April 2026

 

Under april månad läste jag av någon anledning ganska många barnböcker. Jag kan varmt rekommendera Augustin Erbas trilogi om Vilma och hennes äventyr i andra världar och tider där hon möter diamantdrakar, slemvävare och öronkrypare, och en och annan person ur historien. Förutom äventyrskänslan har böckerna en helt fantastisk och sarkastisk humor som jag tycker mycket om. Böckerna i trilogin är Det gula ljuset, En gömd värld och Dödsmärkt. Läs den första och sen finns det stor chans att du slukar de andra två av bara farten.

Jag har också läst Fabian Göransons andra seriebok om Klara, Teknokraternas plan. Boken fortsätter där den augustprisade första delen Klara - Tvättbjörnarnas stad slutade och beskriver Klara och de andra tvättbjörnarnas kamp mot teknokraterna och den mystiske Doktor Nuragen som vill riva all gammal bebyggelse och istället bygga hus i betong och glas. Riktigt spännande läsning och fint med kombinationen av text och illustrationer. 

Bilderböcker blev det också i april, eftersom 2026 års ALMA-pris tilldelades kanadensiske Jon Klassen. Jag hade redan läst flera av hans böcker, men passade på att låna hem de två jag hade kvar, nämligen Vi hittade en hatt och Det är inte min hatt. Hattar verkar vara vanligt förekommande i Klassens böcker och hans minimalistiska och humoristiska berättarstil skildrar teman som osäkerhet, ägande och moral. Ett bra val (som vanligt) av ALMA-juryn.

I bokcirkeln fortsatte vi läsa böcker med biografiskt eller självbiografiskt innehåll genom Viktor Noréns Jag går min väg. Boken handlar om Noréns uppväxt, hur han tidigt bestämde sig för att bli rockstjärna och hur musiken på olika sätt följt honom genom livet. Här finns också fina skildringar av betydelsen Noréns familj har för honom och sorgliga inslag som när vännen Kristian Gidlund går bort i cancer. Boken fick mig att lyssna på bröderna Norén och deras olika band på Spotify och jag tittade också på serien Bröderna Noréns underbara resa på SVTplay. 

Sista boken jag hann med i april var japanska Mieko Kawakamis roman Alla nattens älskare. Kulturkollos världsdelsutmaning var under april på temat Asien och jag blev genast sugen på att läsa något från Japan. Alla nattens älskare handlar om Fuyuko, en korrekturläsare i trettioårsåldern som lever ett tyst och tillbakadraget liv i Tokyo. Hon saknar nära relationer och upplever att hon mest betraktar livet på avstånd. När hon börjar försöka bryta sitt mönster och öppna sig för andra väcks både en stark längtan efter närhet och en rad svåra och omvälvande känslor. En riktigt bra bok. 

Februari 2026

I februari läste jag fyra böcker av ganska olika slag. Jag inledde med Vivian Gornicks självbiografiska bok Aldrig färdig: En obotlig omläsares memoarer. I boken beskriver Gornick mötet med litterära verk som har påverkat henne genom livet, och vi får läsa om författare som Marguerite Duras, D.H. Lawrence och Doris Lessing, för att nämna några. Det är intressant hur hon uppfattar böckerna olika beroende vilket ålder och livssituation hon befinner sig när hon läser dem. Precis så är det, tänker jag. Samma bok kan verkligen bli helt olika läsupplevelser. 

Till bokcirkeln läste jag Michael Cunninghams The Hours, en roman som är inspirerad av Virginia Woolf och hennes roman Mrs Dalloway. Vi får följa tre kvinnor: Virginia Woolf (år 1923) som börjar skriva romanen Mrs Dalloway, Laura Brown (år 1949) som läser Mrs Dalloway och känner sig kvävd av sitt traditionella liv, och Clarissa Vaughan (på 1990-talet), en kvinna som förbereder en fest för sin vän i New York (precis som Mrs Dalloway förbereder en fest i Woolfs roman). De tre kvinnornas livsöden flätas samman, genom kopplingarna till Woolfs bok och teman som kvinnlig frigörelse, psykisk ohälsa och dödlighet.

Jag återvänder ofta till Tove Janssons muminböcker, och nu passade jag på att läsa om Trollkarlens hatt. Muminfamiljen hittar en svart hatt som visar sig ha magiska krafter. Allt som läggs i hatten förvandlas till något annat: äggskal blir moln och inne i muminhuset växer det fram en djungel. Vi får träffa karaktärer som Tofslan, Vifslan och Mårran, och familjen ger sig ut på ett äventyr till Hattifnattarnas ö. 

Sista boken jag hann med i februari var Abdellah Taïas Ett arabiskt vemod. Kulturkollo har en Världsdelsutmaning som jag hänger med på, och Taïas bok fick representera Afrika, som är platsen för januari och februaris läsning. Den handlar om en ung homosexuell pojke som växer upp i Marocko på 1980-talet, och hur han försöker hitta sin frihet och identitet. 

November & december 2025

Här kommer årets sista lässammanfattning! 

November och december var båda bra läsmånader för mig. Jag läste två novellförfattare till Novelltolvan 2025 - både Virginia Woolf och Tessa Hadley är favoriter - Woolf sedan länge och Hadley en relativt ny bekantskap. Av Woolf läste jag "The New Dress", "The String Quartet" och "In the Orchard ", alla med Woolfs omisskänliga inre tankeflöden och associationer. Av Hadley läste jag "Ställföreträdaren" och "Fläcken", också de riktigt bra noveller. 

När det finns en ny deckare av M.W. Craven vill jag gärna läsa, så Krypskytten med Washington Poe, Tillie Bradshaw och de andra kastade jag mig över. Jag var också sugen på att läsa andra delen av Kjersti Anfinnsens trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim, Ögonblick för evigheten, och det var lika givande läsning som den första delen, De sista smekningarna. I maj kommer tredje delen, Dödsverk, och den kommer jag så klart också att läsa. 

Till bokcirkeln var december månads bok Yllans snillrika systrar av Malin Sturesson. Romanen är en feelgood i historisk miljö och extra roligt är att den utspelar sig i min hemstad, Kristianstad. Riktigt njutbar läsning på många sätt! Jag är också med i en bokcirkel på jobbet där vi läser barn- och ungdomslitteratur, och även om jag tyvärr missade vår träff hann jag i alla fall läsa både Vår tupp är död av Per Gustavsson och Anders Sparring, och Valens bibliotek av Zidrou. Båda var charmiga böcker, den om tuppen är tänkt för åldern 6-9 år och Valens bibliotek är mer av en allåldersbok i form av en bilderbok.

Övriga böcker jag läste under årets två sista månader valde jag för att de skulle passa in i Kaos-utmaningen, och det blev en riktigt trevlig blandning. För att kunna bocka av en Nobelpristagare läste jag Jon Fosses Sömnlösa, som dessutom var en Nobelpristagare jag hade kvar att upptäcka (jag försöker läsa något av alla som någon gång tilldelats priset). Boken är den första i hans Trilogin och jag vill absolut läsa de andra två delarna också. Jag trivdes faktiskt med hans sätt att skriva långa meningar utan skiljetecken. 

Ett par mer klassiska författare blev det också, på ett annat språk än svenska och engelska plockade jag fram Karen Blixens Babettes gæstebud, som jag alltså läste på danska. En brevroman skulle jag också bocka av och då hittade jag Fjodor Dostojevskijs debutroman Arma människor. Jag gillade båda, men Blixens bok var min favorit, kanske för att människorna i Dostojevskiljs bok var ganska neurotiska och irriterande. 

Bilderboksvärlden blev temat när jag skulle läsa en fackbok och valde Bilderboksmakare, ett samlingsverk där läsaren kan stifta bekantskap med en mängd både svenska och internationella författare. Lite på samma tema blev den biografi jag valde, eftersom jag passade på att läsa Paul Gravetts bok om Illustratören Tove Jansson. Jag tycker alltid det är intressant att fördjupa sig i ett författarskap jag gillar, och här handlade det alltså om Janssons illustrationer, allt från de tidigaste uppdragen hon fick redan som tonåring, till illustrationerna om muminvärlden. 

Det blev ännu fler böcker till Kaos-utmaningen. Gabrielle Filteau-Chibas Coyote valde jag eftersom jag skulle läsa en bok på temat rovdjur, Adania Shiblis En oansenlig detalj passade in på ett land i krig (Palestina) och Jesmyn Wards Sing, Unburied, Sing valde jag eftersom jag skulle läsa något av en svart författare. Alla var riktigt bra, och jag gillade särskilt Jesmyn Wards bok om den dysfunktionella familjen kring trettonårige Jojo i Mississippi. 

Till sist, två böcker som också var de allra sista jag prickade av i utmaningen. Från Indien läste jag Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag, en roman som handlar om hur snabb och oförtjänt rikedom långsamt bryter ner en familj – moraliskt, psykiskt och relationellt. Från ett land jag aldrig tidigare läst något valde jag Remote Control av Nnedi Okorafor. Boken är ett slags science fiction med inslag av afrikansk mytologi, och den utspelar sig i ett framtida Ghana. En ung flicka vandrar rastlöst mellan städerna, åtföljd endast av en räv. Rykten följer henne – man säger att hon är uppfostrad av Döden själv och att olycka och förintelse lämnas i hennes spår. 

Läsåret 2025 är alltså slut och nu återstår att fundera på om jag ska ha några särskilda läsmål för 2026. Kanske blir det en ny Kaos-utmaning eller kanske något annat. Jag återkommer till detta, men något som (på ett kravlöst sätt) "tvingar" mig att variera min läsning, vill jag gärna utgå ifrån.

Juni 2025

Vi har redan hunnit några dagar in i juli och jag vill passa på att sammanfatta förra månadens läsning. Som vanligt blev det en ganska blandad kompott.

Klara Bartilssons Pärlan är en bilderbok som handlar om en liten pärla som vaknar i sitt skal långt nere på havets botten. Pärlan vill utforska världen men håller på att gå vilse i skogen av tång. Då möter hon en stjärna från himlen som lyser upp djuphavsnatten, och tillsammans ger de sig ut på ett färgsprakande och magiskt äventyr. 

Nästa bok jag läste var också en barnbok, nämligen Ulf Starks En liten bok om kärlek. Boken utspelar sig i slutet av andra världskriget och handlar om en pojke som döps till Fred. På grund av kriget bevakar Freds pappa gränsen långt norrut och mamman stickar sockor och vantar för att pappan ska hålla sig varm. Fred saknar sin pappa och undrar hur det ska bli om han inte kommer hem till jul. Han funderar också mycket på Elsa, den bästa flickan i Freds klass. Hon har burrigt hår och kan slå vem som helst i armbrytning, och Fred är kär i henne.

Marion Brunet är 2025 års Almapristagare och nu har jag läst hennes första bok översatt till svenska. Grått hav skildrar en grupp ungdomar som gett sig ut på en långväga seglats. Det är välskrivet och emellanåt andlöst spännande. Känslan man får ibland är närmast klaustrofobisk. Teman som vänskap, kärlek, hierarkier och död utforskas. Jag vill gärna läsa mer av Brunet, men får vänta på översättningar eftersom min franska är i det närmaste obefintlig.

Till Novelltolvan 2025 läste vi noveller av den amerikanska författaren Lucia Berlin. Jag hann med två stycken och gillade dem båda. Här kan du se vilka jag läste och vad jag tyckte.

De ovärdiga av Roy Jacobsen var månadens val till bokcirkeln. Den här romanen utspelar sig i Oslo under den nazityska ockupationen, och vi får följa ett gäng barn och ungdomar som skapar helt egna regler. De bedrar, förfalskar dokument och bryter sig in i de rika kvarteren. Carl, Olav och Roar är barn som tvingas bli vuxna och kämpa för sin överlevnad under en svår tid. Jacobsen är som alltid en skicklig berättare och det här var en intressant tid att läsa om.

Jag läste också Förbannad kanin, en novellsamling av sydkoreanska Bora Chung. Det här är en novellsamling som ingen annan. Vad sägs om en novell där en kanin som det vilar en förbannelse över förökar sig och ruinerar ett helt företagsimperium, eller en novell om en flicka som blöder guld istället för blod? En av novellerna handlar om en man som är förälskad i sin robot och i en annan novell blir en kvinna gravid eftersom en biverkning av att äta p-piller för länge, enligt läkaren, kan vara att man blir gravid. Det här är gränsöverskridande och fascinerande läsning. Jag gillar!

En diktsamling hann jag också med, nämligen Kristofer Folkhammars Måla. Titeln kan både syfta på verbet och en jordlott, vilket passar fint in i Folkhammars skildring av uppväxten i en bruksort. Diktsviten växlar mellan nutid och dåtid och det är som att diktjaget söker svar om nuet genom betraktelsen av det förflutna. 

Till sist, läste jag också om Tove Janssons Sommarboken. Jag blev ombedd att tipsa om en bok till Högskolan Kristianstads Instagram och vilken bok kan då passa bättre än den kanske somrigaste boken jag vet?

Jag fick också en del avbockat i Kaosutmaningen. På nr 38: Läs en bok från ett land med kust mot Medelhavet passade jag in Brunets Grått hav, på nr 15: Läs en bok från ett nordiskt land fick jag in De ovärdiga. Förbannad kanin av Bora Chung passade perfekt på nr 1: Läs en bok med två ord i titeln, och slutligen prickade jag av nr 24: Läs en bok som utspelar sig på en ö med hjälp av Tove Janssons Sommarboken. Nu har jag läst 18 av 40 böcker i Kaosutmaningen. För att klara den behöver man läsa 20, men som det känns just nu tror jag att jag siktar in mig på alla 40. Vi får se, men det kommer ju en lång bokhöst så småningom.

Januari 2025

Årets första månad har varit en riktigt bra läsmånad för min del.

Även i år kör jag en novellutmaning och till Novelltolvan 2025 läste jag tre noveller av Chimamanda Ngozi Adichie. Hon skriver om Nigeria och USA och hon gör det på ett oslagbart sätt. Läs här om vilka noveller jag valde och vad jag tyckte om dem.

Till bokcirkeln läste jag Sally Rooneys Intermezzo, en bok jag verkligen sett fram emot att läsa. Precis som med det jag läst av författaren tidigare, så gillar jag verkligen den här romanen. Den handlar om två bröder, Peter och Ivan Koubek, som försöker hitta sin plats i tillvaron efter faderns död, och i förhållande till varandra. Brödernas syskonskap står i fokus, men här finns också deras mer eller mindre komplicerade kärleksförhållanden, vilket man nästan förväntar sig av en roman av Rooney. Riktigt bra!

Jag läste också den grafiska romanen Gender Queer: A Memoir av Maia Kobabe, en bok som på grund av sitt LGBTQ-tema under flera år varit den mest förbjudna boken i USA. I boken får man följa Maia under hens uppväxt och utveckling som asexuell och icke-binär. Det är riktigt gripande och intressant, och ger en personlig inblick i frågor om kön och identitet.

Nästa bok jag läste var An Yus Efterklang, en roman som handlar om Song Yan som bor i Beijing tillsammans med sin man och hans mor. Son Yan hade velat blir konsertpianist, men valde bort den drömmen när hon gifte sig. Nu ger hon istället pianolektioner och försöker hantera sin svärmor när maken ständigt är bortrest på olika affärsresor. En dag anländer en mystisk svampleverans från mannens hemprovins, och om nätterna drömmer hon om talande svampar och att hon är fast i ett rum utan dörrar. När hon börjar göra efterforskningar om svampleveranserna kommer hon till ett övergivet hus med ett piano mitt i den myllrande storstaden. 

Ella-Maria Nuttis Till träden skildrar en helt annan miljö, nämligen den svenska  fjällvärlden. En dotter ger sig ut på skotertur med sin pappa, men de kör omkull och fastnar på kalfjället. När de tingas vänta tillsammans, isolerade i en stuga utan möjlighet att återvända till bebodda trakter, tvingas de också att komma närmare varandra. De får både tillfälle att fråga sig hur det blev som det blev, och hur de kan närma sig varandra igen som far och dotter.

Jag har också läst ett antal barnböcker under månaden som gått. Chop Chop av Linda Bondestam är en stor favorit, och jag gillade också Brorsans kompis Robban av Maja Hjertzell och Joanna Hellgren. 

Jag har bestämt mig för att försöka klara Kaosutmaningen 2025 under året, en utmaning där man läser böcker enligt en lista på olika teman. I början brukar det lösa sig fint så att böckerna jag ändå skulle ha läst passar in i utmaningen, men på "Läs en bok som publicerades på 1960-talet" letade jag själv upp Vem älskar Yngve Frej? av Stig Claesson. Det var ett bra val och jag tyckte boken var både underhållande och skildrade en intressant men kanske bortglömd grupp människor i avfolkningsbygden.

Kaosutmaningen 2025 har för övrigt gått riktigt bra. Jag har förutom boken från sextiotalet redan bockat av en prisvinnande bok, en barnbok, en bok med svart omslag, en nominerad till Augustpriset, en grafisk roman och en roman som utspelar sig i snö och is. 

Nu hoppas jag att också februari blir en riktigt bra läsmånad. 

November & december 2023

Det blev aldrig av att jag sammanfattade november månads läsning, så nu får det blir både november och december i ett och samma inlägg.

Jag läste flera böcker för barn och unga. Mats Strandbergs Pestblommor tyckte jag mycket om. Den handlar om Magdalena och hennes lillasyster Ebba som lever i 1710-talets Stockholm. När pesten drabbar staden tvingas de flytta ut till slottet Svartdamm, där deras elaka moster bor. Boken är spännande och lite kuslig, och jag gillar den historiska miljön. 

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson har skrivit Fula tjejer, som handlar om en högstadieskola i Gnesta där någon skapar instagramkontot "Fula tjejer". Alla blir rädda för att bli nästa person att få sitt foto publicerat på kontot, och bokens huvudpersoner - tre ganska olika tjejer i klassen - går ihop för att försöka ta reda på vem som ligger bakom. Det finns också en andra och tredje del i serien, Jobbiga tjejer och Svaga tjejer. 

Jag passade också på att läsa Augustprisvinnaren för bästa barn- och ungdomsbok. Jag har hittills gillat allt jag läst av Oskar Kroon, och hans Vitsippor och pissråttor var inget undantag. Kaj ser upp till sin storebror Krister som kan precis allting, om rymden, om parallella universum om vilken buss man ska ta. Men tyvärr är Krister mobbad, och det verkar bara bli värre och värre. Till sist bestämmer sig Kaj och hans kompis Naima för att sätta stopp för elakheterna. Boken är illustrerad av Hanna Klinthage. 

Flera bra romaner blev också lästa under november och december, och faktiskt blev det ett nordiskt urval. Amanda Svenssons Ett system så magnifikt att det bländar blev jag riktigt förtjust i. Den handlar om tre syskon - trillingar - som hamnat på olika platser i världen. Nu är de vuxna och man får följa hur de försöker få rätsida på tillvaron - allt i uppväxten kanske inte är som de trodde. Jag gillar att romanen emellanåt har en ganska skruvad handling, och vi får besöka intressanta platser som till exempel London och Påskön. 

Jag tyckte också om norska Ingvild H. Rishøis Stargate: en julberättelse. Boken är uteslutande berättad ur flickan Ronjas perspektiv. Hennes pappa är alkoholist och hon och storasyster Melissa får mestadels klara sig själva. När pappan missköter ett tillfälligt jobb som julgransförsäljare, tar Melissa över arbetet, och även Ronja får en viktig uppgift. Boken är fint berättad och väldigt sorglig. Jag passade också på att läsa om "Den lilla flickan med svavelstickorna" av H C Andersen, eftersom den har en viktig roll i Rishøis bok.

Till Danmark blev det också en tur, genom Solvej Balles Om uträkning av omfång 1. Den utspelar sig förvisso inte i Danmark utan i norra Frankrike där Tara Selter bor med sin man Thomas. Boken har en mycket speciell handling. Varje morgon när Tara vaknar är det den 18 november, och hon börjar skriva ner de hundratals 18 novemberdagar hon lever i. För henne passerar ändå tiden på ett sätt - till exempel läker ett brännsår hon fått på handen - men för alla andra är den det 18 november för första gången, och hennes man har till exempel inga minnen av den gårdag - en annan 18 november - som de tillbringat tillsammans. Det här är den första boken av sju, och det ska bli spännande att se hur berättelsen utvecklar sig.

Också en isländsk roman hann jag med. Einar Kárasons Öppet hav är också en ganska speciell bok. Den handlar om Guðlaugur Friðþórsson, en man som efter ett skeppsbrott simmar under sex timmar i iskallt vatten för att mirakulöst nog rädda sig i land. Under tiden han simmar far tankarna hit och dit, och vi får ta del av olika anekdoter och minnen, mestadels från isländska Västmannaöarna. Boken är den sista i en trilogi om isländska olyckshändelser och hjältemod. Jag har tidigare läst de andra två, som jag också verkligen gillade: Stormfåglar och Tunga moln.

Lite poesi blev det också. I oktober när jag var i Porto, köpte jag med mig en diktsamling av Fernando Pessoa hem. Self-analysis and thirty other poems innehåller ett urval av dikter av Pessoas många sätt att skriva. Han skrev i olika stilar under flera olika pseudonymer, och det här var en bra bok att få en bild av variationen i hans författarskap. 

Till sist, en deckare. Jag gillar Sara Strömbergs serie om journalisten Vera Bergström i Åre och nu har jag läst Skinn, den tredje boken i serien. Vera får i uppdrag att skriva en artikelserie om ett så kallat cold case från trakten, ett brutalt mord på en pappa och hans två små barn. Naturligtvis dyker det under arbetet upp nya spännande ledtrådar som förbisetts i polisutredningen. Och mördaren är fortfarande på fri fot.

Mars 2023

Mars var en månad som innehöll både Nobelpristagare, ALMA-pristagare och en kanske blivande Nobelpristagare. Dessutom läste jag två konstböcker, så det blev en trevlig mix.

I mina läsmål för 2023 har jag bland annat bestämt mig för att fokusera på romaner på engelska och hyllvärmare, och när jag läste The Mystic Masseur av V.S. Naipaul slog jag två flugor i en smäll. Ja, egentligen fyra flugor i en smäll, eftersom jag också kunde pricka av Naipaul på listan över Nobelpristagare och dessutom skriva in boken på Trinidad och Tobago i Jorden runt på 100 böcker. Boken handlar om Ganesh, en enkel man som gör en nästan ofattbar resa: från skollärare till massör till författare, och till sist blir han en känd politiker och får en riddarorden. Romanen utspelar sig bland indiska invandrare på Trinidad, och jag skulle vilja beskriva den som en humoristisk skröna. 

ALMA-pristagarna jag läste var australiensiska Sonya Hartnett och österrikiska Christine Nöstlinger. Hartnetts Thursday's Child är både annorlunda och gripande. Den  handlar om en fattig familj med många barn, och vi får tar del av berättelsen genom mellanflickan Harpers ögon. Det är hela tiden en kamp för att få pengarna att räcka till, och hettan och torkan gör inget lättare. Det speciella är att Harpers bror Tin börjar gräva sig ner under huset, och lever sedan sitt liv i de här underjordiska gångarna. Familjen accepterar att Tin väljer ett så annorlunda liv, men samtidigt får hans grävande på sätt och vis katastrofala följder.

Också Christine Nöstlingers Burkpojken är riktigt läsvärd. Fru Bartolotti får en dag ett paket, vilket i och för sig inte är så konstigt, eftersom hon hela tiden beställer saker som hon sedan glömmer bort. Alltså tror hon att hon möjligen kan ha beställt paketet som innehåller en stor burk. Men när hon öppnar burkar kommer till hennes stora förvåning en livs levande pojke ut. Pojken är förprogrammerad till att aldrig göra fel och han är oerhört väluppfostrad. Detta ser Fru Bartolotti och pojkens nya vän Kitti till att ändra på. 

Konstböckerna jag läste handlade om Madeleine Pyk, och det beror på att jag nyligen har köpt en av hennes tavlor. Alltså ville jag ta reda på mer om henne. Titta - jag ser och Madeleine Pyk: "jag leker att jag lever" av Anja Notini, innehåller båda texter om och av Pyk, och har rikligt med bilder från hennes konstvärld.

Den sista boken som blev läst i mars var också den i mitt tycke den bästa, nämligen Karl Ove Knausgårds Morgonstjärnan. Jag har länge varit nyfiken på Knausgård, men så har jag dragit mig lite för alla de där tusentals sidorna i Min kamp. När sedan Morgonstjärnan kom ut tyckte jag det kunde vara dags. Jag blev verkligen oerhört imponerad och förtjust i både själva berättelsen och kanske framför allt sättet Knausgård berättar den på. Han är helt mästerlig på att frammana stämning och närvaro, och jag tycker han fångar bokens nio huvudpersoner som om de verkligen är helt unika individer. Vi möter exempelvis journalisten Jostein, litteraturvetaren Arne, sjuksköterskan Solveig och prästen Kathrine. Hela boken utspelar sig under två dagar, och det som alla personerna lägger märke till under de här dagarna, är att djuren börjar bete sig underligt, och att det dyker upp en nya stark stjärna på himlen. Är detta något slags tecken?

Nu är jag sugen på att kasta mig över den andra delen i Knausgårds serie, Vargarna från evighetens skog, men jag får ge mig till tåls lite. Först ska jag till exempel läsa den senaste ALMA-pristagaren, Laurie Halse Anderson, och det blir säkert också riktigt bra. Jag har faktiskt aldrig blivit besviken på en ALMA-pristagare.

Juli & augusti

Här kommer en sammanfattning av sommarens läsning under juli och augusti. Det blev en ganska blandad kompott, men ett tema hade jag bestämt mig för på förhand, nämligen att läsa ikapp författare som tilldelats ALMA-priset.

Nederländska Guus Kuijer som vann priset 2012 hade jag aldrig läst något av, så jag lånade hem Florian Knol: Ett alldeles vanligt kaos. Det är en charmig bok om pojken Florian som en dag upptäcker att en sparv gärna vill sitta på hans huvud i det röda håret. Andra stora händelser i Florians liv är att Katja från hans skola förklarar att hon är kär i honom, och att de båda lär känna gamla fru Raaphorst som verkar glömma och blanda ihop saker och ting. Tillsammans bestämmer de sig för att hjälpa den gamla damen.

Jag har också läst två böcker av 2011 års vinnare, Shaun Tan från Australien. Cikada är en bilderbok som handlar om kontorsarbetaren Cikada som blir mobbad på sin arbetsplats, och som i slutet genomgår en fantastisk förvandling. Ankomsten är en bok helt utan ord, där illustrationerna skildrar en familj som emigrerar till ett nytt land. Båda böckerna är riktigt läsvärda.

Jag har länge tänkt läsa Bridge to Terabithia av Katherine Paterson, och eftersom också hon är en ALMA-prisvinnare passade det ju bra nu (hon vann 2006). Boken handlar om Jess Aarons som tränar för att blir den snabbaste pojken i skolan. Men den dag kommer en ny tjej, Leslie Burke, till klassen, och det visar sig att hon springer ännu fortare. Jess och Leslie bor grannar och utvecklar en nära vänskap. Tillsammans skapar de fantasilandet Terabithia i skogen på andra sidan ett vattendrag som de svingar sig över med hjälp av ett rep.

Dessutom har jag läst en bok av en ALMA-pristagare till, men Meg Rosoff hade jag redan läst sedan tidigare. Den här gången valde jag The Great Godden, om en familj en sommar på sitt lantställe. Boken har massor av härlig sommarkänsla, men när bröderna Kit och Hugo kommer för att bo med familjen, blir det början på något mörkare som kommer att förändra livet för dem alla. Jag gillar verkligen allt jag läst av Meg Rosoff, och den här boken är inget undantag.

Förutom ALMA-pristagare har jag läst många andra riktigt läsvärda böcker. Jag har läst om Kerstin Ekmans Händelser vid vatten till min bokcirkel, och jag tyckte om möjligt ännu mer om den nu. Det är verkligen en av mina absoluta favoritböcker. 

Annat jag verkligen gillade var Elly Griffiths The Locked Room (jag läser varje ny bok om Ruth Galloway så fort jag får tag på den), Nina Wähäs Babetta (fascinerande och välskrivet om kvinnlig vänskap) och Vivian Gornicks skildring av sitt liv i New York, i Den udda kvinnan och staden. Dessutom hann jag med John Ajvide Lindqvists och Mia Ajvides humoristiska bok Alternativa fakta om fåglar och Eva Ströms diktbok från pandemiåret, Jag såg ett träd (riktigt bra!).

Till sist, en bok som jag inte blev riktigt klok på, men som jag ändå inte kan släppa taget om: Lapvona av Ottessa Moshfegh. Jag förväntade mig något annorlunda, eftersom alla Moshfeghs böcker känns nyskapande och speciella. Boken är fängslande och välskriven och samtidigt är människorna och händelserna i den nästintill groteska. Ibland beskrivs detaljer som ligger nära det som vi tycker är "normalt", men som ändå är vridet ett par varv till så att det känns fel. 

I centrum står Marek, en pojke som är missbildad sen födseln. Han är son till en fattig fåraherde och bor i utkanten av byn. Längst upp på berget bor Villiam, herren över dem alla, som vältrar sig i lyx och förnedrar sina tjänare. Andra intressanta personer är prästen Barnabas, som inte bryr sig om religion men som gärna är med och delar makten och rikedomarna, och den blinda häxan Ina som har ammat nästan alla barn i byn. Boken är verkligen en läsupplevelse som ger en mycket att fundera på.

Kajsa Kavat på tredje advent

 

Idag är det tredje advent och jag hämtar lite julkänsla i Astrid Lindgrens berättelse om Kajsa Kavat. Visst minns ni Kajsa som bor med sin mormor som försörjer sig genom att sälja karameller på torget? När mormor ramlar och bryter benet tar Kajsa över alla bestyr hemma inför julen. Hon tar också över karamellförsäljningen och det går riktigt bra eftersom alla tycks vilja handla av den minsta lilla torggumman någon har sett. Trots mormors benbrott, blir det till slut en riktigt välsignad jul för Kajsa och hennes mormor.

Litteralund 2021

 
Jag har deltagit i Litteraralund, den bokfestival för barn och unga som arrangeras i Lund vartannat år. Den här gången var festivalen helt digital, men jag måste säga att det har fungerat riktigt bra att lyssna. Helt klart var detta ett av de mest proffsiga online-arrangemang jag deltagit i under pandemin.

Några av favoritinslagen efter två dagars konferens är de här:

Mona Monasar berättar om sin diktsamling Modersmål från 2019.

Jag gillar Oskar Kroon som skrivit Mitt fönster mot rymden, Vänta på vind och Överallt och ingenstans. I höst kommer det två nya böcker - det ser jag fram emot.

Mårten Sandén samtalar med Pija Lindenbaum...

... och Emma Adbåge om barnets perspektiv i deras böcker.

Jag älskar verkligen Baek Heenas bilderböcker - här ser vi henne med två av huvudena hon använde till illustrationerna av huvudpersonen i Magiska godiskulor.

Bart Moeyart, en annan ALMA-pristagare som är en stor favorit. Nu är jag sugen på att läsa hans Bröder. 

Esperanza av Jakob Wegelius

Jag har läst Esperanza av Jakob Wegelius, en bok som egentligen är tänkt för läsåldern 6-9 år men som passar fint även för vuxna läsare.

Boken handlar om Halidon, en liten figur som cyklar på enhjuling och jonglerar med bollar. Han bor tillsammans med Kaptenen som han träffade när de arbetade på samma cirkus.

En dag när Halidon är klar med sin föreställning utanför Rådhuset och kommer hem, upptäcker han att Kaptenen är borta. Han har förberett mat åt Halidon, fiskpinnar och potatis, och trots att inget egentligen verkar konstigt, får Halidon en märklig känsla i kroppen. Han känner på sig att något inte står rätt till och mitt i natten när Kaptenen fortfarande inte dykt upp, ger sig Halidon ut i mörkret för att försöka hitta honom.

Han letar på Ellas jazzcafé där Kaptenen brukar lyssna på musik, han letar på den bänk där Kaptenen brukar sitta och tänka. Men ingenstans hittar han sin vän. Efter ett tag träffar han på en herrelös hund som han motvilligt gör sällskap med. Tillsammans tar de sig fram genom natten.

Jag gillar Esperanza. Det är en berättelse som handlar om trygghet och vänskap och om modet att våga stå på egna ben. 

Titel: Esperanza

Författare och illustratör: Jakob Wegelius

Utgivningsår: 2014

Förlag: Bonnier Carlsen

Antal sidor: 128

Kaffepaus à la Barbro

Sagan om den lilla farbrorn av Barbro Lindgren är verkligen en söt historia, även om innehållet också har en allvarlig ton.

Boken handlar om den snälla lilla farbrorn som är mycket ensam. De andra tycker han är för liten och att han ser för dum ut, så ingen vill vara med honom. De andra gubbarna sätter till och med krokben på honom när han kommer gående.

Den lilla farbrorn sätter upp lappar på träden: "LITEN ENSAM FARBROR SÖKER EN VÄN." Men ingen kommer trots att han väntar i tio dagar och tio nätter.

Farbrorn slumrar till på trappen där han väntar, och tack och lov kommer då räddningen i form av en hund som lägger sin kalla nos i hans hand.

Jag gillar berättelsens tema, de fina illustrationerna av Eva Eriksson, och jag jag tycker om hur skildringen av årstiderna finns där i bakgrunden.

Boken passar fint till en kopp kaffe - den är egentligen tänkt för mindre barn och har bara 53 sidor luftig text och många illustrationer. Jag kan nu också pricka av min första bok till utmaningen 3 x 3 under 2020, där tre böcker av Barbro Lindgren utgör ett av mina teman.


Titel: Sagan om den lilla farbrorn
Författare: Barbro Lindgren
Illustratör: Eva Eriksson
Utgivningsår: 1979
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 53

Kaffepaus à la Maja

Jag läser Snösystern av Maja Lunde och får fin julstämning till kaffet.

Boken handlar om Julian som har mist sin storasyster. Hans föräldrar orkar inte ens tänka på henne och de gör ingenting för att förbereda för julen som kommer. Julian håller till i simhallen där han simmar längd efter längd i bassängen.

Då ser han en glad rödhårig flicka som tittar in på honom genom fönstret, en flicka som verkar full av livsglädje och tycker julen är viktig.

Snösystern är en riktigt bra berättelse, både sorglig och fin på en gång, och med mycket julkänsla. Med sina 24 kapitel passar den fint som högläsningsbok i december.


Titel: Snösystern
Författare: Maja Lunde
Illustratör: Lisa Aisato
Översättare: Barbro Lagergren
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 190

Knäckarbanketten av Sara Bergmark Elfgren & Emil Maxén

Knäckarbanketten är en modern saga, skriven av Sara Bergmark Elfgren och Emil Maxén. Jag känner igen mycket av sagans klassiska uppbyggnad, men svängarna tillåts också tas ut rejält och allt går inte helt enligt sagans förutbestämda mönster.

Boken handlar om Amund, en fattig pojke som har som uppgift att mata grisarna med resterna från Hertig Ludberts bord, och hertigens dotter Ottilia, som vill leva ett friare liv än det som slottstillvaron tvingar henne till.

Hertig Ludbert har en tvillingbror, Odert, som bor i andra halvan av hertigdömet. Bröderna avskyr varandra och när Ludbert ställer till med en jättefest som ska vara i dagarna tre, en riktig knäckarbankett, anstränger sig Odert för att förstöra så mycket han kan.

Oderts ondskefulla planer gör att Amund och Ottilia dras in i ett farligt äventyr, där de får möta monster som basilisken, de mord-rots-älskande hararna och den dödliga mantikoran.

Boken är tänkt för 6-9-åringar och jag kan tänka mig att den är perfekt som högläsningsbok, med den spännande handlingen och alla illustrationer.

Jag gillar alla roliga namn, som markisinnan von Tissehl-Tassehl, major Dunder och baron af Trädhe. Det är också kul med alla fantasifulla rätter som bjuds på knäckarbanketten - hur skulle det vara att smaka på gullvivetårta, honungsglacerade hartassar eller sparvpaj?

Knäckarbanketten är ett riktigt läsäventyr.


Titel: Knäckarbanketten
Författare: Sara Bergmark Elfgren & Emil Maxén
Utgivningsår: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 141

Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg

Häromveckan kom fin överraskningspost i min brevlåda. Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg, är en diktsamling för barn. Jag tycker den passar utmärkt både för barn och vuxna.

Dikterna är alla rimmade och handlar om en bredd av olika ämnen, både vardagsbetraktelser och svåra omständigheter. Här finns dikter om någons älskade farfar, en mormors lägenhet, om känslor som längtan, kärlek och ilska. Lena Sjöberg har också gjort fina illustrationer. Det är något väldigt omedelbart med dikterna, kanske för att de till sin form och ordval är enkla, även om de rymmer massor av känslor.



En av mina favoritdikter är den här:

"Tomtebloss

Nu tänder natten månen,
en spotlight, rund och stor.
Den lyser på oss alla
som här på jorden bor.
Kom, se hur hela himlen fylls
av vita tomtebloss!
Ett för var och en av dem
som saknas här bland oss."


Titel: Min syster är ett spöke och andra dikter
Författare och illustratör: Lena Sjöberg
Utgivningsår: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 64

Tisdagstrion: Favoriter från barndomen

I veckans tisdagstrio är uppgiften att tipsa om "favoriter från barndomen". Lämna en länk så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Som barn läste jag serien av och om Laura Ingalls Wilder, säkert mer än en gång. Den inleds med Lilla huset i Stora skogen, men den bok som fått namnge hela serien är Det lilla huset på prärien.

2. Jag hade två böcker om Barbapapa när jag var liten, stora bilderböcker som var och en innehöll två berättelser. Den ni ser en detalj av på bilden är Barbapapas nya hus och Barbapapas ark. Ni kan också se att jag tydligen ritat dit en egen variant på mun på Barbapapa, med två tänder i överkäken och allt (fast bara svagt i blyerts).

3. Till sist, förstås Fem-böckerna av Enid Blyton. Tror inte någon närmare beskrivning behövs.

Litteralund i bilder

Jag har varit på barn- och ungdomskonferensen Litteralund i dagarna två, och det har verkligen varit givande. Mina favoritföredrag ser ni bilder från här, tillsammans med foton från ett vårlikt men kallt Lund. Själva konferensen var i AF-borgen, så det var som att kliva rakt tillbaka till minnena från studenttiden. 

Jessica Schiefauer och Johanna Thydell i samtal med bibliotekarien Martin Bensch.

Klimatforskaren Alexandra Nikoleris diskuterar Slutet med Mats Strandberg.

Flora Wiström (till höger) får textrespons på sin kommande roman Hålla andan, av skrivpedagogerna Johan Blomgren och Therese Granwald.

Ilon Wikland får Svenska Förläggareföreningens Hederspris

Hos Augustpriset kan man läsa att Hederspriset handlar om att "årligen uppmärksamma och hedra en nu levande upphovsperson som skapat verk av bestående värde och som genom sin konstnärliga gärning på ett betydelsefullt sätt bidragit till den svenska litterära utgivningen."

Ilon Wikland är ett utmärkt första val, tycker jag.

Trollkarlens hatt: #mytove

Förlaget som ger ut Tove Janssons böcker i Finland startar idag en läskampanj tillsammans med Moomin Characters. Tanken är att uppmuntra läsare runtom i världen att lära känna Tove Janssons författarskap. De driver kampanjen tillsammans med Toves finska, svenska och brittiska förlag och influencers från hela världen. Ta en titt under hashtaggen #mytove.

Naturligtvis vill jag med på det här. Det är inte lätt att välja en enda bok som får representera min stora förtjusning för det som Tove skrivit, men jag har valt Trollkarlens hatt från 1948, den tredje boken om Mumintrollen:

Här finns en lång härlig sommar i Mumindalen, med Mumintrollet och snusmumriken, hemulen, Snorkfröken, Tofslan och Vifslan och alla de andra. Dessutom förstås ett härligt åskoväder, en stor fest och så farligheter och spänning eftersom de hittar trollkarlens hatt.

Vinnaren av ALMA-priset 2018: Jacqueline Woodson

Foto: Carlos Diaz

Läs mer om Jacqueline Woodson, årets ALMA-pristagare, här.

Juryns motivering lät så här:

"Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp."

Jag har inte läst något av författaren tidigare, men blir sugen på att läsa till exempel hennes självbiografiska bok Brown Girl Dreaming.