En färgglad accessoar till en färgglad pensionär

Det finns alltid ursäkter att starta projekt. När folk går i pension till exempel. Denna gång hade jag inte riktigt tid att sticka något, så jag dök ner i tyglådan för att samla material till en sjal i lappteknik av det enkla slaget.

Eftersom jag var osäker på favoritfärg, så fick det bli... ALLA FÄRGER! När jag lagt samman lapparna konstaterade jag att den var lite gräll, så jag plågade lapparna genom att bleka dem lite innan jag sydde ihop dem. Väl ihopsydda kantade jag det hela med bolfrans och maskinbroderade några krullidutter utefter kanten.

För att fullända det hela virkade jag in några av bollarna. Några fick samma färg som fransen, och några blev turkosa. Slutligen fuktade jag det hela och tvinnade för skrynkeleffekt. Ett kul projekt!

Värmemustascher till goda förebilder

Jag började sticka tackpresentmustascher när vi vari Norge, och slutförde i februari. De är stickade efter Knittys Incognito och är lite klurigare än det ser ut. Jag lärde mig flera nya tekniker; Lägga upp runt tråd, sticka ihop en kant, sy ner kant osynligt, och att brodera med stygn som imiterar maskorna. Alla dessa tekniker har säkert fina svenska namn. Det är problemet med att i stort sett BARA sticka efter engelska beskrivningar.

Här modellar jag och maken mustascherna. De är stickade i favoriten Malabrigo. Kanten är av worsted-variant, och det turkosa och gröna är twist.

Knäppvantarna

... i dubbel bemärkelse. Jag har startat aktion sticka-halvvantar-till-hela-familjen, och först ut är jag själv. Stickade efter mönstret till Great Weekend Mitts, med ändringar, förstås.

De är stickade av Malabrigo sock, Mitt trogna Fleece artist-nystan som aldrig tycks ta slut, samt en snutt Jitterbug, igen, denna gång gröngult.

Massor av knappar.

Galen-sjalen

Eller vårsjalen, eller bb-sjalen. Välj själv. Den är galen och gör mig glad. Jag började sticka den strax innan det var bb-dags, och nu har den äntligen lyckats locka fram våren.

Den är stickad efter mönstret till Reclamation (ravelrylänk) med en härva handspunnet garn från Friday Studios.
Den påvirkade kanten är av Fleece artist, en snutt Jitterbug och ett gäng norska pärlor.

Enmånadsdagen

...firades på Halmstads lasarett, eftersom en liten bacill vandrat hem från förskolan. Medan lillfisen inte gjorde annat än sov, snörvlade och åt en massa, passade jag på att sticka en bit på ett UFO som legat sen slöjdkursen slutade. Vi färgade garn på kursen i mellandagarna, och jag fick till ett petrolmelerat som passade till detta projekt. Det är vitt Lucca fino från BC-garn som fått lite färg på sig (Bilden ljuger lite, färgen blev mer grön och inte fullt så gråblå som den ser ut här.


Det fick bli en Catenary (ravelrylänk) som stickas från ände till ände med kortvarv i mitten. Kul att sticka, om än lite enformig i längden. Jag ägnade som vanligt lika mycket tid åt att sticka bakåt som att sticka framåt. FOKUS STINA!


När man piggat på sig så pass att man med glädje kräks på landstingets lakan och ser ut så här blir man utsläppt, tack och lov:

Slöstickning och julklapp

Samtidigt som jag stickade Wandering the Moor behövde jag en stickning som inte krävde för mycket av min hjärna, eftersom det var ganska klurigt att sticka spets för första gången. Det fick bli en mosstickad trekantsjal enligt samma mönster som den slätstickade delen på Wandering the Moor. Manos silk blend heter garnet. Den påvirkade kanten är Fleece artist merino.



Jag stickade en till av samma typ, efter önskan från Linkanhåll. Denna skulle ha reflexeffekt, så jag fick, efter många om och men, tag på lite reflexgarn. Detta virkade jag med i kanten, samt sydde på med tambursöm. Samma garn som den förra i den mosstickade delen, kanten är virkad med Drops merino extra fine.



Så här tjusigt lyser den när man fotar med blixt (och förhoppningsvis i en bilstrålkastare):

Wandering the Danish Moor

I slutet av sommaren började jag med mitt livs första spetsstickning. Det skulle bli en Wandering the Moor (Ravelrylänk) och efter många upptagningar och omstickningar och svordomar (och ja, jag gav upp en gång, men finaste Kristin kom och räddade mig) blev jag klar. Trodde nog inte att jag skulle gilla den så mycket, men den blev verkligen lagom mycket för min smak.



Garn: Design.club.DK Duo silke/merino. Jag köpte två härvor på semesterresan i Danmark i somras, och det är underbart mjukt, och som tur är lider det inte alltför mycket av att bli repat. Jag har en härva svart också, förslag på vad jag ska göra av den?

Ljusklara hägring

I julas var det luciafirande på förskolan, och lilla fröken E behövde något att pynta sig med.



Själva ringen är stickad i mosstickning, och ljusen är virkade i bomullsgarn. Bandet och pärlorna är från Perlehuset i Stavanger. Den är stoppad med gamla tygtrasor.

Ett trevligt mössmönster

Jag har hittat ett trevligt mössmönster på Ravelry som heter Ear Cozies och som smiter åt riktigt bra om öronen så man slipper bli kall när det blåser. Ester fick den första, som hon här modellar iklädd pyjamas:



Jag förlängde min och gjorde den därmed lite baggy, och gjorde den runda toppen i stället (för jag ville inte se ut som en trädgårdstomte i min röda mössa):



Bebisen har också fått en, men han får nog växa till sig innan han slipper ullhjälmmössa. Hans cozies är blå och spetsig, och som de andra två stickad i ett favoritgarn; Malabrigo worsted.

Ostruktur och hållbarhet

Jag tar mig friheten att redovisa saker och ting i okronologisk ordning, och börjar med de saker som inte behöver någon bildbehandling eller beskärning för att vara nätmässiga.

Vi hade ett hållbar utveckling-projekt mitt i terminen ungefär. Vi skulle utgå från, och inspireras av någon av Yann Arthus-Bertrands bilder i boken Jorden sedd från ovan Min bild såg ut så här, och föreställer en flod i Equador om jag minns rätt:



Jag valde att väva i ram och göra ett smycke av återvunnet material. Väv av loppisgarn, cykelslang, presentpapper, ihoptovad ulltröja, trikåremsor och lapplådefynd:



Smycket består av krossat och slipat glas, gamla skedar, virkade ringar av sytråd, samt lite pärlor och ståltråd från min pysselstash:



Ett ganska kul projekt. Jag hade aldrig varken vävt eller arbetat med glas tidigare, så några nya erfarenheter gjorde jag.

Bot och bättring!

Jag vet att jag varit rätt så slö med uppdateringarna, men jag har en skaplig ursäkt. Bloggen har varit rejält nedprioriterad i förhållande till växande mage, och nu detta:


Jag ska försöka uppdatera med både höstens slöjdkursalster och andra egenhändigt ihopknåpade saker nu i närtid.

Några färdigheter...

Några små saker har jag hunnit med att göra nu i inskolningstider. Det första är ett (eller till och med två, men det andra... hmmm... ballade ur lite, och jag virk-fribejsade lite väl mycket, så det har blivit Esters favorit) mobilfodral som består av en gammal duk, och en snutt grönprickigt tyg (på insidan). Det var enkelt att göra, ja förutom att jag gav mig f*n på att jag skulle handsy ett knapphål. Det går ju inte att göra det enkelt för sig, nejdå.


De andra två sakerna är brickvävningsattiraljer. När jag gjorde bandvävfästet kom jag till insikt om tre saker. 1) Teak är hårt att tälja i , och slöar verktygen väldigt mycket. 2) Det går alldeles utmärkt att vässa täljkniven med köksknivsskärpningsstålet. 3) Teak blir väldigt lent och fint, och lämpar sig mycket bra att göra saker som ska fungera ihop med textil när det är slipat och klart. Inga stickor där inte.


Till fästet behövs även ett ryggband, för att kunna fästa fast bandet på sig själv medan jag väver. Ett par remsor med loppistyg och ett kakelsnöre fick tjänstgöra.