Januari 2026

Att läsa så varierat som möjligt är målet för min läsning under 2026, och januari bjöd faktiskt på flera olika sorters böcker.

Jag inledde med Elly Griffiths senaste deckare, Sista ordet. Boken är den fjärde i serien om den numera Londonbaserade polisen Harbinder Kaur, även om det den här gången handlar mer om Harbinders vänner Edwin, Benedict och Natalka, som är kvar Shoreham. Edwin och Natalka driver en detektivbyrå ihop och de får i uppdrag att undersöka en kvinnlig författares dödsfall. Efter ännu ett mord börjar de ana att den gemensamma nämnaren är en skrivarkurs på ett ställe som heter Battle House. Boken har charmiga huvudpersoner, en spännande intrig, och är väl värd att läsa.

Under januari månad blev det också äntligen dags att jag läste Liken vi begravde av Lina Wolff.  Boken handlar om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i Skåne. Byn är känd för de mord som begåtts där, och boken är full av svart humor och ibland makabra detaljer. Fosterfadern är sadistisk och fostermodern spårar emellanåt ut totalt, men ändå har familjen på något sätt en trygghet i varandra. Det här är en berättelse som ingen annan, och jag gillar verkligen!

Liken vi begravde vann Augustpriset 2025 för bästa skönlitterära bok, och vinnaren i barn- och ungdomsklassen var Fabian Göransson med sin grafiska roman Klara - Tvättbjörnarnas stad. Det här är ett klassiskt äventyr, om Klara som rymmer hemifrån och blir en del av gatubarnen tvättbjörnarnas gäng. En fortsättning följer i Teknokraternas plan, som jag också vill läsa (släpps i mars). På det grafiska temat läste jag också Kung Ottokars spira av Hergé. Det var väldigt längesedan jag läste ett Tintin-album, och det var ett trevligt återseende.

Till bokcirkeln läste jag Ulrika Ewermans Jag: en bok om Karin Larsson, en roman som jag tyckte mycket om. Vi får följa Karin när hon och en väninna beger sig till konstnärskolonin i franska Grez-sur-Loing för att ägna sig åt friluftsmåleri. De lever för konsten, festerna och gemenskapen, och Karin verkar ha stor talang för att måla. Det är i Grez hon träffar den store konstnären Carl Larsson, vilket blir helt livsavgörande för hur hennes liv ska komma att utveckla sig. 

En diktsamling hann jag också med, nämligen Eva Ströms Den underjordiska floden. Dikterna kretsar kring död och förlust, där sorgen är som en mörk underström som genomsyrar allt. Men här finns också naturen, träden och grönskan - världen runtomkring lever ju och fortgår som om inget hänt. 

Till sist läste jag också The Rose Field, den sista delen i Philip Pullman trilogi The Book of Dust. Jag är verkligen förtjust i de här böckerna och eftersom del två slutade mitt i intrigen, var det med stor förväntan jag tog mig an den här tegelstenen. The Rose Field knyter ihop trådarna från de tidigare böckerna, och det känns som att den här boken har en mer filosofisk ton. Här finns funderingar kring fantasi och verklighet, om försoning och hur man kan leva sitt liv. Relationen mellan Lyra och hennes deamon Pan står i centrum – inte som en självklar enhet, utan som något som måste återerövras. 

November & december 2025

Här kommer årets sista lässammanfattning! 

November och december var båda bra läsmånader för mig. Jag läste två novellförfattare till Novelltolvan 2025 - både Virginia Woolf och Tessa Hadley är favoriter - Woolf sedan länge och Hadley en relativt ny bekantskap. Av Woolf läste jag "The New Dress", "The String Quartet" och "In the Orchard ", alla med Woolfs omisskänliga inre tankeflöden och associationer. Av Hadley läste jag "Ställföreträdaren" och "Fläcken", också de riktigt bra noveller. 

När det finns en ny deckare av M.W. Craven vill jag gärna läsa, så Krypskytten med Washington Poe, Tillie Bradshaw och de andra kastade jag mig över. Jag var också sugen på att läsa andra delen av Kjersti Anfinnsens trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim, Ögonblick för evigheten, och det var lika givande läsning som den första delen, De sista smekningarna. I maj kommer tredje delen, Dödsverk, och den kommer jag så klart också att läsa. 

Till bokcirkeln var december månads bok Yllans snillrika systrar av Malin Sturesson. Romanen är en feelgood i historisk miljö och extra roligt är att den utspelar sig i min hemstad, Kristianstad. Riktigt njutbar läsning på många sätt! Jag är också med i en bokcirkel på jobbet där vi läser barn- och ungdomslitteratur, och även om jag tyvärr missade vår träff hann jag i alla fall läsa både Vår tupp är död av Per Gustavsson och Anders Sparring, och Valens bibliotek av Zidrou. Båda var charmiga böcker, den om tuppen är tänkt för åldern 6-9 år och Valens bibliotek är mer av en allåldersbok i form av en bilderbok.

Övriga böcker jag läste under årets två sista månader valde jag för att de skulle passa in i Kaos-utmaningen, och det blev en riktigt trevlig blandning. För att kunna bocka av en Nobelpristagare läste jag Jon Fosses Sömnlösa, som dessutom var en Nobelpristagare jag hade kvar att upptäcka (jag försöker läsa något av alla som någon gång tilldelats priset). Boken är den första i hans Trilogin och jag vill absolut läsa de andra två delarna också. Jag trivdes faktiskt med hans sätt att skriva långa meningar utan skiljetecken. 

Ett par mer klassiska författare blev det också, på ett annat språk än svenska och engelska plockade jag fram Karen Blixens Babettes gæstebud, som jag alltså läste på danska. En brevroman skulle jag också bocka av och då hittade jag Fjodor Dostojevskijs debutroman Arma människor. Jag gillade båda, men Blixens bok var min favorit, kanske för att människorna i Dostojevskiljs bok var ganska neurotiska och irriterande. 

Bilderboksvärlden blev temat när jag skulle läsa en fackbok och valde Bilderboksmakare, ett samlingsverk där läsaren kan stifta bekantskap med en mängd både svenska och internationella författare. Lite på samma tema blev den biografi jag valde, eftersom jag passade på att läsa Paul Gravetts bok om Illustratören Tove Jansson. Jag tycker alltid det är intressant att fördjupa sig i ett författarskap jag gillar, och här handlade det alltså om Janssons illustrationer, allt från de tidigaste uppdragen hon fick redan som tonåring, till illustrationerna om muminvärlden. 

Det blev ännu fler böcker till Kaos-utmaningen. Gabrielle Filteau-Chibas Coyote valde jag eftersom jag skulle läsa en bok på temat rovdjur, Adania Shiblis En oansenlig detalj passade in på ett land i krig (Palestina) och Jesmyn Wards Sing, Unburied, Sing valde jag eftersom jag skulle läsa något av en svart författare. Alla var riktigt bra, och jag gillade särskilt Jesmyn Wards bok om den dysfunktionella familjen kring trettonårige Jojo i Mississippi. 

Till sist, två böcker som också var de allra sista jag prickade av i utmaningen. Från Indien läste jag Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag, en roman som handlar om hur snabb och oförtjänt rikedom långsamt bryter ner en familj – moraliskt, psykiskt och relationellt. Från ett land jag aldrig tidigare läst något valde jag Remote Control av Nnedi Okorafor. Boken är ett slags science fiction med inslag av afrikansk mytologi, och den utspelar sig i ett framtida Ghana. En ung flicka vandrar rastlöst mellan städerna, åtföljd endast av en räv. Rykten följer henne – man säger att hon är uppfostrad av Döden själv och att olycka och förintelse lämnas i hennes spår. 

Läsåret 2025 är alltså slut och nu återstår att fundera på om jag ska ha några särskilda läsmål för 2026. Kanske blir det en ny Kaos-utmaning eller kanske något annat. Jag återkommer till detta, men något som (på ett kravlöst sätt) "tvingar" mig att variera min läsning, vill jag gärna utgå ifrån.

Juli & augusti 2025

Det har blivit hög tid att se tillbaka på sommarens läsning. Juni har jag redan sammanfattat här, men också under juli och augusti blev det förstås en hel del läst.

Till Novelltolvan 2025 läste jag både noveller av Johanna Holmström, som var månadens novellist i juli, och Katherine Mansfield, som var valet i augusti. Jag tyckte verkligen mycket om båda!

Jag är väldigt förtjust i Kristina Lugn, och när en uppgift i Kaosutmaningen är "Läs en bok av en ledamot i Svenska Akademien (nuvarande eller tidigare)", passade jag på att läsa Hundstunden: Kvinnlig bekännelselyrik. Hennes dikter är både tänkvärda, drabbande och dessutom underhållande.

Kaosutmaningen fick mig också att välja flera andra av böckerna som blev lästa under sommaren. Jag gillar när de olika kategorierna "tvingar" mig att välja ut böcker som passar in, ibland något jag ändå tänkt läsa, och ibland något som jag letar fram just på grund av ett tema i utmaningen. 

Meg Rosoffs Friends Like These var just en sådan bok, som passade in på temat "Läs en Young Adult." Boken handlar om 18-åriga Beth som får en praktikplats på en stor tidningsredaktion i New York. Det är åttiotal och New York framställs både som en farlig stad och en stad full av möjligheter. Bokens teman är framförallt vänskap, lojalitet och gränsdragningar.

Också Maggie O´Farrells The Marriage Portrait passade in i Kaosutmaningen på "Läs en bok med ett riktigt fint omslag." Jag tyckte väldigt mycket om O´Farrells första historiska roman Hamnet, som utspelar sig i England i slutet av 1500-talet, så ända sedan The Marriage Portrait kom ut har jag varit sugen på att läsa den. Också den här romanen utspelar sig på 1500-talet, men i Renässansens Italien. 16-åriga Lucrezia, dotter till storhertigen av Florens, lever ett skyddad liv bakom palatsets väggar. Men en dag blir hon bortgift med Alonso, den betydligt äldre hertigen av Ferrarra. Äktenskapet blir klaustrofobiskt, Lucrezia förlorar sin frihet och börjar till och med frukta för sitt liv. O´Farrell målar skickligt upp sina personer och de historiska miljöerna, och samtidigt fascinerar förstås detaljerna om Lucrezias öde.

Tre böcker till fick jag in i Kaosutmaningen, nämligen Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti, Harvey av Emma Cline,  och Fjollornas fest av Jonas  Gardell. Alla tre var ganska snabblästa och läsvärda böcker.

Kaffe med mjölk är en vemodig berättelse om en mamma och en dotter som har både ett geografiskt och känslomässigt avstånd mellan sig. Harvey handlar om den åldrade, dömde filmproducenten Harvey Weinstein som sitter i husarrest. Han pendlar mellan självömkan, minnen av sin makt och en växande insikt om sin ensamhet och förlorade kontroll. Till sist, Gardells Fjollornas fest som växelvis berättar om den stora festen som Stockholms fjollor gick på vid Piperska muren, och en pojke som längtar till något annat än den värld han är född in i. 

Jag läste två böcker tänkta för mellanåldern som var riktigt spännande. Nils Lundkvist belönades med debutantpriset Slangbellan för sin bok Kuben. Den handlar om John som bor i den yttersta vildmarken med sina föräldrar. Samhället i Kuben styrs av statsapparaten med de båda tvillingspresidenterna. Det är ett farligt samhälle med en motståndsrörelse som verkar i det tysta. Johns familj lever av att bygga möbler och ibland kommer det transporter som hämtar det som tillverkas. En dag kommer en transport som istället lämnar av en husvagnsliknande kub. Ut ur kuben stiger en pojke i Johns ålder. Berättelsen fortsätter i Viken, också den riktigt spännande läsning, och jag ser fram emot att så småningom läsa ännu mer om John och hans familj och vänner.

På spänningstemat hann jag också med Sören Sveistrups Kurragömma. Jag hade höga förväntningar efter att ha läst hans Kastanjemannen, och precis som den var också Kurragömma välskriven och ganska ruggig. Jag tyckte särskilt om att återknyta bekantskapen med poliserna Naia Thulin och Mark Hess. 

Den sista boken jag hann med under augusti månad var Karl Ove Knausgårds Nattens skola, den fjärde delen i hans serie om Morgonstjärnan. Precis som de andra delarna är Nattens skola skickligt berättad med intressanta personporträtt, och kopplingar - ibland tydliga, ibland bara en detalj - till serien i sin helhet. Jag fascineras och vill hela tiden vill lägga pusslet och förstå hur allt hänger ihop. Den här boken handlar om Kristian Hadeland, mestadels när han är en ung fotografistudent i London under 1980-talet, men också när han är äldre och blivit en uppburen fotograf. Det intressanta är hur han gått till väga för att hitta sin inspiration och framgång. 

Maj 2025

Maj blev för mig en läsmånad med ganska brokigt innehåll. 

I Novelltolvan 2025 läste vi noveller av Lydia Davis. Jag lånade samlingen Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare, och förutom titelnovellen läste jag "Minnesrunor i lokaltidningen", "Tågets magi" och "Pianot". Här kan du läsa vad jag tyckte om novellerna.

Jag läste också ett antal bilderböcker, en genre som jag tycker ofta är minst lika underhållande för vuxna som för barn. Mark Wallenius och Aron Landahl har skrivit Buren, som handlar om en flicka som är på besök hos sin mammas kompis Biggan. Bakom huset har Biggan byggt en bur där det sitter en räv. Hos Biggan finns också flickan Maj, som verkar göra lite som hon själv vill.

Lösa trådar av Almapristagaren Isol handlar om Lily som ofta tappar bort saker. Mormor pratar ibland om att det finns en annan värld som kallas för Andra sidan, och Lily undrar om det är där som alla hennes borttappade saker hamnar?

David Sundin har skrivit en bilderbok om vår kanske mest kända barnboksförfattare, Känner du Astrid Lindgren? Titeln anspelar förstås på Känner du Pippi Långstrump? och boken berättar om Astrids liv, från barndomen till döden. Bland annat kan vi läsa att Astrid gillade att klättra i träd och att hon svarade på precis alla brev hon fick av sina läsare. 

Två spänningsromaner blev det också under maj månad. Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink är en ruskig historia om ensamvargen Dylan som arbetar med att köra traktens skolbuss. Han har ett trasigt förflutet och inbillar sig att hans hjärta ska sluta slå om han inte fyller på med mer blod i sin kropp. Boken är nominerad till Årets bok och blev också nominerad till årets debut av Deckarakademin 2024. Jag gillar boken, men är ändå inte riktigt övertygad om dess storhet. Visst är det spännande, men jag hade önskat mig mer av bakgrund och djup för att riktigt överraskas och förfasas över händelserna som sker.

Den andra deckaren jag läste var The Frozen People, Elly Griffiths senaste bok och den första delen i en ny serie. Jag slukade verkligen boken, men samtidigt vet jag inte om jag riktigt köper premisserna för handlingen. Jag avslöjar inget som man inte får reda på om man läser på bokens omslag när jag säger att handlingen inkluderar tidsresor. I övrigt är det samma realistiska stil som vanligt med Griffiths böcker, med en intressant huvudperson, Ali Dawson, en kvinna i femtioårsåldern med knallrött hår och sarkastisk humor. Hon skickas tillbaka till år 1850 och upptäcker att brotten i dåtid och nutid har kopplingar till varandra. Naturligtvis måste man köpa hela idén om tidsresor om man fullt ut ska kunna ta till sig boken, och jag vet inte om jag bara måste vänja mig vid tanken eller om det helt enkelt inte lockar mig. 

Tre andra romaner jag läste under månaden tog mig till två olika delar i världen, nämligen Kanada och Japan. Både Lise Trembleys Driftens väg och Tanya Tagaqs Spricktand utspelar sig i Kanada, men böckerna är sinsemellan mycket olika. Trembleys bok handlar om fem äldre kvinnor vars förhållanden antingen tagit slut eller är på väg mot sitt slut. Som vanligt skriver Trembley sparsmakat och kompakt, men med ett rikt innehåll. Spricktand är Tagaqs debutroman och handlar om en inuitflickas uppväxt i norra Kanada på  sjuttio- och åttiotalet. Realistiska scener präglade av våld och alkoholmissbruk är blandade med drömska avsnitt färgade av inuitisk mytologi. Romanen är inte helt lättillgänglig, men absolut både njutbar och intressant.

Till bokcirkeln har jag läst japanska Yoko Ogawas roman En gåtfull vänskap. Den här romanen handlar om vänskapen mellan en matematikprofessor som lider av ett tillstånd som gör att hans närminne bara sträcker sig 80 minuter tillbaka i tiden, och hans hemhjälp och hennes unga son. Det är en charmig berättelse även om det förstås också finns en underliggande tragik. Handlingen kretsar mycket kring matematik och baseball - de intressen som kommer att förena de tre huvudpersonerna, och det var faktiskt intressanta teman att läsa om. Jag tycker också om hur boken fokuserar på vikten av att leva i nuet och hur viktigt det är med vänner. Det ska bli kul att se vad de andra medlemmarna i bokcirkeln tyckte om boken.

I Kaosutmaningen kunde jag bocka av en hel del genom maj månads läsning. På nummer 9: Läs en deckare, passade jag in Elly Griffiths The Frozen People och på nummer 16:  Läs en bok vars författare tillhör en ursprungsbefolkning passade Spricktand av Tanya Tagaq in perfekt. Dessutom fick jag in Lösa trådar av Isol på nummer 20: Läs en bok vars titel börjar på L och Driftens väg av Lise Tremblay på nummer 26: Läs en bok av en författare från Kanada. I och med detta har jag bockat av 14 av 40 beskrivningar av utmaningen, och vi har inte riktigt kommit halvvägs genom 2025. Det bådar ju gott för att klara av utmaningen. 

November 2024

I november blev det så att jag uteslutande ägnade mig åt noveller och deckare. Novellresan 2024 gjorde ett stopp på "biblioteket" och jag läste flera riktigt bra noveller på temat. Här kan du se vilka och vad jag tyckte om dem

Att det blev flera deckare var egentligen en ren slump. Någon hade jag tänkt läsa ett tag och sedan trillade det in böcker jag reserverat på biblioteket och stått i lång kö för att läsa. 

Först ut blev Magpie Lane av Lucy Atkins, en av böckerna jag fick med mig hem från resan till Oxford i augusti. Den här spänningsromanen utspelar sig i Oxfordmiljö och handlar om Dee som arbetar som barnflicka i en familj där pappan, Nick, är anställd vid ett av stadens college. Hans första fru dog och dottern, åttaåriga Felicity, lider sedan dödsfallet av selektiv mutism. Nick är omgift med en glamorös dansk kvinna, Maria, som nu är gravid. Ingen av föräldrarna tycks ha tid för Felicity, och Dee blir hennes stora trygghet. När boken inleds har Felicity försvunnit och ingen vet vad som hänt. En riktigt spännande bok i intressant miljö.

Nästa deckare blev Nådastolen av M.W. Craven, den sjätte boken i en av mina favoritserier. Som vanligt är det en smart intrig och oväntade vändningar när kriminalinspektör Washington Poe och hyperintelligenta Tilly Bradshaw tar sig an ett nytt fall. Den här gången tar oss mordutredningen till ett religiöst samfund, som har många hemligheter att dölja.

November månads sista bok blev Vargens unge av Johanna Holmström. Boken utspelar sig till stor del i en avlägsen ekoby i vildmarken i norra Finland. Det är inte utan att jag får vibbar av kollektivet i Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, även om det förstås är mycket som skiljer böckerna åt också. Holmström är en skicklig stilist och jag gillar särskilt hennes naturbeskrivningar och hur hon bygger upp spänningen. Allt börjar när en liten smutsig pojke dyker upp utanför fönstret i trädgården hos det äldre paret Seija och Tarmo. Vem är han och vad har han varit med om? Kriminalkommissarien Minna och hennes kollega Timo utreder det gåtfulla fallet.

September 2024

September slog kanske inte rekord som läsmånad direkt, men det jag läste gillade jag. Till Novellresan 2024 var det tema Barndomslandet och jag läste främst noveller av Astrid Lindgren, men också en av Katherine Mansfield. Se vilka jag läste och vad jag tyckte här.

En novell som fick mig att drömma mig tillbaka till Oxford, var Lyra's Oxford av Philip Pullman. Den utspelar sig ett par år efter händelserna i Northern Lights-trilogin och handlar om Lyra och hennes daemon Pantalaimon som sitter uppe på taket på Jordan College och ser ut över Oxfords takåsar. Då får de syn på en fågel som till synes blir brutalt attackerad av en flock svalor. De inser snart att fågeln är en häxas daemon och försöker rädda den. 

Jag läste också en riktigt spännande deckare, nämligen Botanikern av M.W. Craven. I den här den femte boken i serien ställs Washington Poe, Tilly Bradshaw och de andra inför ett ovanligt knepigt fall. En giftmördare skickar dikter och torkade växter till osympatiska kändisar. Trots att offren blir varnade och polisen vidtar säkerhetsåtgärder, lyckas mördaren komma undan gång på gång. Samtidigt blir Poes vän, patologen Estelle Doyle, anklagad för mord, och han gör allt för att bevisa hennes oskuld. 

Under september hann jag också börja på Karl Ove Knausgårds Det tredje riket, en bok som jag verkligen sett fram emot att läsa. Mer om vad jag tyckte om den kommer senare. 

Juli 2024

Jag inledde juli månads läsning med Elly Griffiths Blödande hjärtan, den tredje boken om polisen Harbinder Kaur. I den här boken har Harbinder nyligen börjat arbeta för Londonpolisen och utreder ett fall där en framstående politiker hittas död på en skolträff. En av de gamla skolkamraterna är kriminalaren Cassie Fitzgerald som bär på en fruktansvärd hemlighet från skoltiden, när en av eleverna dog i en olycka. Kan de båda fallen ha kopplingar till varandra?

Till Novellresan 2024 som hade temat Indien läste jag två noveller: "Mrs Ganapathys blygsamma triumf" av Manjula Padmanabhan och "Vänner" av Ambai. Här kan du läsa vad jag tyckte om novellerna.

En annan novell jag läste var Claire Keegans I senaste laget. Keegan är verkligen mästerlig i det kortare formatet, och den här novellen var inget undantag. Cathal tar bussen hem till sin lägenhet och tänker på hur annorlunda det kunde ha varit. Tills alldeles nyligen hade den här begränsade, snåla och lite enstörige mannen faktiskt en fästmö, men nu har han blivit dumpad.

Den mesta lästiden under månaden har annars ägnats åt systrarna Brontë och kursen i Oxford som närmar sig med stormsteg. Jag inledde med Jane Eyre av Charlotte Brontë och har också hunnit med Wuthering Heights av Emily Brontë. Jag har läst båda romanerna tidigare - mer än en gång - och tycker fortfarande att det är helt briljant läsning. Tidigare har jag haft Wuthering Heights som favorit, med den starka men förödande kärlekshistorien mellan Catherine och Heathcliff och våldet och brutaliteten som tycks gå i arv, liksom kärleken till det lika vackra som farliga hedlandskapet. 

Nu uppskattade jag Charlotte Brontës Jane Eyre precis lika mycket, med sin skildring av en föräldralös flicka som genom via en lång och krokig väg, till sist vinner både självständighet och kärlek. Hon tvingas först bo hos fientligt inställda släktingar, vistas under en grym period på en skola för föräldralösa barn och kommer sedan som guvernant till godset Thornfield som ägs av Mr. Rochester. Kärleken växer så småningom fram mellan dem, men Rochester har en mörk hemlighet som hotar att förstöra allt.

Nu har jag precis börjat på den tredje boken till kursen, lillasyster Anne Brontës The Tenant of Wildfell Hall. Jag har läst också den tidigare, men har inte alls lika starka minnesbilder. Återstår att se vad jag tycker om romanen nu. Förväntningarna både på boken och på vistelsen i Oxford är höga.

Maj och juni 2024

Det blev aldrig av att jag sammanfattade maj månads läsning, så nu får det bli både majs och junis läsning i ett inlägg.

Under maj var Västerbotten månadens resmål i Novellresan 2024, och jag läste en novell av var och en av de stora Västerbotten-författarna P O Enquist, Sara Lidman, Stina Stoor och Torgny Lindgren. Här kan du se vilka noveller jag läste och vad jag tyckte om dem. 

Två romaner hann jag också med under maj månad. Till bokcirkeln läste jag norska Marie Auberts Jag är inte sådan här egentligen, en roman som utspelar sig kring en konfirmationsfest. Precis som i Auberts Vuxna människor sker det massor under en kort tid på en viss plats, nästan som i ett kammarspel. Till konfirmationen kommer faster Hanne tillbaka till sin uppväxtstad, men hon har genomgått en stor förändring sedan ungdomen. I fokus står också konfirmanden själv, Linnea, och hennes familjemedlemmar, pappa Bård och farfar Nils, som alla har olika svårigheter och egenheter. Mycket läsvärt om familjeliv och om att våga släppa andra in på livet.

Jag läste också Carl-Johan Vallgrens senaste bok, Din tid kommer, som har fått undertiteln roman om ett brott. Boken utspelar sig i Falkenberg under 1990-talet. En okänd flicka hittas död i ett vattendrag och fallet utreds av den lokala kommissarien Björling och Johanna, som är utredare från Rikskrim men som har ett förflutet i trakten. Samtidigt som de utreder har de båda egna händelser att bearbeta - Björling har blivit änkling och Johanna bär på minnen av något som skedde under uppväxten. 

Under juni månad tog oss Novellresan 2024 till Skärgården, och jag läste en brokig men läsvärd skara noveller av författarna Tove Jansson, John Ajvide Lindqvist och August Strindberg. Här kan du läsa inlägget där jag sammanfattade novelläsningen.

Juni månads bokcirkelbok var Charlotte McConaghys När vargarna kom, en bok som jag också tyckte om. Inti reser till Skottland för att återintroducera en grupp vargar i de avlägsna högländerna. Med henne är också tvillingsystern Aggie, som är traumatiserad efter en svår händelse i deras hemort i Alaska. Arbetet med vargarna verkar lovande, men sedan hittas en man ur lokalbefolkningen död. Jag gillar hur McConaghy blandar viktiga frågor om miljö och klimat med psykologisk spänning. 

Jag har också läst en bok på danska, nämligen Hvis der skulle komme et menneske forbi av Thomas Korsgaard. Det var kul (och inte så svårt) att läsa på ett grannspråk och boken var dessutom riktigt läsvärd. Tue växer upp i en fattig familj på Jylland - hans mamma spelar nätpoker och pappan får inte ihop det ekonomiska och tar ibland till olagliga metoder för att överleva. Tue råkar ofta i trubbel och har det svårt i skolan, men han verkar på något vis skaka allt av sig. Boken är den första delen i en trilogi.

Jag har också börjat fördjupa mig inför kursen The Brontës: Landscape, Nature and the Unnatural som jag ska gå i Oxford i augusti. Jag har tre romaner på läslistan, men jag bestämde mig för att börja med Juliet Barkers The Brontës: A Life in Letters, en biografi som bygger helt på brev (de flesta skrivna av Charlotte Brontë). Jag har verkligen njutit av att läsa Brontë-syskonens egna ord och formuleringar, och tycker det känns som ett riktigt bra sätt att "lära känna" författarna. 

Februari 2024

Februaris läsning ägnade jag mest åt noveller från Kanada, vilket var månadens tema i Novellresan 2024. Här kan du läsa mer om vad jag tyckte om Alice Munros och Margaret Atwoods noveller, som var de författare jag riktade in mig på.

I februari var jag också på ett läsretreat i Varberg, vilket var riktigt trevligt! Vi bokcirklade om Therese Widenfjords Med bergens andetag med författaren själv, vi hade pocketutbyte och en massa andra trevligheter. Det var också kul att träffa andra bokbloggare, och dessutom några som jag tidigare aldrig träffat "på riktigt":

Under helgen i Varberg fick jag också tips om att jag verkligen borde läsa Järtecken av Christoffer Carlsson, så sagt och gjort, det gjorde jag och jag gillade den verkligen. Jag tänker absolut läsa del två och tre i Hallandssviten också.

Februari var också månaden för ett återbesök till London. På schemat hade vi bland annat en fotbollsmatch och några restaurangbesök, men naturligtvis hann jag också med en tur (eller faktiskt två) till Waterstones Piccadilly, en bokaffär som jag verkligen tycker om och alltid återvänder till när jag är i London:

Den här gången passade jag också på att besöka Word on the Water, en bokhandel som finns på en pråm i Regent's Canal. Ett riktigt coolt ställe:

Under Londonresan blev det inte mycket läst, även om jag fick en favoritförfattares senaste bok med mig hem, nämligen Jeanette Wintersons Night Side of the River. Jag har precis börjat läsa, så det ska bli spännande att se om den är lika läsvärd som jag tror och hoppas.

Den sista boken jag hann med att läsa ut under februari var boken till bokcirkeln jag är med i. Vi har just nu "tema djur" och första boken var Shelby van Pelts Remarkably Bright Creatures. Jag är lite kluven till boken, måste jag säga. Vissa delar uppskattar jag, men annat känns lite väl förutsägbart. Med det sagt verkar många älska boken, så den är säkert väl värd att rekommendera ändå. Vad som i alla fall inte alls var förutsägbart var precis det som gjorde att den passade in i vårt tema, nämligen att en av berättarna är en supersmart bläckfisk.

Nästa bok på djurtemat blir Kerstin Ekmans Hunden. Den läste jag för massor av år sedan, så det ska bli kul att läsa den igen och se vad jag tycker. Jag fortsätter också med Wintersons bok, och i Novellresan är det tema Mårbacka som gäller, så det kommer alltså att bli noveller av Selma Lagerlöf i mars. Det ser jag fram emot.

Januari 2024

Under januari drog jag igång med Novellresan 2024, en läsutmaning där det varje månad blir olika teman (resmål). Jag läste flera noveller som jag gillade på temat 1920-talets Paris, till exempel av författare som Gertrude Stein och Ernest Hemingway. Här kan du läsa ett inlägg där jag sammanfattat den läsningen.

Men det blev också lite annat läst under månaden. Jag läste faktiskt ännu fler noveller, nämligen Ingvild H. Rishøis samling Vinternoveller. Precis som i hennes roman Stargate får vi i novellerna möta utsatta personer. Det är realistiskt och mörkt men aldrig sentimentalt. Rekommenderas verkligen!

I bokcirkeln läste vi Ann-Helén Laestadius roman Straff, som skildrar hur renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten skickades iväg till nomadskolan, långt från föräldrarna och hemmiljön de var trygga med. Vi får följa dem alla, växelvis i kapitel från barndomen och när de är vuxna på 1980-talet. Först tyckte jag det var lite svårt att komma in i boken, men efter ett tag var jag verkligen fast. På skolan härskade en grym husmor och när hon sedan på åttiotalet dyker upp i byn igen, väcks alla undantryckta känslor till liv hos de som var elever på skolan. 

En deckare hann jag också med, nämligen Skuggriket av danska Kim Faber och Janni Pedersen. Det här är den fjärde boken i serien om utredarna Martin Juncker och Signe Kristiansen, och det var som vanligt riktigt spännande läsning. 

Till sist, Therese Widenfjords Med bergens andetag, som jag ska diskutera i helgen då det bär av till en bokbloggarhelg i Varberg. Boken utspelar sig i skogsbygden i Appalacherna, dit den unge fotografen Nick Turner reser tillbaka när hans far blir allvarligt sjuk. Nick är uppväxt i trakten men har inte varit där på många år. Boken har också en parallell handling där Ellie, en äldre kvinna hamnar ensam och på rymmen, efter att hennes boende läggs ner. 

Nu blickar jag framåt mot februaris läsning. Jag vet i alla fall att det blir noveller från Kanada i Novellresan, och i bokcirkeln ska vi ha "tema djur." Återstår att se hur det blir. 

November & december 2023

Det blev aldrig av att jag sammanfattade november månads läsning, så nu får det blir både november och december i ett och samma inlägg.

Jag läste flera böcker för barn och unga. Mats Strandbergs Pestblommor tyckte jag mycket om. Den handlar om Magdalena och hennes lillasyster Ebba som lever i 1710-talets Stockholm. När pesten drabbar staden tvingas de flytta ut till slottet Svartdamm, där deras elaka moster bor. Boken är spännande och lite kuslig, och jag gillar den historiska miljön. 

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson har skrivit Fula tjejer, som handlar om en högstadieskola i Gnesta där någon skapar instagramkontot "Fula tjejer". Alla blir rädda för att bli nästa person att få sitt foto publicerat på kontot, och bokens huvudpersoner - tre ganska olika tjejer i klassen - går ihop för att försöka ta reda på vem som ligger bakom. Det finns också en andra och tredje del i serien, Jobbiga tjejer och Svaga tjejer. 

Jag passade också på att läsa Augustprisvinnaren för bästa barn- och ungdomsbok. Jag har hittills gillat allt jag läst av Oskar Kroon, och hans Vitsippor och pissråttor var inget undantag. Kaj ser upp till sin storebror Krister som kan precis allting, om rymden, om parallella universum om vilken buss man ska ta. Men tyvärr är Krister mobbad, och det verkar bara bli värre och värre. Till sist bestämmer sig Kaj och hans kompis Naima för att sätta stopp för elakheterna. Boken är illustrerad av Hanna Klinthage. 

Flera bra romaner blev också lästa under november och december, och faktiskt blev det ett nordiskt urval. Amanda Svenssons Ett system så magnifikt att det bländar blev jag riktigt förtjust i. Den handlar om tre syskon - trillingar - som hamnat på olika platser i världen. Nu är de vuxna och man får följa hur de försöker få rätsida på tillvaron - allt i uppväxten kanske inte är som de trodde. Jag gillar att romanen emellanåt har en ganska skruvad handling, och vi får besöka intressanta platser som till exempel London och Påskön. 

Jag tyckte också om norska Ingvild H. Rishøis Stargate: en julberättelse. Boken är uteslutande berättad ur flickan Ronjas perspektiv. Hennes pappa är alkoholist och hon och storasyster Melissa får mestadels klara sig själva. När pappan missköter ett tillfälligt jobb som julgransförsäljare, tar Melissa över arbetet, och även Ronja får en viktig uppgift. Boken är fint berättad och väldigt sorglig. Jag passade också på att läsa om "Den lilla flickan med svavelstickorna" av H C Andersen, eftersom den har en viktig roll i Rishøis bok.

Till Danmark blev det också en tur, genom Solvej Balles Om uträkning av omfång 1. Den utspelar sig förvisso inte i Danmark utan i norra Frankrike där Tara Selter bor med sin man Thomas. Boken har en mycket speciell handling. Varje morgon när Tara vaknar är det den 18 november, och hon börjar skriva ner de hundratals 18 novemberdagar hon lever i. För henne passerar ändå tiden på ett sätt - till exempel läker ett brännsår hon fått på handen - men för alla andra är den det 18 november för första gången, och hennes man har till exempel inga minnen av den gårdag - en annan 18 november - som de tillbringat tillsammans. Det här är den första boken av sju, och det ska bli spännande att se hur berättelsen utvecklar sig.

Också en isländsk roman hann jag med. Einar Kárasons Öppet hav är också en ganska speciell bok. Den handlar om Guðlaugur Friðþórsson, en man som efter ett skeppsbrott simmar under sex timmar i iskallt vatten för att mirakulöst nog rädda sig i land. Under tiden han simmar far tankarna hit och dit, och vi får ta del av olika anekdoter och minnen, mestadels från isländska Västmannaöarna. Boken är den sista i en trilogi om isländska olyckshändelser och hjältemod. Jag har tidigare läst de andra två, som jag också verkligen gillade: Stormfåglar och Tunga moln.

Lite poesi blev det också. I oktober när jag var i Porto, köpte jag med mig en diktsamling av Fernando Pessoa hem. Self-analysis and thirty other poems innehåller ett urval av dikter av Pessoas många sätt att skriva. Han skrev i olika stilar under flera olika pseudonymer, och det här var en bra bok att få en bild av variationen i hans författarskap. 

Till sist, en deckare. Jag gillar Sara Strömbergs serie om journalisten Vera Bergström i Åre och nu har jag läst Skinn, den tredje boken i serien. Vera får i uppdrag att skriva en artikelserie om ett så kallat cold case från trakten, ett brutalt mord på en pappa och hans två små barn. Naturligtvis dyker det under arbetet upp nya spännande ledtrådar som förbisetts i polisutredningen. Och mördaren är fortfarande på fri fot.

September 2023

September passerade ruskigt snabbt, men det har knappt känts som en höstmånad, tycker jag. Återstår att se hur oktober blir.

I början av månaden hade jag redan kommit långt i Karl Ove Knausgårds Vargarna från evighetens skog - del två i en trilogi - så den har jag läst klart. Jag är väldigt förtjust i de här böckerna, så att jag ska läsa den tredje delen är en självklarhet, även om jag nog väntar ett tag. Riktigt välskrivet är det, och jag ser verkligen fram emot att se hur allt ska knytas ihop i den tredje boken.

Jag har också hunnit med en kriminalroman, nämligen The Searcher av Tana French. Boken handlar om Cal Hooper, en före detta polis som flyttar från Chicago till en liten by på Irland för att börja ett nytt liv. Där blir han bekant med en pojke som övertygar honom att hjälpa till att hitta pojkens storebror som har försvunnit. Det här är lika mycket en roman om vänskap, som en spännande historia. Att huvudpersonen inte längre är polis gör också att utredningsmetoderna blir lite annorlunda. 

Från Irland tog jag mig till Japan, genom Senseis portfölj av Hiromi Kawakami som är vår nästa bok i bokcirkeln. Jag gillade den här lågmälda berättelsen om vänskapen och kärleken mellan en ensam kvinna i fyrtioårsåldern och hennes före detta lärare i japanska. Lättläst och samtidigt tänkvärt.

När Pija Lindenbaum skapar något nytt vill jag läsa, så bilderboken Frekes fot har jag också tagit del av. Det här är en lite skruvad berättelse om Freke Lundberg som fått ett par snygga och snabba skor. Han har på sig dem när han går och lägger sig, men på morgonen när han vaknar är den ena skon borta. Dessutom är också foten som skon satt på försvunnen. Freke börjar leta och fråga runt om någon sett hans sko och fot. 

September är också månaden för både Kristianstad bokfestival och Bokmässan i Göteborg. Jag besökte båda och hade hur trevligt som helst. På Kristianstad var det förutom författarbesök också ett litteraturquiz och en konsert med Johan Airijoki. Och på Bokmässan var det det ju extra allt, som vanligt. Här bjuder jag på några bilder av en del av de programpunkter som jag tog del av:

Joshua Cohen och Jonas Hassen Khemiri om sina böcker Netanyahus och Systrarna.

Kjell Westö och Lena Frölander-Ulf om hur det är att leva tillsammans med en annan författare. 

Abdellah Taïa om sin roman Leva i ditt ljus.

Sjón och Solvej Balle om Codex 1962 och Om uträkning av omfång.

Denise Mina

Juni 2023

Om maj var en skral läsmånad, så var juni desto bättre. Jag inledde läsningen med Julie Otsukas Simmarna, som jag verkligen tyckte om. Boken handlar om en grupp människor som tillbringar en stor del av sin tid med att simma i en viss bassäng. Detta är deras tillflykt från den riktiga världen där uppe, och när en spricka i bassängens botten upptäcks hotas hela deras tillvaro. 

Jag blev också väldigt sugen på att läsa noveller, så jag lånade hem en hel hög novellixer från biblioteket. Det blev en salig blandning av både klassiska författare och lite nyare: 

Apollo av Chimamanda Ngozi Adichie, Det är så man gör av Rachel Cusk, Löftet & Aldrig så lite man inte är gift av Elin Wägner, Barnet av Ann Charlotte Leffler, Historia av Sonja Åkesson, Garm av Rudyard Kipling, En Realist av Victoria Benedictsson och Näst efter en hund av Agatha Christie.

När jag var i Hay-on-Wye förra månaden köpte jag The Sundial av Shirley Jackson. Den har jag också hunnit läsa under månaden. Det var klart underhållande läsning. även om jag inte tycker den håller samma klass som t ex We Have Always Lived in the Castle. I The Sundial får invånarna i ett hus genom en mystisk profetia reda på att jorden ska gå under och det är bara de som finns i huset som kommer att överleva. De börjar smida planer på hur de ska klara sig när världen runtomkring dem kommer att vara ödelagd.

I bokcirkeln läste vi Mia Kankimäkis Kvinnor jag tänker på om natten, en riktigt intressant och inspirerande bok. Författaren vänder sig till sina så kallade nattkvinnor, och samlar på tips om hur hon själv skulle kunna leva sitt liv. Vi får läsa om författare som Karen Blixen, äldre tiders kvinnliga upptäcktsresande och bortglömda kvinnliga renässanskonstnärer. För att nämna några.

Jag återvände också till åttiotalet med John Ajvide Lindqvist bok Sommaren 1985. På en ö i Roslagens skärgård träffas kompisgänget som vanligt när sommaren kommer. De är i fjortonårsåldern och det är tydligt att relationerna håller på att förändras nu när de blivit äldre. Killarna i gänget åker ut till den svårtillgängliga ön Svärtan, och det är där de upptäcker det otroliga. En livs levande sjöjungfru. Inte en gullig Ariel, utan en människoliknande havsvarelse som mer liknar ett rovdjur. Hon är fastbunden och lämnad för att dö, men killarna bestämmer sig för att rädda henne och tar henne med tillbaka och gömmer henne i ett vattenfyllt badkar i en sjöbod. 

I min utmaning Jorden runt på 100 böcker gjorde jag ett nedslag i Brasilien, genom Andréa Del Fuegos roman Syskonen Malaquias. När deras föräldrar dör i ett blixtnedslag tvingas de tre syskonen Nico, Julia och Antonio att skiljas åt. Bröderna återförenas senare, och letar efter sin syster. Det här är en skildring av den fattiga brasilianska landsbygden under början av 1900-talet. Realismen blandas med inslag av magisk realism.

Den sista boken jag hann med i juni var Tove Alsterdals Djuphamn, den sista delen i trilogin om polisen Eira Sjödin i Ådalen. Jag gillar den här trilogin - böckerna är välskrivna och spännande, med intressanta personporträtt. Förutom polisutredningarna har Eira sina egna problem att handskas med. Hennes mamma är demenssjuk, hon har en bror som sitter i fängelse och dessutom är hon gravid utan att veta säkert vem som är barnets pappa. 

Nu hoppas jag på en fortsatt bra sommar med mycket läsning. 

April 2023

Nu har det redan gått några dagar in i sköna maj, och det är hög tid för mig att sammanfatta april månads läsning.

Jag inledde månaden med att läsa Skärvor av minnen, en bok av den senaste ALMA-pristagaren Laurie Halse Anderson. Boken handlar om Hayley och hennes pappa Andy som är krigsveteran. Far och dotter har länge kuskat land och rike runt - pappan lider av posttraumatiskt stressyndrom och hanterar vardagen bättre när de ständigt är på väg. Nu bestämmer han ändå att Hayley ska avsluta highschool på en och samma plats. Hayley börjar skolan, hittar nya vänner och lär också känna Finn, en kille som får henne att öppna upp sig kring sin situation. 

Jag deltog också i barn- och ungdomskonferensen Litteralund, där just Laurie Halse Anderson var på plats i samtal med Johanna Koljonen. Hon var verkligen inspirerande att lyssna till och belönades med stående ovationer. Andra intressanta programpunkter inkluderade exempelvis Shaun Tan och Beatrice Alemagna. Litteralund håller alltid riktigt hög klass och i år var alltså inget undantag. 

En deckare blev det också under april. Jag läste Djävulspakten av Max Seeck, den tredje delen i en serie om kommissarie Jessica Niemi i Helsingfors. Den kände finansmannen Eliel Zetterborg hittas mördad i sitt hem och det blir Jessicas kollega Jusuf Pepple som leder utredningen. Niemi har egna problem från sitt förflutna att handskas med, och båda de här händelseförloppen ger spännande läsning. 

En ganska annorlunda bok var I vidundrets mage av Edward Carey. Det här är en bok som handlar om Geppetto, mannen som skapade trädockan Pinocchio som sedan fick liv. Pinocchio rymmer hemifrån, Geppetto ger sig ut i en ranglig båt på havet i sin jakt på pojken, och det slutar med att Geppetto slukas av en enorm fisk. Inifrån fiskens mage ombord på ett skepp som fisken svalt, skriver Geppetto ner sin sorgliga berättelse. 

Till bokcirkeln läste jag Lina Nordquists roman Dit du går, följer jag. Den var både gripande och välskriven, men jag tyckte det var jobbig läsning på grund av ämnet. Vi följer två olika berättelser, båda svåra att uthärda. Det är fattigdom, svält och elände, och det handlar också om att vara fast i en tillvaro utan att ha ork eller vilja att välja något annat. Med detta sagt, kan jag kan ändå absolut förstå att boken valdes till Årets bok 2022. 

Den sista boken jag hann med under april var Edith Södergrans Världen är min. Södergran är en av mina favoritpoeter, och i den här nya samlingen finns både hennes dikter och en mängd svartvita fotografier som hon själv tagit. Rekommenderas!

Januari 2023

Vi är redan flera dagar in i februari, och trots att januari stundtals känts tuff har tiden ändå gått snabbt. En del läsning under månaden har det förstås blivit. 

Årets första utlästa bok blev Nuckans hjärtespalt av Malin Lindroth. När nuckan går in som hjärtspaltsrådgivare blir svaren kanske inte riktigt som i andra hjärtespalter. Hennes resonemang handlar om kärlek och ensamhet, och det är både tänkvärd och ibland humoristisk läsning. 

Detaljerna av Ia Genberg var 2022 års Augustprisvinnare och vi läste den i bokcirkeln. Boken är uppbyggd av fyra olika personporträtt som berättaren återger genom minnen i en feberdimma. Vi får lära känna vänner och kärlekar, och vi får kanske framför allt lära känna jaget genom hennes skildringar av de andra personerna och händelserna. 

Två deckare som jag stått i kö på på biblioteket blev också lästa i januari. Visst är det märkligt att reservationerna ofta tickar in samtidigt, och sen får man riktigt bråttom för att hinna läsa ut. Hursomhelst så läste jag både Karin Smirnoffs Havsörnens skrik och M W Cravens Råttjakten. Jag tycker verkligen om Smirnoff och hennes Millennium-bok var ingen besvikelse. Främst blev jag förtjust i den nya huvudpersonen Svala, som är Lisbeth Salanders brorsdotter. Men ännu bättre är faktiskt M W Cravens deckare Råttjakten, den fjärde boken med Washington Poe och Tilly Bradshaw som brottsutredare. Den här deckaren har det mesta: en komplex handling, spänning och huvudpersoner som jag verkligen tycker om. Jag längtar redan till nästa del. 

Ett av mina läsmål för 2023 är att läsa fler böcker på engelska, fler hyllvärmare och fler klassiker. Under årets första månad fick jag äntligen läst klassiska (och hyllvärmaren) Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Jag gillade verkligen berättelsen om hur Henning på 1860-talet kommer till Stockholm för att söka lyckan. Det är ett evigt slit och hårt arbete för att överhuvudtaget överleva, men det finns också ljusa stunder, som när Henning träffar sin stora kärlek Lotten.

Jag har också läst en del poesi under årets början. Bart Moeyaert kände jag till som ALMA-pristagare och författare till riktigt bra ungdomsböcker, men han är också poet. Helium är den första av hans diktsamlingar som översatts till svenska, och den handlar om tidens flykt, om kärlek och om åldrande föräldrar. 

Februaris läsning har också inletts med riktigt bra böcker, men mer om det nästa gång. 

December 2022

Nu börjar december närma sig sitt slut, och för den delen hela 2022. Månadens läsning var en trevlig blandning, med både romaner, en ungdomsroman och en memoar.

Anneli Jordahls Björnjägarens döttrar: en berättelse om sju systrar har tagit sin inspiration från den finska klassikern Sju bröder av Aleksis Kivis från 1870, men utspelar sig istället i finsk nutid och handlar alltså om systrar istället. Jag gillade verkligen den här boken. Systrarna Leskinen lever i skuggan av sin väldige far, björnjägaren, och när han dör drar de till skogs, bort från civilisationen, och bosätter sig i ett skogstorp femton mil från närmaste stad. De brottas, jagar och super, och lever ett hårt och brutalt liv. Men det finns också olikheter i syskonskaran - flera är vilda och grova, men någon av dem hade hellre velat leva i stan och kanske få lära sig läsa. Det är spännande att läsa om systrarna, hur de uppfattas som en enhet, men också att det finns rivalitet mellan dem. Boken nominerades till Augustpriset - välförtjänt, tycker jag.

Jag har också läst en bok från ett nytt land i min utmaning Jorden runt på 100 böcker. Ananda Devis Eva ur spillrorna utspelar sig på Mauritius och handlar om fyra vänner som lever i en fattig förort till huvudstaden Port Louis. Berättelsen växer fram genom de fyra olika perspektiven: poeten Said, Evas vän Savita, och Clélio som är rebellen. Dessa tre vill rädda den fjärde personen, Eva, som säljer sin kropp för att överleva. En gripande roman från en plats jag aldrig tidigare läst om.

John Ajvide Lindqvist har skrivit en deckare, Skriften i vattnet, och den ville jag såklart läsa. Bokens premiss är att huvudpersonen Julia Malmros fått i uppdrag att skriva nästa bok i Millennium-serien, och för att lära sig mer om hur hon ska kunna skriva om Lisbeth Salander på ett trovärdigt sätt, tar hon kontakt med hackern Kim Ribbing. Men det visar sig att förlaget inte tror på hennes manus och det blir inget med Millennium-boken (vilket tydligen också hände Ajvide Lindqvist). Istället blir Julia vittne till hur Olof Helander, en affärsman som bor på grannön, och hans midsommargäster, blir brutalt nedskjutna av två män i en båt. Julia och Kim dras in i utredningen av Midsommarmassakern, och det är Julias före detta man, Johnny, som är utredningsledare. Det här är spännande och välskrivet med intressanta personporträtt, och dessutom finns det en dos humor mitt i den rafflande thrillerintrigen.

2022 års vinnare av Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok gick till Ellen Strömbergs Vi ska ju bara cykla förbi, och den var jag såklart riktigt nyfiken på. Manda och Malin går i nian och är bästa vänner. De vill gärna träffa en snygg kille, gå på fest eller bara att något överhuvudtaget ska hända i den lilla staden de bor i. Oftast cyklar de när de ska någonstans, och när de får reda på att killarna de har spanat in ska på en viss fest, bestämmer de sig för att bara cykla förbi. Kanske kan de få syn på killarna, eller ännu hellre kanske killarna lägger märke till just dem. Det är med stor igenkänning jag läser om Mandas och Malins tonårsliv. Särskilt den där rastlösa känslan av att något bara måste hända, och att man absolut inte vill gå miste om något. Klart man bara måste cykla förbi då.

Den sista boken jag hann med att läsa under 2022 blev Eva Dahlgrens Instrumenten: Memoarer under konstruktion, del 1. Jag läser inte memoarer eller självbiografier så ofta, men den här tyckte jag verkligen om. Kapitlen är inte kronologiskt ordnade, utan texterna utgår från olika teman och funderingar, och helheten byggs på allteftersom. Jag läser om Evas kärlek till instrumenten, får glimtar ur hennes barndom och hur hon tar hand om sina åldrande föräldrar. Här finns också minnen från artistlivet, om familjelivet med Efva Attling och upplevelser från olika resor. Mycket läsvärt.

Nu står snart ett nytt år för dörren. Återstår att utse 2022 års bästa läsupplevelser (kommer snart på bloggen) och sedan är det dags att se fram emot nya läsupplevelser, en fortsättning på tisdagstrion och kanske någon ny läsutmaning.

November 2022

I november ägnade jag mig åt att läsa böcker från några av länderna på min lista Jorden runt på 100 böcker. Det är en läsutmaning helt utan tidsgräns, där jag bockar av och skriver in när jag läser en bok från ett nytt land. Ibland dröjer det ett tag innan jag kan bocka av, eftersom jag bara skriver ner en bok på varje land (och ibland läser jag ju flera böcker från ett land som redan är avbockat). 

Under månaden som gått har jag i alla fall besökt tre nya länder: Mexico i Fernanda Melchors Paradais, Sydkorea i Sun-Mi Hwangs Hunden som vågade drömma och Schweiz i Fleur Jaggys Tuktans ljuva år. Jag gillade alla tre, men särskilt Paradais om Polo som arbetar som fastighetsskötare till de rika i grindsamhället Paradise, var riktigt välskriven och drabbande.

I bokcirkeln har vi fortfarande deckartema och vi läste Darktown av Thomas Mullen. Emellanåt var det en tung bok att läsa - inte bara på grund av handlingen, utan för att den var så kompakt. Jag tyckte ändå boken var en stor läsupplevelse. Den utspelar sig i Atlanta 1948, och beskriver de första svarta poliserna i Darktown, ett afroamerikanskt område i staden. Förutom att vara en spännande thriller, skildrar boken rasism, orättvisor och ett stycke amerikansk historia. 

Jag är också med i en bokcirkel som läser och diskuterar barn- och ungdomslitteratur, och den här gången fokuserade vi på norska Gro Dahles bilderböcker. Hon tar ofta upp svåra ämnen, som till exempel incest, psykisk ohälsa och missbruk. Jag läste fem av hennes böcker: Bläckfisken (om sexuella övergrepp), Akvarium (om en frånvarande mamma), Mammas hår (om depression), Ollianna (om Olli som känner att han egentligen är en flicka) och Grävlingdagar (om en pojke som inte vill gå till skolan). Det är svåra ämnen, men mycket läsvärda böcker. 

Lite poesi hann jag också med, genom Athena Farrokhzads diktsamling Åsnans år. Hon kallar åsnan för djurvärldens proletär, och boken innehåller allt från inblickar i berättarjagets vardag, till dikter om åsnor i olika skepnader och fantasier om att åsnorna en dag ska göra uppror. 

I november inledde jag också läsningen av augustprisnominerade Björnjägarens döttrar: en berättelse om sju systrar av Anneli Jordahl, och vilken bok det är! Men mer om den får det bli nästa gång.