Monthly Makers - ergonomiska virknålar.

Marstemat i Monthly Makers är lera. Det blev inget storslaget eller märkvärdigt projekt i mitt fall, men det blev något användbart och något som jag tänkt göra länge och det får ju vara gott så.
Vad jag gjort är att göra ett par av mina virknålar mer greppvänliga genom att förse dem med handtag av cernitlera. Leran till detta köpte jag någon gång i höstas och jag har som sagt tänkt på det ännu längre än så, så tack Monthly Makers för att ni hjälpte mig få ändan ur vagnen!

Eftersom jag råkade ha två färger på leran, så lät jag mig inspireras av Alicias marmoreringstutorial (vilken f ö fick mig att tänka på alla de pärlor jag gjorde av cernitlera med liknande teknik någon gång på gymnasiet (d v s för närmare tjugo år sedan, det är ju hårresande när man tänker efter...)). Nåväl. Eftersom leran kom att täcka storleksmarkeringen på nålarna, plockade jag fram mina bokstavspunsar och stämplade in numret. Och jo, jag har siffror också, men det kändes roligare att skriva ut storlekarna med ord, så så fick det bli.

Som ni ser blev det lite olika tjocka skaft. Det var med flit och i syfte att kunna utvärdera vilket som är skönast att hålla i, tills jag någon gång fortsätter ergonomiseringen av mina andra virknålar.

Länkar till övriga Monthly Makers-deltagare finns hos Anna María. En del lägger också upp sina bidrag på Instagram under hashtaggen #monthlymakers.

UFO-filten.

Inspirerad av UFO-cyberjuntan har jag tagit tag i en gammal surdeg igen, nämligen den här virkade filten som min brorson faktiskt fick i julklapp förra julen. Anar ni ett tema här? Inte nog med att jag är seg på att slutföra vissa projekt, det verkar dessutom som att det som tar allra längst tid att göra klart är sådant som jag ska ge bort. Skärpning behövs på den punkten!

Hur som helst, filten var faktiskt i det närmaste färdig förra julen, men jag var inte nöjd med den. Kortsidorna var inte raka, och det var inte bara lite snett, utan filten hade stora likheter med en parallellogram. Därför tog jag genast tillbaka den för att försöka göra något åt saken.

Min förhoppning var att det skulle gå att sy en steek och klippa bort överskottet, så som man kan göra med stickat, så den taktiken provade jag först på en liten provlapp. Låt oss säga att det var tur att jag gjorde den där provlappen och inte gick lös på själva filten direkt, för det funkade inte. Där någonstans började jag väl inse att jag skulle bli tvungen att bita i det sura äpplet och repa upp och virka om en hel del av filteländet. Och så strandade projektet.

Men, häromveckan hittade jag filten och bestämde mig för att det var nu eller aldrig. Och så repade jag, och repade, och virkade, och virkade, och virkade, och fäste trådar, och nu är jag i mål! Jag har inte räknat rader, men jag har nog repat och virkat om drygt halva filten faktiskt. Kortsidorna är nu någorlunda (tillräckligt) raka och under den vecka som gått sedan jag tog bilderna har jag också virkat tre rader stolpar i olika färger som en kant runt hela filten, så nu är den helt klar. Jag återkommer med fler bilder!

En tredje Harlekin.

Ni vet hur det är när man snöar in på något. För mig har det blivit så med Harlekins håndklæde och jag har nu färdigställt handduk nummer 3. Det var kanske inte meningen att jag skulle göra en till, men nu kan jag mönstret utantill och då var det så enkelt att bara starta ytterligare en när jag behövde ha ett lagom mindlessness-arbete.

Den här gången blev det verkligen "virka på danska" (gud vad det låter som ett UR-program), eftersom jag dessutom köpte både garnet och virknålen på Søstrene Grene när jag var i Köpenhamn. Nog för att båda delar säkert är "made in China", men ändå. Virkbeskrivningen hittar du här.

Lintrasor utan lin.

I förra numret av Hemslöjd, med tema lin, fanns en beskrivning på en våffelvirkad disktrasa. Under min sista semestervecka i augusti bestämde jag mig för att virka en. Istället för lingarn använde jag senapsgult bomullsgarn, som min mamma fyndat på loppis.

Det tog några försök och en del svordomar innan jag fick till det. Tyckte inte att beskrivningen kändes helt logisk och dessutom saknade jag information om hur man anpassar mönstret till färre maskor (om jag lagt upp det åttiotal maskor som mönstret angav skulle det snarare ha blivit en filt än en trasa, eftersom jag gick upp i både garngrovlek och nålstorlek). Som jag nämnt tidigare är jag inte så erfaren när det gäller att följa virkbeskrivningar, så jag vet fortfarande inte om felet ligger hos mig eller mönstret, men jag kan tycka att man kunde ha illustrerat själva virktekniken lite bättre i artikeln, på bekostnad av någon av de typ tre närbilderna på den färdiga trasans struktur.

Hur som helst, så blev det ju en trasa till slut. Dessutom gjorde jag en till, när jag någon vecka senare hittade ett lämpligt garnnystan på loppis. Eller ja, det var inte riktigt så lämpligt i storlek som jag trodde, därav skarvningen med lite grönt garn i trasans topp. Båda trasorna är fotade i fäbodstugan häromhelgen.

#harlekinshåndklæder

Min Harlekins håndklæde blev klar och av bara farten virkade jag en till. Nu återstår att testa hur funktionellt det är med virkade handdukar, det har jag faktiskt ingen erfarenhet av. Om de är bra kan det nog hända att jag gör ytterligare någon, de var roliga att virka och slukade åtminstone en del stashgarn, även om jag faktiskt fick köpa till lite (det ljusgrå garnet nytt och det beigea på second hand).

Beskrivningen är gratis och finns här. Den är som sagt på danska, men det gick bra ändå. När man väl kom igång tycker jag att själva triangelmönstret var ganska intuitivt.
Jag har förstått att mönstret också har publicerats i någon dansk tidning och på Instagram finns massor av handdukar att se under hashtaggen #harlekinshåndklæder. Bra inspiration för färgvalen att titta där!

Jag tog med mig handdukarna till fäbodstugan i söndags och passade på att fota dem i det pyttelilla köket där. Lustigt nog visade sig väggfärgerna i stugans båda rum finnas representerade i handdukarna!

Glassigt.

Ni kanske kommer ihåg vattenmelonen som jag virkade på semestern? När jag var klar med den fortsatte jag ju att virka på en glasstrut. Den blev också klar ganska fort, men har inte funnit sin väg till bloggen. Förrän nu.

Freestylad, som det mesta jag virkar (det låter ju som att jag är värsta virtuosen, men anledningen till att jag oftast virkar på fri hand är helt enkelt att jag inte är särskilt bra på att följa virkbeskrivningar), i lämpliga våffel- och glassfärger. Stoppade den gjorde jag efterhand och när den var klar broderade jag lite strössel på toppen. I stort sett allt garn är från loppis, utom ett par av färgerna som jag använde till strösslet.

Här syns också vattenmelonklyftan i färdigt och stoppat skick. Även den virkades ju på fri hand och av stash- och loppisgarn. Är lite extra nöjd med att skalet skiftar i grönt och gult, lite sådär som vattenmelonskal ju brukar göra.

Efter melonen och glassen hade jag tydligen fått nog av det söta och läskande, för sedan började jag virka på en prickig korv-macka istället. Den är dock inte färdig än, så den får jag kanske anledning att återkomma till.

Kubism.

När jag såg Lopplisas virkade kub, för typ ett år sedan, fick jag direkt en idé om att göra en kub av grytlappar. Just gamla virkade grytlappar är en sådan grej som jag nästan alltid tittar efter på loppis, och med tiden har jag kommit att ha... hrrrm, låt oss säga, rätt många. Ändå var det inte helt lätt att hitta sex stycken som var lika stora och framför allt kvadratiska. Dock var det egentligen inte där jag körde fast, utan vid nästa moment. Pinsamt länge har det legat sex grytlappar i en hög här hemma, i väntan på att bli ihopvirkade.

Men ni vet hur det är, plötsligt händer det! En dag fick jag för mig att jag stirrat nog länge på den där högen och letade fram bomullsgarn och virknål. Jag virkade först ett varv med fasta maskor runt var och en av grytlapparna, därefter virkade jag ihop dem och så var evighetsprojektet klart.
I samma veva som jag valde ut grytlapparna, sydde jag en innerkub av ett gammalt lakan, detta för att inte stoppningen ska "läcka" igenom grytlapparna. Kuben är stoppad ganska stadigt med polyestervadd och har en pingla inuti.

Kuben är redan provlekt av lilla A när hon var på besök. Nu får den ligga till sig i väntan på någon bebis att ge bort den till, eller så får den helt enkelt stanna här i leklådan och roa små barn som hälsar på.

Att virka på danska.

Att virka efter mönster är svårt. Danska är svårt. Och ändå sitter jag här och följer en dansk virkbeskrivning. Hur gick det här till egentligen?

En Harlekins håndklæde ska det bli, är det meningen. Garnet är loppat bomullsgarn i glassiga färger. Jag fick repa upp en bit p g a att kanterna inte blev raka, men nu har jag fått ordning på det och handduken artar sig riktigt bra. Jag kanske är bättre på både virkbeskrivningar och danska än väntat?

Virkad vattenmelon.

Saker man kan göra på semestern: sitta ute och okynnesvirka. Först ut blev en klyfta vattenmelon.

Det finns säkert mönster på sådana om man googlar, men eftersom jag ändå inte är så bra på att följa virkbeskrivningar, hittade jag på lite allteftersom istället. En röd oval med vit kant och några broderade kärnor och en långsmal lite ellipsformad bit i grön/gul/turkos regnbågsgarn, som jag sedan virkade ihop.

Lite fusk är det dock, eftersom jag inte har någon stoppning och alltså har lämnat ett hål öppet i kanten, men det gick bra att hålla för det på bilden. Ska försöka komma över lite vadd idag, så att jag kan göra den helt färdig. I väntan på det virkar jag på en glasstrut istället.

Tankar om en virkad burgare.

För några veckor sedan var jag på konstrunda hemma i Värmland med mina föräldrar och ett par kompisar till dem. På ett ställe var det en kvinna som sålde virkad mat och jag föll för den här hamburgaren. Visst är den fin?

Egentligen tror jag att sådan här sydd, stickad och virkad leksaksmat som man ser lite här och där, och som ofta är så tilltalande, kanske snarare fyller ett behov hos oss vuxna än hos barn. Ett barn som vill leka kök eller café kommer nog att göra det ändå. Finns det inte tillgång till porträttlik leksaksmat, kommer hen att ta någonting annat och med fantasins hjälp "förvandla" det till vad det nu må vara som behövs i leken. Och de barn som inte kan det, kanske behöver hjälp att få utveckla den förmågan, snarare än verklighetstrogna plastfrukter eller virkade kakor att leka med.

Icke desto mindre kunde jag inte motstå att köpa hamburgaren, så nu ligger den ovanpå leksaksväskan och väntar på nästa unge som kommer hit på besök. Med senap och ketchup och allt.

Fridens liljor.

Så här ser min lördagseftermiddag ut. Den tillbringas i lugn och ro i soffhörnet, med en redig kopp kaffe, ett virkprojekt som jag påbörjade igår kväll och så den inre tillfredsställelse som kommer av en lyckad loppisrunda.

Virkningen är ett försök att göra av med lite garnrester. Jag hittade en bild på en fin virkad lapp på Pinterest häromdagen och igår kväll satte jag mig och försökte lura ut hur den var gjord. Till min egen förvåning och glädje - jag är verkligen ingen virkvirtuos - knäckte jag koden nästan direkt. Tanken är att det ska bli en bebisfilt, men man vet aldrig om jag ändrar mig längs vägen.

Och på tal om bebisar, står det också på helgens agenda att försöka sy klart ett babynest som jag utlovat till min bror och svägerska. Nu är det faktiskt mindre än tre veckor kvar tills mitt nya brorsbarn beräknas "komma fram" (som den blivande storasystern säger).

Nygammal gardin.

För ett tag sedan fick jag för mig att jag ville ha en virkad gardinkappa i köket. Jag tror att jag fick det från en bild i en bok. Efter att ha trålat diverse loppisar i några månader hittade jag den perfekta förra veckan. Mycket nöjd!

Och om någon undrar varför jag har vissna julblommor kvar i fönstret i mars månad, så är det för att jag väntar på att kunna plantera ut hyacintlökarna, som jag hört att man ska kunna. Frågor på det? :)

Virkad sushi.

I förra veckan köpte jag fyra virkade godbitar av Sara som tillverkar och säljer dem (och mycket annat fint). De blev en del av födelsedagspresenten till mina föräldrar. Lilla A provsmakade bitarna och bar runt på dem ett tag. Sedan fattades det en bit, jag hoppas att den bara har blivit gömd och inte uppäten. :)

Uppdatering: Min mamma låter hälsa att den fjärde sushibiten återfunnits under soffan! :)

Kudde av grytlappar.

Jag har sytt ännu ett kuddfodral med framsida av virkade loppisgrytlappar. Det är så roligt och det blir så fint! Too much på det bra sättet, som jag gillar. Idén kommer från Malin Lindströms bok Textilt återbruk.
Kudden bor nu i den gröna fåtöljen där den samsas fint med den förra grytlappskudden.

Nu är jag hemma efter ett par trevliga men intensiva kursdagar i Stockholm. Imorgon ska jag ha en komprimerad helg och har planer på att pyssla järnet!

En blomstrande kudde.

En liten duk (ett loppisfynd för tre kronor) från i somras fastsydd på ett färdigt kuddfodral (även det från loppis). Svårare än så behöver det inte vara.