Kaffepaus à la Eva & ALMA

Jag förgyller kaffepausen med att läsa om ett par av Eva Lindströms bilderböcker: Alla går iväg och Kom hem Laila. 

Lindström tilldelades ju ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award) tidigare i veckan, ett pris som går till en författare, illustratör eller en organisation som bidrar till litteraturens betydelse för barn och unga. Tidigare har också svenska Barbro Lindgren vunnit, men priset är alltså internationellt och har tilldelats författare från många olika länder.

I Alla går iväg blir Frank ensam. Han ser hur de andra har det kul tillsammans, men tycker samtidigt att allt är som vanligt. Han gråter tårar ner i en kastrull och kokar marmelad. De andra blir nyfikna på vad Frank håller på med och till slut vill de nog ändå komma och äta rostat bröd och dricka te hos Frank.

Kom hem Laila börjar direkt med textraden "Du får en luftmadrass", och vi ser Laila ensam i ett ödsligt ökenlandskap. På varje sida erbjuds hon sedan saker, som en sjö, en stig och en hallonyoghurt, om hon bara kommer hem till de andra. Precis som i Alla går iväg är det mycket bild och bara lite text i boken.

Jag gillar verkligen Lindströms sätt att berätta. Böckerna tar ofta upp stora och allvarliga frågor, men ändå med en alldeles speciell humor, och illustrationer som man verkligen känner igen som Lindströms, så fort man ser dem.

Eva Lindströms böcker ges ut på Alfabeta bokförlag.

Kaffepaus à la Jean-Claude & Jefferson

 

Jefferson är den hittills enda boken översatt till svenska av 2021 års ALMA-pristagare Jean-Claude Mourlevat. Det är en underhållande och ganska annorlunda bok. Huvudperson är igelkotten Jefferson som blir oskyldigt anklagad för mord när han besöker sin frisör. För att rentvå sitt namn följer han och hans vän Gilbert ledtrådar som tar dem till människornas land. Boken är både en fabel och en deckare, samtidigt som här finns samhällskritiska frågor som till exempel handlar om människors och djurs lika värde. Jag gillar verkligen den här blandningen.

Boken är klassad som en mellanåldersbok, men jag tycker att den har ett innehåll som också tilltalar vuxna. Den passar fint till min kaffepaus, fast jag tänker att jag kanske borde druckit örtte, som verkar vara Jeffersons favoritdryck.

Titel: Jefferson

Författare: Jean-Claude Mourlevat

Översättare: Marianne Tufvesson

Utgivningsår: 2021

Förlag: Lilla Piratförlaget

Antal sidor: 261

Kaffepaus à la Sara & Beatrice

 

Jag dricker kaffe och njuter av Vi går till parken, med text av Sara Stridsberg och illustrationer av Beatrice Alemagna. Boken är stor och tung med illustrationer som riktiga konstverk på tjocka sidor i kartong. Den handlar om parkens magi, hur barnen hela tiden dras dit. Ibland händer det spännande saker i parken, ibland händer inget alls, men barnen vill inte gå därifrån. Vi går till parken gavs ut på Bokförlaget Mirando 2021.

Kaffepaus à la Baek Heena

 

Jag är väldigt förtjust i sydkoreanska Baek Heenas bilderböcker. Jag är en hund handlar om hunden Goosl, som kommer till pojken Dongdongs familj. Goosl har många hundsyskon spridda över staden och när han hör någon av dem yla, stämmer han in i hundsången. Men det är hans nya familj som är viktigast för honom. Särskilt femåriga Dongdong som han måste hjälpa för att han ibland är så kinkig och klen. Men på natten när Goosl blir utestängd på balkongen för att han råkat göra sina behov inomhus, kommer Dongdong och sover tillsammans med honom under en filt.

En mysig bok med fina bilder - passar bra till en kopp kaffe.

Kaffepaus à la Pija

 
I Pija Lindenbaums senaste bilderbok går Vitvivan i huset med röda fönsterluckor och Gullsippan går i det med gröna. De tillhör varsin barngrupp som båda styrs av Schäfen, en hundliknande tant som gillar orättvisor. Vitvivorna får hålla på med dans, målning och studsmatta, medan Gullsipporna får passa upp, skala potatis och tvätta Vitsippornas smutsiga stövlar. Runt gårdsplanen har Schäfen ritat ett vitt streck som ingen får gå utanför. 

En dag kommer Vitvitan på att barngrupperna kan byta kläder med varandra. De är faktiskt inte så olika ändå och Schäfen märker ingenting. Nu får Vitvivorna göra det tunga arbetet och Gullsipporna får för första gången prova studsmattan. Vitvitan inser också att hon kanske vill göra något annat än det som Schäfen bestämmer. Kanske vill hon inte klippa håret i pottfrisyr och kanske vill hon till och med gå över den vitmålade gränsen.

Vitvivan och Gullsippan handlar om rättvisor och orättvisor, och om friheten att få vara sig själv. Jag hinner dricka mer än en kopp kaffe medan jag funderar över allt tänkvärt i den här boken.

Titel: Vitvivan och Gullsippan

Författare: Pija Lindenbaum

Utgivningsår: 2021

Förlag: Lilla Piratförlaget

Antal sidor: 44

Kaffepaus à la Oskar

 

Jag dricker kaffe och njuter av Oskar Kroons nya Fakta om pappor, en bilderbok illustrerad av Jenny Lucander.  På sidor med finurlig text och detaljrika bilder läser jag om hur pappor är på morgonen, hur de lämnar på förskolan och hur de är på arbetet: 

"På jobbet svarar pappor i telefon. Dom äter lunch och har kollegor. Dom sitter i möten och längtar efter sina ungar. Då vill dom gärna leka. På kontoret har dom bilder från semestern, men hemma har dom inga bilder från kontoret. Förskolekompisarna hänger på kylen."

Det här är en riktigt roande bok med igenkänning säkert både för barn och vuxna.

Kaffepaus à la Kristina

 

Jag pausar med en kopp kaffe och Kristina Ohlssons Stormvakt, den första boken i en ny deckarserie. Huvudpersonen heter August Strindberg - inte den kände författaren, utan en stockholmare som byter en karriär som framgångsrik finansman mot livet i Hovenäset i Bohuslän, där han öppnar en secondhand-butik. Boken är riktigt spännande, och allting börjar när den omtyckta läraren Agnes försvinner utan spår. 

Kaffepaus à la Alf & Sömntutan

 

Under kaffepausen roar jag mig med bilderboken Sömntutan av Alf Bergström. Den handlar om tonsättaren Sigge Trut som inte bara skriver låtar, operor och symfonier, utan också signaler till väckarklockor. På stans hotell har Franz Zimmer problem med att hans man Putte, som serverar hotellets frukost, inte vaknar i tid på morgnarna. Sigge får uppdraget att bygga en riktigt mäktig tuta som ska kunna väcka Putte. Han får hjälp av vaktmästaren Lena Röör, men kanske är det ett problem att hon inte tycks veta vad som är upp och ner på ritningen.

Titel: Sömntutan

Författare: Alf Bergström

Utgivningsår: 2021

Förlag: Natur & Kultur

Kaffepaus à la Anete & kiosken

 

Jag dricker kaffe och njuter av lettiska Anete Meleces bilderbok Kiosken, som är den senaste vinnaren av Peter Pan-priset. Boken handlar om Olga som har hela sitt liv i sin kiosk - både för att hon älskar den och för att hon faktiskt inte kommer ur den. Men en dag när hon sträcker sig genom dörröppningen efter tidningsbuntarna som hamnat längre bort än vanligt, välter kiosken, och hon inser att hon kan gå på en promenad genom att sticka ut fötterna under kiosken. 

I sin kiosk möter Olga en massa andra människor, och nu när hon kan förflytta sig kan hon också uppfylla sin längtan efter äventyr och en havsutsikt. 

Titel: Kiosken

Författare & illustratör: Anete Melece

Översättare: Juris Kronbergs

Utgivningsår: 2021

Förlag: Lilla Piratförlaget

Antal sidor: 32

Kaffepaus à la Lise

Saguenay av kanadensiska Lise Tremblay är en liten bok som går fort att läsa, men som har ett rikt och tänkvärt innehåll.

Boken handlar om två bröder: Simon, som hela tiden söker sig bort från hemtrakten och nu befinner sig på ett hotell i San Diego, och Robert, som stannat kvar i Quebec. De håller kontakten genom brev och Robert skickar också lådor med böcker som Simon läser. Boken är snyggt komponerad i och med att Simon från sin kringflackande tillvaro alltmer tänker på hemtrakten och Robert som blivit kvar börjar längta bort. Saguenay är namnet på floden som de båda är bundna till genom sin barndoms landskap.

Det här är en riktigt läsvärd bok, som passar fint till kaffepausen.

Jag passar också på att pricka av Kanada i Jorden runt på 100 böcker.

Titel: Saugenay

Författare: Lise Trembley

Översättare: Elin Svahn

Utgivningsår: 2019

Förlag: Ramus

Antal sidor: 127

Kaffepaus à la Philip

Philip Pullmans novell Serpentine handlar om Lyra och hennes daemon Pantalaimon från His Dark Materials-trilogin. Lyra är äldre nu och funderar mycket på en dramatisk händelse som har bekymrat henne länge (för er som kanske ännu inte läst alla delar i trilogin, är det nog bäst att jag inte avslöjar vad denna händelse är). Men i novellen återvänder hon i alla fall till The North och besöker platserna där hon först träffade pansarbjörnen Iorek och ballongfararen Lee Scoresby. 

Berättelsen om Lyra fortsätter sedan i The Book of Dust, genom böckerna La Belle Sauvage och The Secret Commonwealth. De vill jag verkligen läsa.

Jag passar också in Serpentine i Novellflätan 2021. 

Kaffepaus à la Barbapapa

 

Barbapapas jul av Annette Tison och Talus Taylor skänker både nostalgi och julstämning. Barbapapa var en av mina barndomsfavoriter, även om jag inte tror att jag hade just den här boken då.

Barbafamiljen och Pelle och Lisa leker i snön. Barbapapa ska skaffa julgran men inser att han inte kan hugga ner någon gran eftersom det bor levande varelser i den. Han ser ekorrar, fåglar och en liten igelkott i en ihålighet längst ner i stammen. Men eftersom Barbapapa kan förvandla sig till vadsomhelst, ordnar det sig med granen i alla fall.

Boken passar fint till en kopp kaffe.

Kaffepaus à la Stina

Farfar i Farsta är ännu en fin bilderbok med text och bild av Stina Wirsén. 

Boken handlar om vänskapen mellan ett litet barn och hennes farfar. 

Miljön är förorten med höga hus, utsikten ner till Farsta centrum med människor små som barbiedockor och lunch hos kebabkillen och korvgubben.

En fin berättelse om att göra mysiga saker tillsammans. Passar fint till en kopp kaffe.

Kaffepaus à la Linda

 

Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl av Linda Bondestam är nominerad till Augustpriset för bästa Barn- och ungdomsbok, och jag kan verkligen förstå varför.

Boken berättas av den kanske allra sista axolotlen som lever på havets botten. Först trivs han riktigt bra - han leker med tigersalamandrarna, letar skatter och simmar ibland upp till ytan för att se vad de konstiga lunsarna (människorna) håller på med. Men när tigersalamandrarna utvecklar lungor och flyttar upp på land blir han ensam kvar.

Jordens klimat håller på att förändras, vattnet blir smutsigare och grumligare och det flyter runt allt möjligt skräp i vattnet. En dag sveps axolotlen iväg med en "rasande monstervåg."

Det här är en bilderbok med många fina detaljer att upptäcka, om miljökatastrofen, hur det känns att vara ensam, men också med ett hoppfullt slut. 

Kaffepaus à la Kristian

Kristian Lundbergs bok Jag rör mig mot en nollpunkt där allt är du: Anteckningar om dikten passar fint att läsa lite i då och då. 

Han skriver om sitt förhållande till skrivandet och till dikten, och han tar sin utgångspunkt både i sitt eget skrivande och i sina litterära favoriter. Boken har förgyllt flera av mina kaffepauser. 

Det som verkligen har fastnat i mitt minne är Lundbergs konstaterande:

"Om du vill lära dig att skriva så måste du skriva."

Det räcker ju inte att drömma om att skriva den där boken - man måste sätta sig ner och faktiskt göra det också. Lundberg skriver: "En roman skriver inte sig själv medan du läser böcker om hur man skall skriva en roman" och "En dikt blir inte en dikt bara för att du säger att du ska skriva en dikt. Sedan. En kväll. Om ett år. I nästa liv."

Det kan ju vara bra att tänka på de dagar skrivandet kanske bortprioriteras av annat som tycks viktigare, just då i alla fall.

Lundbergs bok är också den sista i mitt tema "Böcker om skrivande" i 3 x 3 under 2020, så jag prickar av den där också. 

Titel: Jag rör mig mot en nollpunkt där allt är du: Anteckningar om dikten

Författare: Kristian Lundberg

Utgivningsår: 2015

Förlag: Ellerströms

Antal sidor: 224

Kaffepaus à la Barbro och Rödluvan

I Titta Rödluvan berättar Barbro Lindgren den välkända sagan om Rödluvan i samma stil som i hennes böcker om Max.

Som vuxen läsare ler jag åt fraser som "Titta Rödluvan/ Rödluvan snäll" och "Jägargubben knivar vargen." 

Jag blir nyfiken på hur ett litet barn uppfattar sagan, som trots våldsamheterna ändå slutar i en positiv ton, till och med för vargen.

Titel: Titta Rödluvan

Författare: Barbro Lindgren

Illustratör: Aron Landahl

Utgivningsår: 2020

Förlag: Karneval

Antal sidor: 36

 

Kaffepaus à la Stina & Johanna

Stina Stoor är tillbaka med Halsduken, en lekfull bilderbok med illustrationer av Johanna Häger.

Lo har en ny halsduk som kliar. Hos morfar där Lo ska vara hela dagen, klipper Lo sönder halsduken med saxen. 

Morfar rycker in och när han syr ihop halsduken igen förvandlas den till morfars magiska vän Lenny. 

Halsduken är en bok med både vardagsmagi och igenkänning. Extra njutbart är Stoors språk, i uttryck som till exempel "långtråkblå" och "leker zickzacksax."

Titel: Halsduken

Författare: Stina Stoor

Illustratör: Johanna Häger

Utgivningsår: 2020

Förlag: Rabén & Sjögren

Antal sidor: 32

Kaffepaus à la Lars

Lars Lerins fina bilderbok Trollet är inte hemma kom ut förra året (jag minns de evighetslånga signeringsköerna på Bokmässan, som jag inte orkade stå i).

Berättelsen handlar om sonen Rafael som funderar över stort och smått, och pappa Lars är med på ett hörn, precis som katterna Silling och Mimi. Bäst är förstås Lerins akvareller.

Passar fint till kaffepausen.

Kaffepaus à la Sydney

Sydney Smiths bilderbok Liten i staden lyckas med att fånga storstadsmiljön både i text och bild.

Vi får följa barnet som letar efter katten som försvunnit, och det är verkligen med barnets blick som vi får uppleva staden. Det är en plats som kan vara både farlig och trygg -  det finns mörka gränder och massor med höga ljud, men också snälla människor och en vilsam bänk i en park.

Ibland drivs berättelsen framåt enbart med hjälp av illustrationerna, vilket funkar bra.

Jag gillar den här bilderboken.

Titel: Liten i staden
Författare: Sydney Smith
Översättare: Katarina Kieri
Utgivningsår: 2019
Förlag: Lilla Piratförlaget
Antal sidor: 48

Kaffepaus à la Maja

Jag läser Snösystern av Maja Lunde och får fin julstämning till kaffet.

Boken handlar om Julian som har mist sin storasyster. Hans föräldrar orkar inte ens tänka på henne och de gör ingenting för att förbereda för julen som kommer. Julian håller till i simhallen där han simmar längd efter längd i bassängen.

Då ser han en glad rödhårig flicka som tittar in på honom genom fönstret, en flicka som verkar full av livsglädje och tycker julen är viktig.

Snösystern är en riktigt bra berättelse, både sorglig och fin på en gång, och med mycket julkänsla. Med sina 24 kapitel passar den fint som högläsningsbok i december.


Titel: Snösystern
Författare: Maja Lunde
Illustratör: Lisa Aisato
Översättare: Barbro Lagergren
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 190