänner.

På spänningstemat hann jag också med Sören Sveistrups Kurragömma. Jag hade höga förväntningar efter att ha läst hans Kastanjemannen, och precis som den var också Kurragömma välskriven och ganska ruggig. Jag tyckte särskilt om att återknyta bekantskapen med poliserna Naia Thulin och Mark Hess. 

Den sista boken jag hann med under augusti månad var Karl Ove Knausgårds Nattens skola, den fjärde delen i hans serie om Morgonstjärnan. Precis som de andra delarna är Nattens skola skickligt berättad med intressanta personporträtt, och kopplingar - ibland tydliga, ibland bara en detalj - till serien i sin helhet. Jag fascineras och vill hela tiden vill lägga pusslet och förstå hur allt hänger ihop. Den här boken handlar om Kristian Hadeland, mestadels när han är en ung fotografistudent i London under 1980-talet, men också när han är äldre och blivit en uppburen fotograf. Det intressanta är hur han gått till väga för att hitta sin inspiration och framgång. 

Juni 2025

Vi har redan hunnit några dagar in i juli och jag vill passa på att sammanfatta förra månadens läsning. Som vanligt blev det en ganska blandad kompott.

Klara Bartilssons Pärlan är en bilderbok som handlar om en liten pärla som vaknar i sitt skal långt nere på havets botten. Pärlan vill utforska världen men håller på att gå vilse i skogen av tång. Då möter hon en stjärna från himlen som lyser upp djuphavsnatten, och tillsammans ger de sig ut på ett färgsprakande och magiskt äventyr. 

Nästa bok jag läste var också en barnbok, nämligen Ulf Starks En liten bok om kärlek. Boken utspelar sig i slutet av andra världskriget och handlar om en pojke som döps till Fred. På grund av kriget bevakar Freds pappa gränsen långt norrut och mamman stickar sockor och vantar för att pappan ska hålla sig varm. Fred saknar sin pappa och undrar hur det ska bli om han inte kommer hem till jul. Han funderar också mycket på Elsa, den bästa flickan i Freds klass. Hon har burrigt hår och kan slå vem som helst i armbrytning, och Fred är kär i henne.

Marion Brunet är 2025 års Almapristagare och nu har jag läst hennes första bok översatt till svenska. Grått hav skildrar en grupp ungdomar som gett sig ut på en långväga seglats. Det är välskrivet och emellanåt andlöst spännande. Känslan man får ibland är närmast klaustrofobisk. Teman som vänskap, kärlek, hierarkier och död utforskas. Jag vill gärna läsa mer av Brunet, men får vänta på översättningar eftersom min franska är i det närmaste obefintlig.

Till Novelltolvan 2025 läste vi noveller av den amerikanska författaren Lucia Berlin. Jag hann med två stycken och gillade dem båda. Här kan du se vilka jag läste och vad jag tyckte.

De ovärdiga av Roy Jacobsen var månadens val till bokcirkeln. Den här romanen utspelar sig i Oslo under den nazityska ockupationen, och vi får följa ett gäng barn och ungdomar som skapar helt egna regler. De bedrar, förfalskar dokument och bryter sig in i de rika kvarteren. Carl, Olav och Roar är barn som tvingas bli vuxna och kämpa för sin överlevnad under en svår tid. Jacobsen är som alltid en skicklig berättare och det här var en intressant tid att läsa om.

Jag läste också Förbannad kanin, en novellsamling av sydkoreanska Bora Chung. Det här är en novellsamling som ingen annan. Vad sägs om en novell där en kanin som det vilar en förbannelse över förökar sig och ruinerar ett helt företagsimperium, eller en novell om en flicka som blöder guld istället för blod? En av novellerna handlar om en man som är förälskad i sin robot och i en annan novell blir en kvinna gravid eftersom en biverkning av att äta p-piller för länge, enligt läkaren, kan vara att man blir gravid. Det här är gränsöverskridande och fascinerande läsning. Jag gillar!

En diktsamling hann jag också med, nämligen Kristofer Folkhammars Måla. Titeln kan både syfta på verbet och en jordlott, vilket passar fint in i Folkhammars skildring av uppväxten i en bruksort. Diktsviten växlar mellan nutid och dåtid och det är som att diktjaget söker svar om nuet genom betraktelsen av det förflutna. 

Till sist, läste jag också om Tove Janssons Sommarboken. Jag blev ombedd att tipsa om en bok till Högskolan Kristianstads Instagram och vilken bok kan då passa bättre än den kanske somrigaste boken jag vet?

Jag fick också en del avbockat i Kaosutmaningen. På nr 38: Läs en bok från ett land med kust mot Medelhavet passade jag in Brunets Grått hav, på nr 15: Läs en bok från ett nordiskt land fick jag in De ovärdiga. Förbannad kanin av Bora Chung passade perfekt på nr 1: Läs en bok med två ord i titeln, och slutligen prickade jag av nr 24: Läs en bok som utspelar sig på en ö med hjälp av Tove Janssons Sommarboken. Nu har jag läst 18 av 40 böcker i Kaosutmaningen. För att klara den behöver man läsa 20, men som det känns just nu tror jag att jag siktar in mig på alla 40. Vi får se, men det kommer ju en lång bokhöst så småningom.

Maj 2025

Maj blev för mig en läsmånad med ganska brokigt innehåll. 

I Novelltolvan 2025 läste vi noveller av Lydia Davis. Jag lånade samlingen Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare, och förutom titelnovellen läste jag "Minnesrunor i lokaltidningen", "Tågets magi" och "Pianot". Här kan du läsa vad jag tyckte om novellerna.

Jag läste också ett antal bilderböcker, en genre som jag tycker ofta är minst lika underhållande för vuxna som för barn. Mark Wallenius och Aron Landahl har skrivit Buren, som handlar om en flicka som är på besök hos sin mammas kompis Biggan. Bakom huset har Biggan byggt en bur där det sitter en räv. Hos Biggan finns också flickan Maj, som verkar göra lite som hon själv vill.

Lösa trådar av Almapristagaren Isol handlar om Lily som ofta tappar bort saker. Mormor pratar ibland om att det finns en annan värld som kallas för Andra sidan, och Lily undrar om det är där som alla hennes borttappade saker hamnar?

David Sundin har skrivit en bilderbok om vår kanske mest kända barnboksförfattare, Känner du Astrid Lindgren? Titeln anspelar förstås på Känner du Pippi Långstrump? och boken berättar om Astrids liv, från barndomen till döden. Bland annat kan vi läsa att Astrid gillade att klättra i träd och att hon svarade på precis alla brev hon fick av sina läsare. 

Två spänningsromaner blev det också under maj månad. Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink är en ruskig historia om ensamvargen Dylan som arbetar med att köra traktens skolbuss. Han har ett trasigt förflutet och inbillar sig att hans hjärta ska sluta slå om han inte fyller på med mer blod i sin kropp. Boken är nominerad till Årets bok och blev också nominerad till årets debut av Deckarakademin 2024. Jag gillar boken, men är ändå inte riktigt övertygad om dess storhet. Visst är det spännande, men jag hade önskat mig mer av bakgrund och djup för att riktigt överraskas och förfasas över händelserna som sker.

Den andra deckaren jag läste var The Frozen People, Elly Griffiths senaste bok och den första delen i en ny serie. Jag slukade verkligen boken, men samtidigt vet jag inte om jag riktigt köper premisserna för handlingen. Jag avslöjar inget som man inte får reda på om man läser på bokens omslag när jag säger att handlingen inkluderar tidsresor. I övrigt är det samma realistiska stil som vanligt med Griffiths böcker, med en intressant huvudperson, Ali Dawson, en kvinna i femtioårsåldern med knallrött hår och sarkastisk humor. Hon skickas tillbaka till år 1850 och upptäcker att brotten i dåtid och nutid har kopplingar till varandra. Naturligtvis måste man köpa hela idén om tidsresor om man fullt ut ska kunna ta till sig boken, och jag vet inte om jag bara måste vänja mig vid tanken eller om det helt enkelt inte lockar mig. 

Tre andra romaner jag läste under månaden tog mig till två olika delar i världen, nämligen Kanada och Japan. Både Lise Trembleys Driftens väg och Tanya Tagaqs Spricktand utspelar sig i Kanada, men böckerna är sinsemellan mycket olika. Trembleys bok handlar om fem äldre kvinnor vars förhållanden antingen tagit slut eller är på väg mot sitt slut. Som vanligt skriver Trembley sparsmakat och kompakt, men med ett rikt innehåll. Spricktand är Tagaqs debutroman och handlar om en inuitflickas uppväxt i norra Kanada på  sjuttio- och åttiotalet. Realistiska scener präglade av våld och alkoholmissbruk är blandade med drömska avsnitt färgade av inuitisk mytologi. Romanen är inte helt lättillgänglig, men absolut både njutbar och intressant.

Till bokcirkeln har jag läst japanska Yoko Ogawas roman En gåtfull vänskap. Den här romanen handlar om vänskapen mellan en matematikprofessor som lider av ett tillstånd som gör att hans närminne bara sträcker sig 80 minuter tillbaka i tiden, och hans hemhjälp och hennes unga son. Det är en charmig berättelse även om det förstås också finns en underliggande tragik. Handlingen kretsar mycket kring matematik och baseball - de intressen som kommer att förena de tre huvudpersonerna, och det var faktiskt intressanta teman att läsa om. Jag tycker också om hur boken fokuserar på vikten av att leva i nuet och hur viktigt det är med vänner. Det ska bli kul att se vad de andra medlemmarna i bokcirkeln tyckte om boken.

I Kaosutmaningen kunde jag bocka av en hel del genom maj månads läsning. På nummer 9: Läs en deckare, passade jag in Elly Griffiths The Frozen People och på nummer 16:  Läs en bok vars författare tillhör en ursprungsbefolkning passade Spricktand av Tanya Tagaq in perfekt. Dessutom fick jag in Lösa trådar av Isol på nummer 20: Läs en bok vars titel börjar på L och Driftens väg av Lise Tremblay på nummer 26: Läs en bok av en författare från Kanada. I och med detta har jag bockat av 14 av 40 beskrivningar av utmaningen, och vi har inte riktigt kommit halvvägs genom 2025. Det bådar ju gott för att klara av utmaningen. 

Mars och april 2025

Jag missade att sammanfatta mars månads läsning, så nu blir det både mars och april månads böcker på en gång.

Under mars månad var den utvalda författaren i Novelltolvan 2025 Shirley Jackson och jag läste fyra av hennes noveller. Min favorit var "Lotteriet" och vill du se vad jag tyckte om den och de andra novellerna kan du läsa här. April månad ägnades åt Jamaica Kincaids noveller, och här kan du läsa mina intryck av det jag läste.

Till  bokcirkeln i mars läste vi Hur mår fröken Furukura? av japanska Sayaka Murata, vilket var en trevlig bekantskap. Romanen handlar om Furukura som arbetar som timanställd i en närbutik. Hon har haft samma jobb i massor av år och trivs med de tydliga instruktioner och rutiner hon lagt upp för sitt arbete. Men hennes vänner och släktingar förfasas över att hon inte kommit vidare i livet, antingen genom att skaffa sig ett mer avancerat arbete eller ännu hellre gifta sig och skaffa familj med en passande man. Boken är underhållande och har en ovanlig och intressant huvudperson, och den säger också en hel del om hur svårt det kan vara att passa in i ett krävande samhälle och dess normer. 

April månads bokcirkelbok var novellsamlingen Genom blå hagar av irländska Claire Keegan. Jag tycker verkligen om allt jag hittills läst av Keegan - hon har en förmåga att med exakta formuleringar måla upp landskap och stämningar på ett sätt som gör att berättelserna verkligen kryper under skinnet på läsaren. Jag kan varmt rekommendera!

En annan  bok vi ska diskutera i bokcirkeln är The Green Road av Anne Enright. Också den här boken tyckte jag riktigt mycket om. Den handlar om fyra syskon som växer upp på den irländska landsbygden: Hanna, Dan, Constance och Emmet. Romanen berättas växelvis ur olika personers synvinkel och inleds med ett kapitel från barndomens 1980-tal där Hanna är berättare. Varje kapitel tar oss fram mot nutiden och vi får till exempel vistas med Dan i New York under 1990-talet under aidsepidemin och med Emmet i Mali där han arbetar med bistånd under början av 2000-talet. När syskonens mor Rosaleen talar om att hon tänker sälja barndomshemmet kommer alla syskonen tillbaka hem till Irland för att fira jul, efter att inte ha umgåtts särskilt mycket alls under åren som passerat. 

På mitt jobb har vi startat upp en bokcirkel för studenter och därför har jag under mars och april också läst om Ann-Helén Laestadius roman Stöld. Vi har haft riktigt givande diskussioner om boken och i nästa vecka är det dags att träffa Laestadius själv i ett digitalt författarbesök. Det ser jag verkligen fram emot.

Jag passar in Genom blå hagar i Kaosutmaningen på nr 5: Läs en novellsamling, och The Green Road på nr 29: Läs en bok med en färg i titeln. 

Februari 2025

Februari gav en del fin läsning. Till Novelltolvan 2025 läste jag noveller av den argentinska författaren Samanta Schweblin, och det var en trevlig bekantskap. Hon skriver lite annorlunda noveller, där det finns en smygande känsla av att något inte riktigt stämmer. Läs mer här för att se vilka noveller jag läste och vad jag tyckte om dem. 

Malin Haawinds roman Den som följer en stjärna vänder inte om har en huvudperson som är baserad på en verklig förlaga. Malin Blomsterberg var hushållerska, kompanjon och förtrogen hos Ellen Key på Strand. Det är uppfriskande att Malin och inte den välkände Ellen är bokens fokus, och jag gillar att läsa om vardagen på Strand. Malin får vistas i den stora Ellen Keys närvaro, får tillgång till litteraturen och samtalen, men samtidigt sliter hon hårt i hushållet, särskilt när alla kända gäster dyker upp, ibland helt utan förvarning. 

Nästa bok jag läste var Philip Pullmans The Book of Dust Volume Two: The Secret Commonwealth, som alltså är den andra delen i en tänkt trilogi. Lyra och hennes deamon Pan har allt sedan äventyren i His Dark Materials haft förmågan att kunna separera, men det är numera något annat som skapar avstånd mellan dem. En människas deamon är som hennes själ, men Lyra och Pan verkar helt enkelt inte tycka om varandra längre. När Pan är ute på ett eget nattligt äventyr blir han vittne till hur en man överfalls och mördas. Han smyger fram till platsen och får med sig mannens plånbok, som han ger till Lyra. Men hur ska de gå vidare? Och hur ska de kunna göra det tillsammans? Den tredje boken i The Book of Dust har ännu inte kommit ut, men jag ser verkligen fram emot att läsa den!

En bok till hann jag med under februari månad, nämligen Din vilja sitter inte i skogen av Mattias Timander. Det här är en lågmäld skildring av en man från en liten by utanför Kiruna. Boken beskriver det stillsamma bylivet och närheten till naturen. Mannen håller sig ganska mycket för sig själv men har också vänner, särskilt en äldre kvinna som heter Viola. En dag hittar han några gamla böcker och börjar läsa. Litteraturen blir helt avgörande för honom och han tar sig till Stockholm där han börjar umgås med personer som också uppskattar litteratur och kultur. Men var hör han egentligen hemma?

Till årets Kaos-utmaningar passar jag in Den som följer en stjärna vänder inte om på nr. 34: "Läs en bok med någon himlakropp/himlafenomen i titel eller på omslag."

Januari 2025

Årets första månad har varit en riktigt bra läsmånad för min del.

Även i år kör jag en novellutmaning och till Novelltolvan 2025 läste jag tre noveller av Chimamanda Ngozi Adichie. Hon skriver om Nigeria och USA och hon gör det på ett oslagbart sätt. Läs här om vilka noveller jag valde och vad jag tyckte om dem.

Till bokcirkeln läste jag Sally Rooneys Intermezzo, en bok jag verkligen sett fram emot att läsa. Precis som med det jag läst av författaren tidigare, så gillar jag verkligen den här romanen. Den handlar om två bröder, Peter och Ivan Koubek, som försöker hitta sin plats i tillvaron efter faderns död, och i förhållande till varandra. Brödernas syskonskap står i fokus, men här finns också deras mer eller mindre komplicerade kärleksförhållanden, vilket man nästan förväntar sig av en roman av Rooney. Riktigt bra!

Jag läste också den grafiska romanen Gender Queer: A Memoir av Maia Kobabe, en bok som på grund av sitt LGBTQ-tema under flera år varit den mest förbjudna boken i USA. I boken får man följa Maia under hens uppväxt och utveckling som asexuell och icke-binär. Det är riktigt gripande och intressant, och ger en personlig inblick i frågor om kön och identitet.

Nästa bok jag läste var An Yus Efterklang, en roman som handlar om Song Yan som bor i Beijing tillsammans med sin man och hans mor. Son Yan hade velat blir konsertpianist, men valde bort den drömmen när hon gifte sig. Nu ger hon istället pianolektioner och försöker hantera sin svärmor när maken ständigt är bortrest på olika affärsresor. En dag anländer en mystisk svampleverans från mannens hemprovins, och om nätterna drömmer hon om talande svampar och att hon är fast i ett rum utan dörrar. När hon börjar göra efterforskningar om svampleveranserna kommer hon till ett övergivet hus med ett piano mitt i den myllrande storstaden. 

Ella-Maria Nuttis Till träden skildrar en helt annan miljö, nämligen den svenska  fjällvärlden. En dotter ger sig ut på skotertur med sin pappa, men de kör omkull och fastnar på kalfjället. När de tingas vänta tillsammans, isolerade i en stuga utan möjlighet att återvända till bebodda trakter, tvingas de också att komma närmare varandra. De får både tillfälle att fråga sig hur det blev som det blev, och hur de kan närma sig varandra igen som far och dotter.

Jag har också läst ett antal barnböcker under månaden som gått. Chop Chop av Linda Bondestam är en stor favorit, och jag gillade också Brorsans kompis Robban av Maja Hjertzell och Joanna Hellgren. 

Jag har bestämt mig för att försöka klara Kaosutmaningen 2025 under året, en utmaning där man läser böcker enligt en lista på olika teman. I början brukar det lösa sig fint så att böckerna jag ändå skulle ha läst passar in i utmaningen, men på "Läs en bok som publicerades på 1960-talet" letade jag själv upp Vem älskar Yngve Frej? av Stig Claesson. Det var ett bra val och jag tyckte boken var både underhållande och skildrade en intressant men kanske bortglömd grupp människor i avfolkningsbygden.

Kaosutmaningen 2025 har för övrigt gått riktigt bra. Jag har förutom boken från sextiotalet redan bockat av en prisvinnande bok, en barnbok, en bok med svart omslag, en nominerad till Augustpriset, en grafisk roman och en roman som utspelar sig i snö och is. 

Nu hoppas jag att också februari blir en riktigt bra läsmånad. 

December 2024 & Gott Nytt År!

Under denna årets sista månad, har julstöket till viss del trängt undan lästiden. Men ett par romaner hann jag i alla fall med, förutom novellerna till Novellresan 2024. 

Novellerna var både klassiska julnoveller och en av modernare snitt skriven av Claire Keegan. Läs mer här om vad jag tyckte om novellerna.

Till bokcirkeln läste jag en riktigt fängslande roman som utspelar sig i 1970-talets Nordirland. Trespasses av Louise Kennedy är en perfekt blandning av kärleksberättelse och en skildring av våldet och misstänksamheten mellan katoliker och protestanter under "The Troubles."

Årets allra sista utlästa roman blev Annika Norlins Stacken, som jag haft på min läslista ända sedan den kom ut. Den handlar om Emelie som utbränd och sjukskriven söker sig till naturen för återhämtning. Där får hon en dag syn på en märklig samling människor, omaka och utan synlig gemensam nämnare. De samspelar ordlöst med varandra och verkar ha olika roller. De sjunger underliga sånger och tackar träden de sover under och fiskarna de fångar. Vilka är de och hur har de hamnat här? Den här boken var riktigt underhållande och samtidigt väckte den tankar: vilket samhälle vill vi egentligen leva i? Vem bestämmer hur våra liv ska se ut?

Nu ser jag fram emot att 2025 förhoppningsvis blir ett riktigt bra läsår. 

Gott Nytt År till er alla!

November 2024

I november blev det så att jag uteslutande ägnade mig åt noveller och deckare. Novellresan 2024 gjorde ett stopp på "biblioteket" och jag läste flera riktigt bra noveller på temat. Här kan du se vilka och vad jag tyckte om dem

Att det blev flera deckare var egentligen en ren slump. Någon hade jag tänkt läsa ett tag och sedan trillade det in böcker jag reserverat på biblioteket och stått i lång kö för att läsa. 

Först ut blev Magpie Lane av Lucy Atkins, en av böckerna jag fick med mig hem från resan till Oxford i augusti. Den här spänningsromanen utspelar sig i Oxfordmiljö och handlar om Dee som arbetar som barnflicka i en familj där pappan, Nick, är anställd vid ett av stadens college. Hans första fru dog och dottern, åttaåriga Felicity, lider sedan dödsfallet av selektiv mutism. Nick är omgift med en glamorös dansk kvinna, Maria, som nu är gravid. Ingen av föräldrarna tycks ha tid för Felicity, och Dee blir hennes stora trygghet. När boken inleds har Felicity försvunnit och ingen vet vad som hänt. En riktigt spännande bok i intressant miljö.

Nästa deckare blev Nådastolen av M.W. Craven, den sjätte boken i en av mina favoritserier. Som vanligt är det en smart intrig och oväntade vändningar när kriminalinspektör Washington Poe och hyperintelligenta Tilly Bradshaw tar sig an ett nytt fall. Den här gången tar oss mordutredningen till ett religiöst samfund, som har många hemligheter att dölja.

November månads sista bok blev Vargens unge av Johanna Holmström. Boken utspelar sig till stor del i en avlägsen ekoby i vildmarken i norra Finland. Det är inte utan att jag får vibbar av kollektivet i Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, även om det förstås är mycket som skiljer böckerna åt också. Holmström är en skicklig stilist och jag gillar särskilt hennes naturbeskrivningar och hur hon bygger upp spänningen. Allt börjar när en liten smutsig pojke dyker upp utanför fönstret i trädgården hos det äldre paret Seija och Tarmo. Vem är han och vad har han varit med om? Kriminalkommissarien Minna och hennes kollega Timo utreder det gåtfulla fallet.

Oktober 2024

Oktober har redan passerat, och det är dags att sammanfatta månadens läsning.

I Novellresan 2024 åkte vi till Stephen Kings Maine. Jag läste tre noveller - en omläsning av en gammal favorit och två helt nya noveller från hans senaste novellsamling. Se vilka noveller jag läste och vad jag tyckte här.

Under månaden blev jag också klar med den tredje delen i Karl Ove Knausgårds serie om Morgonstjärnan. Nu läste jag Det tredje riket och fick återstifta och fördjupa bekantskapen med flertalet personer från den första boken. Jag tyckte särskilt om att läsa ur Toves perspektiv, en kvinna med psykisk sjukdom som i första boken enbart beskrevs genom sin mans ögon. Också Gaute, den äkta mannen till prästen Kathrine, får mer spelrum och min bild fördjupas. De stora skeendet i romansviten, att en mystisk ny stjärna dyker upp på himlen och hur den påverkar människorna på olika sätt, finns också här. Faktum är att tidslinjen är ganska lik den i första romanen, men alltså skildrad ur något andra perspektiv. Det känns lite som att jag tagit del av en - mycket fängslande - säsong två av en serie, men att jag nu - fortfarande - vill veta vart allt ska ta vägen. 

Ö av Sara Bergmark Elfgren hade jag varit nyfiken på sedan den kom ut, och jag blev inte besviken. Romanen handlar om Mirjam och hennes komplicerade relation till sin halvsyster Nia, om mäns våld mot kvinnor, allt skildrat i en laddad miljö från personerna barndom. Många ingredienser som borgar för fängslande läsning alltså. Jag gillade!

Den sista boken jag hann med under oktober var månadens bokcirkelbok, Lisa Ridzéns Tranorna flyger söderut. Den här romanen handlar om den äldre mannen Bo och hans tillvaro, med hunden Sixten och en inte helt självklar relation till sonen. Bos fru bor numera på ett demensboende och hans tillvaro krymper allt mer samman. Hemtjänstpersonalen kommer och sköter om honom och vissa får han bättre kontakt med än andra. När sonen tycker att Bo inte klarar av att ta hand om Sixten längre, växer konflikten dem emellan. Det är en fin och känslomässig skildring, men kanske inte riktigt min typ av bok. Det ska i alla fall bli kul att prata om den i bokcirkeln och se vad alla andra tyckte. Tranorna flyger söderut har utsetts till Årets bok 2024.

September 2024

September slog kanske inte rekord som läsmånad direkt, men det jag läste gillade jag. Till Novellresan 2024 var det tema Barndomslandet och jag läste främst noveller av Astrid Lindgren, men också en av Katherine Mansfield. Se vilka jag läste och vad jag tyckte här.

En novell som fick mig att drömma mig tillbaka till Oxford, var Lyra's Oxford av Philip Pullman. Den utspelar sig ett par år efter händelserna i Northern Lights-trilogin och handlar om Lyra och hennes daemon Pantalaimon som sitter uppe på taket på Jordan College och ser ut över Oxfords takåsar. Då får de syn på en fågel som till synes blir brutalt attackerad av en flock svalor. De inser snart att fågeln är en häxas daemon och försöker rädda den. 

Jag läste också en riktigt spännande deckare, nämligen Botanikern av M.W. Craven. I den här den femte boken i serien ställs Washington Poe, Tilly Bradshaw och de andra inför ett ovanligt knepigt fall. En giftmördare skickar dikter och torkade växter till osympatiska kändisar. Trots att offren blir varnade och polisen vidtar säkerhetsåtgärder, lyckas mördaren komma undan gång på gång. Samtidigt blir Poes vän, patologen Estelle Doyle, anklagad för mord, och han gör allt för att bevisa hennes oskuld. 

Under september hann jag också börja på Karl Ove Knausgårds Det tredje riket, en bok som jag verkligen sett fram emot att läsa. Mer om vad jag tyckte om den kommer senare. 

Maj och juni 2024

Det blev aldrig av att jag sammanfattade maj månads läsning, så nu får det bli både majs och junis läsning i ett inlägg.

Under maj var Västerbotten månadens resmål i Novellresan 2024, och jag läste en novell av var och en av de stora Västerbotten-författarna P O Enquist, Sara Lidman, Stina Stoor och Torgny Lindgren. Här kan du se vilka noveller jag läste och vad jag tyckte om dem. 

Två romaner hann jag också med under maj månad. Till bokcirkeln läste jag norska Marie Auberts Jag är inte sådan här egentligen, en roman som utspelar sig kring en konfirmationsfest. Precis som i Auberts Vuxna människor sker det massor under en kort tid på en viss plats, nästan som i ett kammarspel. Till konfirmationen kommer faster Hanne tillbaka till sin uppväxtstad, men hon har genomgått en stor förändring sedan ungdomen. I fokus står också konfirmanden själv, Linnea, och hennes familjemedlemmar, pappa Bård och farfar Nils, som alla har olika svårigheter och egenheter. Mycket läsvärt om familjeliv och om att våga släppa andra in på livet.

Jag läste också Carl-Johan Vallgrens senaste bok, Din tid kommer, som har fått undertiteln roman om ett brott. Boken utspelar sig i Falkenberg under 1990-talet. En okänd flicka hittas död i ett vattendrag och fallet utreds av den lokala kommissarien Björling och Johanna, som är utredare från Rikskrim men som har ett förflutet i trakten. Samtidigt som de utreder har de båda egna händelser att bearbeta - Björling har blivit änkling och Johanna bär på minnen av något som skedde under uppväxten. 

Under juni månad tog oss Novellresan 2024 till Skärgården, och jag läste en brokig men läsvärd skara noveller av författarna Tove Jansson, John Ajvide Lindqvist och August Strindberg. Här kan du läsa inlägget där jag sammanfattade novelläsningen.

Juni månads bokcirkelbok var Charlotte McConaghys När vargarna kom, en bok som jag också tyckte om. Inti reser till Skottland för att återintroducera en grupp vargar i de avlägsna högländerna. Med henne är också tvillingsystern Aggie, som är traumatiserad efter en svår händelse i deras hemort i Alaska. Arbetet med vargarna verkar lovande, men sedan hittas en man ur lokalbefolkningen död. Jag gillar hur McConaghy blandar viktiga frågor om miljö och klimat med psykologisk spänning. 

Jag har också läst en bok på danska, nämligen Hvis der skulle komme et menneske forbi av Thomas Korsgaard. Det var kul (och inte så svårt) att läsa på ett grannspråk och boken var dessutom riktigt läsvärd. Tue växer upp i en fattig familj på Jylland - hans mamma spelar nätpoker och pappan får inte ihop det ekonomiska och tar ibland till olagliga metoder för att överleva. Tue råkar ofta i trubbel och har det svårt i skolan, men han verkar på något vis skaka allt av sig. Boken är den första delen i en trilogi.

Jag har också börjat fördjupa mig inför kursen The Brontës: Landscape, Nature and the Unnatural som jag ska gå i Oxford i augusti. Jag har tre romaner på läslistan, men jag bestämde mig för att börja med Juliet Barkers The Brontës: A Life in Letters, en biografi som bygger helt på brev (de flesta skrivna av Charlotte Brontë). Jag har verkligen njutit av att läsa Brontë-syskonens egna ord och formuleringar, och tycker det känns som ett riktigt bra sätt att "lära känna" författarna. 

April 2024

Vi är redan några dagar in i maj och det är hög tid att sammanfatta april månads läsning.

Målet för Novellresan var Djurriket, och här kan du se vad jag tyckte om de noveller som blev lästa på temat. Jag träffade på flera hundar, en apa och en elefant på min resa.

Till bokcirkeln läste jag We Are all Completely Beside Ourselves av Karen Joy Fowler (en bok som också råkade passa fint in i djurtemat). Boken handlar om Rosemary som växer upp med en bror och en syster. När hon var liten pratade hon för mycket, och nu när vi träffar henne är hon precis tvärtom. Något dramatiskt och tragiskt, som vi först inte får veta något om, har inträffat, och när boken börjar har har båda syskonen försvunnit ur Rosemarys liv. Jag gillade verkligen boken, som både var fängslande och tankeväckande.

En annan roman jag hann med under månaden var Weyward av Emilia Hart. Den här boken handlar om tre generationer kvinnor som alla vill gå sin egen väg och som betraktas som annorlunda av samhället och normerna som råder. Den nutida berättelsen handlar om Kate som flyr från ett destruktivt och våldsamt förhållande, Violet är ung på 1940-talet och gör uppror mot hur hennes far tycker hon ska vara, och i den äldsta berättelsen från 1600-talet står Altha anklagad för att vara en häxa. Tyvärr hade jag nog lite för höga förväntningar på boken, och tyckte den var lite väl förutsägbar även om det var underhållande läsning.

Under april månad var jag också på Litteralund, en konferens för barn- och ungdomslitteratur. Som vanligt var programmet digert och väldigt intressant. Till exempel lyssnade jag på ALMA-pristagaren Jean Claude Mourlevat:

Jag fick också upp ögonen för Jon Klassen, en bilderboksförfattare jag aldrig tidigare läst. Jag passade på att bekanta mig med hans Stenen från himlen, Jag vill ha min hatt och Dödskallen.

Den sista boken som blev läst i april var Blir du ledsen om jag dör? av Nicolas Lunabba. Vi får följa hur Nicolas som arbetar med utsatta ungdomar i Malmö, mot alla rekommendationer låter Elijah, en av killarna, flytta in på hans soffa. Nicolas blir som Elijas storebror, farsa och baskettränare i ett, och det visar sig att också Elijah ska komma att betyda mycket för Nicolas. Det här är en gripande bok, som jag varmt kan rekommendera.

Mars 2024

Under mars månad läste jag mestadels noveller, delvis förstås tack vare min läsutmaning Novellresan 2024. Men jag läste också ett par av novellerna i Jeanette Wintersons samling Night Side of the River: Ghost Stories. Både "App-arition" och "The Old House at Home" är spökhistorier som visar hur modern teknik kan utplåna gränserna mellan liv och död. Det känns som att Winterson fortsätter sin tematik från romanen Frankissstein, där artificiell intelligens var en viktig beståndsdel. Jag hann inte läsa alla novellerna i samlingen, men det finns ju kvar där och väntar på mig.

Månadens resmål i Novellresan var Mårbacka, så jag läste fem olika noveller av Selma Lagerlöf: "Meli", "Morbror Ruben", "Bortbytingen", "Stenen i sjön Rottnen" och "Hur adjunkten fick prostdottern". Vad jag tyckte om de olika novellerna kan du läsa här. Kort sagt, jag tröttnar aldrig på Selma Lagerlöf. 

Till  bokcirkeln läste jag Kerstin Ekmans Hunden. Vi läser just nu böcker på temat djur, så den här kortromanen passade ju perfekt. Bokens berättare är en grå liten hund, som kommer bort från sitt hem och tvingas klara sig i skogen. Förutom att det är spännande att läsa ur en hunds perspektiv, är Ekman verkligen mästerlig på att skildra skogslandskapet. Hon är en stor favorit. 

Den sista boken jag hann med i mars var Marigold och Rose av Nobelpristagaren Louise Glück. Boken  handlar om tvillingarna Rose och Marigold och deras första levnadsår. Flickorna upptäcker världen omkring sig och blir på det klara med att de har helt olika personligheter. De märker också att deras föräldrar ibland undanhåller saker från dem. Också här är det ganska speciellt med berättare som inte är tillhör de vanligaste. Visserligen kan inte tvillingarna prata, men deras tankar får vi ändå ta del av. Ett annorlunda grepp. 

Februari 2024

Februaris läsning ägnade jag mest åt noveller från Kanada, vilket var månadens tema i Novellresan 2024. Här kan du läsa mer om vad jag tyckte om Alice Munros och Margaret Atwoods noveller, som var de författare jag riktade in mig på.

I februari var jag också på ett läsretreat i Varberg, vilket var riktigt trevligt! Vi bokcirklade om Therese Widenfjords Med bergens andetag med författaren själv, vi hade pocketutbyte och en massa andra trevligheter. Det var också kul att träffa andra bokbloggare, och dessutom några som jag tidigare aldrig träffat "på riktigt":

Under helgen i Varberg fick jag också tips om att jag verkligen borde läsa Järtecken av Christoffer Carlsson, så sagt och gjort, det gjorde jag och jag gillade den verkligen. Jag tänker absolut läsa del två och tre i Hallandssviten också.

Februari var också månaden för ett återbesök till London. På schemat hade vi bland annat en fotbollsmatch och några restaurangbesök, men naturligtvis hann jag också med en tur (eller faktiskt två) till Waterstones Piccadilly, en bokaffär som jag verkligen tycker om och alltid återvänder till när jag är i London:

Den här gången passade jag också på att besöka Word on the Water, en bokhandel som finns på en pråm i Regent's Canal. Ett riktigt coolt ställe:

Under Londonresan blev det inte mycket läst, även om jag fick en favoritförfattares senaste bok med mig hem, nämligen Jeanette Wintersons Night Side of the River. Jag har precis börjat läsa, så det ska bli spännande att se om den är lika läsvärd som jag tror och hoppas.

Den sista boken jag hann med att läsa ut under februari var boken till bokcirkeln jag är med i. Vi har just nu "tema djur" och första boken var Shelby van Pelts Remarkably Bright Creatures. Jag är lite kluven till boken, måste jag säga. Vissa delar uppskattar jag, men annat känns lite väl förutsägbart. Med det sagt verkar många älska boken, så den är säkert väl värd att rekommendera ändå. Vad som i alla fall inte alls var förutsägbart var precis det som gjorde att den passade in i vårt tema, nämligen att en av berättarna är en supersmart bläckfisk.

Nästa bok på djurtemat blir Kerstin Ekmans Hunden. Den läste jag för massor av år sedan, så det ska bli kul att läsa den igen och se vad jag tycker. Jag fortsätter också med Wintersons bok, och i Novellresan är det tema Mårbacka som gäller, så det kommer alltså att bli noveller av Selma Lagerlöf i mars. Det ser jag fram emot.