Sammanfattning av månadens språk i maj: indonesiska

Månadens språk i maj var indonesiska, ett språk jag aldrig tidigare läst någon bok översatt från. Nu har det blivit dags att sammanfatta det som vi läst.

Jag läste två noveller och en roman, alla av olika författare, och jag tyckte faktiskt att texterna påminde mycket om varandra, särskilt i hur kvinnorna skildrades (klicka på titlarna för att komma till mina recensioner):

Agus Noor, Tusen gevärskulor, tusen fjärilar (novell)
Oka Rusmini, Sitas eld (novell)
Eka Kurniawan, Skönhet är ett sår

Vad har ni andra läst från indonesiskan? Lämna en länk eller skriv helt enkelt in titeln/titlarna i kommentarfältet nedan.

Månadens språk: Skönhet är ett sår av Eka Kurniawan

Månadens språk i maj är indonesiska, och jag ville passa på att läsa Skönhet är ett sår av Eka Kurniawan, som jag länge varit nyfiken på.

Kurniawans bok är en myllrande roman med många olika huvudpersoner. Den utspelar sig i staden Halimunda, och sträcker sig över Indonesiens våldsamma moderna historia, genom nederländsk kolonialism, Japans invasion under andra världskriget, revolution och till sist, Indonesiens frigörelse.

Berättelsen utgår från Dewi Ayu, en vacker kvinna som tvingas prostituera sig. Först för att hon som ung flicka blir tillfångatagen och tvingad, men sedan blir det hennes riktiga yrke och ett sätt att försörja sig. Hon får fyra döttrar utan kända fäder, och berättelsen handlar också om dessa kvinnor och deras liv och äktenskap.

Ett av omdömena på romanens baksida nämner Kurniawan som en litterär arvtagare till bland annat Gabriel García Márquez, och det kan jag verkligen förstå. Hans Hundra år av ensamhet är en av mina favoritböcker, och det finns faktiskt en hel del kopplingar böckerna emellan. Båda handlar om stora släkter där vissa egenskaper går i arv: kvinnorna i Skönhet är ett sår är vackra och förvrider männens huvud, och flera av männen är starka macho-typer som gärna tar till våld och vapen. Här finns också folkliga berättelser, inte sällan övernaturliga, som blandas med en brutal nutidshistoria.

Jag gillar att det i Skönhet är ett sår är kvinnornas historia som lyfts fram mest. Dewi Ayu och hennes döttrar är starka kvinnor, trots att de lever i ett samhälle där de är utsatta. Den sexuella utsattheten är mest framträdande - att vara en vacker kvinna verkar i sig innebära en högre risk att bli våldtagen eller prostituerad.

Jag gillar den här boken. Den är omfångsrik, både till antalet sidor och alla personer, händelser och detaljer, men trots att den kräver en del av sin läsare, är det en njutning att vistas i Halimunda med Dewi Ayu och hennes döttrar.


Titel: Skönhet är ett sår
Författare: Eka Kurniawan
Översättare: Stefan Danerek
Utgivningsår: 2017
Förlag: Nilsson
Antal sidor: 568

Månadens språk: Sitas eld av Oka Rusmini

Den andra texten jag läser till Månadens språk i maj är ännu en novell ur samlingen Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar.

Den här gången har jag valt "Sitas eld" av Oka Rusmini, en novell som Hanna på Feministbiblioteket tipsade om.

Novellen handlar om Sita, en mycket vacker ung kvinna som redan i barndomen fick höra av sin mamma att hon skulle dölja sin kropp. När Sita är tonåring upptäcker hon sin sexualitet och när hon och de andra flickorna badar i forsen förställer de sig vattnet som smekningar. Sita förstår inte varför mamman vill förbjuda henne detta nöje.

Sitas mamma är en respekterad kvinna i byn, och Sita får så småningom veta varför: hon är konkubin till en holländsk militär chef, och får genom honom information som hon vidarebefordrar till de indonesiska frihetskämparna.

Sita är förälskad i Sawer, en ung man som alla flickorna i byn beundrar. Han lovar att ta med henne till skogen dit invånarna flytt, men det blir inte som de tänkt sig. Istället får Sawer henne att ställa upp som danserska för en japansk man som de vill få information från. Hon blir mannens sexslav och offrar sig för att de andra i byn ska kunna bli fria, på sätt och vis precis som hennes mor gjorde.

"Sitas eld" är en dramatisk berättelse om hur kvinnor offras i krig, och ju vackrare kvinna desto värre tycks det vara. Faktum är att just kvinnors skönhet verkar vara ett återkommande tema i den indonesiska litteratur jag läst. Också i novellen Tusen gevärskulor, tusen fjärilar finns en underskön kvinna, och i den roman jag håller på och läser just nu - Skönhet är ett sår - återkommer temat med vackra kvinnor som prostituerar sig och som får männen att göra nästan vad som helst. Undrar hur det kan komma sig?


Titel: "Sitas eld"
Ur: Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar: Nitton noveller
Författare: Oka Rusmini
Översättare: Stefan Danerek
Utgivningsår: 2012
Förlag: Tranan
Antal sidor: 20

Månadens språk: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar av Agus Noor

Månadens språk i maj är indonesiska, och jag inleder min läsning med en novell av Agus Noor från Tranans samling Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar.

Titelnovellen "Tusen gevärskulor, tusen fjärilar" är en berättelse om en liten stad där allt är rent och vackert. Det är så pass fint och välordnat att stadens invånare börjat känna sig slöa och likgiltiga inför allt som är så bra.

Kanske är det därför de liksom vaknar ur en slummer när det plötsligt dyker upp en rädd och naken liten flicka utanför kyrkan. Invånarna börjar berätta om tecken och drömmar de haft om att något stort och viktigt ska hända. Flickan blir en bärare av allt som är gott, och människorna ser åter de vackra detaljerna och känner glädjen i föremålen omkring sig. Kyrkan blir välbesökt när alla kommer för att lyssna till flickans sång.

Men när flickan blir äldre förändras hennes påverkan på människorna i den lilla staden. Hon är vacker och alla pojkar vill dansa med henne. På nätterna vandrar flickan längs stranden, och stadens kvinnor jämför henne genast med hororna. Från att ha varit en vördad person, blir hon nu istället orsaken till allt ont som händer.

Jag gillar den här novellen. Flickan blir som en mytologisk symbol för människornas goda och onda sidor, vilket det dramatiska slutet också bekräftar.

Jag passar också in novellen på nummer 27 i novellutmaningen: "Läs en novell av en författare vars efternamn börjar på N."

Titel: "Tusen gevärskulor, tusen fjärilar"
Ur: Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar: Nitton noveller
Författare: Agus Noor
Översättare: Lennart Hildingsson
Utgivningsår: 2012
Förlag: Tranan
Antal sidor: 16

Månadens språk är indonesiska

I maj är månadens språk indonesiska och jag har som vanligt samlat ihop en trave böcker att inspireras av. Den här gången hittade jag inte så många titlar att välja mellan, men tycker att de jag hittat verkar intressanta.

I Tranans serie med noveller från världens olika hörn, finns Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar. Från den kommer jag säkert att läsa något.

Nilsson förlag har i sin utgivning från många olika länder också en roman översatt från indonesiskan. Skönhet är ett sår av Eka Kurniawan beskrivs som en bok som "varvar det moderna Indonesiens tumultartade historia med folkliga berättelser, komedi med tragedi, drömmar med verklighet." Det låter riktigt lockande.

Underst på bilden ser ni de två första delarna i Pramoedya Ananta Toers "Burukvartett" som beskriver Indonesiens moderna historia: Människornas jord och Ett barn av alla folk. Också detta verkar vara intressant läsning.

Tipsa mig gärna om ni har hittat fler böcker översatta från indonesiskan!

Imorgon sammanfattar vi det som blivit läst från ungerskan, som var månadens språk i april. Då får ni gärna  bidra med länk/länkar till det ni har läst.