Om vi höjer blicken

Gamla och kloka står de där med sina knotiga och spretiga armar nakna mot himlen. Lyssnar man riktigt noga på dem i vinden så är det som de viskar till oss:

"Ta det lugnt. Vila i tiden. Stanna upp. Andas".

I morgon är det den 1:a december. En månad fylld med så många förväntningar. 

Lyssna till träden. Det ska jag försöka göra. 

Hälsar Åsa

Vinter- och julspellista

Jag vet inte hur det är med er men visst är det härligt att få göra en djupdykning ner i vinter- och julmusiken dessa dagar. Ett helt år sedan sist. De flesta av oss har sina egna speciella favoriter som vaggar in oss i den där speciella känslan av jul, mys, förväntan eller kanske stillhet och ro. Jag har sammanställt en spellista på spotify med en hel del nya blivande favoriter här hemma på Höjden. Kanske kan du hitta något du också gillar, eller så fortsätter du bara njuta av din egen favoritmusik. Eller ingen alls! Tystnaden är inte så dum den heller.

Åsas vinter- och julspellista. (Du måste ha spotify i datorn för att kunna lyssna)

Jag är så klart också väldigt nyfiken på vilka som är era vinter- och julfavoriter i musikväg...

Hälsar en trallande Åsa

Mood board november

Vad hittas i trädgården denna sista november måndag och dagen efter att stormen dragit fram? Mycket visset så klart men också en sista ringblomshjälte i komposten, små söta ormbunksblad som tycks tro att våren är på gång och mossa som används till diverse advents- och julpyssel. En behaglig och solig måndag då det stora lugnet har intagit trädgården. Eller är det kanske en sista stormpust som gömmer sig där bakom busken???

Fler moodboards från november hittar du hos Karin A

Hälsar Åsa

Adventsstorm

Aldrig har jag väl varit med om en första advent med utfärdad klass 3 varning. Det har tom inneburit att julskyltningen här i byn har blivit inställd och det är inget litet beslut det med tanke på att det är dagen då HELA byn är ute och rör sig. Jag har i alla fall hunnit jobba lite på förmiddagen och haft konsert med mina barnkörer som sjöng så fint.  Luciatjejerna som skulle stått på bankens tak i kväll och sjungit och fått årets lucia krönt håller sig bättre inomhus. Luciakröningen får bli av en annan dag helt enkelt. Det hade kunnat bli lite väl spännande med lucior på taket i denna blåsten... Flygande lucior - nej, huvaligen!

Lussekatter bakade - check. Adventspynt - check. Mobiltelefonerna laddade - check. Julmust hemma - check. Låt stormen komma. Vi är rustade och omhuldade av adventsmys och varandra.

Hoppas stora björken sitter fast ordentligt nu bara...

Håll i hatten alla ni fina för nu är det 1:a advent!

Hälsar Åsa

Novembertankar

Ytterligare en novembergrå dag och ytterligare en novembergrå bild. Trädet är en stor, gammal björk som står hos grannen. Den är väldigt fin och väldigt stooooor. Ibland när det blåser mycket så kan jag fundera på den där gamla björken och hoppas att den mår bra och står stadigt. För om den INTE gör det så är den ju som sagt VÄLDIGT stor och det finns flera hus inom dess eventuella fallradie som inte skulle må så bra av att få en stor björk på sig.  Det är också häftigt att tänka på att det där trädet faktiskt har stått där längre än de flesta av husen här runt omkring. Tänk vad den har sett och upplevt. Det hade varit bra spännande att få höra björkens berättelser om livet på Höjden. 

Den gamla björken är också ett vackert fotoobjekt oavsett årstid. Denna bilden har jag jobbat lite med i Photoshop. Jag har hittat en fantastisk sida där man får många handfasta tips på olika bildeffekter och hur man jobbar med dessa i Photoshop. Kika in på Sannas Photoshoprecept så får du se. Björkbilden är "tillagad" efter receptet som heter Mardrömslika Landskap.

Hälsar Åsa

Novembergrått

Vissa dagar känns det som om det aldrig blir riktigt ljust utan bara olika nyanser av grått och mer eller mindre dimmigt. Idag har jag nog bara varit för trött för att känna det mysiga i det hela men annars kan jag faktiskt tycka att det är just - mysigt! Uppvuxen som jag är här i Skåne så är detta gråvädret förknippat med vinterväder för mig. Det är som det ska helt enkelt - novembergrått! Mina barn däremot har efter de två senaste vintrarnas extremkyla och snörekord här i Skåne en helt annan syn på vintern. De förväntar sig en vit vinter och vit jul och frågar ofta när snön ska komma något som det trots allt är större chanser till här i Skånes mitt där det alltid är några grader kallare vintertid än i Malmö där vi bodde tidigare. Kanske kommer mina barn att förknippa vintern med andra färger än de jag gör. Kanske blir deras vintrar vita med knastrande snö istället för gråa och slaskande tö!

Hälsar Åsa

Pysselhängare och pysselprickar

Nu har det verkligen börjat rycka i advents- och julpysselnerven! Det är säkert fler med mig som känner av detta. Jag gav efter för hycinternas bedjande och köpte hem flera stycken, likaså med amaryllisarna. Hyacinternas doft är verkligen advent och jul för mig så nu längtar jag så efter att de ska slå ut och sprida sin väldoft i hela huset.

Sen måste det erkännas att det bor två stora "pepparkakoholics" här hemma på Höjden. Vi är riktigt skenheliga föräldrar som bjuder barnen på några stycken och sedan själva VRÄKER i oss de bruna ljuvligheterna när de små sussar sött. Förlåt barn - era föräldrar är långt ifrån fullkomliga. Speciellt inte när det kommer till pepparkaksfrosseri.

På ytterdörren dörren har det hamnat en krans. I all enkelhet bör tilläggas. Jag är väl ingen stor kransskapare men idag blev det en gjord i alla fall. Som stomme använde jag en klädhängare från kemtvätten som jag formade till ett hjärta och klädde in med granris. Superenkelt och faktiskt riktigt fint tycker jag själv där den hänger på ytterdörren. Jag har fler hängare liggandes här hemma så det kan hända att det blir fler hjärtan gjorda. Tipset med hängaren har jag läst någonstans. Förmodligen på någon finurlig blogg vars namn jag inte alls kommer ihåg.

Barnen har skrivit sina tomtelistor och väntar och längtar som bara den. Och Mr Tomte (eller Mrs Tomte för den delen!) om du händelsevis skulle kika förbi min blogg så har även jag en önskan här till dig: En biljett, eller allra helst två så att jag får sällskap också, till konserten med Feist i Köpenhamn den 8 mars. Oj, oj, oj vad det skulle göra en musikälskande mamma alldeles varm i hela kroppen.

För det är just henne jag lyssnar på nu mest hela tiden (varvat med Ane Brun). Feist alltså. Så bra - eller "fint som snus", som Pippi skulle säga! Nya skivan "Metal" är  precis som hennes tidigare skivor så otroligt bra  och spelas om och om och om igen. Och lite till!

Just det...vi har även fått ett prickigt barn här hemma fast jag vet inte om vattkoppor räknas som adventspyssel. Röda är de i alla fall och tid för mera pyssel på dagtid lär det bli ett tag framöver...

Hälsar Åsa

Vinterpyjamas

Buxbumkloten som står vid entrén har hoppat i sin vinterpyjamas. De började frysa om fötterna och drog illa kvickt på sig ett lager med bubbelplast och gjuteväv för att hålla värmen. Jag tycker de blev så söta i sin vinterskrud. Som små gröna, runda gubbar som liksom säger "Hej, hej" när vi kommer och går ;-)

Hälsar Åsa

Lökförsök

Vad ska man egentligen göra när man så väldigt gärna vill ha trädgården full med tulpaner på våren men samtidigt har ett gäng med tulpansniffande och tulpanälskande rådjur som hänger bakom buskarna i väntan på att få sluka upp allt det vackra???

Jag har tröttnat på att se rabatterna fulla med rådjursspår och beviset på deras fest dvs de avbitna stjälkarna. Jag har provat att näta in blommorna och det fungerar visserligen men det ser så väldigt tråkigt ut.

Nu har inte helt kapitulerat inför tulpangerillan (dvs rådjuren) utan har två försök på gång:

1. Jag har planterat tulpanlökar och krokuslökar i krukor som står utomhus täckta med löv och granris i väntan på våren. Dessa tänkte jag sedan placera ut på framsidan av huset där jag TROR att rådjurens har lite svårare att ta sig fram och hoppas då på en blommande entré.

2. Om inte försök 1 lyckas så har jag i alla fall ett garanterat rådjurssäkert experiment på gång. Om nu själva experimentet lyckas dvs!!! Charlotte skrev förra veckan på bloggen Svenska Trädgårdsbloggar om hur man kan driva upp lökar inomhus i kruka för en tidigare blomning. Detta nappade jag på direkt. Egna lökar. Inomhus. Inga rådjur. Så nu har jag 2 krukor med lökar i svarta sopsäckar ståendes i säckar i källaren. Det tar ca 13 veckor att driva upp dem så i februari sisådär får vi se om jag lyckats. Skam den som ger sig.

Självklart går det bra att köpa hem tulpaner och ställa i vas men varför göra det enkelt för sig???

Ha en finfin måndag. Här skiner solen...

Hälsar Åsa

Lövblåsare - vik hädan!

När jag kom till Simrishamn igår körde jag förbi den lilla Brunnsparken där marken till stora delar var helt täckt av brun/röda löv. Det var otroligt vackert och jag kände direkt hur det började klia i kamerafingrarna! Ett ypperligt "kodak-moment" väntade på mig där i parken. Jag hade inte tid att stanna till just då men började genast se bilderna framför mig i huvudet.

På lunchen begav jag mig dit igen men hörde på avstånd ett FÖRFÄRLIGT ljud. Det lät som en hel hop med lövblåsare hade invaderat parken och höll på att förstöra allt det vackra. Jag såg för min inre syn dagens fotoprojekt blåsa bort i ordets rätta bemärkelse. När jag kom fram såg jag mycket riktigt två personer med var sin lövblås handen men de hade ännu inte hunnit fram till trappan som jag hade siktat in mig på att fotografera. Jag drog en lättnadens suck. Förmodligen såg jag lite stressad och smågalen ut där jag sände ut mina onda ögon mot dem med kameran i högsta hugg "Ni skulle bara våga röra MINA löv!!!!".

Idag har det blivit ännu mera löv i form av lövkrattning på barnens skola/förskola. De har en sk fixardag en lördag per termin där vi föräldrar hjälper till med diverse ute- och innesysslor. Det kan vara allt från att kratta löv, putsa fönster, riva väggar, sätta upp hyllor.... Man hjälper till med sådant man känner att man kan helt enkelt. Skolan/förskolan har en stor härlig utemiljö där det står många gamla ekar och äppelträd som ju resulterar i en hel del löv nu på hösten. Så idag har det krattats löv i en del timmar. Det känns bra att hjälpa till och det hinner hända en hel del en dag som det här när så många föräldrar sluter upp och jobbar på. Så här efteråt känner jag mig härligt mör i kroppen, lite frusen men även varm om kinderna efter att ha varit ute i sköna novembersolen.

Hoppas det är fler som haft en härlig utedag. Jag blir inte förvånad om det kommer att fladdra förbi ett löv eller två i mina drömmar i natt ;-)

Hälsar Åsa

Besynnerligt

Jag vet inte om det är efterdyningarna efter förra veckans underbara höstlov men denna veckan har haft en synnerligen trött och gäspig start. Seg i kropp och tanke. Hela kroppen känner av att det nu är så väldigt mycket att göra på jobbet - och mer kommer det att bli. Och jag vet inte om det är tröttheten, november mörkret eller VAD som gör att jag plötsligt börjat höra en massa konstiga röster...

Det började i måndags i mataffären då jag i höjd med de uppstaplade pepparkaksburkarna hörde något.  Det var en söt men väldigt bestämd röst som tydligt sa: "köp oss - köp oss- ÄT OSS!" Och det gjorde jag. Hur skulle jag våga annat än att lyda de stackars pepparkakornas vädjan. In i munnen bara! (OK, jag betalade först).

Sen är det de här hyacinterna som finns lite överallt just nu. Är det fler än jag som hört deras besynnerliga lilla hesa röst som viskar "vi vill flytta hem till dig-ta med oss hem till dig-NU-snart-i morgon"?! Jag har ännu inte uppfyllt deras önskan men frågan är om jag kan stå emot den mycket längre. Jag vill ju inte göra de stackars hyacinterna besvikna och nog kan det finnas en liten hörna eller två här hemma där de kan få bo.

Besynnerliga röster som hörs lite överallt. Är det fler där ute som haft liknande upplevelser eller ska jag börja bli orolig för min personliga hälsa och dra täcket över huvudet tills våren kommer?!!

Undrar Åsa

Alla Helgons Dags tankar

Uppvuxen bredvid en kyrkogård har jag en ganska vardaglig relation till dessa. Att gå över kyrkogården var närmsta vägen hem till farmor som bodde på andra sidan. När jag och mina syskon var små kunde mamma och pappa vinka hejdå till oss på ena sidan och så mötte farmor oss där på den andra. Ett lagom litet äventyr på egen hand. Kyrkogården var en plats att fantisera kring; vem var egentligen lantbrukare Nilsson som hade levt 1876-1940 och som nu låg begravd under den stora stenen, vilka var besökarna som vandrade in på kyrkogården med blommor i sina händer? Det fanns ett speciellt träd på "vår" kyrkogård som jag gillade extra mycket och som jag noga iakttog hur det förändrades i takt med att årstiderna skiftade.

Kyrkogårdar är för mig precis som för de flesta andra en plats för tankar och minnen, stillhet och ro. När jag var liten frågade ofta mina vänner mig om det inte var läskigt att bo så nära kyrkogården. Men som den räddhare jag är går jag faktiskt hellre på en kyrkogård i mörker än på en folktom gata i stan. Som barn kändes det som att jag hade ett förbund med alla dem som fanns begravda där på andra sidan häcken. Att de liksom vaktade över mig. Denna "visshet" ingav mig ett lugn.

När jag var i New Orleans för några år sedan blev jag så fascinerad av deras kyrkogårdar som är byggda på höjden. Detta eftersom staden är byggd på sumpmark och stora delar av den ligger under havsnivån. Den upphöjda kyrkogården gav mig ett helt annat intryck än de här hemma med sina gamla, ofta skeva, nötta och höga gravkammarlika stenar. Skräckfilmsaktigt. Men återigen - jag är en räddhare med allt för vild fantasi och någon skräckfilm har jag knappt alls sett på. Men det är väl ändå tveksamt om jag hade hade vågat vandra där ensam om natten!

En mycket vacker kyrkogård här hemma är Skogskyrkogården i Stockholm. Den finns med på Unescos världsarvslista och har både mycket vacker natur och arkitektur. För två år sedan var familjen i Stockholm på Alla Helgons Dag och åkte då in till Skogskyrkogården sent på kvällen. Det var makalöst vackert med alla tända ljus överallt.

Jag avslutar med en gammal goding! Gillar introt alldeles speciellt. Enkelt - men såååå bra :-)

Åsa

Att infria en önskan

Visst vill vi föräldrar kunna ge våra barn allt; kärlek, trygghet, mod, kunskap, självkänsla, tillit osv.
När det kommer till materiella saker kan det ibland uppstå dilemman där vi som föräldrar slits mellan barnens önskelistor (som har en tendens att bli allt längre ju äldre de blir i kombination med att de lär sig skriva) och våra egna synpunkter på sakerna som pris, hållbarhet, syfte... Det vägs för och emot och ibland får det bli en gyllene mellanväg eller kanske något helt annat - eller inte alls. Långt ifrån alla materiella önskningar går i uppfyllelse. Bra är väl det kan jag tycka. Det är viktigt att lära sig att uppskatta det man har och även kunna spara ihop till saker man önskar sig eller i alla fall till en del av det.

Då är det ju så befriande när ens 4-åring med tindrande blick säger att,
"Jag vill åka till Eslöv!"
Att utan någon som helst tveksamhet eller förhalningar typ "hmmmm....vi får väl se" eller "det där måste nog pappa och jag prata om", direkt kunna säga "JA, det kan vi!"! 


För Eslöv ligger på samma tåglinje, det är inget dyrt lekland eller Legoland utan bara ett något större samhälle än där vi bor, priset för att åka dit är minimalt, det kräver inga direkta förberedelser och det tar bara knappt en eftermiddag i tidsanspråk. Det är absolut inget spännande drömresemål. Jag åker nog helst förbi och vidare till Lund/Malmö eller Köpenhamn (förlåt Eslöv) MEN när ens 4-åring har en önskan om att åka till Eslöv - då åker vi till Eslöv. Hela familjen!!!

Efter tågresa, promenad i centrum (läs: torget) och avklarad fika utbrister storebror, "NÄ, nu tycker jag att vi åker hem!". Inga protester från någon på det. Så efter ca 2 timmars upptäcktsfärd (INKLUSIVE tågresan) stod vi åter på hemmamarken nöjda och belåtna med vår utfärd.

Eslöv: CHECK!
Nu planerar vi inför vår nästa "upptäck-ditt-skånska-närområderesa". Då tänkte vi fara norrut till Kristianstad vilket vi stora ser lite mer fram emot. Mer om den resan då...

En hälsning från den goda feen -

er Åsa alias Tingeling!

Blooming friday

Det är en fälla!!!

Ute strålar novembersolen och det börjar klia lite i planteringsfingrarna. Kanske några fler lökar kan få komma ner i jorden?!

Fälla eller ej - affären vill så klart locka dit alla trädgårdsälskare som kanske dessutom kommer hem med fler saker än de från början hade avsett att köpa. Men inte jag. Jag ska BARA ha några lökar till...

Fler bilder på temat "Det är en fälla" finns hos Katarina med bloggen "Roses and stuff".

Ha en härligt, solig novemberfredag!
Här ska det planteras liiiiiiite till.

Åsa

Långsamhetens lov

Härliga höstlov! Jag och barnen skrotar omkring här hemma utan några speciella planer mer än att mysa omkring och ta dagen som den kommer. Sköna, sega morgnar i pyjamas (efter lugna, sena kvällar!), intensivt legobyggande (mest barnen!), spel och pyssel och näsorna i nya högen med biblioteksböcker. Därtill blir det MYCKET tedrickande och tända ljus. Välbehövligt! 

Bilden är tagen på en dimmig promenad bland Kiviks äppelodlingar där träden nu gapar tomma.

Hoppas ni får en härlig onsdag

Hälsar Åsa

Månadsbild november

November är här och hösten fortsätter skämma bort oss med ljumma temperaturer och vackra höstdagar. Idag har jag och barnen grillat korv tillsammans med vännerna i deras trädgård. Så mysigt. Trädgården täcks till stor del in av de gula björklöven. Vackert, men de ska väl räfsas bort - så småningom! Kärleksörten fortsätter blomma men höstastern börjar sakta vissna ner. Igår hittade jag en ringblomma i sin gula prakt blommandes på komposten. Som en söt liten höstsol! Inte dags att ge upp än... 

Hälsar Åsa

En musikalisk storhet

I förra veckan kom beskedet att det blir den svensk/isländska sångerskan och pianisten Edda Magnason (som jag skrev om i mitt inlägg HÄR) som ska spela Monica Zetterlund i den kommande filmen "Monica Z" med manus av Peter Birro. Jag tror det kan bli riktigt bra och tycker att det är ett stort plus att det faktiskt är en sångerska/musiker som får rollen. En film att se fram emot och som förhoppningsvis kommer att vara full med bra musik.

Edda Magnason som Monica Zetterlund. Foto. Hampus Lundgren och pulicerad på DN.se

Monica Zetterlund är en av mina stora musikaliska förebilder både när det gäller textbehandling, frasering och gestaltning. Inte att förglömma hennes otroliga SVÄNG! Hon rörde sig inom flera olika musikaliska genrer; jazz, folkmusik, revy och cabarét. Humor blandat med allvar. Jag måste dock erkänna att jag var lite rädd för henne när jag var liten efter att ha sett henne på tv i en roll där hon spelade en sur tant! Det gjorde hon så himla bra att hon skrämde slag på lilla mig!!!

Tillsammans med Hasse och Tage kom hon in i skådespelarvärlden och medverkade i flera av deras revyer och filmer; Gröna Hund, Svea Hund på Göta Lejon, Att angöra en brygga och Äppelkriget.
Musikaliskt samarbetade Monica med flera av jazzens internationella storheter som tex Louis Armstrong, Bill Evans, Stan Getz och Quincy Jones. Några av de svenska jazzmusiker hon jobbade med var Jan Johansson, Georg Riedel och Arne Domnerus. Ingen dålig samling!!!

Man kan läsa mer om hennes liv i memoarboken "Hågkomster ur ett dåligt minne" som är skriven tillsammans med Tom Alandh. Monica Zetterlund dog tragiskt i en lägenhetsbrand 2005. Hon blev 67 år gammal.

Min absoluta favoritinspelning är "Waltz for Debbie" från 1964 där hon sjunger tillsammans med Bill Evans trio. Den innehåller bl a en otroligt vacker tolkning av "Jag vet en dejlig rosa". En fantastisk skiva som har följt mig genom åren.

Jag vill så klart sprida vidare min Monicakärlek till er och hittade några fantastiska videoklipp (You Tube är ju en sådan GULDGRUVA!!!) men först några rader ur dikten "Det eviga" av Tage Danielsson som så här fint beskriver Monica Zetterlund:

En nattklubbsdrottning doftande av logar.

Ett lingonris som satts i coctailsglas.

En blond negress från Värmlands huldra skogar.

Monica Zetterlund. En jazzpaschas,

en sång som hejdar sig, till hälften hunnen,

och drar den där när Fröding satt på dass.

En väv av guldbrokad och vadmal spunnen.

Men märk det vemodsdraget över munnen:

ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenjazz.

Ett stycke musikbeundran och en hälsning från

Åsa