November & december 2025

Här kommer årets sista lässammanfattning! 

November och december var båda bra läsmånader för mig. Jag läste två novellförfattare till Novelltolvan 2025 - både Virginia Woolf och Tessa Hadley är favoriter - Woolf sedan länge och Hadley en relativt ny bekantskap. Av Woolf läste jag "The New Dress", "The String Quartet" och "In the Orchard ", alla med Woolfs omisskänliga inre tankeflöden och associationer. Av Hadley läste jag "Ställföreträdaren" och "Fläcken", också de riktigt bra noveller. 

När det finns en ny deckare av M.W. Craven vill jag gärna läsa, så Krypskytten med Washington Poe, Tillie Bradshaw och de andra kastade jag mig över. Jag var också sugen på att läsa andra delen av Kjersti Anfinnsens trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim, Ögonblick för evigheten, och det var lika givande läsning som den första delen, De sista smekningarna. I maj kommer tredje delen, Dödsverk, och den kommer jag så klart också att läsa. 

Till bokcirkeln var december månads bok Yllans snillrika systrar av Malin Sturesson. Romanen är en feelgood i historisk miljö och extra roligt är att den utspelar sig i min hemstad, Kristianstad. Riktigt njutbar läsning på många sätt! Jag är också med i en bokcirkel på jobbet där vi läser barn- och ungdomslitteratur, och även om jag tyvärr missade vår träff hann jag i alla fall läsa både Vår tupp är död av Per Gustavsson och Anders Sparring, och Valens bibliotek av Zidrou. Båda var charmiga böcker, den om tuppen är tänkt för åldern 6-9 år och Valens bibliotek är mer av en allåldersbok i form av en bilderbok.

Övriga böcker jag läste under årets två sista månader valde jag för att de skulle passa in i Kaos-utmaningen, och det blev en riktigt trevlig blandning. För att kunna bocka av en Nobelpristagare läste jag Jon Fosses Sömnlösa, som dessutom var en Nobelpristagare jag hade kvar att upptäcka (jag försöker läsa något av alla som någon gång tilldelats priset). Boken är den första i hans Trilogin och jag vill absolut läsa de andra två delarna också. Jag trivdes faktiskt med hans sätt att skriva långa meningar utan skiljetecken. 

Ett par mer klassiska författare blev det också, på ett annat språk än svenska och engelska plockade jag fram Karen Blixens Babettes gæstebud, som jag alltså läste på danska. En brevroman skulle jag också bocka av och då hittade jag Fjodor Dostojevskijs debutroman Arma människor. Jag gillade båda, men Blixens bok var min favorit, kanske för att människorna i Dostojevskiljs bok var ganska neurotiska och irriterande. 

Bilderboksvärlden blev temat när jag skulle läsa en fackbok och valde Bilderboksmakare, ett samlingsverk där läsaren kan stifta bekantskap med en mängd både svenska och internationella författare. Lite på samma tema blev den biografi jag valde, eftersom jag passade på att läsa Paul Gravetts bok om Illustratören Tove Jansson. Jag tycker alltid det är intressant att fördjupa sig i ett författarskap jag gillar, och här handlade det alltså om Janssons illustrationer, allt från de tidigaste uppdragen hon fick redan som tonåring, till illustrationerna om muminvärlden. 

Det blev ännu fler böcker till Kaos-utmaningen. Gabrielle Filteau-Chibas Coyote valde jag eftersom jag skulle läsa en bok på temat rovdjur, Adania Shiblis En oansenlig detalj passade in på ett land i krig (Palestina) och Jesmyn Wards Sing, Unburied, Sing valde jag eftersom jag skulle läsa något av en svart författare. Alla var riktigt bra, och jag gillade särskilt Jesmyn Wards bok om den dysfunktionella familjen kring trettonårige Jojo i Mississippi. 

Till sist, två böcker som också var de allra sista jag prickade av i utmaningen. Från Indien läste jag Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag, en roman som handlar om hur snabb och oförtjänt rikedom långsamt bryter ner en familj – moraliskt, psykiskt och relationellt. Från ett land jag aldrig tidigare läst något valde jag Remote Control av Nnedi Okorafor. Boken är ett slags science fiction med inslag av afrikansk mytologi, och den utspelar sig i ett framtida Ghana. En ung flicka vandrar rastlöst mellan städerna, åtföljd endast av en räv. Rykten följer henne – man säger att hon är uppfostrad av Döden själv och att olycka och förintelse lämnas i hennes spår. 

Läsåret 2025 är alltså slut och nu återstår att fundera på om jag ska ha några särskilda läsmål för 2026. Kanske blir det en ny Kaos-utmaning eller kanske något annat. Jag återkommer till detta, men något som (på ett kravlöst sätt) "tvingar" mig att variera min läsning, vill jag gärna utgå ifrån.

Sammanfattning av Novelltolvan i december

Under december blev Tessa Hadley årets allra sista författare i Novelltolvan 2025. Jag läste två noveller, "Ställföreträdaren" och "Fläcken", båda hämtade ur samlingen Noveller utgiven 2021 på Wahlström & Widstrand. 

"Ställföreträdaren" handlar om en kvinnlig student som utvecklar starka känslor för sin lärare, och senare hamnar i en relation med en annan man som påminner om honom. 

"Fläcken" kretsar kring minne, ånger och hur relationer kan prägla oss långt efteråt. Berättelsen följer en kvinna som i efterhand tänker tillbaka på en händelse ur sitt förflutna – något som kan verka litet, men som har satt djupa spår i hennes liv. 

Det som förenar berättelserna är Hadleys förmåga att fylla vardagliga situationer med psykologisk skärpa som håller läsaren fast. Med bara några rader kan hon få ett helt liv att kännas närvarande.

Jag är riktigt förtjust i Hadleys sätt att skriva och vill gärna också läsa någon av hennes romaner, till exempel Sent på dagen eller Syskonen. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Novelltolvan i december: Tessa Hadley

Nu har vi kommit fram till den allra sista författaren i Novelltolvan 2025, nämligen brittiska Tessa Hadley. 

Tessa Hadley föddes 1956 i Bristol. Hon har studerat engelska i Cambridge och disputerade så småningom vid University of the West of England. Nu är hon professor i kreativt skrivande vid Bath Spa University. Hon bor i Cardiff i Wales.

Hadley har skrivit både romaner och noveller, och hennes verk handlar ofta om dynamiken inom familjer och nära relationer. På svenska finns t ex romanerna Syskonen (2018), Sent på dagen (2019) och Fri kärlek (2022). 

Ett urval av hennes tre novellsamlingar finns på svenska i volymen Noveller (2021).

Noveller:

• Solsting (Novellix)
• Noveller (Wahlström & Widstrand)
• Sunstroke and Other Stories
• After the Funeral and Other Stories
• Married Love and Other Stories 
• Bad Dreams and Other Stories 

Läs en eller flera av Tessa Hadleys noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i november

Under november var Virginia Woolf månadens författare i Novelltolvan 2025. Jag lånade hem Kew Gardens and Other Short Fiction och läste tre av novellerna.

"The New Dress" handlar om Mabel som är bjuden på en fest där hennes nysydda gula klänning – som hon hoppats skulle få henne att glänsa – i stället blir en källa till självmedvetenhet och skam. Genom hennes virvlande tankar fångar Woolf känslan av att vara utanför, trots att allt på ytan är som vanligt. Festen är för övrigt hos ingen mindre än Mrs Dalloway, vilket är en rolig detalj i sammanhanget.

Att läsa "The String Quartet" är som att kliva rakt in i en ström av intryck, där musiken – snarare än handlingen – driver tankarna framåt. Jag tycker om hur Woolf låter läsaren följa berättarens associationer: små glimtar av gästerna, stämningar som skiftar, minnen som väcks av tonerna. 

Till sist, "In the Orchard", en novell som känns som ett stilla ögonblick som expanderar i alla riktningar. Woolf låter tiden sträckas ut medan Miranda ligger i fruktträdgården och lyssnar till klockslagen, och jag gillar hur samma scen upplevs olika beroende på perspektiv och känslostämning. Texten fångar den där nästan hypnotiska blandningen av sommarvärme, vila och inre rörelse. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

September & oktober 2025

Det har blivit dags att sammanfatta det som blivit läst under de två första höstmånaderna.

September innehöll både Kristianstad bokfestival och Bokmässan i Göteborg, så jag kan nog skylla lite på det att det inte blev lika mycket läst som vanligt. En av de mest intressanta programpunkterna på Bokmässan var när Annika Norlin samtalade med Lydia Sandgren, Elin Cullhed och  Quynh Tran om "Musik i romanens värld." Som vanligt blev också läslistan - betydligt - längre.

Till bokcirkeln i september läste vi Förbjuden skrivbok av Alba De Céspedes, en roman som utspelar sig i femtiotalets Rom. Den handlar om Valeria Cossati, en kvinna som börjar skriva dagbok i smyg, och samtidigt hittar sitt eget jag i en värld som bara ser henne som hustru och mor. 

Jag läste också Vi ses i augusti av Gabriel García Márquez. Den här boken bygger på ett manuskript som Márquez arbetade med under sina sista år, men som han själv aldrig hann färdigställa.  Huvudpersonen, Ana Magdalena Bach, är en gift kvinna som varje år reser till en karibisk ö för att lägga blommor på sin mors grav. Under en av dessa resor inleder hon en oväntad kärleksaffär — ett möte som återuppväcker hennes längtan, skuld och livslust.

September månads författare i Novelltolvan 2025 var amerikanska Tillie Olsen. Jag hann bara med att läsa hennes förmodligen mest kända novell, Jag står här och stryker, men den var å andra sidan riktigt läsvärd.

Oktober månads novellförfattare var tyska Judith Hermann, och jag blev verkligen förtjust i hennes sätt att skriva! Jag ser fram emot att läsa mer, både hennes noveller och romaner. Här kan du se vad jag tyckte om novellerna till Novelltolvan.

Oktober månads bokcirkelbok var På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque, en fantastisk roman men med ett oerhört tungt tema. Som tur var kunde jag varva skildringar av meningslös död i skyttegravarna med de två första Muminböckerna: Småtrollen och den stora översvämningen och Kometen kommer. Betydligt mer gemytlig läsning, även om också dessa böcker delvis skildrar svåra ämnen som naturkatastrofer och flyktingar. 

En del lyrik läste jag också, både Tomas Tranströmers För levande och döda och Jila Mossaed Vad jag saknades här. Jag gillade båda, men Tranströmer är för mig i en klass för sig.

På jobbet håller vi i en bokcirkel för studenter, så till den har jag läst Jessica Schiefauers dystopiska roman Bärarna. Jag gillar hur hon målar upp ett framtidsscenario där en smitta har omformat hela samhället. Män och kvinnor hålls åtskilda, och mycket är annorlunda, men inte så annorlunda att man inte kan tänka sig att detta skulle kunna bli vår verklighet. Detta är en bok där det finns massor att diskutera.

Den sista romanen jag hann med i oktober var Kjersti Anfinnsen De sista smekningarna, en roman om Birgitte, en äldre norsk kvinna som bor ensam i Paris. Hon ser tillbaka på sitt liv som hjärtkirurg, älskande och vän och genom hennes inre monolog växer ett fascinerande porträtt fram av en kvinna som trots ensamheten håller fast vid sin värdighet och sin vilja att leva fullt ut. Del två i serien heter Ögonblick för evigheten, och del tre - som kommer ut våren 2026 - heter Dödsverk. Jag tänker definitivt läsa båda.

Novelltolvan i november: Virginia Woolf

Under november månad ska vi i Novelltolvan 2025 åter igen ge oss i kast med en riktig klassiker, nämligen Virginia Woolf.

Det finns förstås hur mycket som helst att säga om Virginia Woolf (1882–1941), men om jag skulle sammanfatta med några få ord, skulle jag säga att hon är känd för sitt nyskapande språk och sin användning av inre monolog för att skildra människans tankevärld. 

I romaner som Mrs Dalloway, Mot fyren och Orlando  utforskar Woolf identitet, tid, kön och medvetande ur ett psykologiskt och ofta feministiskt perspektiv. 

Också i sina noveller undersöker Woolf hur människor upplever verkligheten inifrån, ofta med poetiskt språk och drömlik stämning. 

Noveller:

(Det finns mycket att välja på, både på engelska och i översättning, så här ger jag bara några förslag)

• Kew Gardens (Novellix)
• Änkan och papegojan (Novellix)
• Arvet (Novellix)
• Samlade noveller & prosaskisser (novellsamling från Modernista)
• Selected Short Stories (Penguin)

Läs en eller flera av Virginia Woolfs noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i oktober

Under oktober månad har vi i Novelltolvan 2025 läst noveller av den tyska författaren Judith Hermann. Jag lånade hem hennes novellsamling Sommarhus, senare och läste två av novellerna.

Samlingens inledande novell ”Röda koraller” handlar om en kvinna som har ärvt ett armband av röda koraller från sin mormorsmor. Genom armbandet binds deras livsöden samman: mormorsmors olyckliga äktenskap och otrohet speglas i berättarens egen komplicerade relation med en distanserad man. Bildspråket och symboliken hämtas från havet - korallerna, vatten och havsdjupen - och det är riktigt skickligt gjort.

Titelnovellen "Sommarhus, senare" är en stillsam, melankolisk berättelse om unga människor i Berlin som längtar efter ett annat liv, men inte förmår förändra sitt nu. Berättarjaget åker ut på landet med sin vän Stein för att titta på ett ruckel som han har köpt. Han pratar om hur de och deras andra vänner ska kunna bo där tillsammans, men alla novellens relationer verkar passiva och flyktiga och inget verkar bli av. Titeln, ”Sommarhus, senare”, uttrycker drömmen om ett annat, lugnare liv – men alltid ”senare”, aldrig nu.

Ännu en gång har Novelltolvan fått mig att upptäcka en författare som jag definitivt vill läsa mer av.

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Novelltolvan i oktober: Judith Hermann

Under oktober månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa den tyska författaren Judith Hermann (f. 1970). 

Hermann har studerat humaniora och journalistik och också arbetat som frilansjournalist. Hennes debut, novellsamlingen Sommarhus, senare (på svenska 2000), blev uppmärksammad som en generationsskildring av ungas bohemliv i Berlin. Därefter följde novellsamlingarna Bara spöken (2004), där kärleksrelationer förläggs till olika europeiska miljöer, och Alice (2016), en cykel av berättelser kretsande kring huvudpersonen Alice och hennes spår i andras liv. 

Hermann kännetecknas av en avskalad, melankolisk stil, där mycket sägs mellan raderna.

Förutom noveller finns på svenska också romanerna Hemma (2023) och Vi skulle ha talat om allt (2025). 

Noveller:

• Sommarhus, senare : noveller
• Bara spöken : berättelser
• Alice : fem noveller

Läs en eller flera av Judith Hermanns noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i september

 

Under september läste vi i Novelltolvan 2025 noveller av Tillie Olsen. Jag lånade hem hennes novellsamling Jag står här och stryker, men hann tyvärr bara med att läsa titelnovellen. Den gillade jag verkligen, så det får bli till att läsa resterande noveller vid ett senare tillfälle.

"Jag står här och stryker" är skildrad med en lågmäld men samtidigt stark röst. En mor stryker kläder och ser tillbaka på dotterns uppväxt, med allt det svåra hon inte kunnat skydda henne från. Det är enkelt berättat men samtidigt hjärtskärande och ömsint – en påminnelse om både skuld och kärlek i vardagens stilla rytm.

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Juli & augusti 2025

Det har blivit hög tid att se tillbaka på sommarens läsning. Juni har jag redan sammanfattat här, men också under juli och augusti blev det förstås en hel del läst.

Till Novelltolvan 2025 läste jag både noveller av Johanna Holmström, som var månadens novellist i juli, och Katherine Mansfield, som var valet i augusti. Jag tyckte verkligen mycket om båda!

Jag är väldigt förtjust i Kristina Lugn, och när en uppgift i Kaosutmaningen är "Läs en bok av en ledamot i Svenska Akademien (nuvarande eller tidigare)", passade jag på att läsa Hundstunden: Kvinnlig bekännelselyrik. Hennes dikter är både tänkvärda, drabbande och dessutom underhållande.

Kaosutmaningen fick mig också att välja flera andra av böckerna som blev lästa under sommaren. Jag gillar när de olika kategorierna "tvingar" mig att välja ut böcker som passar in, ibland något jag ändå tänkt läsa, och ibland något som jag letar fram just på grund av ett tema i utmaningen. 

Meg Rosoffs Friends Like These var just en sådan bok, som passade in på temat "Läs en Young Adult." Boken handlar om 18-åriga Beth som får en praktikplats på en stor tidningsredaktion i New York. Det är åttiotal och New York framställs både som en farlig stad och en stad full av möjligheter. Bokens teman är framförallt vänskap, lojalitet och gränsdragningar.

Också Maggie O´Farrells The Marriage Portrait passade in i Kaosutmaningen på "Läs en bok med ett riktigt fint omslag." Jag tyckte väldigt mycket om O´Farrells första historiska roman Hamnet, som utspelar sig i England i slutet av 1500-talet, så ända sedan The Marriage Portrait kom ut har jag varit sugen på att läsa den. Också den här romanen utspelar sig på 1500-talet, men i Renässansens Italien. 16-åriga Lucrezia, dotter till storhertigen av Florens, lever ett skyddad liv bakom palatsets väggar. Men en dag blir hon bortgift med Alonso, den betydligt äldre hertigen av Ferrarra. Äktenskapet blir klaustrofobiskt, Lucrezia förlorar sin frihet och börjar till och med frukta för sitt liv. O´Farrell målar skickligt upp sina personer och de historiska miljöerna, och samtidigt fascinerar förstås detaljerna om Lucrezias öde.

Tre böcker till fick jag in i Kaosutmaningen, nämligen Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti, Harvey av Emma Cline,  och Fjollornas fest av Jonas  Gardell. Alla tre var ganska snabblästa och läsvärda böcker.

Kaffe med mjölk är en vemodig berättelse om en mamma och en dotter som har både ett geografiskt och känslomässigt avstånd mellan sig. Harvey handlar om den åldrade, dömde filmproducenten Harvey Weinstein som sitter i husarrest. Han pendlar mellan självömkan, minnen av sin makt och en växande insikt om sin ensamhet och förlorade kontroll. Till sist, Gardells Fjollornas fest som växelvis berättar om den stora festen som Stockholms fjollor gick på vid Piperska muren, och en pojke som längtar till något annat än den värld han är född in i. 

Jag läste två böcker tänkta för mellanåldern som var riktigt spännande. Nils Lundkvist belönades med debutantpriset Slangbellan för sin bok Kuben. Den handlar om John som bor i den yttersta vildmarken med sina föräldrar. Samhället i Kuben styrs av statsapparaten med de båda tvillingspresidenterna. Det är ett farligt samhälle med en motståndsrörelse som verkar i det tysta. Johns familj lever av att bygga möbler och ibland kommer det transporter som hämtar det som tillverkas. En dag kommer en transport som istället lämnar av en husvagnsliknande kub. Ut ur kuben stiger en pojke i Johns ålder. Berättelsen fortsätter i Viken, också den riktigt spännande läsning, och jag ser fram emot att så småningom läsa ännu mer om John och hans familj och vänner.

På spänningstemat hann jag också med Sören Sveistrups Kurragömma. Jag hade höga förväntningar efter att ha läst hans Kastanjemannen, och precis som den var också Kurragömma välskriven och ganska ruggig. Jag tyckte särskilt om att återknyta bekantskapen med poliserna Naia Thulin och Mark Hess. 

Den sista boken jag hann med under augusti månad var Karl Ove Knausgårds Nattens skola, den fjärde delen i hans serie om Morgonstjärnan. Precis som de andra delarna är Nattens skola skickligt berättad med intressanta personporträtt, och kopplingar - ibland tydliga, ibland bara en detalj - till serien i sin helhet. Jag fascineras och vill hela tiden vill lägga pusslet och förstå hur allt hänger ihop. Den här boken handlar om Kristian Hadeland, mestadels när han är en ung fotografistudent i London under 1980-talet, men också när han är äldre och blivit en uppburen fotograf. Det intressanta är hur han gått till väga för att hitta sin inspiration och framgång. 

Novelltolvan i september: Tillie Olsen

Under september månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av amerikanska Tillie Olsen. 

Tillie Olsen (1912–2007) var en banbrytande feministisk författare som satte djupa spår i både litteraturen och akademin. Hennes passion för att lyfta fram bortglömda kvinnliga författare bidrog till feministiska studier världen över.

Olsen växte upp i småstaden Wahoo i Nebraska som dotter till judiska föräldrar som en gång flytt från Ryssland. Redan som tonåring tvingades hon lämna skolbänken för att försörja sig – hon arbetade bland annat som servitris och hembiträde – men skrivandet fanns alltid där. Det skulle dröja ända till 1961 innan hennes litterära debut kom. Det hårda arbetet och livet med fyra barn satte sin prägel på både hennes författarskap och hennes unika blick på kvinnors erfarenheter.

Noveller:

• Jag står här och stryker, Romanus & Selling (2022) (Tell Me a Riddle på engelska)

Läs en eller flera av Tillie Olsens noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i augusti

Katherine Mansfield är kanske en av de mest välkända novellförfattarna och i Novelltolvan 2025 har vi ägnat augusti månad åt hennes verk. Jag läste tre noveller ur samlingen Noveller (utgiven på Modernista 2019), men hade kunnat läsa hur många som helst om tiden bara räckt till. 

Först ut var Smekmånad, en novell som följer Fanny, en ung nygift kvinna som befinner sig vid Medelhavet med sin man George. Fanny försöker hitta rätt i sin nya roll som hustru och anstränger sig för att hitta mening och lycka i allt som sker. Hon vill att George verkligen ska förstå henne på djupet, men kanske kan eller vill han inte  känna samma slags närhet som hon.

Jag läste också En kopp te, en novell som handlar om den rika Rosemary Tell. När hon får lust att köpa kläder åker hon till Paris och när hon vill ha blommor kör chauffören henne till en butik på Regent Street där hon pekar ut precis allt hon vill ha. En kväll efter ännu ett besök i en butik, kommer en fattig kvinna fram till henne och ber om pengar till en kopp te. Rosemary bestämmer sig för att göra något ännu mer storslaget för den stackars kvinnan och bjuder istället hem henne på te. Frågan är om den goda gärningen kommer att krocka med överklassens konventioner och Rosemarys egen ytlighet.

Till sist läste jag Den lilla flickan, novellen om Kezia som har ett komplicerat förhållande till sin far. När han kommer hem om kvällarna och frågar om hon varit en snäll flicka, stammar hon fram sitt svar, trots att hon annars inte stammar längre. Hon är rädd för honom och samtidigt älskar hon honom och vill vara honom till lags. Novellen beskriver fint det komplexa men starka bandet mellan en far och en liten dotter. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Novelltolvan i augusti: Katherine Mansfield

Under augusti månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av Katherine Mansfield.

Katherine Mansfield är en av de riktigt stora novellförfattarna. Hon föddes 1888 i Nya Zeeland och flyttade tillsammans med sina två systrar till London för att gå på Queen's college. Hon reste en del under åren, men levde större delen av sitt vuxna liv i England. 

Mansfields stil beskrivs ofta som impressionistisk och modernistisk, och hennes noveller har ett stort psykologiskt djup. Redan som tonåring fick hon noveller publicerade i tidningar och tidskrifter, och efter sin studietid bestämde hon sig för att ha skrivandet som sitt yrke. Under hennes livstid gavs tre novellsamlingar ut: In a German Pension (1911), Bliss and Other Stories (1920) och The Garden Party and Other Stories (1922). Mansfields verk beundrades av andra stora författare, exempelvis Virginia Woolf som hon sägs ha haft både en djup vänskap med och samtidigt upplevt som en rival. 

Mansfield dog av tuberkulos när hon bara var 34 år gammal. Ytterligare två novellsamlingar, poesi, brev och dagböcker publicerades efter hennes död.

Noveller:

Trädgårdsfesten och andra noveller, Ellerströms (2013)

Noveller, Modernista (2019)

Trädgårdsfesten, Novellix, (2024)

Lycksalighet, Novellix, (2016)

Collected Stories of Katherine Mansfield, Penguin (2007)

Läs en eller flera av Katherine Mansfields noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i juli

Juli månad har vi i Novelltolvan 2025 ägnat åt den finlandssvenska författaren Johanna Holmström, och vilken fantastisk läsupplevelse det var! Jag läste tre noveller ur samlingen Handbok i klardrömmar från 2022.

"Gula gardiner" inleds som en vardaglig skildring av en kvinna som köpt nya gardiner på postorder, men nästan omedelbart förbyts hennes glädje över gardinerna i oron över vad hennes make ska tycka. Genom hela novellen finns antydningar om hur olika de är, och hur hon allt oftare försöker gissa sig till vad han vill och rättar sig efter det. Trots att hon funderar över makens brister, är det han som är den dominante. Detaljer i språk och handling, som liknandet av hans lugn vid en kirurg som "tar den vassaste av knivar och skär upp vid revbenen utan att låta sig beröras", eller att de köper en ny yxa på varuhuset, får läsaren att känna att obehaget ständigt finns där som ett hot.

Nästa novell jag läste var "Syskonbädden", också den en novell med en krypande känsla av att något är fel. Silja bor i ett bostadsområde där hon observerar grannarna som kommer och går. På en bänk ser hon ofta en flicka som sitter ensam, som om hon flyr från något. Det visar sig att flickans mamma nyligen fått en bebis som bara skriker och skriker, och flickan känner att mamman inte har tid för henne längre. Silja börjar prata med flickan och verkar förstå hennes motvilja mot bebisen. Flickan frågar om Siljas egen växande mage. 

Den sista av Holmströms noveller jag läste var "Barnträdgården", en novell som för tankarna till science fiction. Julia anländer till ett slags läger där barn bor utan sina föräldrar. Barnen följer strikta regler, alla uttänka för deras eget bästa. Det enda som tillåts från tiden före Barnträdgården är drömmarna, eftersom de anses främja kreativiteten. Eleverna delas in i grupper och har en handledare som ansvarar för deras välmående. De får se bilder av sina föräldrar som de alltmer kommer att känna fientlighet emot. Barnträdgården finns till för att utveckla en ny moral som bättre passar den nya tiden, och mot slutet av novellen är Julia redo för sitt uppdrag.

Jag tycker verkligen om Holmströms noveller! De är drastiska och uppfinningsrika, och allt ner till minsta detalj genomsyras av de subtila antydningar och språkliga finesser som får det kusliga att i små portioner ta sig upp till ytan. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Novelltolvan i juli: Johanna Holmström

Foto: Mattias Blomgren, Finlandssvenska författaren Johanna Holmström på Bokmässan i Göteborg 2013.

Under sommarmånaden juli ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av den finlandssvenska författaren Johanna Holmström.

Holmström föddes 1981 och är bosatt i Helsingfors. Hennes debut från 2003 var just en novellsamling, nämligen Inlåst och andra noveller. Hon har också skrivit romaner, exempelvis Själarnas ö (2017) och Vargens unge (2024). Ofta utforskar Holmströms verk människans mörkare sidor och relationer inom familjen. Hennes böcker anses ofta "litterära", vilket jag tycker verkar lovande. 

Förutom skönlitteratur har Holmström också skrivit en bok om Märta Tikkanen, Borde hålla käft (2020). Boken bygger bland annat på intervjuer med författaren och närläsning av Tikkanens böcker.

2009 fick Johanna Holmström Svenska Dagbladets litteraturpris för novellsamlingen Camera Obscura. 2023 tilldelades hon Karin Boyes litterära pris. 

Noveller:

• Inlåst och andra noveller (2003)
• Tvåsamhet (2005)
• Camera Obscura (2009)
• Handbok i klardrömmar (2022)

Läs en eller flera av Johanna Holmströms noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i juni

Under juni månad har vi i Novelltolvan 2025 läst noveller av den amerikanska författaren Lucia Berlin. Jag läste ur hennes samling Handbok för städerskor och blev riktigt förtjust. Jag hade gärna läst fler av hennes noveller, men hann i alla fall med två.

"Angels tvättomat" utspelar sig som titeln anger på en tvättomat, en egentligen ganska udda miljö för en novell. Här betraktar berättaren de människor som kommer och går, hon jämför med andra tvättomater hon besökt och funderar kring personerna hon stöter på. Vi som läsare får glimtar av de människoöden hon observerar. Det är vardagligt och samtidigt intresseväckande.

I "Hennes första avgiftning" skildras en kvinnas alkoholmissbruk. Kvinnan befinner sig på ett behandlingshem tillsammans med mestadels män, och hon verkar vara den enda som vill blir fri från sitt beroende och komma tillbaka till familj och arbete. Tonen är återhållsamt humoristisk och detaljerna fulla av klarsyn. Det märks att hon vet vad hon talar om.

Många av Berlins noveller inspireras av hennes eget liv och jag vet inte om det är det som gör att de känns så självklara och levande. Mycket läsvärt är det hur som helst. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Novelltolvan i juni: Lucia Berlin

Foto: Buddy Berlin/2018 Literary Estate of Lucia Berlin LP

 

Under juni månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av den amerikanska författaren Lucia Berlin.

Lucia Berlin föddes 1936 i Alaska och familjen flyttade runt till olika stater i USA, men de bodde också under flera år i Santiago i Chile. Som vuxen bodde Berlin både i USA och i Mexiko. Berlin fick fyra söner och försörjde dem ofta själv genom olika arbeten, som till exempel städerska, telefonist och lärare. 

Hennes noveller är inte exakt självbiografiska, men de innehåller mycket från hennes eget liv. Hon skriver om sönerna, om  de olika arbetena, men också om alla de platser hon levt på och upplevelser från sitt brokiga liv.

Lucia Berlin blev egentligen inte riktigt känd förrän efter sin död. 2015 gavs samlingen Handbok för städerskor ut och den hamnade snabbt på New York Times bästsäljarlista. På svenska finns förutom Handbok för städerskor också en dubbelvolym som innehåller fler noveller i Kväll i paradiset och dessutom självbiografin Välkommen hem.

Berlin hade problem med hälsan under stora delar av sitt liv, och hon dog 2004 på sin 68:e födelsedag. 

Novellsamlingar:

• Handbok för städerskor
• Kväll i paradiset

Läs en eller flera av Lucia Berlins noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i maj

 

Under maj månad har vi läst Lydia Davis i Novelltolvan 2025. Jag lånade hem hennes samling Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare och läste fyra av novellerna.

Ibland verkar innehållet i Lydia Davis noveller bedrägligt enkelt - vissa av texterna är bara några rader långa och liknar nästan dikter - men det märks snabbt att innehållet är både tänkvärt och roande. Ofta ställer en liten detalj allt på ända och får mig att se på världen ur ett nytt perspektiv. Boken passar utmärkt att ha liggande på nattygsbordet och läsa en novell ur då och då. 

Titelnovellen "Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare" är en uppräkning av saker som är störande eller helt enkelt kunde vara lite bättre, exempelvis som att ha ont i tummen, en fuktig tröjmudd eller att katten har revorm.

Jag har också läst "Minnesrunor i lokaltidningen", en novell som också den har karaktären av en uppräkning. Minnesrunornas beskrivningar av personernas egenskaper gör att nyfikenheten på dem är väckt. 

"Tågets magi" leker med tidsperspektiv, upplevelser och åldrande, allt genom en tågresa på en knappt en sida. "Pianot" får mig att dra paralleller till det mänskliga åldrandet, när texten beskriver hur man ska göra sig av med ett gammalt piano, sprucket och med flera fel, genom att knuffa det nerför ett stup. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Novelltolvan i maj: Lydia Davis

Foto: Theo Cote

Under maj månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av den amerikanska författaren Lydia Davis.

Davis föddes 1947 i Massachusetts och är nog mest känd just för sina noveller. Hon arbetar även som översättare från franska till engelska och har bland annat översatt Marcel Proust och Gustave Flaubert. Under sjuttiotalet var Davis under några år gift med Paul Auster, och de har en son tillsammans. Nu är hennes man konstnären Alan Cote och även de har en son.

Lydia Davis har skrivit flera novellsamlingar, men också en roman, The End of the Story, som kom ut 2004. På svenska kan man läsa två novellsamlingar översatta av Malin Bylund Westfelt som gavs ut på Sekwa/Etta förlag 2012 och 2015: Samarbete med fluga och Jag har det rätt bekvämt med skulle kunna ha det lite bekvämare. På engelska finns det förstås ännu mer att välja på.

Davis har nominerats och vunnit ett flertal priser, bland annat belönades hon med det internationella Booker-priset 2013. Hennes samling The Collected Stories of Lydia Davis fanns med på The New York Times lista över 100 Best Books of the 21st Century. 

Noveller:

• Samarbete med fluga och andra noveller (Sekwa, 2012)
• Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare (Sekwa, 2015)
• Våra främlingar (Novellix, 2017)
• Collected Stories of Lydia Davis (Penguin, 2014)

Läs en eller flera av Lydia Davis noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i april

Under april månad har vi i Novelltolvan 2025 läst noveller av den amerikanska författaren Jamaica Kincaid. Jag har tidigare läst hennes roman Lucy, som har ett delvis självbiografiskt innehåll om en ung flickas uppväxt i Karibien och flytt till USA. Nu var jag nyfiken på Kincaids noveller.

Till Novelltolvan valde jag noveller ur samlingen På flodens botten, och läste tre av dem: "Flicka", "Till slut" och "Breven hemifrån."

Kincaids noveller har en poetiskt kvalitet, med upprepningar och motsatser - jag tog mig an texten långsamt som om det var en dikt jag läste. Särskilt novellen "Flicka" gillade jag. Novellen består av en enda mening som beskriver olika regler som en mor räknar upp och flickan i titeln ska lära sig att förhålla sig till. Reglerna handlar om alltifrån hur en kvinna ska ta hand om tvätten,  kunna laga olika maträtter och gå som en dam, till hur hon kan göra en medicin som tar bort ett foster eller hur hon ska kunna älska eller för den delen trakassera en man. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.