Ett år

Visst är det hemskt att jag bloggar så lite. Men nu är det som det är, bäst att se framåt.

Kan berätta att vår yngsta fyller ett år idag. Ett år! Det har varit ett helt underbart år. Lite struligt, men mest väldigt skönt och härligt.

Och nu är det snart vår och sommar. Tiden går väldigt fort.

Mormor till Teo och farmor till Sandra

Ikväll hade jag nog ett av de finaste underbaraste ögonblicken som förälder hittills. Jag låg i dubbelsängen med de båda, som nu är snart fem och drygt tre och skulle få dem att sova. Jag hade inställningen att det nog skulle ta några timmar så tålamodet var i rätt bra  form.

Plötsligt snurrar dottern igång med framtidsplaner. Hon har redan beslutat att när hon flyttar hemifrån ska hon flytta till "Landet", den lilla by där mormor och morfar har sitt sommarställe där vi är några gånger per år.

Nu kom hon på att vi andra ska åka till henne när hon flyttat dit och fira jul ihop. Detta kräver planering! Mamma S ska få klä julgranen. Jag ska få laga god julmat. Lillebror tilldelades generöst uppgiften att sätta stjärnan högst upp i granen. Vilket mys och vilken stämning, ni hajar inte. Två glada uppspelta barn som planerar jul. Mamma Jag kunde få en liten glögg också, inga problem.

Så lyckligt och underbart. Och julen därpå kunde vi fira hos Lillebror, som ska flytta hemifrån till min hemstad, tyckte Storasyster.

Och innan hon flyttar till "Landet" är det dags att höra av sig till en läkare på sjukhuset om att hon vill ha ett barn också. Barnet ska heta Teo.

Lillebror skulle också skaffa barn. Vad ska ditt barn heta då? Knipa ihop ögonen hårt och fundera.
"Sandra" blev svaret.

Underbara dagar framför oss.

Fyra år

För fyra år sen träffade jag mitt första barn för första gången. Idag har vi firat vår fyraåring stort. Tårtfrukost med paket (Pippigrejer), duplobärgarn till Lillebror, sen till Junibacken för första gången. Sagotåget gick jättebra, men det är ju lite läskigt.

Villa villekulla var efterlängtat. Lunch i restaurangen och sen fika på stan. Till middag var det pannkakor beställt. Det tog ett tag innan sockerfyllda fyraåringen kom till ro, men nu sovs det och vi sitter och läser journalen från den gången och minns. Med enorm tacksamhet.

Största kärleken.

Pottbestyr och kalsonger

Här hemma kretsar det mycket kring pottor just nu. Det har varit en längre historia som har böljat fram och tillbaka, men just nu är det så att vi har en ganska nyinskaffad svindyr pottstol som funkar som det är tänkt. Vår tvååring drar själv ned byxor och kalsonger och sätter sig själv på pottan och gör både det ena och andra. Blöjkonsumtionen har gått ned betydligt!

Så igår köpte vi lite nya kalsonger som vi packade upp idag. Det visade sig vara två likadana med Blixten McQueen - en stor idiol i vårt hus. Då gav vår pojke genast bort ena paret till sin storasyster. Kärlek!

Jag är skyldig den här bloggen ett inlägg

Jag önskar att jag kunde visa er en bild från i helgen. Men nu är det här en lite mer anonym blogg. Det var det här, fem år senare. En bloggåterträff hemma hos oss, i sommar och sol, bubbelvin och viol.

Sammanhanget jag för första gången mötte S, som jag aldrig förut träffat men som blev min livskamrat. Det är känslor, minnen, vänskap, gemenskap. Något av det högsta och bästa livet har att erbjuda faktiskt. Det är en ynnest att få vara med.

Familjelivet

Barnen. De är 3 respektive 1 och 8 månader. Det är supermysigt för det är båda en väldigt charmig ålder. De leker, skojar och har kul ihop allt som oftast. Men det blir också mer syskonbråk. Ibland uppenbart nästan oundvikliga konflikter när båda vill ha samma leksak. Men också det här, från bådas håll, att störa sig på den andra av ingen orsak och retas bara för att. Äkta syskonbråk alltså.

Och som tur är - de är intresserade av ungefär samma saker. Vilket gör att de har kul tillsammans och gillar varandras sällskap.

I dagarna är det fem år sen jag träffade S för första gången. Det är ofattbart vilken tur jag har haft.

Plats för skratt?

S kollar på Lyxfällan, ett avsnitt från Schlätta, där jag kommer ifrån.

"Skulle du älska mig om jag pratade så där bonnigt?" frågar jag som är en person man inte hör var jag kommer ifrån efter 20 år i Stockholm.

"Det är klart!" utbrister S och tillägger "Ibland gör du ju det."

Meh.

Plötsligt händer det

Jag och dottern i köket. Jag vid datorn, hon kommer med sina mest omtyckte duplogrejer och sätter sig mitt emot.
"Vad mysigt att sitta här med dig och pyssla" sa jag eller något liknande.
"Esska dig" sa hon.

Hon älskar mig och säger det.
Tror inte man kan var lyckligare än mig just nu.

Usch

Jag har aldrig förut behövt tvinga i ett barn medicin. Riktig intressekonflikt i att inte kränka barnets vilja och integritet och att barnet ska bli friskt och må bra. Och det är ändå bara alvedon och kåvepenin. På gränsen till omöjligt, eller faktiskt över gränsen.

Ja, det är mina problem idag.

Mysigaste ever

I morse klev S upp mitt i natten för att börja en lång arbetsdag i grannlandet i öst. Jag hade alltså barnen själv på morgonen och någon gång strax efter 05 började det tjorva lite. Men efter en timme med lite flaskutdelning och blöjbyte låg jag i dubbelsängen med ett barn på vardera sidan och så somnade de. Så underbart. Tror inte det har hänt förut, att jag legat med båda barnen i sängen och att de sovit.

I två timmar sovs det. Vilken morgon!

Nu lite senare hade Storasyster råkat ut för en bil/fotolycka och grät olyckligt. Lillebror kommer springande med nappen, ger henne den och gråten upphör. Och minen på honom sen, den var helt obetalbar. En min så belåten och full av självförtroende, som bara en ettåring som vet hur man kan lösa ett problem och sedan löser det, kan ha. Det lös om pojken.

Jag tror min dag är gjord.

På kvällskvisten

Vi sitter och pustar ut efter att ha lagt våra små till sängs. Det blev hämtmat.

Det finns så otroligt mycket lyx och fördel med att vara gift med en S. Till exempel satt vi över middagen och diskuterade våra erfarenheter av amning. För vi har haft sån jäkla tur att vi har ammat båda två. Och det gör mig väldigt glad och lycklig att det är så.

En riktigt intensiv vecka är över. Barnen har inte gillat att S varit borta så mycket. Alltså, 2,5-åringar har en del som snurrar i lilla huvudet verkar det som. Jag var förbi på BVC i veckan och vägde Lillebror och vår sköterska sa att en 2,5-åring håller koll på tillvaron och vill att allt ska vara precis som det brukar.

Båda barnen känns rätt mammiga just nu på den mamman som inte är biomamma. Det kan inte hjälpas att det känns lite mysigt.

Ett år

Ikväll sitter vi uppe och tittar på bilder och filmsnuttar, läser journalen och minns. Det är ett år sen vår lille son föddes, efter lång, lång förlossning som slutade i akut snitt. Det är både lätt och svårt att ta sig tillbaka. Till oron och lättnaden. Året som gått av tvåbarnskärlek, det är så stort. Det är vi nu. Det är vårt liv nu.

Piasavakvast

Idag när vi var i trädgården bråkade mina barn om en piasavakvast. (Förståeligt, för den är mycket fin, i barnstorlek.) Jag kan bara känna att det är underbart. Att jag har två barn, som är stora nog att bråka lite om leksaker. Ettan fick denna kvast av oss i tvåårspresent. Lillebror Tvåan blev väldigt sugen på den, men fick såklart inte låna. Och blev skitsur.

Ja, det här var väl typ en av de första gångerna det hände. Av miljarder. Den här gången gjorde det mig bara lycklig.

Gråt

Jag är nog varken den första eller den sista föräldern som har gråtit vid en förskolelämning. Som jag gjorde idag. Med för lite sömn i bagaget och ett totalt psykbryt från barnet så var familjegråten ett faktum. Jag grät, Ettan grät och Tvåan stämde givetvis in i gråten han med.

Tvåan fick fly upp i en av de snälla barnskötarnas famn medan jag fick försöka lugna och trösta, förgäves. Vi har de senaste dagarna haft två jättebråk, dottern (Ettan) och jag. Någonting får hennes värld att svaja och då svajar det för mig med. Hon reagerar.

Hoppas att hon är sams med mig snart och jag längtar tills när hon kan förklara ännu bättre vad hon känner. Så att tröga mamma fattar.
Fan, det svider i mammahjärtat ibland.

What's new?

Jaha här vände man ryggen till i fem minuter och så flyger världen i luften? Jag har inte utrymme för eländet och sorgen.

Jag var i nervpirret, som långsamt utvecklades till ångest och helvete, så kändes det. Men så var det inte, för vi befinner oss i Sverige där saker går att lösa. Jag har blivit tvåbarnsmamma, efter några om och men. Min S är den bästa i världen på att föda barn, så är det bara. Det blev akut kejsarsnitt tillslut. I landet som är bäst att födas i.

Jag fick frågan i natt av en anhörig om jag var lycklig.
Nej, var mitt spontana svar. Jag är chockad.
Så var det. I teorin - lättad. Glad. Och jag vet att glädjen, lyckan och kärleken kommer.

Om ett tag ska jag hämta min sons storasyster. Där börjar glädjen gry.

Trädgård

I eftermiddag bestämde jag mig för att det var för fint väder för att inte vara ute och bara njuta. Så jag och Barnet gick ut så att S fick lite lugn och ro. Jag ville kolla potatislandet och kankse vattna lite, men Barnet vill kolla på stenar och stå och skrika vid staketet. Till slut mutade jag henne med vattenslangen. Jag satte den på lägsta nivån och lät henne leka. På så vis köpte jag mig fem minuter som jag lade på att rensa lite i trädgårdslandet.

Efter några minuter hade Barnet ett mycket vackert glitter i lockarna bestående av små, små vattendroppar. Så vi gick in och bytte de genomblöta kläderna. Sen var det sovdags men hon var för pigg. Så då gick vi ut igen, i pyjamas, och lekte lite. Så idag har jag varit en rolig mysmamma i solen, istället för att göra nåt nyttigt inne, som egentligen inte spelar någon roll. Så vill jag göra varje dag.

Sen när hon faktiskt gick och lade sig med S, skördade jag rabarber och fryste in, så jag har gjort nytta också.

Nu ska vi bara lära barnet att somna på mindre än en timme, eller att somna själv, så är allt perfekt.

Där sprack den självgodheten

Vi sitter och delar på en halv ananas till efterrätt på lördagkvällen. Gott, nyttigt och man får trådar i tänderna. Till detta dricks te och jag tänker som alltid på kvällen att man kan ju ta en liten bit choklad till det här.

Jag (självgod): Vi har alltid choklad hemma! Vi är såna som inte äter upp allt, utan det finns alltid lite choklad i skåpet.

Igår hade vi gäster som åt upp några apelsin-chokladpraliner som jag aldrig skulle äta för det är inte gott. Men jag hade sett en trevlig chokladkaka som S har köpt.

S: Men mig kan man inte lita på.

Nähäj. På riktigt finns inte en enda godisbit i hela skafferiet. S erbjöd sig att åka till macken och handla. Självklart kan jag inte gå med på att hon gör det. Och några chokladbollar orkar jag verkligen inte svänga ihop.

Så här sitter jag med trådar i tänderna och en slät kopp te. Så kan det gå.

Tre

För tre år sen idag blev livet som det ska. Det har vi såklart firat, på det sätt man firar bäst. Räksmärgås och rosévin i solsken och glamour. Med mycket, mycket, mycket gott sällskap. Jag blev så i partytagen att jag bestämde att vi sen skulle styra kosan till vänner som nyss flyttat in i nya radhuset. Mycket trevligt, och ganska nära oss!

Syster ringde och hälsade Glad påsk från västligaste västkusten, där var det också som vanligt glam.

Vilken dag!

"Det är han i Arvingarna va?"

Man hänger med. Ikväll sitter vi i köket, bara för att toka till det lite. Frugan vill kolla körslaget, för en gammal kompis till henne skulle köra ett solo. De gick vidare. Så myssvennigt det är, hon är helt okontaktbar när det ska meddelas vilka som inte går vidare. Casper åkte ut, vilket vi tyckte var konstigt. De hade ju valt en skön låt.

Kan rapportera att jag öppnade en halvfalska rioja och äter m&m. Går fint ihop. Ser tillbaka på en händelserik lördag där många fina fräscha kronor bytt ägare. Vi har som de svenssons vi är shoppat loss på klädparty, byggvaruhus, spisbutik och på ica maxi. Med kuponger i högsta hugg, ja det är svenssonlivet på en pinne det.

Barnet och katterna (i alla fall en av dem) har blivit bästa polare. Det är en syn för gudar, hur de liksom slingrar sig lite om varann. Fascinerande hur barnet har lyckats lära sig att man måste klappa fint på katterna. Hon är bra på det, men föräldrarna får sig också ett och annat stenhårt nyp. Eller ett finger i näsborren.

Det finns en plan. Lagom till påsk kommer detta hem vara städat och fint. Det gäller att ta med tidsaxeln i planeringen, det är något man lärt sig vid denna uppnådda ålder.

Det jag egentligen vill säga är, att för exakt sju år sen igår hände något väldigt viktigt i mitt liv. Utan att jag hade en aning om det. För sju år sen vann S budgivningen på huset. Huset hon köpte och flyttade in i. Huset som nu är mitt hem, min borg.

Det kan vara nåt att tänka på. Idag kanske det händer nåt man inte har en susning om, som om sju år är Paradiset. Man vet aldrig.

Nostalgi

När jag vill vara nostalgisk, då läser jag gamla blogginlägg. Mina och andras. Det är facsinerande att tänka på hur det var förr. För tre år sen till exempel. Då var jag en singelbrutta med dagdrömmar och ordnad ekonomi. Jag har fortfarande ordnad ekonomi och dagdrömmer en hel del, men jag är gift och har barn. En viss skillnad. Det skiljer bara tre år, mellan att fira tvåårig bröllopsdag (i sommar) och vara mamma till en ettåring. Ingen idé att försöka fatta hur sånt går till.

För övrigt känner jag av en förkylning, det verkar vara väldigt inne just nu.

Igår röstade riksdagen nej till att singlar ska få inseminationshjälp i Sverige. Trots att en majoritet i riksdagen är för. Pinsamt.

Jag uppmanar ganska ofta tjejer att gå med i Femmis. Jag själv var en stark kandidat för exakt tre år sen, sen hände lite annat. Femmis får klotet att rotera ska ni veta.