Dimma av Ragnar Jónasson

Dimma är den avslutande delen i Ragnar Jónassons trilogi om den isländska poliskommissarien Hulda Hermansdottir. 

I boken får vi följa Huldas egen personliga tragedi som redan avslöjats i de tidigare böckerna, samtidigt som hon tar sig an ett fall med en tragisk mordhistoria.

Erla och Einar bor på en isolerad bondgård. Det är snart jul och vintern är ogenomtränglig utanför huset. Då knackar det på dörren och de släpper efter viss tvekan in en främmande man som säger sig ha gått vilse. Erla blir genast misstänksam, men Einar verkar inte ana att något kanske är fel. 

Som vanligt gillar jag miljöerna - den här gången är det den isländska vintern som är viktig för handlingen. Snön faller och faller och det är lätt att känna den klaustrofobi som bristen på kontakt med civilisationen ger upphov till.

Precis som med de två tidigare delarna tycker jag kanske inte att böckerna håller riktigt hela vägen fram, men ändå lockas jag uppenbarligen tillräckligt för att nu ha läst hela trilogin. Jag tror mest det beror på skildringen av det isländska landskapet och Huldas intressanta personlighet.

Titel: Dimma

Författare: Ragnar Jónasson

Översättare: Arvid Nordh

Utgivningsår: 2020

Förlag: Modernista

Antal sidor: 256

Rågblont hår, grå ögon av Sjón

Jag har läst isländske Sjóns senaste bok Rågblont hår, grå ögon.

Romanen handlar om Gunnar Kampen, en snäll och blyg pojke som växer upp i Reykjavik under efterkrigstiden. Genom olika personer och i olika sammanhang, till exempel den lokala cykelföreningen som håller till på andra sidan gården där han bor, sympatiserar Gunnar alltmer med den tyska sidan.

Boken skildrar, utan pekpinnar eller avståndstagande, hur en helt vanlig liten pojke växer upp och utvecklas till nazistledare. En del av boken består av brevkorrespondens mellan Gunnar och olika nynazistiska rörelser runtom i världen. Han skriver också beundrande brev till sin farbror som sitter fängslad i ett norskt fängelse, dömd för förräderi.

Med tanke på vad som sker runt omkring oss i världen idag, är det intressant och skrämmande att konstatera att de som vi ser som monster och representanter för ren ondska, inte sällan från början var helt vanliga och harmlösa människor. Detta skildrar Sjón på ett övertygande sätt med sin avskalade prosa och exakta stil. Jag njuter och förfasas samtidigt.

Den här boken blir också den första jag kan skriva in i min utmaning att läsa Jorden runt på 100 böcker.


Titel: Rågblont hår, grå ögon
Författare: Sjón
Översättare: John Swedenmark
Utgivningsår: 2020
Förlag: Ramus
Antal sidor: 99

Sammanfattning av Månadens språk i december: Isländska

Nytt år, ny månad och dessutom hög tid att blicka tillbaka och sammanfatta Månadens språk i december 2019, som var isländska.

Jag läste två böcker:

Ragnar Jónasson, Ön
Einar Kárason, Stormfåglar

Jag gillade båda, men Stormfåglar var min favorit (klicka på titlarna för att komma till mina recensioner).

Vilken bok/vilka böcker läste du översatta från isländskan? Klistra in en länk/länkar till det du skrivit om boken/böckerna, eller skriv helt enkelt in titeln/titlarna här i kommentarsfältet.

Månadens språk: Stormfåglar av Einar Kárason

Månadens språk i december är isländska och jag har förutom Ön av Ragnar Jónasson, också hunnit med att läsa Stormfåglar av Einar Kárason.

Stormfåglar utspelar sig den hårda vintern 1959 och beskriver fisketrålaren Måsen som råkar ut för en dramatisk storm. Allting fryser på båten och den hotar att sjunka av tyngden. Hela tiden måste besättningen ut på däck och hacka is med alla verktyg som kan uppbådas, samtidigt som stormen rasar och isande kallt vatten väller in över båten. Männen utstår fruktansvärda umbäranden och hör samtidigt nödsignaler från de andra båtarna i närheten. Men det finns inga möjligheter att komma till undsättning för någon annan.

Det är oavbrutet spännande läsning och känslan av att man så gärna vill att det ska gå väl för dem, driver handlingen framåt. En del besättningsmän förblir anonyma, men vi får bland annat lära känna den unge Larus som inte har särskilt lång erfarenhet av sjön. Han vill visa kapten vad han går för, men kan förstås inte ha förutsett att resan skulle bli så här.

Detta är en bok om ett ämne som jag kanske inte trodde skulle locka mig, men jag gillade den verkligen.


Titel: Stormfåglar
Författare: Einar Kárason
Översättare: John Swedenmark
Utgivningsår: 2019
Förlag: Thorén & Lindskog
Antal sidor: 101

Månadens språk: Ön av Ragnar Jónasson

För ett tag sedan läste jag Mörkret av Ragnar Jónasson, och nu när Månadens språk i december är isländska passade jag på att läsa Ön, den andra delen i serien.

Boken handlar om kriminalpolisen Hulda Hermansdóttir, en medelålders kvinna som får kämpa ganska hårt för att inte bli behandlad sämre än männen hon arbetar med. På en isolerad ö utanför Islands södra kust kommer larmet att en ung kvinna har hittats död, och Hulda tar sig an fallet. Hon hittar snart möjliga kopplingar till ett gammalt fall, som en av hennes manliga kollegor haft hand om och kanske inte gjort vad han borde. 

Hulda börjar nysta i fallet och söker efter sanningen, samtidigt som hon gör privata efterforskningar i sitt eget tragiska liv.

Jag gillar att läsa om Hulda Hermansdóttir och jag tycker om det isländska landskapet - ön och de kala och karga områdena på Västfjordarna där berättelsen utspelar sig, är fascinerande landskap. Tyvärr tycker jag inte att boken är så välskriven som den borde vara. Ibland hakar jag upp mig på formuleringar och det finns detaljer som gör att jag lite för snabbt anar vad som kommer att hända. Däremot tycker jag att historien i det stora hela är genomtänkt, tragisk och spännande.

Titel: Ön

Författare: Ragnar Jónasson

Översättare: Arvid Nordh

Utgivningsår: 2019

Förlag: Modernista

Antal sidor: 300

Månadens språk är isländska

Idag är det första december och jag kan konstatera att det blivit dags för 2019 års allra sista Månadens språk. I december ska vi läsa böcker översatta från isländskan, ett val som ligger mig varmt om hjärtat. Det är något alldeles speciellt med Island, tycker jag, och boktraven från biblioteket innehåller massor som jag verkligen vill läsa. Återstår att se vad som hinns med.

Island verkar vara bra på deckare, så i min hög finns Arvet av Yrsa Sigudrardóttir, Ön av Ragnar Jónasson och Kvinnor av Steinar Bragi.

Här finns också några romaner som jag länge tänkt läsa: Ärr  och Fröken Island av Audur Ava Ólafsdóttir, och Ásta och Fiskarna har inga fötter av Jon Kalman Stefansson.

En gammal favorit har också kommit med, nämligen Sjón med böckerna Skymningsinferno och Fisk och kultur. Dessutom helt nya författare för mig, genom Gyrdir Elíasson med Bland träden (novellsamling) och Einar Karasón med Stormfåglar.

Klicka på titlarna för att läsa mer om böckerna.

Imorgon sammanfattar vi det som blivit läst från månadens språk i november, som var koreanska. Håll utkik efter det.

Mörkret av Ragnar Jónasson

Jag har läst den isländska deckaren Mörkret av Ragnar Jónasson. Bokens huvudperson är Hulda Hermannsdóttir, en kriminalinspektör vid Reykjavikpolisen som bara har några månader kvar till pensionen. Hennes chef kallar in henne till sitt arbetsrum och förklarar att hon redan om ett par veckor kommer att bli ersatt av en yngre efterträdare, men att hon kan roa sig med att arbeta med ett valfritt äldre ouppklarat fall tills hon slutar.

Hulda väljer ett fall med en rysk asylsökande kvinna som för ett år sedan hittades till synes drunknad i en vik. Hulda vet att utredningen gjordes slarvigt och tror att det kan ligga mer bakom än det självmord man antar var anledningen till kvinnans död.

Förutom huvudkonflikten med den asylsökande kvinnan handlar boken också om Huldas egen bakgrund, och det är minst lika spännande att läsa om som polisutredningen. Jag gillar hur spänningen hålls vid liv av att författaren som sig bör, portionerar ut fakta och omständigheter lite i taget. Lite tråkigt tycker jag det är att det ibland går lite för fort. Författaren planterar detaljer som gör att jag leds att tro en viss sak, och sen kommer Hulda på samma sak direkt i kapitlet efteråt. Jag hade hellre velat leva i ovisshet lite längre.

Mörkret ger en stunds trevlig avkoppling. Den största behållningen tycker jag är att huvudpersonen är en snart pensionerad kvinna, vilket inte känns så vanligt. Jag gillar också beskrivningarna av det isländska landskapet.

Boken är den första delen i en serie. Del två, Ön, utspelar sig i ett tidigare skede av Huldas karriär.


Titel: Mörket
Författare: Ragnar Jónasson
Översättare: Arvid Nordh
Utgivningsår: 2018
Förlag: Modernista
Antal sidor: 255

Två helt olika islänningar

Inför Islandsresan lånade jag en del isländskt på bibblan - jag läste lite ur Steinar Bragis Höglandet under själva resan men hann inte med Sjóns Máni Steinn förrän vi var hemma igen. Det är verkligen två helt olika böcker - man kan gott säga att den enda gemensamma nämnaren är att båda historierna utspelar sig på Island.

Höglandet är en thriller där två par kör vilse i det ensliga landskapet. Vädret är ombytligt och i dimman råkar de köra rakt in i ett hus. Bilen blir förstörd men det underliga gamla paret som bor i huset låter dem övernatta där. Det blir snart uppenbart att något mystiskt pågår i trakten och efter flera misslyckade försök att ta sig därifrån börjar de alltmer tro att det är något ondskefullt som håller dem kvar. Lägg därtill konflikter och sprickor inom gruppen och det är som upplagt för att onda ting ska ske. Tyvärr tycker jag inte att det blir särskilt läskigt och den klaustrofobiska känslan som bokens baksidestext utlovar infinner sig heller inte på allvar. Den största behållningen för mig är skildringen av det isländska landskapet.

Sjóns korta roman är en helt annan typ av berättelse. Boken utspelar sig 1918 då första världskriget härjar ute i världen och spanska sjukan kommer till Island. I bakgrunden har vulkanen Katla ett utbrott och Reykjaviks invånare kan hela tiden se hur himlen färgas av eld och lava. Det är en dramatisk tid och mitt i de stora skeendena följer vi i den sextonårige pojken Máni Steinns fotspår. Han är en outsider i flera bemärkelser - han håller sig mycket för sig själv, har sexuella relationer med olika män (inte sällan för pengar) och går hela tiden på bio. Alla nya filmer som kommer till Reykjavik ser han och ofta blandas hans verklighet ihop med den från filmerna. Det är en drömsk bok samtidigt som den obevekligt skildrar livets elände. Jag har varit förtjust i Sjón ända sen jag hörde honom samtala med Margaret Atwood på Louisiana Literature, och boken om Máni Steinn gör mig verkligen inte besviken.

Titel: Höglandet
Författare: Steinar Bragi
Översättare: Inge Knutsson
Utgivningsår: 2014
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 296

Titel: Máni Steinn. Pojken som inte fanns
Författare: Sjón
Översättare: John Swedenmark
Utgivningsår: 2014
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 125

5 x Island

Snart ses vi, Island

Jag kan nog inte riktigt fatta det ännu, men på onsdag ska jag faktiskt åka till Island. Först blir det ett par dagars konferens med jobbet och sen kommer sambo och son dit för lite gemensam semester. Eftersom jag gillar att läsa böcker som utspelar sig på de platser jag besöker, har jag förstås lånat hem lite oläst från isländska författare:

Men tror ni att jag har hunnit läsa nån av böckerna då? Nej, det har jag ju inte (säger jag med aningens bitterhet i tonfallet). Men jag kan ju alltid läsa dem när jag kommer hem igen. Eller varför inte medan jag har det isländska landskapet runt mig på riktigt.

Lite foton från resan bjuder jag på när jag är hemma igen.

Så in i Norden

Hos Kulturkollo är det den här veckan tema Norden, och även deras tisdagsutmaning har nordiskt tema.

 

Berätta om:

 

"en bok från ett nordiskt land eller språkområde,

en film från ett annat nordiskt land eller språkområde,

en TV-serie från ett tredje och

musik från ett fjärde land eller språkområde."

 

Jag har faktiskt själv funderat på att göra någon slags läsutmaning med nordisk litteratur - jag tycker  jag borde bli bättre på att läsa böcker från våra grannländer - men har inte riktigt kommit så långt ännu. En och annan nordisk bok blir det väl ändå och till exempel har vi i vår bokcirkel haft tema Island för ett tag sedan. Men ändå. Det måste finnas massor med nordisk litteratur som jag har missat.

 

I den här tisdagsutmaningen gäller det ju inte bara litteratur, men om jag ändå börjar i den änden så vill jag gärna tipsa om en bok från Norge, nämligen Ut och stjäla hästar av Per Petterson. En äldre man flyttar med sin hund som enda sällskap ut till ett litet hus vid en sjö. Hans granne visar sig vara någon som Trond minns från förr, och minnena från sommaren 1948 när Trond var femton år, en tid som kom att förändra hans liv, börjar tränga sig på.

 

Nästa på listan är en film, och då blir det genast svårare... Tyvärr hinner jag inte se alls så mycket film nuförtiden som jag skulle vilja, och jag kan inte komma på att jag på sistone sett något sådär extra bra från något nordiskt land. Jag tror jag får rikta in mig på att läsa filmtipsen från alla andra här istället.

 

När det gäller en TV-serie vänder jag mig - precis som många andra, misstänker jag - mot Danmark. Både vad gäller film och teve produceras det ju massor av bra material därifrån. En favorit jag hade för något år sedan, var kriminalserien Den som dräper, med Laura Bach som Katrine Ries Jensen och svenske Jakob Cedergren som Thomas Schaeffer. Serien handlar om en specialenhet hos Köpenhamnspolisen som försöker klara upp en rad mord begångna av en seriemördare.

 

Till sist, musik, och som av en händelse snubblade jag över en gammal favorit när jag letade igenom låtlistor på Spotify så sent som häromdagen. Isländska Björk är härligt egensinnig och jag kommer ihåg att jag lyssnade hur mycket som helst till hennes debutalbum (för många år sedan nu). Jag gillade också henne i Lars von Triers film Dancer in the dark (och då blev det ju tydligen ett filmtips från mig i alla fall):

 

 

Utlottning på Kulturkollo

På Kulturkollo kan man just nu vara med i en utlottning av isländske Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken, dessutom i tre signerade exemplar.

 

Klart jag tar chansen att vinna!