November & december 2025

Här kommer årets sista lässammanfattning! 

November och december var båda bra läsmånader för mig. Jag läste två novellförfattare till Novelltolvan 2025 - både Virginia Woolf och Tessa Hadley är favoriter - Woolf sedan länge och Hadley en relativt ny bekantskap. Av Woolf läste jag "The New Dress", "The String Quartet" och "In the Orchard ", alla med Woolfs omisskänliga inre tankeflöden och associationer. Av Hadley läste jag "Ställföreträdaren" och "Fläcken", också de riktigt bra noveller. 

När det finns en ny deckare av M.W. Craven vill jag gärna läsa, så Krypskytten med Washington Poe, Tillie Bradshaw och de andra kastade jag mig över. Jag var också sugen på att läsa andra delen av Kjersti Anfinnsens trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim, Ögonblick för evigheten, och det var lika givande läsning som den första delen, De sista smekningarna. I maj kommer tredje delen, Dödsverk, och den kommer jag så klart också att läsa. 

Till bokcirkeln var december månads bok Yllans snillrika systrar av Malin Sturesson. Romanen är en feelgood i historisk miljö och extra roligt är att den utspelar sig i min hemstad, Kristianstad. Riktigt njutbar läsning på många sätt! Jag är också med i en bokcirkel på jobbet där vi läser barn- och ungdomslitteratur, och även om jag tyvärr missade vår träff hann jag i alla fall läsa både Vår tupp är död av Per Gustavsson och Anders Sparring, och Valens bibliotek av Zidrou. Båda var charmiga böcker, den om tuppen är tänkt för åldern 6-9 år och Valens bibliotek är mer av en allåldersbok i form av en bilderbok.

Övriga böcker jag läste under årets två sista månader valde jag för att de skulle passa in i Kaos-utmaningen, och det blev en riktigt trevlig blandning. För att kunna bocka av en Nobelpristagare läste jag Jon Fosses Sömnlösa, som dessutom var en Nobelpristagare jag hade kvar att upptäcka (jag försöker läsa något av alla som någon gång tilldelats priset). Boken är den första i hans Trilogin och jag vill absolut läsa de andra två delarna också. Jag trivdes faktiskt med hans sätt att skriva långa meningar utan skiljetecken. 

Ett par mer klassiska författare blev det också, på ett annat språk än svenska och engelska plockade jag fram Karen Blixens Babettes gæstebud, som jag alltså läste på danska. En brevroman skulle jag också bocka av och då hittade jag Fjodor Dostojevskijs debutroman Arma människor. Jag gillade båda, men Blixens bok var min favorit, kanske för att människorna i Dostojevskiljs bok var ganska neurotiska och irriterande. 

Bilderboksvärlden blev temat när jag skulle läsa en fackbok och valde Bilderboksmakare, ett samlingsverk där läsaren kan stifta bekantskap med en mängd både svenska och internationella författare. Lite på samma tema blev den biografi jag valde, eftersom jag passade på att läsa Paul Gravetts bok om Illustratören Tove Jansson. Jag tycker alltid det är intressant att fördjupa sig i ett författarskap jag gillar, och här handlade det alltså om Janssons illustrationer, allt från de tidigaste uppdragen hon fick redan som tonåring, till illustrationerna om muminvärlden. 

Det blev ännu fler böcker till Kaos-utmaningen. Gabrielle Filteau-Chibas Coyote valde jag eftersom jag skulle läsa en bok på temat rovdjur, Adania Shiblis En oansenlig detalj passade in på ett land i krig (Palestina) och Jesmyn Wards Sing, Unburied, Sing valde jag eftersom jag skulle läsa något av en svart författare. Alla var riktigt bra, och jag gillade särskilt Jesmyn Wards bok om den dysfunktionella familjen kring trettonårige Jojo i Mississippi. 

Till sist, två böcker som också var de allra sista jag prickade av i utmaningen. Från Indien läste jag Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag, en roman som handlar om hur snabb och oförtjänt rikedom långsamt bryter ner en familj – moraliskt, psykiskt och relationellt. Från ett land jag aldrig tidigare läst något valde jag Remote Control av Nnedi Okorafor. Boken är ett slags science fiction med inslag av afrikansk mytologi, och den utspelar sig i ett framtida Ghana. En ung flicka vandrar rastlöst mellan städerna, åtföljd endast av en räv. Rykten följer henne – man säger att hon är uppfostrad av Döden själv och att olycka och förintelse lämnas i hennes spår. 

Läsåret 2025 är alltså slut och nu återstår att fundera på om jag ska ha några särskilda läsmål för 2026. Kanske blir det en ny Kaos-utmaning eller kanske något annat. Jag återkommer till detta, men något som (på ett kravlöst sätt) "tvingar" mig att variera min läsning, vill jag gärna utgå ifrån.

Månadens tema: Jag vill sätta världen i rörelse: En biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm

Månadens tema i maj har varit biografier/självbiografier och jag har passat på att läsa Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, "Jag vill sätta världen i rörelse." 

Det dröjer inte många sidor innan jag är fast, och det finns väl mer än en anledning till det. För det första har jag alltid gillat Selma Lagerlöf, så det är en ren njutning att få fördjupa mig i hennes liv och personlighet. Jag är också väldigt förtjust i Anna-Karin Palms skönlitterära böcker, och även den här mer facklitterära boken är otroligt välskriven och kunnigt sammanställd. Till sist, är det roligt att läsa om Selmas arbete med sina böcker, eftersom jag faktiskt har läst de flesta av dem. 

Boken börjar med ett kapitel där författaren Selma tar plats, i och med att hon vinner Iduns följetongstävling med de fem första kapitlen ur Gösta Berlings saga. Sedan följer kapitlen kronologiskt, med barndomen, åren på lärarinneseminariet i Stockholm och tiden som lärarinna i Landskrona. När Selmas böcker börjar ge en ordentlig inkomst, blir hon författare på heltid. 

Hela tiden har hon ett försörjningsansvar - hon stöttar sina syskon och har under större delen av sitt liv sin mor och sin moster boende hos sig. Vi vet ju också att hon så småningom lyckas köpa tillbaka sitt äskade Mårbacka, som gått förlorat ett antal år tidigare. Hela tiden framstår Selma som en kvinna som går i spetsen för ett nytt kvinnoideal. Hon väljer tidigt bort äktenskapet, eftersom hon behöver friheten för sitt skrivande. När hon tilldelas priser eller till exempel blir invald i Svenska akademien tänker hon alltid att hon måste tacka ja för att kvinnor ska bli representerade i de här sammanhangen.

Det är spännande att läsa om hennes långa kärleksförbindelser, dels med Sophie Elkan som hon ger sig ut på äventyrliga resor med, dels med Valborg Olander som hon träffar senare. Under många år träffar hon dem båda, vilket får till följd att de förstås är svartsjuka på varandra. Selma verkar behöva båda kvinnorna i sitt liv. 

Selmas personlighet stiger verkligen upp från boksidorna. Det känns som att jag får lära känna henne på djupet, genom citaten ur hennes egna och andras brev och genom fotografierna. Palm har verkligen, med allt material och all kunskap hon bygger sin bok på, lyckats med att skapa ett fantastiskt porträtt, inte bara av författaren Selma Lagerlöf, utan av människan Selma Lagerlöf.

Jag tycker mycket om den här boken och jag blir sugen på att läsa om några av Selma Lagerlöfs romaner. Det finns så många som är helt fantastiska, som Gösta Berlings saga, Jerusalem, Körkarlen eller Kejsaren av Portugallien. 

Titel: "Jag vill sätta världen i rörelse": En biografi över Selma Lagerlöf

Författare: Anna-Karin Palm

Utgivningsår: 2019

Förlag: Albert Bonniers

Antal sidor: 682

Månadens tema är biografier/självbiografier

 

I maj är månadens tema biografier och självbiografier. Jag har lånat hem flera jag är sugen på, till exempel Ester Roxbergs Min pappa Ann-Christine, Arash Sanaris Sverigevänner: historien om hur pappa och jag försökte blir svenskast på Tjörn och Betlehem Isaaks Mitt liv utan dig. 

Jag är också nyfiken på Negra Efendics Jag var precis som du och har länge velat läsa Fatima Brenners bok om Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken. 

En annan bok som jag lånat hem är Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, en av mina favoritförfattare. Jag vill sätta världen i rörelse är något av en tegelsten, så kanske hinner jag bara med den om jag väljer boken till utmaningen. Men jag tror ändå det är med Selmas värld jag kommer att börja.

Digitalt om Selma

En bra sak med pandemin (och ärligt talat, kanske den enda) är att det går att ta del av en massa biblioteksevenemang online. Särskilt bra om man som jag inte bor i en storstadsregion och i vanliga fall inte har ett lika stort utbud. 

Jag har lyssnat på John Ajvide Lindqvist hemma från hans skrivarstuga, på Ann-Helén Laestadius om Stöld och jag har deltagit i Stockholms stadsbiblioteks Biblioquiz online - det finns verkligen mycket intressant.

Ikväll kl. 18 har biblioteken i Kungsbacka bjudit in till ett samtal med Anna-Karin Palm om hennes biografi över Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse. Det är jag nyfiken på.

Tove Jansson - bok och utställning

Jag har under ganska lång tid läst en sida då och då i Tordis Orjasaeters bok Möte med Tove Jansson. I små korta kapitel berättas om Toves barndom, uppväxt och livet som konstnär och författare. Ofta drar författaren paralleller mellan Tove Janssons liv och det hon skapade i sina böcker - allra helst från böckerna om Mumintrollen.

Det verkar som om boken är tänkt för en lite yngre publik - det är så jag uppfattar stilen och det förenklade sättet att se på Tove Jansson i alla fall. Hursomhelst är det trevlig läsning.

Jag har också upptäckt att det har öppnat en utställning om Tove Jansson på Millesgården i Stockholm. Den ska jag definitivt besöka. Fram till och med den 22 januari 2017 pågår Tove Jansson: Konsten att skapa och leva.

Den bästa dagen är en dag av törst & Karin Boye och människorna omkring henne

Jag har läst Jessica Kolterjahns Den bästa dagen är en dag av törst, som handlar om ett år i poeten Karin Boyes liv.

 

Året är 1932 och Boye har mer eller mindre flytt till Berlin för att komma undan det liv hon har hemma i Sverige, med en äkta man som hon har lämnat och dessutom komplicerade förhållanden med olika älskare. I Berlin ska hon gå i psykoanalys för att komma tillrätta med det hon själv benämner "Dödsmakterna" och sina "homoerotiska" böjelser.

 

Det är stundtals en deprimerad och självmordsbenägen Boye läsaren får möta, men året i Berlin ger henne också känslor av frihet och ett sammanhang. När hon byter psykoanalytiker får hon uppmaningen att leva ut sin homosexualitet istället för att känna skuld över den, och hon får uppleva en helt ny värld där kvinnor öppet kan älska kvinnor och män kan älska män.

 

Jessica Kolterjahns fria fantasi kring Boyes år i Berlin är fängslande läsning. Språket är precist och poetiskt och Boye och hennes tid i den tyska storstaden kommer verkligen till liv på boksidorna. Man får också tillbakablickar i Boyes liv, när hon berättar för psykoanalytikern om sin barndom, sina föräldrar och om olika händelser som har format henne till den hon är.

 

I samband med Kolterjahns bok har jag också läst Karin Boye och människorna omkring henne, som är en fotobok gjord av Pia-Kristina Garde.

 

Garde har ägnat många år åt att forska kring Karin Boye. I den här boken har hon samlat foton av Boye och de personer som fanns i hennes närhet, från barndomen ända fram till en bild från Boyes begravning den 4 maj 1941. Också perioden i Berlin finns med, och det är här de båda böckerna möts.

 

Jag får se riktiga fotografier på de personer som vistas i Berlin 1932 tillsammans med Karin Boye. Hennes tidigare älskare Josef Riwkin har Strindbergshårsvall och runda glasögon, hennes förste psykoanalytiker Walter Schindler ser sträng ut, Kajsa - vännen som Boye en period delar lägenhet med - är ljus och änglalik.

 

Fotot på bokens framsida har fått titeln "Livet i Berlin". På bilden ser vi Boye i mitten och bland annat hennes vänner Nic Hoel, Kajsa Lönngren och Vilhelm Scharp. Fotot är taget i en park i Berlin, under en vårfest när man firar att träden står i blom.

 

Just det här fototillfället finns faktiskt med i Kolterjahns bok. Boyes vän Erik är på besök i Berlin och alla vännerna beger sig ut för att möta våren:

 

Parken visar sig vara en mindre dunge med träd och ett par träbord. Men vi är ensamma där och vi packar upp det vi har haft med oss.

   "Du har rätt om Jam", säger jag till Ulla när jag har ätit tre av pirogerna. Jag håller upp en och ropar till Jam som sitter på ytterkanten:

   "Utsökta, Jam."

   "Kom nu alla, så ska vi ta ett fotografi", uppmanar Erik och placerar sin kamera på ett av borden, och vi ställer upp oss framför den.

   "Nu!" ropar han och springer till sin plats.

   Vi skrattar och fånar oss och när maten och vinet är slut kommer de första regnstänken. Det känns som en snöplig avslutning på festen och när Kajsa och jag senare sitter på spårvagnen tar hon min hand i sin.

   "Det här var ändå en bra dag."

   "Ja, det var en bra dag."

Titel: Den bästa dagen är en dag av törst

Författare: Jessica Kolterjahn

Utgivningsår: 2013

Förlag: Forum Bokförlag

Antal sidor: 257

Titel: Karin Boye och människorna omkring henne

Författare: Pia-Kristina Garde

Utgivningsår: 2011

Förlag: Ellerströms

Antal sidor: 181

Antal foton: 84