Just another Manic Monday

Att vakna mitt i natten med känslan av att någon har stelopererat halsen på en.
Inte den här klassiska taggtråden alltså, utan en helt ond och stel känsla.
Har förmodligen dragit på mig sonens föregående veckas halsont + feber men minus febern.

Fortfarande lätt låg.
Mycket är nog medelålderskrisen. Befinner jag mig FORTFARANDE här, liksom.
Borde jag inte ha kommit längre, oklart vad det innebär dock.
Så mycket framgångrika yngre människor omkring en. Så lätt att dissa sig själv.

Följetongen och efterdyningarna av min pappas bortgång också extremt plågsamt.
Samtalade i över en timme med min mycket äldre halvbror som hade bevistat cirkusen kallad bouppteckning häromdagen, hemma hos Modern. Man kan ju föreställa sig, och sen lägga till skuld, skuld och pajkastning under alla bälten för att få en bild av hur det kan ha låtit. Det lämnar hursomhelst mig med ett ultimatum som jag helst hade sluppit ens tänka på.

Och senaste jobbresan ingen klockren boost som förra året. Lätt att sjunka ner i svarta boxen och låta mig själv drunkna i känslor av icke-lojalitet.
Och så övertalad att åka till Japan igen om två veckor.

Människotrött

Lågast av låg.
Blåast av blå.
No flow.

En sån där vecka när flera saker - varje enskild händelse i sig inte hela världen - men tillsammans sammanfaller allt till en kosmisk konspiration som slår mig till marken. Jag blir ledsen.

Trött och besviken.
Less.
Låg.

Goodbai

Morgonsång har guld i mund när äldstingen har namnsdag - en bra dag att ha namnsdag tycker jag, en sån som många kommer ihåg.

I övrigt har dagen bjudit på rensa-luften-samtal med chefen,
finlunch med vän och namne på Haga Forum,
gör-din-egen-lampskärms-googling samt
ritualen "packa mammas kappsäck" inför morgonflyget till Dubai imorgon.

Maken har även shoppat loss pods i Nespressobutiken.
(Att köpa en Nespresso är för övrigt som att gå med i en sekt.
Det är särskilda etuier för podsen i polerat trä, det är blanka exklusiva påsar à la NK och det är särskilda medlemskap yada yada.)

Nu buss till Jungfrun och After Dagis/School och födelsedagsdrink med Sörmlandsgrannarna.

Se där en mörk kall fredag i januari.

Det vänder

Två välgörande lediga dagar.
Middag igår med kvartersvänner; skumpa, gåslever och anka i eget fett.
Ostar och polkaswiss.
Idag har hela dagen gått till att laga en gigantisk lasange. Mycket rogivande.
Ett par ryck har också gjorts.
Kvinna tog sak i egna händer och inhandlade led-belysning och kabelspik och så varde plötsligt ljus bakom loungegardinen.
Tyg och vadd och attiraljer inhandlades för kommande världskartepyssel.
Rum rensades på avhuggna fingrar, oversized spelkort, omaka klossar, ihopknycklad karamellstaniol och tusentals oidentifierade föremål.

Tomorrow Tokyo.

En erfarenhet i (female) qatarisk sjukvård

Mådde så risigt idag mitt under ett möte att jag fick avbryta och åka tillbaka till hotellet. Fick skjuts av den Jordanska receptionisten som iklädd slöja tokkörde sin Honda som en biltjuv
rätt in i kaklet. Insåg uppe på rummet att det här funkar inte, fem sömnlösa nätter och jag orkar inte mer, så hotellbilen får köra mig till närmsta sjukhus.
Här blev jag avsläppt:

Hittade sedan hit. Olika ingångar för män och kvinnor. Olika kassor, olika apoteksluckor, olika utgångar.


Blev invisad i ett (female) väntrum där det var full kalabalik. En massa burkaklädda kvinnor som yrade runt, jag fattade inte om det fanns nåt kösystem men vips blev jag bryskt inputtad av en indisk sköterska i ett bås där jag fick suga på en plastpinne. Sen utknuffad och tillsagd att vänta. Sen inkastad i ett annat minimalt bås med ett draperi mellan mig och alla andra i väntrummet där jag fick vänta på den kvinnliga qatariläkaren som lyssnade på lungorna, kollade halsen och skrev obegripliga arabiska tecken på ett gult papper med många stämplar. Detta papper fick jag sedan lämna in i en (female) pharmacylucka, fick tillbaka ett blått papper. Det blåa pappret skull lämnas i en (female) cashier-lucka och betalas kontant. Sen tillbaka till apoteksluckan där jag slutligen kunde hämta ut antibiotika och antihistamin.
Ett litet äventyr kan man säga.

Nu ligger jag i sängen och ber till Gud att jag ska få sova inatt.
Och shit vad man längtar hem när man är risig.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Inte mer just nu snälla

Ingen bra tid just nu.
Förkylningen övergick i den värsta sortens pinhosta, den som håller en vaken hela nätterna, den med slem som gör att man klöks i slutet av varje hostattack. Been there done that och inget hjälper. Inte ens morfinet i Coccillanan.

Jobbet trillar över mig, välter liksom uppifrån, stora stenblock. Min ansvarskänsla har gått till överdrift, the good girl is getting very very tired.

Hemmet ser ut som bombnedslag. Så mycket saker vi skulle vilja och behöva ordna. Dottern bor fortfarande i ett rum som ser ut som det nyss packats upp ur flyttkartonger. Men så många steg. Nån måste köpa rätt krokar, rätt spik, och sen måsta man hitta hammaren och bestämma sig för hyllan ska sitta och just ja, det saknas en konsol. Så går tre veckor igen.

Bilen äntligen klar efter fyra veckor på verkstaden. Maken insåg igår efter att ha åkt kommunalt dit att vi inte längre har någon kredit på vårt gemensamma kort så därför står den kvar på verkstan.

På lördag går planet till Qatar.
Jag har lovat att boka biljetter för mig och bossen till Japan.
Sydafrika står och bankar på dörren.

Och sen ska man hålla koll på all APT, läxor, föräldramöten, lekdejter, simskolor, fotbollsmatcher, komma ihåg att skicka fölsedagskort, skicka present till nyfödd bebis, svara på barnkalasinbjudningar och dessutom försöka vara trevlig också.

Just nu vill jag bara spola fram bandet till nån varm loj sommardag mitt i en tolvveckorssemester.

Iländare

Ett ilandsproblem, flera iländare?

Just nu i kategorin: "Jag kommer in i loungen - men gör barnen??" och "Jag får ha med 3 kollin på SAS men inte på inrikesflyget United, hur göra??" och "I Economy får man inte välja när man vill se en film, den startar på en viss tid. Hjälp!" Osv.

Och så har vi: "Ska jag ta ner ugglan från balkongräcket, tänk om det blir storm och den blåser ner i huvet på en tant?" samt "Ska jag ta ner balkonglådorna, tänk om det blir storm och dom blåser ner och har ihjäl grannen?"

Senare blir det: "Ska jag boka taxin till 07:20 eller 07:30, vilket känns psykologiskt bäst?" och "Ska jag ha trätofflorna eller sneakersen på flyget?"

Äh förresten. Den sista frågan är ju given.

Le job

Har dragit igång.
Känns bokstavligen som om världen trillar över mig.
Samtal från Långtbortistan och Skumma Öriken.

Igår som igelkotten Ivar bland ömsom Colombia och Irak. Mest intressant förstås USA, UAE och Sydafrika. Men tydliga inviter från Indonesien och Turkiet.

Tänker dock mest på mormorsrutor, choklad och små röda sommarstugor. Hotell i Florida. Skidor. Att spikarna i mina tofflor släppt.

Le job. Ännu en säsong i statens tjänst.
At your service.

Söndagsångest kan vara relativ

Bra att jag kommit över vårvinterns ålderskris/nojja/ångest, och inte funderar lika mycket i destruktiva banor. Men som alltid inför långresor; lika delar kittlande förväntan och avgrundsdjup dödsångest. Packar ner både highhealsen och Ataraxen, beroende på mood.
Program från UD damp ner idag. Ingen direkt glamour över morgnar som börjar 05:45 med "simple breakfast in the bus" och slutar 20:00 med "dinner reception". Inget vidare glamouröst heller i att sitta elva timmar inkämd i mitten mellan två främlingar på ett plan över halva jordklotet.

Skönt att barnen (sonen) varit ett stycke sammet hela helgen, så att moderns uppdämda behov av kärleksbevis gentemot densamme kunnat emottas utan repulsion.

Sista veckan innan semester.
För mig en galen vecka i luften och på andra sidan jorden.
För dom andra sista veckan av invanda hjulspår och nedvarvning.

Mellan midsommar och semester...

...kommer en plötslig Japanresa.
Bokade finally imorse, sista platsen på flyget mellan Kastrup och Narita.
Två heldagar resa och tre dagar möten.
Jag kommer vara en levande hjärncellscentrifug upon hemkomst.

För den goda saken. Hur kan vi hjälpa Japan att återuppbygga sina katastrofdrabbade områden på ett hållbart sätt?

Packar mammas kappsäck igen och stålsätter hjärtat.

Regnet det bara öser ner

But not so flow inside though.
En massa negativ energi just nu, tjafs, distortion. Frekvenser i obalans.
Ovisshet om en eventuell snabbinsatt Japanresa om en vecka, till mindre roliga områden.
Jobbet känns... som ett Jobb just nu.
Jag inser att jag 1) behöver vara ledig och 2) behöver fundera på nästa steg i jobblivet.

En semester som närmar sig fortare än jag orkar planera.

Saker som ändrar skepnad, ändrar form och byter fokus.

Självlysande

Jag kanske måste åka till Japan veckan efter midsommar.
Fukoshima.
Låter ju sådär, ur flera aspekter.

I höst är mamma är hemma vecka 36 och vecka 44...

I övrigt verkar följande plan gälla:

Indien
Ryssland
Florida
Toronto
Qatar
UAE
Korea (?)
Japan
Sydafrika
UAE (igen)

Verkar som om jag får förlängt guldkort även 2012.

En mygga för en kamel

Jag blir väldigt osäker när jag inte vet var jag har folk. Tar åt mig personligen. Blir inåtvänd och nästan deppig.
Just nu ett fenomen som för övrigt verkar vara nästan epidemiskt runtom mig. Jag pratar främst proffessionellt så att ingen otillbörlig tar åt sig.

Fick just en mygga som motförslag på min föreslagna kamel. Känns ju sådär.
Känner att jag står och stampar. Vill förändring och utveckling men inte för sakens skulle utan för att jag verkligen verkligen är där.

Sjukt ambivalent att utåt vara kung i baren alla dar i veckan, och inåt reduceras till en civilt olydig pain in the neck.

Big in Dubai

Ers allra ödmjukaste i en glasskulpturceremoni med GD:n för Dubaiemiratet och dess miljödivision. Samt en pressfotograf och en hel hög med eminenser. Kanske hamnar vi i tidningen imorgon. Glasskuplturen väger typ fem kilo och är nu med mig på flyget...

Foto: Christopher Waldén

Exotism

Nämen om man skulle ta och packa sin lilla väska och åka till typ... Göteborg.
Och ta in på kanske... Gothia Towers och ta en drink i skybaren och sen gå på nån gammal mässa.

Ja. Då gör jag väl det.

Hejdå.

Kate Cool Wool

Jag verkar bara kunna handla kläder 'by coincidence'.
Saknar lusten och instinkten och timmarna från förr, som spederades i butiker och secondhandaffärer.
Nuförtiden är det mest en plåga.

Men så vissa dagar:

Hämtar ett par byxor åt en vän som jag ska möta i Cannes imorgon (låter glamouröst va? ;-)) och glider liksom in i butiken som tom och solinstrålande verkar befinna sig i nån slags laid-back fnittrigt söndagsbakfyllerus. Och medan den ena tjejen hämtar byxorna lockar den andra med mig i stämingen och vips är jag med Kate Cool Wool-kostym. Som en smäck.
Tillfällena gör shopparen s a s.

Imorgon direktflyg till Nice för tre dagar i Cannes.
På med lipglosset och Dust it!

KRP for President

Kolla in Vickans kalender för den 17 - 20 januari nästa år.

Och gissa vem som håller i trådarna för den svenska delegationen..?

Så republikan jag är, tycker jag det är ganska kul faktiskt.

Dubban, Abban, Prinsessan

Två timmar instängd i ett plan på startbanan i München. Snöstorm.
Halv ett serverades middagen, när vi som sista planet den kvällen äntligen fick lyfta.
Vaknar fyra timmar senare och ser soldis och vajande palmer. Trettio graders diff på fem timmar.

Idag möten möten möten. Allt är förväntansfullt - vi har en prinsessa på gaffeln! Och denna ska lotsas genom programmet på bästa möjliga sätt.
Imorgon möten möten möten. Sen nattflyg hem.

När lunchen intas utomhus, när en ljummen vind fångar en hårslinga,
så erfars jag av en stark känsla av att ta med familjen och flytta hit.

Midvinternattens köld är hård.

Kroppen börjar ta en smula stryk. Av stressen, kölden, renoveringarna, resorna.
Är trött och tom.
Rinnsnuva och magmuskeltränande förkylningshosta.
Svullen mage; jag väntar blod.

Nu tar jag mig igenom.
Dagarna, mötena, åtagandena, tvättvikningen, klädhögarna, hämtningarna, lämningarna, middagstiden. Och längtar ledighet så att hallucinationen är nära.

På plussidan att all äcklig skitig papp som klätt vårt trapphus sen mitten på augusti plötsligt är borta. Hantverkarna droppar av en efter en. Idag överlämnades vårt badrum - fortfarande småsaker kvar; en fog här, en brytare där - men i princip klart! Från noll till två fungerade små hemlighus på mindre än ett dygn. (Eller tre och en halv månad... om man vill vara sån.)

Nu tar den roliga renoveringen vid. Köket. Barnrum två. Tankarna på onödiga lyxinköp som rådjurslampor och vinkylar.

Men först. Julvila.