Konsten att sy snabbare än barna växer

Jag behärskar inte konsten att sy snabbare än barnen växer. (Med stickning är det ännu värre, den fantastiskt fina lilla lusekoftan jag stickade n ä s t a n klar till bästisens förstfödda är fortfarande bara nästan klar i storlek 3 månader, dottern fyller 13 i år.) Men de här blusarna har förhoppningsvis inte legat tillklippta och påbörjade riktigt så länge att de hunnit bli små redan.

Båda är gjorda enligt Welinders mönster. Den minsta har en halsinfodring med snedslå, eftersom jag tycker att det blir så fint. Men det kändes lite tjockt, så den andra halsringningen fick bara vanlig fåll. Jag tror att jag kommit på en bra formel för hur lång resåren i halsringningen ska vara – nämligen hälften så lång som själva ringningen. När jag provmätt mot andra plagg verkar det vara lämpligt.

Mönster: Welinder ”Sy & strikk børnetøj 4-10 år”
Tyg: Bomull och snedslå från Stoff och stil
Glädje: kantbandaren till vanliga maskinen som syr så rakt och jämt
Namnlapp: inte än, men det kommer
I morgon: postar jag den mindre blusen till yngsta guddottern och hoppas på att den passar i både smak och storlek! Den större var till Sprallinen.

Bondblusar i väntan på sommaren

Jag kunde inte släppa tanken på att vända kantbandet utåt. Idén fick jag när jag sydde Lilla A:s födelsedagspresent, och den var för bra för att ligga oprövad!


Jag får erkänna mig nöjd med resultatet. Gillar det blå i kombination med det orange. Blusen finns i tre storlekar, som i sin tur spänner över många månader och år, men som jag kallar 1–2, 2–3 och 3–4 år.

Sprallinen blev sur, riktigt sur, när jag sade att blusarna inte var till henne utan till ”mammas affär”...

Mönster: egen variant av Vegbees Peasant blouse
Tyg: blått från loppis, orange från Ikea köpt för länge, länge sedan
Kul: att sy och hitta på!
Läskigt: ringningarna, är det för mycket eller lite resår?

Singoalla

Har ni läst om zigenarflickan och riddaren? Viktor Rydbergs ”Singoalla” publicerades 1857, men min bok är nyare (ett halvfranskt band från 1928). I den upplagan har Carl Larsson illustrerat berättelsen, men inte på någon enda av de vackra bilderna ser man skymten av något som kan likna en singoallablus. Ändå är det den romanen som gett namn åt blusen. Jag gissar att det bara är i Sverige vi säger så – på engelska talar man till exempel om ”peasant blouse” (bondblus). Någon som vet vad det heter på andra språk?


Ena guddottern fyllde år i helgen. Hon är en rätt bestämd tjej med stort hjärta (det är de för övrigt alla fyra). Med ens jag fick syn på det här tyget tänkte jag på henne – lite dragning åt rosa och fina, söta, gulliga hundar. Den här singoallan är lite olik mina bondblusar. I storlek 8 år var den till exempel lika lång som den bondblus jag sydde för en treåring tidigare! För att vara på den säkra sidan förlängde jag lite, trots att det dröjer ett år till innan Lilla A fyller 8.


Jag sydde på en snedslå som resårkanal, och det blev riktigt bra. Ärmarna och livet är fållat på vanligt sätt. Här hade jag stor nytta av min nya magnetiska sömguide!

[Spetsen passade för bra för att inte komma till användning här. Den får påminna mig om att även sånt man tror aldrig kommer till nytta, faktiskt blir fint på rätt ställe.]

Nu håller jag tummarna för att Lilla A kommer att tycka om blusen.

Mönster: Welinder, 8 år
Tyg: Swelogent
Band: loppis
Glädje: den blev så fin! Jag får nog omvärdera singoallorna...
Att komma ihåg: det blir snyggare med stickade sömmar – jag är lat ibland och låter bli, men det blir verkligen så mycket finare med det lilla extra
Idé: vänd på kantbandsfållen så att kantbandet kommer utåt
Lust: att läsa om den sorgliga, romantiska berättelsen om Singoalla och Erland

Experimentblus

Jag är så nöjd med Vegbees mönster på bondblus. Det är lite konstigt för egentligen är jag rejält trött på alla singoallatoppar... Men bondblusarna är lätta att göra och anpassa efter barnets storlek, och de räcker länge. Förra årets bondblusar passar Sprallinen även i år!

Men så var det ju det där med behov... Sprallinen behöver inga fler (vem lurar jag?), men det gör jag. Jag behöver dessutom ständigt experimentera. Så jag började mäta och klippa till en bondblus i vuxenstorlek. Under retrohelgen sydde jag den klar.

Problemet med den här prototypen är att jag inte skrivit ner några mått. Man kan ju inte tänka på allt... Men jag tror inte att det gör något, för jag är inte alldeles glad i halsringningen. Jag tycker att det ser bylsigt ut med resårrynket – och, hm... lite hemsytt. Ärmarna slapp resår helt, det blev snyggare så var vi alla överens om.

Jag fortsätter experimentera. Har ett svenskt, ett japanskt, ett tyskt och ett mexikanskt mönster att prova. Vem kunde ana att sömnad skulle vara så internationell?

Mönster: eget med grunden från Just totes
Tyg: Stadsmissionen
Bra: ett nytt plagg i min garderob (det hör inte till vanligheterna)
Kul: att blusen passar, jag kan avslöja att den blev ett ufo redan i somras eftersom den då inte passade alls och jag började fundera på att lägga in remsor i avvikande tyg i sidsömmarna...
Mindre kul: den bylsiga ringningen
Utmaning: att hitta det bästa blusmönstret i vuxenstorlek – någon som har förslag?

Behovsblus

Sprallin behöver nya byxor och på loppisen hittar jag en tjock duk i fantastiskt vacker ljusturkos nyans. Hemma ritar jag av mönstret jag vill använda och sen avstannar byxmakandet. För jag har just fått syn på att ett av mina traderade tyger tokmatchar i färg, och jag har väntat på att förstå vad jag ska gör av just det tyget. Så nu tar jag det andra tyget i stället, ritar av ett blusmönster jag längtat efter att få testa och hittar ett band som passar fint. Och så börjar jag sy blusen.

[På retrohelgen blev den klar. Vad mer jag sydde då får ni strax reda på...]

Sprallin behöver inte alls någon kortärmad blus som kräver strykning. Det var hennes mamma som behövde testa lite tyger och mönster. Ni vet säkert hur det kan vara.

Blusen är helt slät, förutom den lilla puffen på ärmarna, och rätt nätt. Jag förlängde den, men skulle kanske valt en större storlek i stället, för på bilden i mönsterboken ser den luftigare ut. Men den passar Sprallin och ser fin ut på. Kommer att passa så bra med de där byxorna som jag fortfarande inte klippt till.

[Med lite övning går det rätt bra att sy på band - men jag önskar mig ändå en bandpåsyningspressarfot. Finns det sådana?]

Mönster: japansk bok, storlek 100
Tyg: från ett traderat tygpaket
Band: Retrosaria

Vintrig bondblus

Strax innan Galleri Hemsytt-helgen bestämde sig min gamla Nettan för att sluta fungera. Hon åkte på spa och jag fick klara mig med enbart overlocken. Man får vara lite påhittig, så går det hyfsat. Bondblusen här har mudd i halsen och förlängda ärmar med mudd. Allt är tillklippt på frihand medan Sprallinen sov, så det blir mycket spännande att se hur det passar. Fållen fick ju bli en liten rullfåll...

Tyg: Stoff och stil, mudd från Syfestivalen förrförra gången
Mönster: en egenknåpad vintervariant av bondblusen
Kul: att sy igen
Bra: att ha lite juliga kläder
Lärdom: det mesta går att lösa, men inte riktigt allt
Tänkte inte på: att det går att sy fast namnlappen i sidsömmen, så blusen är olappad
Borde göra: sy in ett band att dra åt halsen med lite, för den ser väldigt vid ut

... för här kommer faktiskt jag!

[Svårfångad men lycklig Julaftonspippi.]

Nu kan jag visa bilder! Så här kommer först en Pippikavalkad. För sömnad och fler bilder hänvisar jag skamlöst till Familjen M och till mitt förra inlägg om Pippi.

[Förklädesklänning med korsad rygg, så klart! Vi ritade om bakdelarna något så att de blev aningen nättare än mönstrets original.]

[Pippimössan som Sprallin ville men inte kunde ha - garnet är 100 procent ull och kliigt. Jag funderar på att fodra med något skönt bakom resårdelen.]

Mönster: Aviga Ellen
Garn: Superwash Orange 151 från Sy och sytt

[Pippi i Blåbärsskogen på Junibacken.]

Strålskyddsfaktor 30

Den här blusen skyddar Sprallins axlar och rygg mot solen när vi är på stranden. Det blir ett bra skydd, eftersom det till skillnad från krämer inte skavs av. Tyget blockerar runt 95 procent av såväl UVB- som UVA-strålningen. Det ska motsvara minst 30 UPF (UV-skyddsfaktor).

Men. Det var ett litet helsike att sy i det. Jag hade fått för mig att sy alla sömmar i avvikande färg eftersom jag tyckte att den blåa krävde något mer för att bli intressant, men det innebar mest att alla hoppstygn och andra fel symaskinen fick för sig att göra syntes tydligare. I ärlighetens namn slarvsydde jag blusen när jag började upptäcka varthän det barkade. Den blev därför väldigt funktionell, men inget att syna närmare. Ingen namnlapp på det plagget...

Jag valde att sy Meedom och Meedoms skjortmodell och sätta tryckknappar fram. Enligt mönstret skulle man göra en infording i halsen med kantband, men det ville sig inte alls (senare kom jag på att kantband i bomull säkert torkar mycket långsammare också och därför vore olämpligt just här). Men oj vad jag måste fundera på hur man gör infordringar i vävda tyger, den här gången blev det inte snyggt.

Det var premiär för de små tryckknapparna också. Första knappen kom snett, men när jag kommit på hur verktyget fungerade så gick resten finemang. Knapparna är nätta med 9 mm i omkrets – och de är snyggt orange.

Tyg: Textile outfitters Solarweave, orange tryckknappar från Snapsource och orangeblommigt zickzackband från Sykompaniet
Mönster: Meedom och Meedom, form 2, storlek 92
Bra: att något mer än solkräm skyddar Sprallin när hon leker i solen
Jobbigt: att tyget halkade omkring och var så svårsytt
Ångrar: att jag var så slarvig – det hade varit roligare med en mer välsydd skjorta

”My name is Bond, Sprallin Bond”

En kompis har en gammal bondkatt som heter James (ska uttalas på svenska). Det tycker jag är humor. Sprallin har nu två blusar av modell ”peasant” i sin garderob; de får heta bondblusar på svenska och det är nästan humor det med.

Tyg: prickigt örngott från lokala pryttelboden och rutig bäckebölja från Ohlsons tyger
Mönster: peasant blouse från Just tutes, med lite modifiering
Kul: snabbt och snyggt mönster som går lätt att förändra beroende på tyg och modell – jag har lovat kompis M, 10 år, att vi tillsammans ska sy en liknande blus till henne

Bondblus

Det verkar som att jag mest har snabbsydda projekt nu – sånt som blir klart direkt. Som tajtsen i förra inlägget och bondblusen här. Den superenkla beskrivningen finns hos Vegbees ”Just tutes”. Jag har översatt måtten till att passa storlek 98 (ungefär):

två bitar blusliv: 38 cm breda x 44 cm långa
två bitar till ärmar: 32 cm breda x 21 cm långa

resår till halsringning: bröstkorg –5 cm
resår till ärmar: armmått +6,5 cm

ärmhålen är 7 cm breda och 14 cm långa,
vid 10 cm är de kurvade (ärmhålen är lika fram och bak och på både ärm- och livstycken)

Jag kan tänka mig en romantisk variant i engelsk brodyr och en tuff randig. Jag kan också tänka mig att prova en vuxenversion ;-)

Tyg: traderat påslakan
Mönster: Veg bee
Tog längst tid: att pressa fållarna
Lite trist: det här är absolut inte Sprallins färger – de är så bleka att hela hon försvinner

En egen Mayaklänning

Titta vilken otroligt fin Mayablus Charleston har sytt till Sprallinen! Kanske känner ni igen den från hennes blogg, eftersom hon sytt flera stycken.
– Som Fiffiluren har, säger Sprallin nöjd. Och jag håller med; en riktig Fiffilurfullträff, fast i förlängd Sprallintappning. Tack!

Det blev en lång blus, nästan som en klänning och jag har inte bestämt om jag ska fålla den eller om den ska få fortsätta vara så lång. Så här ser Sprallin ut i fina blusen när hon leker Mora Träsk!