Hamnet av Maggie O'Farrell

Maggie O´Farrells Hamnet är en historisk roman inspirerad av det vi vet om dramatikern William Shakespeares familj och bakgrund. Hamnet är namnet på den son som Shakespeare hade, också i verkliga livet.

Boken utspelar sig mestadels i Stratford-upon-Avon där Shakespeare föddes. Men det är inte barden själv som är huvudfokus för boken, utan hans fru Agnes (också kallad Anne) och barnen, Susanna och tvillingarna Judith och Hamnet.

Vi får växelvis följa tiden då tvillingarna är runt elva och Agnes bor till största delen utan sin man (som är på teatern i London), och den tid då Agnes blir förälskad i latinläraren (alltså Shakespeare).

O'Farrell lyckas verkligen frammana det sena 1500-talets England, med lukter och med detaljer. Jag tycker också om hur hon lyfter fram kvinnornas värld istället för att fokusera på den (så småningom) framgångsrika mannen.

Det här är en bok som handlar om tvillingars starka samhörighet och om det djupt tragiska i att ett barn dör. Det är känslosam läsning och O'Farrell får fram det så precist. Det är omöjligt att värja sig för sorgen som drabbar familjen. Boken blir också ett svar på vilka händelser som inspirerade till Shakespeares pjäs Hamlet.

I oktober kommer boken i svensk översättning på Sekwa förlag.


Titel: Hamnet
Författare: Maggie O'Farrell
Utgivningsår: 2020
Förlag: Tinder Press
Antal sidor: 372

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren

Jag har läst Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren.

Tamar drömmer om att bli skådespelare och flyttar ensam från Östersund till Stockholm för att gå teaterlinjen på Norra Latin. En annan av eleverna i klassen är Clea, en tjej som i princip är uppvuxen på teatern, med en känd skådespelande mamma. Hon och Tamar lever helt olika liv. Tamar har lämnat sina vänner och sin familj och försöker skapa sig en tillvaro i storstaden. Clea har levt hela sitt liv Stockholm och intar med självklarhet en framträdande roll i klassen. För Tamar visar det sig vara tufft att komma in i gemenskapen.

Bergmark Elfgren skildrar de här esteteleverna på pricken - hur viktigt det är att passa in, att hitta de rätta att vara med. Hela tiden finns också pressen att lyckas, att imponera på läraren och att visa de andra vad man går för. Kapitlen berättas antingen ur Tamars eller Cleas perspektiv. Båda får tydliga röster och personligheter, och båda väcker läsarens sympati.

I klassen finns också Tim, son till den stora skådespelaren Jack Helander. Clea har känt Tim i hela sitt liv eftersom deras föräldrar varit med i samma teateruppsättningar. Från att ha varit två barn som hängt i kulisserna tillsammans, väcks nu något nytt mellan dem och de blir ett kärlekspar. Tamar följer förhållandet på avstånd, både i skolan och genom de bilder Clea lägger ut i sociala medier.

Det är Tim som först berättar legenden om Erling Jensen. När Norra Latin fortfarande var ett pojkläroverk satte en förening upp Shakespeares En midsommarnattsdröm med Erling i rollen som Puck. Under slutscenen inträffade en våldsam tragedi som slutade med att en lärare på skolan dog, och ryktet går att det var Erling som låg bakom och att han bar en mystisk röd mask. Tamar börjar känna en mystisk närvaro i skolan, och frågan väcks om händelserna kring Erling Jensen verkligen bara är en vandringssägen.

Jag gillar hur En midsommarnattsdröm fungerar som ett sammanbindande kitt i boken. Förutom att vara den pjäs som uppförs under den mystiska tragedin i aulan, är det också rollen som Puck som Tamar väljer till sitt inträdesprov. Boken innehåller också referenser till Harry Potter (en annan skolmiljö) och jag kommer att tänka på filmen Döda poeters sällskap där också En midsommarnattsdröm framfördes (fast i collegemiljö).

Men Sara Bergmark Elfgrens Norra Latin är en alldeles egen skapelse. Boken är en spännande berättelse med övernaturliga inslag, samtidigt som den mycket realistiskt och träffsäkert skildrar hur det är att vara ung idag. En mycket läsvärd bok.


Titel: Norra Latin
Författare: Sara Bergmark Elfgren
Utgivningsår: 2017
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 578

Eva Ström om Shakespeares sonetter

Igår kväll var jag på Åhus bibliotek och lyssnade till när Eva Ström talade om sitt arbete med att översätta Shakespeares sonetter.

Hon berättade att det var ett lustfyllt arbete (en sonett om dagen istället för sudokot som hon annars brukade börja dagen med), och även om hon ibland tvivlade över om hon skulle få ordning på dagens sonett, hade hon alltid på nåt sätt lyckades få ihop det när kvällen kom. 

Vi fick höra om själva arbetet med översättningen och sonettens speciella form, men också om de personer som sonetterna handlar om: diktjaget, "the fair youth" och "the dark lady." Eva Ström har verkligen en förmåga att fånga sin publik och jag njöt av hur uppläsningen av olika sonetter blev en del i Ströms berättelse om Shakespeare, hans tid och de olika teman som finns i sonetterna: kärlek, svartsjuka, död och förgänglighet. 

Eva Ström

The Scottish Play

I bokcirkeln har vi läst Shakespeares klassiska tragedi Macbeth.

För mig var det ett kärt återseende. Ända sen jag läste pjäsen som student i Lund har den varit en stor favorit - och jo, jag kan vissa citat utantill och älskar att grotta ner mig i blankvers, parrim och bildspråk som har med kläder att göra (för det råkar det finnas massor av i just Macbeth).

I övrigt är det en pjäs med otroligt mycket handling och blodspillan. Macbeth får höra av tre häxor att han ska bli kung av Skottland och när en mindre del av profetian slår in börjar han genast grubbla på att mörda den nuvarande kung Duncan för att också den avgörande delen av förutsägelsen ska slå in. Han nöjer sig alltså inte med att vänta på att kungen ska dö av andra orsaker utan tar saken i egna händer.

Stor hjälp får han av sin hustru, Lady Macbeth, som är än grymmare än sin make och mycket fascinerande att läsa om. Det är en berättelse om maktlystnad och ambition, men också om skuld och galenskap.

Häxorna återkommer i pjäsen och utgör på sätt och vis stommen till berättelsen eftersom de förutspår de kommande handlingarna. Så här kan det låta när de äntrar scenen i ett åskväder och börjar koka ihop en häxbrygd:

"HÄXA 1   Runt i ring om kitteln gå;
Giftigt inkråm ska den få.
Padda, en och trettio dar
Bittert slem du svettats har
Där du sovit under sten.
Du ska först i grytan ner.
ALLA    Bubbla, bubbla, ont fördubbla;
kittel kittel, sjud och bubbla.
HÄXA 2   Ryggbenskött av kärrets snok,
Spindelväv i gråa sjok,
Ödleöga, lövgrodstå,
Huggormstand och gadd av slå,
Ugglevinge, fladdermus,
Hundtarm, kackerlacka, lus
Ska var formels kraft fördubbla
När vår häxbrygd börjar bubbla.
ALLA   Bubbla, bubbla, ont fördubbla;
Kittel kittel, sjud och bubbla."

Det ansågs bringa svår olycka att uttala namnet Macbeth inne på en teater - kanske förbannelsen hade en koppling till just häxorna i pjäsen? - och därför var det vanligt att istället benämna den "The Scottish Play."

Just nu kan man se Macbeth på Maximteatern i Stockholm, med Mikael Persbrandt och Marie Richardson i huvudrollerna. Det kanske vore nåt för bokcirkeln?


Titel: Macbeth
Författare: William Shakespeare
Översättare: Göran O. Eriksson
Utgivningsår: 1993 (men 1623 i original)
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 96

The Gap of Time

Jeanette Wintersons senaste bok, The Gap of Time, är en av fem romaner som hittills finns i serien Hogarth Shakespeare. Tanken bakom serien är att nutida författare, som till exempel Anne Tyler och Margaret Atwood, gör sin egen version av en Shakespearepjäs. I Wintersons fall rör det sig om The Winter's Tale.

Det märks tydligt att det är Shakespeares pjäs som ligger till grund för Wintersons roman. Det roar mig att se hur hon hittat moderna motsvarigheter till alla pjäsens personer. Leontes, kungen av Sicilien, blir i Wintersons version Leo Kaiser med det framgångsrika företaget Sicilia. Hans barndomsvän Polixenes blir till Xeno och Leontes fru Hermione kallas i romanen MiMi, men har Hermione som dopnamn.

Det är kring dessa tre som historien tar sin utgångspunkt. I båda texterna misstänker Leo (felaktigt) att Xeno är far till den gravida MiMis barn. Han visar upp en hänsynslös svartsjuka - nästan värre i romanen än i pjäsen. När dottern Perdita har fötts skickas hon bort och kommer att växa upp i en enkel familj utan vetskap om sin kungliga börd. Som det slumpar sig blir hon förälskad i en yngling som är ingen mindre än Xenos son Zel (Florizel hos Shakespeare). Gott om förvecklingar alltså som sig bör när det handlar om Shakespeare, och jag tycker det gör sig riktigt bra också hos Winterson. Hon har skrivit en roman som verkligen känns modern, även om det förstås är svårt att tänka bort och hela tiden läsa romanen mot The Winter's Tale.

Jag tycker också det är kul med de blinkningar till Shakespeare som Winterson lägger in i texten. Som att MiMi en tid arbetade på bokhandeln Shakespeare & Co i Paris eller som när Cameron, en av Leos anställda, tänker så här:

"The fucking fuckers fucked
It crossed Cameron's mind that this was a perfectly good sentence - adjective, noun, verb. Not Shakespeare certainly, but adequate."

Lekfullheten märks också när Winterson skriver in sig själv i en sammanfattning av MiMis karriär:

"MiMi made her acting debut in 2002 on stage at Théâtre National de Chaillot in Deborah Warner's adaptation on The PowerBook - a novel by the British writer Jeanette Winterson."

Betydelsefullt i berättelsen är att Perdita växer upp i en annan familj än den som är hennes biologiska. Med tanke på Wintersons egen uppväxt som adopterad (som hon skrivit om i bland annat Why Be Happy When You Could Be Normal) känns det naturligt att just den här pjäsen är hennes val. Frågan är förstås hur man förhåller sig till det som kunde ha varit och hur man kan leva i en tillvaro där ett ursprung och en annan uppväxt kan samsas.


Titel: The Gap of Time
Författare: Jeanette Winterson
Utgivningsår: 2015
Förlag: Hogarth Shakespeare
Antal sidor: 289

The Winter's Tale

Jag har äntligen fått hem Jeanette Wintersons The Gap of Time från bibblan, ni vet hennes moderna version av William Shakespeares The Winter's Tale. Och då insåg jag snabbt att jag borde börja med att läsa originalet, speciellt som jag aldrig läst texten utan bara sett pjäsen.

Jag njuter verkligen av språket hos Shakespeare. Så här borde ju alla uttrycka sig lite oftare:


"What cheer? How is't with you, best brother?
You look as if you held a brow of much distraction. Are you moved, my lord?"

Handlingen i The Winter's Tale är i grova drag den här:

Leontes anklagar sin hustru Hermione för att vara gravid med Leontes barndomsvän Polixenes. Hermione föder en flicka och Leontes låter sätta ut barnet i vildmarken där flickan blir funnen och får växa upp hos en fåraherde. Sexton år senare blir Polixenes son kär i henne utan att veta att hon egentligen är av nobel börd och dessutom dotter till hans fars barndomsvän. En ganska typisk Shakespearehandling alltså.

Nu ska det bli riktigt spännande att se vad Winterson har gjort med berättelsen.

Google och Shakespeare

Idag är det 400 år sedan Shakespeares död, och Google firar den store Will så här:

To be or not to be

 

När jag och familjen var i Helsingör i helgen, besökte vi inte bara det fantastiska Kulturvarvet - vi såg oss också omkring på Kronborg, det slott som är Elsinore Castle i William Shakespeares Hamlet. Slottet i sig är verkligen sevärt, alltifrån de kungliga salarna till "kasematterne", de kalla och fuktiga gångarna under slottet, och den vackra innergården:

 

Men jag tyckte förstås extra mycket om kopplingen till Shakespeare. Barden själv var avbildad med en skrift om bakgrunden till sägnen om Hamlet:

 

 

Varje sommar spelas teater på Hamletscenen och enligt programmet för 2015, kan man förutom Hamlet bland annat se The Merchant of Venice.

 

I museibutiken såldes roliga Shakespeare-prylar (och en massa annat):

 

 

Jag fick med mig en uppsättning magneter med Shakespeare-förolämpningar hem - de kan säkert komma till god nytta:

 

 

 ________________________________________________________________

Ulysses #3

Nu har jag läst ett nytt kapitel i James Joyce Ulysses. Som vanligt blir jag överrumplad, fascinerad och får klia mig lite i huvudet för att försöka förstå vissa passager, men jag gillar verkligen att befinna mig i Joyces Dublin.

 

Den här gången har jag läst kapitlet som motsvarar berättelsen om Skylla och Karybdis hos Homeros. Som ni vet använder ju Joyce eposet Odysséen som en slags mall och utgångspunkt i sitt konstruerande av romanen, men det är tydligen långt ifrån alltid som det är så uppenbart exakt hur och i vilken grad de här kopplingarna uttrycks.

 

Enligt grekisk mytologi var Skylla ett sexhövdat monster som var ute efter sjömännen som passerade sundet hon befann sig intill. På andra sidan vattnet fanns virvelströmmen Karybdis som sex gånger om dagen sög i sig vattnet och alla sjömän som fanns i det. Att passera mellan Skylla och Karybdis var alltså närmast omöjligt, även om Odysseus klarade det.

 

I det här kapitlet (nummer nio) motsvaras kampen mellan Skylla och Karybdis inte av en enda motsättning, utan snarare av en diskussion där många olika synpunkter gå emot varandra och kämpar om tolkningsföreträde. Vi befinner oss på Nationalbiblioteket i Dublin, där Stephen Dedalus för ett långt samtal med en poet och andra som arbetar på biblioteket. Ämnet för samtalet är Shakespeare och det råder olika meningar bland annat om hur stor del av Shakespeares personliga liv som avspeglas i hans verk. Annars är den kanske tydligaste - fast oerhört korta - kopplingen till Skylla och Karybdis, att Leopold Bloom, romanens meste huvudperson, precis på slutet tränger sig mellan Stephen Dedalus och hans sällskap Mulligan på väg ut ur biblioteket (som mellan Skylla och Karybdis). Jag är inte riktigt säker på Joyces avsikt med detta, men jag gillar att jag lägger märke till det.

 

Annars är det verkligen Shakespeare och åter Shakespeare som är samtalsämnet i kapitlet. Texten fullkomligt haglar av tydliga och halvt dolda citat och kopplingar till olika pjäser och till sonetterna. Vissa textrader är kursiverade och uppenbara, andra dyker upp inne i den vanliga texten. Ett långt resonemang om olika namn för förstås tankarna till Romeo och Julia ("What's in a name?"), och på ett ställe kallas Stephens sällskap Buck Mulligan istället för PUCK Mulligan (En midsommarnattsdröm). Jag tycker det är jättekul att jag lyckas hitta sådana här kopplingar, samtidigt som jag inser att kapitlet måste vara fullt av andra som helt går mig förbi. Joyce måste onekligen ha haft roligt när han pusslade ihop det här.

 

 

Olof Viktors, Hamlet och Åbergs

I torsdags var det äntligen dags för mig att få njuta av min födelsedagspresent (jag fyller år i början av april). Sambons present till mig var biljetter till en av föreställningarna när Shakespeare's Globe Theatre under 2014 ger sig ut på en världsturné med Hamlet. Deras enda stopp i Sverige var i Ystad, så till denna mysiga stad fick vi styra kosan.

 

Dagen inleddes med ett besök på Olof Viktors, ett café på Österlen som nås via vackra landsvägar, så här års kantade av böljande gula rapsfält. Mannen bakom verksamheten är ingen mindre än Jan Hedh, välkänd konditormästare och författare till flera bakböcker. Se till exempel här vilka titlar adlibris har. Jag kan varmt rekommendera ett besök på Olof Viktors, både för miljön och för bakverkens skull.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mätta och nöjda gav vi oss så av till Ystad teater och dagens höjdpunkt - Hamlet. Det var verkligen en superbra föreställning med fantastiska skådisar, och jag njöt av att lyssna till engelskan från Shakespeares tid. Det finns gott om kända citat från Hamlet: förstås "To be or not to be, that is the question", och "Get thee to a nunnery" (detta säger Hamlet till Ophelia), eller "There is something rotten in the state of Denmark."

 

 

 

 

Så till sist, innan vi åkte hem, hann vi med ett kort besök på Åbergs trädgård. De har ett enormt utbud av både nytto- och prydnadsväxter. Synd bara att deras café hade hunnit stänga för dagen.

 

 

 

Grattis William Shakespeare, 450 år idag!

Shall I compare thee to a summer's day?

Thou art more lovely and more temperate:

Rough winds do shake the darling buds of May,

And summer's lease hath all too short a date;

Sometime too hot the eye of heaven shines,

And often is his gold complexion dimm'd,

And every fair from fair sometime declines,

By chance or nature's changing course untrimm'd:

But thy eternal summer shall not fade,

Nor lose possession of that fair thou ow'st,

Nor shall Death brag thou wander'st in his shade,

When in eternal lines to time thou growest.

     So long as men can breathe and eyes can see,

     So long lives this and this gives life to thee.

 

(sonett nr. 18)

Bokbloggsjerka i teatermiljö

Idag handlar Annikas bokbloggsjerka om pjäser, vilket jag tycker är extra kul. Frågeställningen är den här:

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?

Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.

Jag kan ju börja med att säga att jag aldrig någonsin blivit tvingad att se någon pjäs, helt enkelt eftersom jag älskar att gå på teater. Så även om jag till exempel genom skolan någon gång blivit beordrad att se en viss pjäs, har jag snarare sett det som en belöning än som ett nödvändigt ont. Därför tänker jag i min jerka berätta om några positiva teaterupplevelser istället.

Även om jag aldrig skulle få för mig att själv ställa mig på en scen, är det något väldigt speciellt med just teatermiljön. Det är något med lukten (kanske från de gamla dammiga kulisserna) och tystnaden just innan ridån ska gå upp, som är magisk. Det finns många fina gamla teaterbyggnader som förstärker den här speciella känslan - till exempel har vi i min hemstad Kristianstad en väldigt fin teater.






Kristianstad teater



Annika skriver att hon aldrig varit något större fan av Shakespeare, och också där måste jag nog vara lite tvärtemot i veckans jerka. Jag tycker nämligen väldigt mycket om William Shakespeare, och har sett många av hans pjäser både på svenska och engelska.

Ett minnesvärt exempel är en föreställning med Rikard Wolff som Richard III just på Kristianstad teater, men de Shakespearepjäser som gjort allra störst intryck på mig har jag sett i England.

Jag har till exempel besökt Shakespeares födelsestad Stratford-upon-Avon flera gånger, och då också passat på att i alla fall se en av de Shakespeare-pjäser som för tillfället satts upp av Royal Shakespeare Company. En av mina absoluta favoriter är Macbeth - den pjäsen är dramatisk, blodig och extra intressant med den starka Lady Macbeth som driver på sin make i hans onda handlingar.

 

Huset där Shakespeare föddes

 

I London höll Royal Shakespeare Company, i alla fall då, till på Barbican, ett kulturkomplex nära the City of London. Härifrån minns jag speciellt en uppsättning av Hamlet. Som ni kanske vet slutar denna tragedi med att alla i pjäsen ligger döda på scenen. När man som åskådare ser att den siste personer har stillnat, gör man sig beredd att börja applådera. Men precis just då började tonerna till The Verves "Bittersweet Symphony" att strömma genom salen, och det blev verkligen en extra häftig avslutning på en mycket gripande pjäs:

 

 

Om du också vill delta i jerkan är det bara att svara på veckans fråga i ett inlägg på din blogg, och sedan lämna en länk hos Annika. Läs hela instruktionen här.

Nesbø skriver ny Macbeth

Har ni hört att Jo Nesbø, Norges stolthet i deckargenren, har blivit tillfrågad att skriva en ny variant av Shakespeares Macbeth? Jag kan tänka mig att "the bloody play" är precis hans forte!

 

Bakom projektet står The Hogarth Shakespeare, som är ett samarbete mellan Hogarth UK och en mängd andra förlag runtom i världen. På förlagets hemsida kan man läsa följande om vad tanken bakom projektet är:

 

"These new versions will be true to the spirit of the original dramas and their popular appeal, while giving authors an exciting opportunity to reinvent these seminal works of English literature."

 

 

 

 

Följande författare är i skrivande stund klara för projektet (och fler kommer att tillkomma efterhand):

- Anne Tyler har valt The Taming of the Shrew
- Jeanette Winterson har valt The Winter's Tale
- Margaret Atwood har valt The Tempest
- Howard Jacobson har valt The Merchant of Venice
- och slutligen då, Jo Nesbø har valt Macbeth.

Böckerna kommer att börja ges ut under 2016, då det också är 400 år sedan William Shakespeare dog. Det här är ett projekt som jag verkligen ser fram emot - flera bra författare i kombination med flera av Shakespeares bästa pjäser. Det kan inte bli annat än intressant!

To Be or Not To Be - en fin-fin födelsedagspresent

I år infaller William Shakespeares 450:e födelsedag, och därför ska Shakespeares Globe ge sig ut på en två år lång turné med pjäsernas pjäs, Hamlet. Det enda besöket i Sverige blir på Ystad Teater den 8 maj, och min snälla sambo har skaffat biljetter till mig i födelsedagspresent (Jag fyller inte år än på en månad, men jag måste ju berätta!)

Bokbloggsjerka - en enda bok för resten av mitt liv

Annika ställer en klurig fråga i sin bokbloggsjerka den här veckan:

 

Om du bara fick läsa en bok för resten av ditt liv, vilken skulle det vara?

 

Det känns verkligen som en omöjlig tanke att jag bara skulle få läsa EN enda bok, men i så fall måste det vara en bok som har allt. En bok som jag hittar nya detaljer i för varje omläsning och som är extremt lång.

 

Då får det bli  William Shakespeare Complete Works. För det första  är det en bok med 2485 sidor, och för det andra är det verkligen en bok som har allt: kärlek, tragedi, krig, humor, vackert språk, intressanta ordlekar, referenser till mytologi och odödliga citat.

 

Jag tror faktiskt inte jag skulle bli uttråkad.