Bokbyte i bokcirkeln: från Blå till Brännmärkt

Vi träffades i bokcirkeln i veckan och diskuterade Blå av Maja Lunde.

Blå har två parallella berättelser. Från 2017 läser vi om Signe, en kvinna i sjuttioårsåldern som seglar ensam på sin båt Blå. Vi får också följa henne genom barndomen och ungdomen, och hennes kamp för att försöka bevara älvarna och naturen i hemtrakten i Norge. 2017 är hon på väg över havet för att hitta den man som hon en gång älskat.

Den andra berättelsen utspelar sig 2041 i Frankrike, i ett förtorkat landskap där vatten är en bristvara och bränder härjar. David är på flykt undan bränderna med sin dotter Lou. De tar sig till ett flyktingläger där de hoppas finna mamma Anna och lillebror August som de blev åtskilda från i branden. Innan boken är slut har på sätt och vis de två berättelserna knutits samman.

Vi är alla överens om att vi verkligen gillar Lundes sätt att skriva, och att en fängslande historia nog är ett bra sätt att nå ut med klimatbudskapet. 

Boken vi fick med oss hem är Brännmärkt av Lizette Edfeldt, och den blir den sista i det tema om miljö & klimat som vi haft sedan sent i våras. Det är en bok som jag egentligen inte alls vet något om, men jag ser fram emot att bekanta mig med den. Någon som läst?

Bokbyte i bokcirkeln

I bokcirkeln håller vi på med vårt miljö- och klimattema, och i veckan som gick var det dags för bokbyte.

Vi hade läst Minnet av vatten av Emmi Itäranta, en roman som alla verkade förtjusta i. Romanen utspelar sig i framtiden och handlar om Noria, som precis som sin far före henne, lärs upp till att bli temästare.

Jorden har drabbats av extremväder och stora delar av landskapet är översvämmat, samtidigt som andra delar av världen lider av värme och torka.

Vatten är en bristvara och makten ligger hos de som kontrollerar tillgången. På vissa av byns hus målar myndigheterna en blå cirkel och husens invånare syns inte mera till - de blir straffade för att de anses ha överskridit sin vattenkvot. 

Världen Noria lever i är förändrad mot den värld vi känner idag, men den ligger otrevligt nära de omständigheter vi börjar ana redan nu. Kanske är det därför boken är så drabbande.

Nästa bok i bokcirkeln blir Maja Lundes Blå. Jag har redan läst och gillat hennes Binas historia och Przewalskis häst, så jag tror jag vet ungefär vad jag har att se fram emot. 

Bokcirkeln väljer nytt tema

I bokcirkeln har vi under våren haft tema Australien och Nya Zeeland. Vi har läst massor av bra böcker, allt från deckare till noveller. När det nu blev dags att välja nytt tema tänkte vi att miljö & klimat kunde vara intressant, och vi gick ut hårt med en riktig klassiker: Rachel Carsons Tyst vår. Vi vet också redan att nästa bok blir Przewalskis häst av Maja Lunde, men sen har vi inte bestämt något ännu.

Har du något tips på böcker på tema miljö & klimat? Känner du till några noveller eller dikter på temat?

3 noveller av Katherine Mansfield

Eftersom vi har tema Australien/Nya Zeeland i bokcirkeln har vi passat på att läsa noveller av Katherine Mansfield (1888-1923). Jag har läst några av hennes noveller förut och jag tycker verkligen att de är fantastiska - den här gången blev det tre noveller från samlingen Trädgårdsfesten och andra noveller. 

"Kanariefågeln" är tydligen Mansfields alla sista verk och handlar om en ensam kvinna som hyr ut rum till tre unga herrar. Annars har hon inte mycket mänskliga kontakter i sitt liv och kärleken till kanariefågeln fyller tomrummet. Hon älskar hur den möter henne med sin vackra sång och den finns alltid där för henne när hon vill berätta något. Men en kanariefågel lever förstås inte för evigt. 

"Den bortgångne överstens döttrar" handlar om två systrar, Constantia och Josephine, vars far har dött. Vi kommer rakt in i handlingen när kvinnorna knappt kan sova på grund av allt som måste göras - det ska väljas ut sorgkläder, dödsannonsen ska skickas in och faderns ägodelar ska tas om hand. Det blir efterhand uppenbart att döttrarna varit hårt bundna till sin far, och nu när de faktiskt kan få mer frihet tycks de inte riktigt veta hur de ska bete sig. Här finns massor man kan läsa sig till mellan raderna och jag gillar att dra mina egna slutsatser utifrån hur de agerar och samtalar med varandra.

Den tredje novellen heter "Hur Pearl Button blev bortrövad". En liten vit flicka gungar på grinden framför sitt hus när två maorikvinnor går förbi. De kommer fram till henne och börjar prata, och flickan blir lika nyfiken på dem som kvinnorna är på henne. De säger att de har vackra saker att visa henne och så följer flickan med dem hem. De går långt och hon får träffa resten av släkten. Hon smakar deras mat och njuter av all uppmärksamhet hon får. De tar också med henne på en färd med häst och vagn till havet, som hon aldrig sett och först inte vet vad det är. Pearl Button har aldrig varit så lycklig förut. Men så ser hon en grupp blåklädda män närma sig.

Mansfields noveller är som små konstverk - hon bygger upp ögonblicksbilder där små skiftningar och detaljer avslöjar stämningar. Vi får också följa med in i karaktärerna och uppleva handlingen ur deras synvinklar. Jag gillar verkligen hennes sätt att skriva.

Jag passar också in "Kanariefågeln" i Novellflätan.

Titel: Trädgårdsfesten och andra noveller

Författare: Katherine Mansfield

Översättare: Lars-Håkan Svensson

Utgivningsår: 2013

Förlag: Ellerströms

Antal sidor: 171

Bokbyte i bokcirkeln

 

I bokcirkeln tuffar vi på med temat Australien/Nya Zeeland, och i veckan var det dags för bokbyte.

Vi har läst Janet Frames Owls Do Cry och jag blev riktigt förtjust! Boken handlar om de fyra syskonen Francie, Toby, Daphne och Chicks och hur de i barndomen dras till sin favoritplats, soptippen, där de samlar skatter. Så inleds boken, men större delen av texten följer vi sedan syskonen som vuxna, och funderar över hur saker och ting blev som de blev. Boken tar upp ämnen som psykisk ohälsa och utanförskap. 

Efter Janet Frame ska den sista boken på temat bli en deckare, nämligen Djupet av Paul Cleave. Den boken vet jag egentligen inget om förutom att den utspelar sig i Christchurch. Men jag ser fram emot att läsa!

Resten av allt är vårt & bokcirkelns feelgood-tema

Vi har haft feelgood-tema i vår bokcirkel och jag konstaterade redan innan vi började med läsningen att detta inte är min genre. Inte så att jag aldrig läst en feelgood som jag gillat, men det är nåt som gör att jag inte lockas. Samtidigt hoppades jag att jag kanske skulle hitta nån ny favorit genom bokcirkeltemat.

Nu gjorde jag väl inte det precis... Vi har läst tre böcker: Ödesgudinnan på Salong d'Amour av Anna Jansson, En dag i december av Josie Silver och nu senast, Resten av allt är vårt av Emma Hamberg. Inga nya favoriter tyvärr, även om jag definitivt tyckte att Emma Hambergs bok var den bästa av de tre.

Problemet jag hade med de andra två var nog främst att jag inte kände att jag kom tillräckligt djupt in i personerna som skildrades. Charmiga handlingar, ja visst, och romantiken fanns där, men det var antingen som att jag mer såg personerna utifrån (i Salong d' Amour-boken) eller faktiskt fick beskrivet hur personerna kände, istället för att själv bjudas in och uppleva känslorna (En dag i december). Det gillar jag inte och som flera av oss i bokcirkeln kunde konstatera: vi "feelade inte good" när vi läste, och det måste väl ändå vara poängen med genren.

Resten av allt är vårt tyckte jag ändå bättre om. Det är ett fartfyllt liv Emma Hamberg verkar leva, ensamstående med tre döttrar och massor av goda vänner omkring sig. Handlingen bygger på egna erfarenheter: hennes man blir sjuk, de skiljer sig och hon inleder ett förhållande med en ny man, som hon faktiskt träffade första gången som ung tjej på en resa till Paris.

Vägen till kärleken går (som sig bör) inte spikrakt, men det är klart att man redan från början förstår att de kommer att bli ett par. Texten innehåller många sms-konversationer, vilka verkar vara åtminstone inspirerade av verkligheten (kanske är de faktiskt tagna ur verkligheten) och jag tycker det passar i boken stil. Rakt igenom historien finns massor av energi och humor, vilket verkar vara precis så Emma Hamberg själv är (vi lyssnade på henne på Kulturkvarteret i Kristianstad). Allra bäst tycker jag om hennes väninna Anette, en kvinna som helt enkelt vill träffa en bra karl och som alltid finns där som Emmas stöd, dessutom oftast redo med någon gott att äta. Faktiskt är det nog skildringen av vänskapen som är bokens största behållning för min del.


Titel: Resten av allt är vårt
Författare: Emma Hamberg
Utgivningsår: 2019
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 412

Bokbyte i bokcirkeln & nytt tema

I bokcirkeln har vi nu läst den sista boken i vårt Kristianstad-tema.

Eva Ström är förmodligen den mest kända författaren som nu bor i Kristianstad och hennes senaste roman är Rakkniven, där hon skriver en egen fortsättning på Strindbergs Fröken Julie. En mycket läsvärd bok och det faktum att det i Ströms version går riktigt bra för Julie, kan ju tjäna som ett slags övergång till nästa tema...

... som är Feelgood. Jag måste erkänna att detta inte alls är min genre. Visst har jag läst några feelgood-böcker, men när det blir för sötsliskigt och ytligt börjar det klia lite i kroppen på mig.

Därför ska det i och för sig bli extra intressant med det här temat. Det är kul att läsa något som jag förmodligen inte hade valt själv, och vem vet, kanske kommer jag att hitta några nya favoriter. Det kan ju passa bra i dystra november dessutom.

Först ut är Anna Janssons Ödesgudinnan på Salong D´Amour. Vi får väl se hur det går.

Bokbyte i bokcirkeln

Så har vi läst den sista boken i bokcirkeln på vårt tema med nordiska författare: Profeterna vid evighetsfjorden av Kim Leine.

Boken vann Nordiska rådets litteraturpris 2013, och det är inte svårt att förstå anledningen till det.

Vi tyckte alla om boken, även om det var stundtals tung läsning med allt elände: svält, fattigdom, våld, hårt väder och så vidare. Men vilken berättare Kim Leine är!

Nästa bok blir Spår av Lena Sundström, en bok som beskrivs som en "dokumentär thriller." Den blir först ut i vårt nya tema med lokal anknytning - det ska bli författare med koppling till Kristianstad i de tre nästkommande böckerna (Lena Sundström växte upp där).

Jag står också på tur att välja en bok till tema Kristianstad, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men nu först, Lena Sundströms Spår.

Bokbyte i bokcirkeln

I veckan var det bokcirkel, för sista gången innan sommaruppehållet. Vi diskuterade danska Yahya Hassans självbetitlade diktsamling och förfasades och förundrades om vartannat. Det är en grym verklighet kan skildrar, men han gör det på ett fantastiskt sätt.

Hela våren har vi haft nordiska författare som tema och har hunnit med de här titlarna:

• Anja Snellman, Rädslans geografi (Finland)
• Roy Jacobsen, De osynliga (Norge)
• Erlend Loe, Doppler (Norge)
• Karen Blixen, Vintersagor (Danmark)
• William Heinesen, Gäster från månen och andra berättelser (Färöarna)
• Yahya Hassan, Dikter (Danmark)

Sista boken ut i nordiska temat blir dansk-norska Kim Leines Profeterna vid Evighetsfjorden, som utspelar sig på Grönland. Ett spännande val, tycker jag, som länge velat läsa.

Vi har alltså läst från alla nordiska länder utom Island. Men det kan nog förklaras med att vi tidigare haft just Island som tema. Då bjöd vi också in Inge Knutsson, som översatt massor från isländska, färöiska och norska.

Bokbyte i bokcirkeln

I bokcirkeln har vi just nu ett nordiskt tema. Till den här veckan hade vi läst norske Erlend Loes Doppler.

Jag tycker det är befriande att familjefadern Doppler får nog av all duktighet och alla krav, och helt enkelt drar ut och bosätter sig i skogen. Där slår han upp sitt tält, blir vän med älgkalven Bongo och hugger en enorm totempåle för att hylla sin nyligen avlidna far.

Den skruvade humorn blir ett intressant sätt att få oss att fundera över konsumtion, duktighet och de liv i överflöd vi i västvärlden lever. Jag gillar verkligen Loes sätt att skriva.

Nästa bok i bokcirkeln var det min tur att välja. Eftersom månadens språk på bloggen just nu är danska kändes det naturligt att mitt nordiska val skulle vara en dansk bok, och eftersom vi i bokcirkeln har pratat om att besöka Karen Blixen-museet passade jag på att välja hennes novellsamling Vintersagor. Någon som har läst?

Bokbyte i bokcirkeln

I veckan var det dags för bokcirkel igen och det var förstås trevligt, som vanligt.

Vi är mitt uppe i ett tema med nordiska författare. Första boken ut i temat var Rädslans geografi av Anja Snellman (Finland), som vi faktiskt inte var så förtjusta i. Den här gången hade vi läst Roy Jacobsens De osynliga (Norge) som däremot i stort sett alla tyckte mycket om.

Romanen handlar om Ingrid som växer upp på en isolerad ö i norra Norge under början av 1900-talet. Både människoporträtten och miljöbeskrivningarna är fantastiska, och skildringen av livet på en ö där alla måste hjälpas åt och arbeta hårt för att överleva, är fascinerande.

Just nu går också just den här boken som Radioföljetong i P1, så där finns en chans att lyssna på boken för den som är sugen.

Ny bok blir en norsk till, nämligen Doppler av Erlend Loe. Jag har sedan tidigare redan läst boken, men jag ser ändå fram emot att bekanta mig med den igen. En dos Loe-humor i skogsmiljö passar nämligen riktigt bra en gråkall januari.

Bokbyte i bokcirkeln

På senaste bokcirkelträffen pratade vi om den första boken i vårt science fiction-tema, Ray Bradburys klassiska Fahrenheit 451.

Boken handlar om brandmannen Guy Montag. Det är bara det att brandmännen i den här boken inte släcker bränder, utan istället bränner böcker och faktiskt också husen böckerna finns i (Fahrenheit 451 är den temperatur varvid papper fattar eld).

I det här samhället vill man inte att människor ska kunna tänka själva, så förutom att bränna böcker, fyller de rummen med stora interaktiva teveskärmar, så att folket ska kunna roa sig utan att tänka själv. Det finns inte några verandor på husen längre, eftersom det inbjöd till att sitta och prata och tänka. När man kör bil är det bara tillåtet att köra extremt snabbt så att man inte kan tänka på något annat än bilkörningen. Och så vidare.

Boken är skriven 1953 och det är intressant hur mycket av Bradburys framtidsdystopi som ändå känns ganska nära den värld vi lever i idag.

Nästa bok på science fiction-temat är Out of the Silent Planet av C.S. Lewis. Jag kände faktiskt inte alls till att författaren till Narnia-böckerna också hade skrivit en rymdtrilogi. Det ska bli riktigt intressant att läsa den.

Bokbyte i bokcirkeln

I veckan hade vi träff i bokcirkeln, första gången efter sommaruppehållet. Boken vi diskuterade var Mia Coutos Sjöjungfruns andra fot, bok nummer tre i det minitema vi haft med afrikanska författare (vi har också läst En halv gul sol och Vända hem).

Alla verkade gilla boken, även om vi var överens om att man nog hade behövt läsa boken en gång till för att vara riktigt säker på hur allt hänger ihop. Berättelsen utspelar sig i Moçambique och är en blandning av nutid och dåtid, av myter och verklighet, med massor av detaljer att fundera över och tolka. Mycket läsvärd, tycker jag.

Nu är det dags för ett nytt minitema, nämligen science fiction. Jag stod på tur att välja första boken, och det var faktiskt inte lätt. Jag har erkänt dålig koll på science fiction, men jag kom fram till att vi ska läsa Ray Bradburys klassiska Fahrenheit 451.

Någon som läst den? Någon som har tips på andra bra böcker inom science fiction-genren?

Bokbyte i bokcirkeln

I veckan hade vi träff i bokcirkeln och den näst sista boken i temat afrikanska författare avhandlades. Alla gillade Vända hem av Yaa Gyasi, en gripande bok om slavhandeln och dess konsekvenser över generationerna.

Nästa bok blir ännu en i samma tema, nämligen Mia Coutos Sjöjungfruns andra fot.

Någon som läst?

Bokbyte i bokcirkeln

Härom kvällen hade vi träff i bokcirkeln. Vi hade läst Patrick Süskinds roman Parfymen: en mördares historia. Alla verkade gilla boken, även om vissa tyckte att det var något av det mest obehagliga de läst.

Huvudpersonen Grenouille har ett säreget luktsinne, vilket bland annat innebär att han kan urskilja dofter på mycket långt håll. Hans färdigheter i att också komponera dofter med varandra ger honom arbete som parfymör. Men denna tillvaro där han framställer närmast överjordiskt väldoftande parfymer, visar sig inte vara nog för honom. Han blir besatt av doften från en vacker, ung kvinna, och måste till varje pris göra den till sin.

Ny bok i bokcirkeln blir Stora små lögner av Liane Moriarty. I princip det enda jag vet om boken är att den också blivit en teveserie. Någon som läst?

En storm kom från paradiset

Johannes Anyurus En storm kom från paradiset skildrar en värld jag inte är van att läsa om: huvudpersonen utbildar sig till flygplanspilot, det är militära miljöer, fängelseceller, fångläger och ett obehagligt förhörsrum. I början undrar jag om detta kommer att locka mig att läsa vidare, men snart är jag fast.

Boken är en sons försök att förstå sin far. Pappan, en ung ugandisk man, får efter en våldsam barndom chansen till ett annat liv när han får studera vid flygvapenakademin i Grekland. Men när Idi Amin tar makten i Uganda förändras allt. Pappan kan inte återvända dit, utan flyr istället till Rom där han har en kusin. Tyvärr får hans längtan att flyga honom att återvända till Afrika och det är då han blir arresterad, förhörd och satt i fångläger.

Hela pappans liv - från det att hans mor skickar honom att bo med en våldsam storebror  - är en enda lång flykt. Historien formar hans liv och han kan varken gå tillbaka och ställa tillrätta eller för den delen se framåt med nån verklig tillförsikt. Anyuru uttrycker det som att han tvingas att "ständigt backa in i framtiden."

Förutom den intressanta handlingen är det språket som gör att jag är så förtjust i den här boken. Anyuru blandar exakta flygtermer med bildspråk som är diskret, elegant och talande. Jag blir sugen på att läsa någon av Anyurus diktsamlingar, för det var som poet han först blev publicerad. Jag har också hans senaste roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar att se fram emot.

Titel: En storm kom från paradiset
Författare: Johannes Anyuru
Utgivningsår: 2012
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 248

Intressant tema på gång i bokcirkeln

Moa Martinson (bild från Wikipedia)

Ibland kör vi flera böcker på samma tema i den bokcirkel jag är med i, och nu har vi ett  på gång som jag är riktigt sugen på. I veckan som kommer ska första boken delas ut: Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson. Jag har läst romanen mer än en gång förut  - vilken öppningsscen när mor Sofi badar! - men jag läser gärna om den. 

Temat är arbetarskildringar skrivna av kvinnor och vi har tänkt oss författare som Kerstin Ekman, Sara Lidman och Elsie Johansson. Helt klara med planeringen är vi inte, men förmodligen blir det varsin roman av de här författarna. Till detta tänkte vi lägga några novellixer med passande tema. 

Bokbyte i bokcirkeln

I veckan träffades vi i bokcirkeln igen. Boken vi hade läst var Jessie Burtons Miniatyrmakaren och alla verkade gilla den, även om det närmast övernaturliga inslaget inte riktigt föll alla i smaken.

Jag har har i alla fall njutit av att befinna mig i sextonhundratalets Amsterdam tillsammans med Nella och hennes  nya familj. Jag tycker speciellt mycket om att boken på sätt och vis berättar kvinnornas historia i ett Amsterdam som ändå verkade ge lite större frihet åt annars marginaliserade grupper. Det verkar ha varit en spännande plats och en spännande tid.

Boken jag fick med mig hem var Anders de la Mottes UltiMatum, som utsågs till årets bästa kriminalroman 2015. Bara det låter ju lovande.

Någon som har läst?

Bokveckan som gått

På alla möjliga sätt har veckan som gått (och som förstås inte är över riktigt än) varit snäll ur boksynpunkt. 

I tisdags var jag på Kristianstads stadsbibliotek och lyssnade till Stina Stoor när hon berättade om hur det kom sig att hon skrev den där första novellen som sedan vann Umeå novellpris, hur allt sedan liksom bara rullade på (till hennes egen förvåning) och hur hon fick ge ut Bli som folk som också blev Augustnominerad. Det var intressant att lyssna till hennes egen historia (nästan som att läsa en bok det också) och hennes noveller är helt enkelt mästerliga (min recension av Bli som folk hittar du här).

Det har också varit bokcirkelträff i veckan. Vi pratade om Jang Jin-Sungs bok Käre ledare: min flykt från Nordkorea och förfasades och fascinerades över detta märkliga land. Boken vi fick med oss hem blev jag också riktigt sugen på att läsa, Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser. Någon som läst? 

I övrigt har jag på sistone passat på att läsa ett par barn- och ungdomsböcker som jag av oklara anledningar aldrig tidigare läst: Vibeke Olssons Ulrike och kriget och Barbro Lindgrens Lilla Sparvel. Nu ser jag fram emot att det ju (tack och lov) finns fortsättningar på båda.

Morgonens läsupplevelse med både kaffekopp och fågelkvitter inom räckhåll var Elena Ferrantes Min fantastiska väninna. Berättelsen utspelar sig i ett fattigt kvarter i Neapel under efterkrigstiden och handlar om vänskapen mellan de båda flickorna Elena och Lila. Ända sedan jag först hörde talas om boken har jag varit sugen på att läsa den och det tog inte många sidor förrän jag var fast. 

Nu, påfyllning av kaffet och dags att återvända till Neapel. 

Ny bokcirkelbok

Hurra! Den nya boken i  bokcirkeln är Samarbete med fluga och andra noveller av Lydia Davis. Roligt när någon annan väljer precis det som jag är mest sugen på att läsa.